Kyrkan förstår inte att problemet lika mycket handlar om att de inte förstår världen.

av Emanuel Karlsten den januari 4, 2012

i Okategoriserade

Jag har så sjukt tråkigt. Löjligt tråkigt. Efter att ha haft det löjligt bra.

Under julen har jag ätit godare än någonsin. Jag var hemma på Gotland och mina föräldrar dukade upp världens bästa mat. Måltid efter måltid som var himmel! Jag vet inte varför jag uppskattade det så mycket som i år? Men det gjorde jag.

Sedan kom jag hem. Hade en av de roligaste nyårsfiranden någonsin. Så konstigt, så händelserikt! Sedan: Jobb. Först DN-krönika som jag värkte ur. Jag värker oftast dessa. De tar ofantlig tid att skriva. Som en födsel. Gör alltid lika ont. Jag säger alltid till mig själv att detta är sista gången. Att det inte är värt det. Jag hatälskar det.

Men nu: Död.

Jag har så ofantligt tråkigt! Visst, jag kan skriva på Ajour (och det gör jag! Du följer mig väl?), men jag vill leva lite! Träffa folk. Nya folk!

Ett nyårslöfte jag funderat en del på är att minst en gång varje månad fixa en middag där jag träffar nytt folk. Uppenbarligen är det tio tusen konstiga människor som tycker det är roligt att följa mina rants. Jag borde utnyttja situationen! Träffa dem! Gå ut och äta med dem! Jag tänker att jag ska styra upp det där.

Hursomhelst. Jag har vänt på dygnet. Vilket är ohälsosamt. Men mest för att jag har tråkigt. Sedan inser jag att jag för en månad sedan låg på mina bara knän och bad om bara en dags ledigt.

Är det så vi funkar, vi människor? Eller kanske mest jag? Att vi inte kan uppskatta när vi faktiskt har det bra? Att vi misstolkar det som tristess?

Well. Allt det där är ord.

Ord talade vi förresten om i dag. Det var inte alls tråkigt. Jag, en copywriter och en teolog var inbjudna av Frälsningsarméns tidning Stridsropet för att tala om språket i kyrkan. Som jag älskade det. Som jag älskar att tala om kyrkan! Jag saknar djupt att inte längre skriva om frågorna. Att inte längre skriva för Dagen! Men det var inte möjligt. Jag var tvungen att sluta.

Hursomhelst. Språk. Kyrkan. Så intressant det är! Jag talade om massor av aspekter. Men skrev mer om det på twitter. Låt mig bara göra en recap här, så får ni läsa resten i Stridsropet (ok, det kommer inte hända för ens en procent av er att ni läser där, men kanske får jag tillåtelse att publicera här? Hursomhelst):

  • Vilken bra grej, det där med middagar! Att träffa och prata
    med människor är ju det som är roligt i livet, liksom. Och att träffa nya
    människor är ju både väldigt roligt och så lär man sig en massa. Och saker som
    är roliga ska man försöka fylla livet med =) Bra initiativ!

Previous post:

Next post: