Vi publicerar inte bilder på våra egna barn – men bilder på andras döda barn?

av Emanuel Karlsten den augusti 30, 2015

i Personligt

Igår svämmade min Facebook över av folk som ville dela bilder på döda barn som sköljts upp på stränder.

Det görs av människor som i vanliga fall är restriktiva med att ens publicera ansiktet på sina egna barn. Men andras?

Jag tillhör dem som blev kraftigt omskakad av det. Som har googlat efter hur man kan hjälpa. Skrivit upp mig på en kurs för att bli god man till ensamkommande flyktingbarn. Som känner ett djupt äckel, oro och ångest i magen.

Men jag förstår också att imorgon är en ny dag. Nästa vecka har något annat hänt. Om ett år kanske jag har glömt.

Vad fick bilderna på de döda barnen för betydelse då? Kommer jag ha lättare att se nya bilder, ifall de publiceras? Blir det avtrubbande?

Jag antar att poängen är att skaka om. Få rasister och främlingsfientliga att förstå att gränsdragandet dödar barn. Barn dör. Såhär ser döda barn ut. Förstår du. Barn!

Jag har hittills inte sett en enda rasist omvändas.

Istället läser jag på svenska Reddit om en anonym person som försöker förstå varför han inte känner något för alla rapporter om människor som dör runt om i världen.
(Resten av krönikan nu publicerad i GP)

Previous post:

Next post: