Vad skulle du ta med dig om du skulle fly? 6 flyktingar öppnar sina resväskor

Vad skulle du ta med dig om du skulle fly från ditt hem och resa över mörka hav och på svår terräng?

Vad skulle du kasta först under resans gång?

Det här är berättelsen om sex familjer, kvinnor, män, tonåringar – människor – som lämnat allt, förlorat allt och letar en ny trygghet. Genom att öppna sina resväskor berättar de historier om förtvivlan och om strimmor av hopp om en annan framtid.

Den här texten är tidigare publicerad av organisationen The International Rescue Committee på engelska. Jag har med tillstånd fått översätta och återpublicera den här. För att berättelserna, insikterna levandegör det fullkomligt ofattbara att närsomhelst behöva lämna sitt trygga hem och fly. Det skulle kunna varit du, eller jag.

Vad skulle du ta med dig? Här är sex personers berättelser från verkligheten.

“Du kommer känna att du är mänsklig. Att du inte bara är en siffra”

En mamma

Namn: Aboessa*
Ålder: 20
Från: Damaskus, Syrien

När hårda strider bröt ut i Yarmouk, ett inofficiellt läger för palestinier strax utanför den Syriska huvudstaden, lyckades Aboessa fly med sin make och deras tio månader gamla dotter, Doua. Efter att ha tagit sig över Turkiets gräns tillbringade de en vecka på ett övergivet läger innan de hoppade i en gummiflotte som skulle ta dem till Europas säkra stränder.
Den turkiska polisen som patrullerade kusten stoppade dem och tog loss båtens motor så att de skulle tvingas åka tillbaka. Men flyktingarna fortsatte och använde provisoriska paddlar för att styra båten genom havets starka strömmar.

Olika mediciner, en flaska steriliserat vatten och en burk bebismat.
Ett litet förråd av servetter för blöjbyten.
En mössa och ett par strumpor till bebisen.
En bladning av smärtstillande, solskyddskräm, salva mot solsveda, tandkräm.
Olika identitetshandlingar (inklusive bebisens tidigare vaccineringar)
Plånbok (med ID-kort och pengar)
Mobilladdare
Gult hårband.

“Allt är till min dotter så jag kan skydda henne från sjukdomar. När vi var i Grekland så gav en snäll man mig två burkar mat. En annan man gav oss kakor och vatten när han såg mitt barn”

 

Ett barn.

Namn: Omran*
Ålder: 6
Från: Damaskus, Syrien

Lille Omran, klädd i en färgglad blå tröja, är på väg mot Tyskland med sin familj på fem personer och ska bo med släktingar. Eftersom hans föräldrar visste att de skulle resa genom skogar för att undvika att bli upptäckta så såg de till att packa ner bandage för skrap- och skärsår.

Ett par byxor, en tröja.
En spruta för nödlägen.
Marshmallows och en slags sockerkräm (Omrans favoritgodis)
Tvål, tandborste och tandkräm.
Bandage.

 

En tonåring

Namn: Iqbal*
Ålder: 17
Från: Kunduz, Afghanistan

Iqbal släpade sig av båten med bara en ryggsäck. Tonåringen hade rest hundratals kilometer och duckat kulor för att fly den krigshärjade provinsen Kunduz i norra Afganistan. Han flydde österut till Iran och gick sedan till fots till Turkiet. Nu när han är i Lesbos är han osäker på var han ska härnäst. Han har hållt kontakten med en vän som redan tagit sig till Tyskland. Han har en bror som studerar i Florida.

Ett par byxor, en tröja, ett par skor och ett par strumpor.
Schampo och hårgelé, tandkräm och tandborste, kräm som gör huden vit.
Kam, nagelsax.
Bandage.
100 U.S. dollar
130 turkiska lire
Smartphone och backup-mobil
SIM kort till Afganistan, Iran och Turkiet

“Jag vill att min hud ska vara vit och mitt hår ha spikes – jag vill inte att de ska förstå att jag är flykting. Jag tror någon kommer upptäcka mig och ringa polisen eftersom jag är illegal”

En apotekare

Namn: Anonym
Ålder: 34
Från: Syrien

När kriget bröt ut i Syrien kunde apotekarens pappa minnas fina minnen från Tyskland, där pappan studerat i åtta år samtidigt som han arbetade som läkare. Apotekaren ville ha ett liknade liv med fred och hopp. Han flydde med sin familj till Turkiet där han träffade en smugglare som fixade en resa till Europa.

Med bara en väska fastspänd om bröstet klättrade apotekaren in i en överfull jolle med 53 andra, inklusive en handfull småbarn. Mirakulöst klarade hela gruppen resan till Greklands kust, där de påträffades av Greklands kustbevakning som skrek åt dem att stanna båten.

Pengar (packat för att klara vatten)
Gammal telefon (blöt och oanvändbar) och en ny smartphone.
Mobilladdare och hörlurar (plus ett extrabatteri)
16GB minneskort (innehåller familjefoton)

“Vi förstod inte att det var polisen som skrek. Vänner hade sagt till oss att inte stanna eftersom de då skulle ta oss tillbaka till Turkiet. Vi kunde inte grekiska. Vi förstod inte vad de sa. Vi höll i barnen. Jag tänkte för mig själv, ’låt mig bara nå stranden, sedan gör jag vad helst ni vill'”

Deras båt stacks hål på och alla ombord kastades i havet. Apotekaren trampade vatten i 45 minuter innan han räddades.

Läs om hela apotekarens resa från Aleppo till Tyskland.

”Jag var tvungen att lämna mina föräldrar och syster i Turkiet. Jag tänkte, dör jag på den här båten så kommer jag åtminstone dö med bilder på min familj intill mig.”

En konstnär

Namn: Nour*
Ålder: 20
Från: Syrien

Nour älskar musik och konst. Han spelade gitarr i Syrien för sju år sedan och målade. När ljudet från bomber och skottlossning började höras tog Nour med sig de saker som låg honom närmast hjärtat innan han lämnade för att åka till Turkiet. Sakerna väcker idag bitterljuva minnen.

Liten väska med olika persondokument.
Ett radband (gåva från en vän, Nour låter det aldrig ens nudda golvet)
En klocka (Från hans flickvän, den gick sönder under resan)
Syriska flaggan, palestinsk berlock, silver- och träarmband (gåvor från en vän)
Plektrum (en av dem är också en gåva från en vän)
Mobiltelefon och ett syriskt simkort
ID-kort
En tröja

“Jag lämnade Syrien med två väskor, men smugglarna sa att jag bara kunde ta en. I den andra väskan fanns alla min kläder. Det här är allt jag har kvar”

En familj

Från: Aleppo, Syrien

Den här familjen förlorade allt. När de lämnade Syrien så tog alla familjemedlemmar med sig två väskor. Under resans gång till först Turkiet sedan Grekland, började båten sjunka. Det var sju kvinnor, fyra män och 20 barn. De lyckades bara rädda en enda väska.

En tröja, ett par jeans.
Ett par skor.
Hygienartiklar.
En blöja, två kartonger mjölk och kakor.
Persondokument och pengar
Bindor
En kam.

“Jag hoppas vi dör. Det här lite är inte värt att leva längre. Alla har stängt dörren i ansiktet på oss, det finns inget hopp.”

Namn: Hassan*
Ålder: 25
Från: Syrien

“Det här är allt jag har. De sa att vi kunde ta med oss två saker, en exra tröja och byxa.”

*Efternamnen är utelämnade för att skydda identiteten på de intervjuade

Foto: Tyler Jump

Samtligt material är publicerat med tillåtelse från The International Rescue Committee.

The International Rescue Committee helps people whose lives and livelihoods are shattered by conflict and disaster to survive, recover, and gain control of their future. At work in nearly 40 countries and in 25 U.S. cities, the IRC restores safety, dignity, and hope to millions of families in need.

Follow us on Twitter and Facebook