Gnäller jag inte väl mycket?

av Emanuel Karlsten den oktober 21, 2010

i Mellansnack,Personligt

Jag kritiserar ovanligt mycket nu, jag är medveten om det. Jag är också betydligt mer onyanserad i min kritik. Och det är, på ett sätt, medvetet.

Under tiden jag arbetade på Dagen har jag varit noga med att varje ord av kritik ska vara nyanserad, och välgrundad. Jag menar att det egentligen är enda sättet framåt.

Men den ambitionen skapar också en otrolig prestationsångest. Där varje ord bör vägas noga, varje text värks fram under en orimligt lång tid. Det håller inte längre, iaf inte när man också ska skriva om en massa andra saker.

Alternativen är därför  att hålla tyst eller att skriva ut de oborstade, spontana reflektionerna. De som blir länkkommentarer på den här bloggen. Jag har valt det senare. Jag tror inte jag mår bra av att vara tyst och jag har inte längre någon direkt skyldighet eller plikt att skriva det nyanserade. Jag får blurpa ur mig skit hit och dit. Det får vara en del av min process, och ni får – om ni vill – hänga med.

Det innebär inte att jag inte fortfarande strävar efter att skriva nyanserat, men att jag också tillåter mig att vara orimligt gnällig på den här bloggen.

Min förhoppning är att det också gör den personligare. Kanske roligare. Allra mest för mig, men också för dig.

Ja, det var det jag tänkte att vi borde prata om. Måste dra nu. Vi kan väl höra sen. Hej.

Previous post:

Next post: