3 fel med Uppdrag gransknings reportage om åldersbestämning

av Emanuel Karlsten den september 6, 2016

i journalistik,Medier och internet

iDB 2016-09-06 kl. 11.08.27

Ja, jag är kanske lite väl sen på bollen, men hjälp mig här nu, för jag förstår inte. Förra veckans Uppdrag granskning handlade om åldersbestämning på ensamkommande barn. Hela introt målar bilden av att Rädda barnen mörkar att detta är ett problem, eftersom de i en SVT-debatt tidigare sagt att det går mycket myter om ”alla de här vuxna som ska finnas bland barnen”.
Janne Josefsson fäster blickar i kameran: ”Myt – eller verklighet?” Och så rullar reportaget igång.

Här är vad jag inte fattar:

1) Vadå myt eller verklighet? Rädda barnen påpekar att det går myter om ALLA de här vuxna som ska finnas bland barnen. Att det skulle handla om någon slags majoritet. DET var ju vad hon adresserade, Janne Josefsson! Varför fulvinklar du på ett så ohederligt sätt?

2) Vad var problemet i Barnläkarens Anders Hjern argument kring medicinsk åldersbestämning? Klart att det är helt fruktansvärt när vuxna begår brott och påstår att de är barn för att slippa straffansvar. Och självklart ska de då åldersbestämmas enligt de metoder som finns, trots felmarginal. Det handlar ju om att de har begått grova brott! Men när ett barn söker asyl och uppger ålder begår de inte ett brott. Att då enbart utgå från ett medicinskt instrument som har en felmarginal på 12 procent innebär att tusentals barn skulle kunna klassas som vuxna. Det ÄR oetiskt, för därmed skulle de behandlas som vuxna, placeras bland vuxna och det skulle vara betydligt farligare än att de över 18 placeras med barn under vuxnas uppsikt.
Att enskilda åklagare på grund av den allmänna debatten misstolkat denna rekommendation som att de under brottsutredning inte får använda medicinsk åldersbestämning vittnar snarast om åklagares kompetens, än om metoden ska gälla för ensamkommande som söker asyl.
Var detta verkligen en orimlig argumentering? Och varför vinklar ni det som att barnläkaren ändrar sig efter er granskning? Barnläkarföreningen har ju aldrig ens uttalat sig om grova brott, utan alltid om åldersbedömning vid asylansökan.

3) Vad var konstigt i att en rättsmedicinsk läkare säger att 70 procent av de barn han undersökt med tandröntgen varit över 18 år? De som vänder sig till denne läkare är ju advokater, gode män eller asylsökande som åldersklassats som äldre än 18 av Migrationsverket och vill försöka göra ett sista försök att få ett kliniskt bevis på sin sida. De som är 12-14 år behöver ju i 99 procent av fallen aldrig ens vända sig dit – det är uppenbart för ”var och en” att de är just barn.
Nu valsar ”70 procent av alla ensamkommande barn är vuxna” runt i sociala medier som någon slags sanning. Och det är väldigt lätt att missförstå det så, utifrån ert program.

Hur kunde det bli så här?

Självklart ska vi prata om saken, problemet med att det finns folk över 18 år bland de som är under 18 år. Självklart är vi bara i början på att nysta i alla problem som kommit med att Sverige och Migrationsverket haft sin största belastning någonsin det senaste året. Som god man har man både sett och hört vanvården i vissa HVB-boenden och familjehem – utnyttjade av svenskar som vill sko sig på andras olycka. Självklart borde det finnas fler kontrollstationer och hjälp här. Men det kostar pengar, och det verkar inte staten vilja släppa ifrån sig just nu. Därför har vi denna situationen nu, där det måste går under devisen ”good enough”.

Det finns så mycket att granska, så mycket hemskt som händer, där folk utnyttjas, där systemet utnyttjas, att det inte behövs överdrivna vinklar eller problemformuleringar.

Och just därför var det så onödigt. Ni kan bättre, Uppdrag granskning.

Previous post:

Next post: