Meta-analys om #kungen – och varför svaren blev så olika

av Emanuel Karlsten den maj 30, 2011

i journalistik

Jag älskar hela nyhetshändelsen med kungen! Det är så mycket meta över saken. En journalistikintrovert julafton.

En kung som har åtalsimmunitet anklagas för något som inte är olagligt och hela mediesverige går i spinn. Han väljer att ge en intervju till TT och Twitter börjar koka av spekulationer. ”Nu borde intervjun vara över”, spekulerar någon. ”Bilderna skickas nu till TT:s FTP men har embargo till 19.00”, skriver någon annan. ”Ännu ingen flash”, skriver en tredje. Alla skickar vidare. Piskar på, bygger upp.

Så kommer intervjun. Som halshuggna höns irrar vi medienördiga mellan sajterna, jämför och twittrar omdömen. Och läser. Ser en intervju där TT niar kungen och talar med honom i tredje person. ”Vet kungen att…”.

Och en tv-intervju som är helt annorlunda. Såg ni det? Så roligt det var.

Först: Den skriftliga intervjun är ett under av tydlighet. Aldrig har jag sett kungen svara så rakt på frågor. Nej, det kan inte finnas komprommeterande bilder på kungen. Nej, det finns ingenting i böckerna som stämmer. Nej, han har inte varit ens i känsliga situationer. Och ja, kungen är inte längre vän med Lettström. Möjligtvis kommer han på hans begravning.

Sedan händer något fantastiskt märkligt. TT och Scanpix plockar fram filmkameran och tar en tio minuter lång, stående intervju med i princip samma frågor. Plötsligt förändras allt. Inte bara för att nyanser i röst och kroppspråk kommer fram, utan också för att svaren blir annorlunda.

Nu duckar kungen för om Lettström fortfarande är en vän. Han nöjer sig med att konstatera att ”de inte har haft kontakt” på några veckor. Nu är det heller inget klockrent nej angående sexklubbsbesöken. Han får tänka efter länge och säga att ”inte vad jag kan påminna mig”. Det är ett fantastiskt kroppsspråk. Blick fästs i taket, kroppsvridningar och slutligen ett svälj så hårt att han är tvungen att lyfta hakan.

Men vi ser också en kung som är märkbart tagen av händelserna. Som i den första delen verkar känna sig mer pressad än någonsin. Som förlorat både makt och värdighet. Och hade det inte varit för att han sedan glider så hårt på frågorna om sexklubbsbesöken hade det kunnat svänga till hans fördel.

Jaja. Jag har ingen aning om vad som är sant. Jag bryr mig inte heller särskilt mycket. Men jag tycker all den här dramaturgin, alla kommentarer är fantastiskt spännande att följa.

Och visst känns det tryggt att kungen själv nu ”ge järnet” i framtiden. Heja.

Previous post:

Next post: