Ett mejl till Marcus Birro – eftersom kommentarsfält inte finns

av Emanuel Karlsten den augusti 31, 2011

i Medier och internet

På kvällen i dag undrade någon vad jag tyckte om Birros krönika i dag. Jag hade missat den, men där skriver Marcus Birro följande:

Artikeln är skriven med anledningen av en artikel i Dagen som vi båda medverkade i för en vecka sedan eller så. Jag har ännu inte nämnt den i bloggen, men det blev en förstasida där jag kallas ”Expert”:

Och även ett uppslag där Marcus Birro är med och pratar. ( se bild till höger längre ner). Länk till artikeln här. Det kan vara bra att börja med att läsa den.

Jag blev bekymrad av Birros krönika. Allra mest för att han misstolkar mig så. Så jag skrev ett mejl. Som jag också publicerar här. Det är ingen krigsförklaring eller så, men jag tyckte det var bäst att göra så, av skäl jag anger nedan.

Så här kommer det mejl jag skickade:

 

”Hej, Marcus.
Längesedan nu. Tänker på dig ibland, inte minst för att du dyker upp lite här och var och att jag tycker det kommande programledarskapet i Kvällsöppet är fantastiskt kittlande! Har också försökt hålla utkik efter dig på Expressen för att se om konceptet med bambuser-tv lever vidare, men inte sett något?
Däremot såg jag oss på samma uppslag i Dagen! Fick hem tidningen i dag. Lustigt, allra mest för mig att åter dyka upp i min gamla hemtidning, men nu intervjuad. Artiklarna blev bra ändå, tycker jag.

Mer beklämmande var att se en halv mening av mina citat återgivet av dig i Expressen i dag. Jag vet inte om jag var otydlig, eller om du mest såg det som en bra ingång till en krönika, men jag kände inte att jag riktigt blev rättvist återgiven. Jag tänkte först att det skulle räcka att skriva en kommentar under krönikan, men eftersom Expressen stängt dem (det är en diskussion vi kan ta en annan gång) så mejlar jag istället.
Jag gissar att du såg hela kontexten kring mitt svar i Dagen. Där svarar jag, som du vet, på frågan ”Vilka är det som utsätts för hatet?” och följande svar fick plats i artikeln:

- Det låter lite knäppt när man säger det, men de som tillåter sig själv att utsättas för det. Ta Marcus Birro till exempel. Han får så otroligt mycket näthat – men ännu mer nätkärlek. Och han kan välja att se till all nätkärlek.

- Men visst finns det grupper som är särskilt utsatta, till exempel invandrargrupper, oberoende av religiös tillhörighet.

Jag är ytterst medveten om det perversa i att påstå att offer får skylla sig själv, det var därför jag försökte brasklappa med det ”knäppa” och försökte framförallt utveckla saken mer än vad artikelutrymmet tillät. Jag hade hoppats att du ändå skulle förstå. Eller om du inte förstod ringa. Eller mejla.

Men såhär: Jag är högst medveten om att du är offer för näthat, det försöker jag inte ta ifrån dig. Det mitt citat handlar om är att man, för sitt eget välbefinnande, kan välja vad man vill fokusera på. Det innebär inte att du är mindre utsatt, men att det finns ett alternativ för var man tittar, vilken skål man äter av. Antingen kan man välja den som är serverad med hat, eller så kan man frossa i den som är full av kärlek.

Jag uttryckte mig säkert klumpigt, men mitt svar på frågan handlade om att försöka visa på det omöjliga i att konsumeras av hat, när man har så mycket kärlek att frossa i som alternativ.

Även jag har utsatts för näthat, som framgår i artikeln. Säkert inte lika mycket som du, men det skulle aldrig komma för mig att ta till mig av hatet när jag samtidigt får så oändligt mycket kärlek och uppmuntran. Jag menar att vi alla har ett val, ett alternativ, om var vi lägger vårt fokus, kraft och energi. Och att vi därmed kan välja vad vi låter komma nära.

För, ja, du som offentlig person, du som sticker ut hakan, kommer att få räkna med hat. Tidigare skreks den hemma vid papperstidningen, idag kan den kommenteras (lika anonymt som då) i ett kommentarsfält. Att du nu hör den, att du tvingas hantera den, innebär inte att den tidigare inte fanns. Eller att den nu, med kommentarsfältens stängning, slutat att existera. Det handlar heller inte om att de som hatar gör rätt, men att vi inte kan bota dem med att de får höra hur fel de gör, utan hur de kan göra rätt. Ännu hellre: Skapa strukturer som inte belönar hatet.

Jag är fortfarande helt säker på att det enda sättet att övervinna näthatet är att älska ihjäl det. Det börjar med att vi själva väljer var vi hämtar vår energi och inspiration ifrån. Det kan vi inte göra av de som hatar oss. ”Bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.” som @KimGoransson påminde mig att ordspråksboken 15:17 säger.

Ja, det var egentligen allt jag ville förtydliga och säga. Jag vill också publicera det här mejlet på min blogg. Ditt svar kommer jag givetvis inte publicera någonstans alls. Jag är inte ute efter att föra någon ytterligare offentlig polemik eller krig, utan publicerar mest för att den som googlar upp killen som påstås använda ”skyll dig själv om du blir våldtagen”-retoriken åtminstone ska kunna få en chans att nyansera sin bild.

Allra mest hade jag bara önskat att du hade ringt innan och bett att få reda ut hur jag egentligen menade, istället för att skriva krönika om vad du tror jag menade. Jag tror fortfarande du har kvar mitt nummer?

Allt gott, Birro! Hoppas vi ses snart igen. Jag gillar både dig, din passion, ditt driv och känsla för vad som slår an långt utanför Stockholms innerstad. Även om vi inte alltid är överens känner jag respekt inför både dig och det.

Vi ses
/Emanuel

Previous post:

Next post: