Efter Livets ord-grundarens otrohetsaffär – kan församlingen resa sig igen?

av Emanuel Karlsten den februari 4, 2015

i Religion och kyrka

Jag har tänkt mycket på Livets ord på sistone. Jag har skrivit om dem många gånger förut och jag tror inte många förstår, knappt ens vi inom kyrkan, vilket inflytande församlingen ändå har och har haft på svensk frikyrklighet. Hatad och älskad har den ändå gått före, provocerat och brutit ny mark i många sammanhang. Liksom den så många gånger har totalt spårat ur.

Och nu läser jag att Robert Ekh, en av pastorerna som grundade församlingen, avgår, utgår, lämnar både församlingen och sin familj för att han hittat kärleken i en annan kvinna.

Det är en bomb. En otrolig nyhet.

Som grundare är Ekh en av de som hängt med längst, som betytt mest, efter Ulf Ekman. Precis som alla andra pastorer har han skrivit många böcker. Till exempel om äktenskap, familj och relationer. En bok som för övrigt knappast är särskilt nyanserad. Boken beskriver till exempel samhällets familjepolitik såhär: ”Under en lång följd av år har en medveten politisk agenda i jämlikhetens namn marginaliserat äktenskapet mellan man och kvinna och gjort det allt svårare för föräldrar att kunna ta hand om sina egna barn.”

Det som alltså varit Ekhs paradfrågor är nu det han själv faller på. Hans böcker har nu dragits tillbaka.

Givetvis är det här ytterst en tragedi för Roberts familj. Men lika mycket för församlingen Livets ord.

Jag kan inte tänka mig en mer förvirrad tid att vara medlem i nu.

Först inte bara avgår grundaren Ulf Ekman, utan byter fundamentalt trosinriktning och förkastar därmed hela den teologi kring vilken han byggt upp Livets ord. Han lämnar en skock får – ett samfund! – med orden om att han kommit till insikt att det ärligaste en kristen kan göra är att foga sig under Påven och den katolska läran. Jorden måste ha skälvt under medlemmarna på Livets ord. Men de gick vidare.

Sedan kom den ekonomiska smällen. Att ledningen, inklusive Ulf Ekman, får en livslång pension från Livets ord – även när de inte är verksamma. Ulf och hans fru Birgitta Ekman avstod sedan från pensionen. Sonen Jonathan, som är vd i Livets ord, tog ett års time out. Robert Ekh meddelade dock i december att han tänkte behålla pensionen, som innebar att han får full lön fram till 75 år och att det därefter trappas det ner. Medlemmarna fick hela tiden knapphändig information. Vad skulle de tro, tänka, göra?

Och så nu. Den pastor som gjort sig ett namn för att stå upp mot samhällets söndertrasande av kärnfamiljen lämnar nu sin familj för en flamma utomlands. En person han haft en relation till i flera år. I. Flera. År.

Först en teologisk smäll, sedan en ekonomisk smäll och nu detta.

Kan ens församlingen resa sig efter det här? Vill de?

Nuvarande huvudpastorn Joakim Lundqvist gör ett tappert arbete med att fokusera på att det handlar om just en enskild person, att alla är människor, alla gör snedsteg.

Men en församling som så tydligt byggt sitt budskap kring några enskilda personers helighet, ledarskap och budskap kommer få svårt att komma runt det svek som det här innebär.

Ett korthus faller. Och jag undrar så hur Ulf Ekman tänker. Om han såg det komma när han försvann. Om han någonstans ser ett ljus i händelserna, att fler kanske nu vågar ta steget över till katolska kyrkan. Om han ser det här som ett tecken på den orimliga idoldyrkan ett ledarskap i en fragmenterad kyrka skapar. Att enhet under påven är enda vägen.

Med allt det där sagt: att lämna Livets ord skulle för många vara som att vända ryggen till sin familj. Jag gissar ändå att man reser sig upp igen, men aldrig kommer kunna skaka av känslan av att man när som helst kan bli sviken av de man litar på mest.

Och egentligen är det nog en ganska sund insikt. Vi är ju bara människor.

Läs också:
Sofia Lilly Jönsson om ledarsveket

Mina tidigare texter om Livets ord

Previous post:

Next post: