Hittat, länkat och kommenterat – October 18, 2010

av Emanuel Karlsten den oktober 18, 2010

i Länkkommentarer

  • jardenberg kommenterar – 18 Oct, 2010 #jjk
  • – Joakim jardenberg funderar över nattvarden i punkt 8. Eller funderar, han tycker det är skandal och sjukt att katoliker tror att de äter – på riktigt – Jesu kropp och blod när de tar nattvard. Jag håller med.
    Förra söndagen var jag i kyrkan. Det var nattvard och jag tycker det är något av det mest besvärande momenten. Jag lyckas aldrig få djupet, allvaret av det. Allt jag ser är ngt överritualiserat.
    Sedan hade de en särskilt äcklig procedur där jag var. De berättade story. Om soldaten som tryckte upp ett spjut i sidan på korsfäste och döde Jesus. Pastorn höll sedan upp en kanna druvjuice och hällde upp i en bägare samtidigt som han sa ”ut kom blod”, ställde ner och tog upp en annan bägare ”och vatten” och så hällde han vatten i druvjuicebägaren till ett härligt målande porlande.
    Vi drack alltså inte bara symboliskt blod, utan också likvatten. Eller var. Eller vad det nu är.
    Menade Jesus verkligen det?

  • Tidning i Uganda kräver avrättning av bögar
  • – I Uganda, där homosexualitet föreslås beläggas med dödsstraff, outas 100 av landets homosexuella. Låt hetsjakten börja.

  • Tack och hej!
  • – Lustigt det här. De flesta bloggar som jag följde när jag började blogga har dött eller tynat bort. Nu försvinner Krister Hultberg. Minns att han var en av väldigt få bloggar som skrev om kyrka, när det begav sig. Hur glad jag var över det, hur skönt jag tyckte det var.
    I dag är det några fler, fortfarande få, men fler. Och Krister tycker att han har gjort sitt.
    Liksom Daniel på Tro och tänk. Minns ni det? Goda tider.

  • Pionjärt i Fiskebäck
  • – Bra tankar där. Och frågan ”om din församling upphörde imorgon, skulle människor i dess omgivning sörja och sakna den?” måste väl ställas alla församlingar, varje dag, jämt?
    Men istället tenderar de lämnas kvar på konferensstolarna, när man går därifrån. De är för tunga, för svåra och alldeles för sårande för människor som gett sina liv till en förening, snarare än till människorna utanför föreningen.

  • Twitter / @ emanuelkarlsten: Vi bygger båthus och 30m b …
  • – Det här var lika bisarrt som det lät.
    Jag hjälpte vänner i helgen bygga båthus. När de kommer dit på morgonen upptäcker de att polisen har spärrat av ett område bara trettio meter bort. Någon har fallit från västerbron och dött. Sannolikt självmord, men vem vet? Under hela dagen låg kroppen kvar. Säkert tio timmar. Helt öppet. Poliser gick och fotade, petade på liket med sina blå plasthandskar. Vi fortsatte bygga båthus.
    Ytterst märklig dag.

  • Guds hus floppade « Emanuel Karlstens blogg
  • – Av någon anledning så snubblade jag över den här i helgen. En recension av Guds hus, ett tvprogram som vårt dåvarande moderbolag, Swedmedia, producerade.

    Programmet var en praktflopp. Jag ville skriva om det så, behandla det som det var. Jag skrev det på söndagen, skickade till chefredaktören samma kväll och sedan tog det en hel måndag av förhandlingar, strykningar och bearbetningar innan jag tilläts publicera texten. Jag var fast besluten om att vi måste kunna skriva ärligt och sakligt när något är skit – även om det är från den hand som föder oss.
    Jag tror många inte förstod hur hårt redaktionen ofta fick kämpa för att göra en en fristående, bra tidning – en journalistisk produkt. Det var tungt många gånger, men samtidigt otroligt vitaliserande. Det kändes som att man gjorde något viktigt.
    Även om just det här bara vara en vanligt recension. Som det var konstigt att man fick bråka så mkt för.

Medielänkar, inkl en Världen idag-diss, på Tabloism.

  • Jacob Sunnliden

    Vänner. Detta engagerar mig storligen och hade gärna haft en utläggning på några timmar kring detta väsentliga. :)
    Jag kan uppelva en oro över att vi missar poängen med nattvarden och koncentrera oss mer på hur det går till och religiöstekniska åtgärder istället för vad det egentligen är.
    Nattvarden har sin rot i paradiset och Livets träd. Adam och Eva syndande och Gud räddade människorna genom att förvisa dem från paradiset. Han vaktade sedan vägen in igen till paradiset just därför att där stod Livets träd och hade Adam och Eva ätit av det trädet också hade de för evigt levt som syndare. Nu hindrade Gud dem från att gå förlorade. Men sedan döden på korset, nattvarden, så är vägen till Livets träd öppen igen och vi får äta även av det trädet. Nattvarden är således en smak av det eviga och av människans upprättade relation till Gud. Jesus säger när han instiftar (ja, jag skriver på kyrkiska) nattvarden att det är hans kropp och blod. Därför tror vi också på det. Och så finns det ju de som tror att det upphör att vara bröd och vin och andra som tror att det är både och, MEN poängen är att vi numera kan få en smak av himmelriket och att vi återigen har tillgång till Gud.

    Kanske uttrycker mig lite väl internt och luddigt, men förlåt en ivrig man.

    /Jacob

    • KP

      Lyssna gärna på SRs: teologiska rummet som i våras snackade om vattvarden, intressant avsnitt : http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3109&artikel=3580510

      • Lyssnade, vet inte om jag hann höra hela. Men delvis intressant. Men snustorrt. Och jag vet inte om de kom fram till så mkt mer än att vi tycker olika?
        Och det enda intressanta gentemot det som diskuteras här var ju att katolska killen inte kunde förklara vad det var för kött och blod om det inte var blod med blodgrupp eller kött med köttfibrer.

      • Jacob Sunnliden

        Lyssnade på den då det gick. Två gånger faktiskt. Tycker dock att Anders svarar bättre än vad Christina gör.

  • Jacob Sunnliden

    Vänner. Detta engagerar mig storligen och hade gärna haft en utläggning på några timmar kring detta väsentliga. :)
    Jag kan uppelva en oro över att vi missar poängen med nattvarden och koncentrera oss mer på hur det går till och religiöstekniska åtgärder istället för vad det egentligen är.
    Nattvarden har sin rot i paradiset och Livets träd. Adam och Eva syndande och Gud räddade människorna genom att förvisa dem från paradiset. Han vaktade sedan vägen in igen till paradiset just därför att där stod Livets träd och hade Adam och Eva ätit av det trädet också hade de för evigt levt som syndare. Nu hindrade Gud dem från att gå förlorade. Men sedan döden på korset, nattvarden, så är vägen till Livets träd öppen igen och vi får äta även av det trädet. Nattvarden är således en smak av det eviga och av människans upprättade relation till Gud. Jesus säger när han instiftar (ja, jag skriver på kyrkiska) nattvarden att det är hans kropp och blod. Därför tror vi också på det. Och så finns det ju de som tror att det upphör att vara bröd och vin och andra som tror att det är både och, MEN poängen är att vi numera kan få en smak av himmelriket och att vi återigen har tillgång till Gud.

    Kanske uttrycker mig lite väl internt och luddigt, men förlåt en ivrig man.

    /Jacob

    • KP

      Lyssna gärna på SRs: teologiska rummet som i våras snackade om vattvarden, intressant avsnitt : http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3109&artikel=3580510

      • Lyssnade, vet inte om jag hann höra hela. Men delvis intressant. Men snustorrt. Och jag vet inte om de kom fram till så mkt mer än att vi tycker olika?
        Och det enda intressanta gentemot det som diskuteras här var ju att katolska killen inte kunde förklara vad det var för kött och blod om det inte var blod med blodgrupp eller kött med köttfibrer.

        • Och att allt var ett mysterium. Goddag yxskaft.

          • KP

            :)

            Tron kommer ju in där förnuftet inte räcker till. Om man nu är mottaglig så gäller det att (tillåta) sig se symboliken, bortom det uppenbara och synliga. Att tolka saker efter bokstaven är nog inte rätt väg i detta sammanhang.

      • Jacob Sunnliden

        Lyssnade på den då det gick. Två gånger faktiskt. Tycker dock att Anders svarar bättre än vad Christina gör.

        • Om jag inte recenserar vem som hade mest rätt i svaren så måste jag
          säga att kvinnan lät som sundheten själv jämfört med mannen med tusen
          klyschor.
          :

          • Jacob Sunnliden

            :) och om jag inte recenserar vem som lät som sundheten själv jämtfört med den som hade flest klyschor tycker jag Anders svar var närmare Bibeln än de andra.

          • ;)

            Den 18 oktober 2010 16:19 skrev Disqus :

  • Tror det där sopandet under mattan tyvärr är något man har att kämpa med om man vill verka inom frikyrkan öht. Inte bara i journalistiska sammanhang. Kanske om tillräckligt många yngre (eller äldre, för all del…) människor reagerar på det så kan rakheten och tydligheten bli ett ideal på riktigt i verkligheten och inte bara i tragikomiska visionsformuleringar (http://libreb.blogspot.com/2010/10/ska-man-skratta-eller-grata.html ). Men det är ingen liten förändring, snarare en revolution.

    Bra kämpat av dig, hursomhelst!

    • Tack för inspelet och länk till bloggposten!

      Den 18 oktober 2010 12:43 skrev Disqus <>:

  • Tror det där sopandet under mattan tyvärr är något man har att kämpa med om man vill verka inom frikyrkan öht. Inte bara i journalistiska sammanhang. Kanske om tillräckligt många yngre (eller äldre, för all del…) människor reagerar på det så kan rakheten och tydligheten bli ett ideal på riktigt i verkligheten och inte bara i tragikomiska visionsformuleringar (http://libreb.blogspot.com/2010/10/ska-man-skratta-eller-grata.html ). Men det är ingen liten förändring, snarare en revolution.

    Bra kämpat av dig, hursomhelst!

  • Tror det där sopandet under mattan tyvärr är något man har att kämpa med om man vill verka inom frikyrkan öht. Inte bara i journalistiska sammanhang. Kanske om tillräckligt många yngre (eller äldre, för all del…) människor reagerar på det så kan rakheten och tydligheten bli ett ideal på riktigt i verkligheten och inte bara i tragikomiska visionsformuleringar (http://libreb.blogspot.com/2010/10/ska-man-skratta-eller-grata.html ). Men det är ingen liten förändring, snarare en revolution.

    Bra kämpat av dig, hursomhelst!

    • Tack för inspelet och länk till bloggposten!

      Den 18 oktober 2010 12:43 skrev Disqus :

  • Simon Wämmerfors

    Jesu tal om att människorna ska få äta hans kött och dricka hans blod var chockerande redan för 2000 år sedan. Hur var de de sa, hans egna lärjungar, ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” (Joh 6). Jesus är anstötlig igår och idag och Guds verkligheten är långt ifrån den logiskt självklara. Den är alltid paradoxal och över vår förmåga att fatta.

    • Men det är väldigt konstigt, tycker du inte? All betoning på trons frälsning och så beordras vi helt plötsligt göra något så konkret och morbid som att dricka blod och äta kött?

      • Jacob Sunnliden

        Sant Simon. Den kristna läran har alltid stött sig med människor. Och visst Emanuel kan det uppfattas som morbid handling, men det är ändå en förenkling på gränsen till lögn tycker jag. det finns så många fler värden man måste ta in i frågan än känslan av att äta en död mans kropp.

        • Fast vi pratar ju inte om värden, vi pratar om känslan. Jag har alltid
          tänkt att om jag känner så här, hur mycket virrigare och vidrigare
          måste inte den som är okänd inför kyrkan tänka? Vad gör vi åt det? Vad
          gör man åt det som Jardenberg skrev?
          Förbiser det och pekar på mysteriet?

        • Fast vi pratar ju inte om värden, vi pratar om känslan. Jag har alltid
          tänkt att om jag känner så här, hur mycket virrigare och vidrigare
          måste inte den som är okänd inför kyrkan tänka? Vad gör vi åt det? Vad
          gör man åt det som Jardenberg skrev?
          Förbiser det och pekar på mysteriet?

          • Jacob Sunnliden

            Okej… där tappade ni mig. Har aldrig tyckt att känslan varit särskilt viktigt, utan vad det faktiskt är tycker jag är viktigare. Visst håller med om känslan att det är äckligt att äta en annan människa.

          • Simon Wämmerfors

            Ja, det är en utmaning för oss att verkligen ta på allvar. Hur förklarar vi detta? Dessutom är det ju så att det finns en bakomliggande verklighet som nattvarden bara är ett svar på, dvs den om att vi som människor står med skuld inför Gud och med ett brustet förhållande till Honom. Jesus utges och utgjuts för oss pga av att vi behöver bli försonade med vår skapare. Allt hänger ihop. Där har vi verkligen något att förklara för våra medmänniskor och jag har ingen patentlösning att hala fram ut rockärmen.

  • Simon Wämmerfors

    Jesu tal om att människorna ska få äta hans kött och dricka hans blod var chockerande redan för 2000 år sedan. Hur var de de sa, hans egna lärjungar, ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” (Joh 6). Jesus är anstötlig igår och idag och Guds verkligheten är långt ifrån den logiskt självklara. Den är alltid paradoxal och över vår förmåga att fatta.

    • Men det är väldigt konstigt, tycker du inte? All betoning på trons frälsning och så beordras vi helt plötsligt göra något så konkret och morbid som att dricka blod och äta kött?

      • Jacob Sunnliden

        Sant Simon. Den kristna läran har alltid stött sig med människor. Och visst Emanuel kan det uppfattas som morbid handling, men det är ändå en förenkling på gränsen till lögn tycker jag. det finns så många fler värden man måste ta in i frågan än känslan av att äta en död mans kropp.

        • Fast vi pratar ju inte om värden, vi pratar om känslan. Jag har alltid
          tänkt att om jag känner så här, hur mycket virrigare och vidrigare
          måste inte den som är okänd inför kyrkan tänka? Vad gör vi åt det? Vad
          gör man åt det som Jardenberg skrev?
          Förbiser det och pekar på mysteriet?

        • Fast vi pratar ju inte om värden, vi pratar om känslan. Jag har alltid
          tänkt att om jag känner så här, hur mycket virrigare och vidrigare
          måste inte den som är okänd inför kyrkan tänka? Vad gör vi åt det? Vad
          gör man åt det som Jardenberg skrev?
          Förbiser det och pekar på mysteriet?

          • Jacob Sunnliden

            Okej… där tappade ni mig. Har aldrig tyckt att känslan varit särskilt viktigt, utan vad det faktiskt är tycker jag är viktigare. Visst håller med om känslan att det är äckligt att äta en annan människa.

          • Simon Wämmerfors

            Ja, det är en utmaning för oss att verkligen ta på allvar. Hur förklarar vi detta? Dessutom är det ju så att det finns en bakomliggande verklighet som nattvarden bara är ett svar på, dvs den om att vi som människor står med skuld inför Gud och med ett brustet förhållande till Honom. Jesus utges och utgjuts för oss pga av att vi behöver bli försonade med vår skapare. Allt hänger ihop. Där har vi verkligen något att förklara för våra medmänniskor och jag har ingen patentlösning att hala fram ut rockärmen.

  • Lina Mattebo

    Enligt Twitter-info så verkar du ha befunnit dig i min kyrka =) Och det är märkligt, men jag har faktiskt aldrig tänkt på nattvardsstoryn där på det sätt som du beskriver. Trots att jag är ett pingstkyrkobarn som inte är så van vid så himla liturgisk nattvard. Men jag gillar det. Jag gillar det rituella. Troligtvis just på grund av att jag är uppväxt i ett kyrkosammanhang där så mycket handlade om känslor. Tycker om att få säga saker med min kropp och med ord som inte är mina egna, men görs till mina egna, när orden saknas hos mig. Och just gällande nattvarden så (och det kanske är fel, vad vet jag?), så tvingar inte jag mig själv att ta det så väldigt allvarligt. Ibland tänker jag på annat, ofta känner jag inget speciellt. Jag ser det mer som en konkret påminnelse om vad tron egentligen går ut på, och väldigt mycket en gemenskaps-grej. Liksom brödet är ett, så är vi fastän många, del av en och samma kropp, liksom. Det ryms väldigt mycket symbolik i allt det där, fridshälsningen till exempel. Som jag gillar starkt. Så klart det kan verka konstigt, som alla ritualer man inte har en förståelse för. Men det är väl inte en anledning till att ta bort det? Snarare att förklara mer kanske. Och eftersom jag (och den församlingen) inte tror att det verkligen är Jesu blod och kropp vi dricker och äter, så dricker vi ju så klart inte likvatten, haha. Men det är ju så the story goes, och det är ett sätt att komma ihåg, att lyssna på den historien varje söndag. Så tänker jag.

  • Lina Mattebo

    Enligt Twitter-info så verkar du ha befunnit dig i min kyrka =) Och det är märkligt, men jag har faktiskt aldrig tänkt på nattvardsstoryn där på det sätt som du beskriver. Trots att jag är ett pingstkyrkobarn som inte är så van vid så himla liturgisk nattvard. Men jag gillar det. Jag gillar det rituella. Troligtvis just på grund av att jag är uppväxt i ett kyrkosammanhang där så mycket handlade om känslor. Tycker om att få säga saker med min kropp och med ord som inte är mina egna, men görs till mina egna, när orden saknas hos mig. Och just gällande nattvarden så (och det kanske är fel, vad vet jag?), så tvingar inte jag mig själv att ta det så väldigt allvarligt. Ibland tänker jag på annat, ofta känner jag inget speciellt. Jag ser det mer som en konkret påminnelse om vad tron egentligen går ut på, och väldigt mycket en gemenskaps-grej. Liksom brödet är ett, så är vi fastän många, del av en och samma kropp, liksom. Det ryms väldigt mycket symbolik i allt det där, fridshälsningen till exempel. Som jag gillar starkt. Så klart det kan verka konstigt, som alla ritualer man inte har en förståelse för. Men det är väl inte en anledning till att ta bort det? Snarare att förklara mer kanske. Och eftersom jag (och den församlingen) inte tror att det verkligen är Jesu blod och kropp vi dricker och äter, så dricker vi ju så klart inte likvatten, haha. Men det är ju så the story goes, och det är ett sätt att komma ihåg, att lyssna på den historien varje söndag. Så tänker jag.

  • Karin Omerasevic

    Jag gillar liturgin i nattvarden, att vi lutar oss tillbaka på den. Sen ser jag och har alltid sett nattvarden som att vi gör något konkret för att förstå något symboliskt. Och för att det är en gemenskapshandling i det yttersta: med varandra och med Jesus. Det är inte mer komplicerat för mig än om vi vill ha med Jesus att göra på något sätt kan vi visa det genom att inte bara tro utan också göra något konkret.
    Men jag förstår dig i att det är läskigt när det blir så ”omänskligt” på något vis. Jag har varit på en nattvard då jag tvekade att gå fram dels för det var ett så långt tal som jag inte alls tyckte hade med nattvarden att göra, och dels för att det var något olustig som det var svårt att peka på.

    Men i min församling i Halmstad som jag kommer ifrån älskar jag hur vi firar nattvard. Det är enkelt men ändå så vackert. Jag brukar alltid titta på alla fina människor när de går fram, vi möts i nattvarden liksom. Vi är så olika men i nattvarden gör vi något gemensamt som för oss samman och minskar gapen. Så ser jag på nattvarden, och m in lilla tro säger att det var ungefär vad Jesus ville med den också.

  • Karin Omerasevic

    Jag gillar liturgin i nattvarden, att vi lutar oss tillbaka på den. Sen ser jag och har alltid sett nattvarden som att vi gör något konkret för att förstå något symboliskt. Och för att det är en gemenskapshandling i det yttersta: med varandra och med Jesus. Det är inte mer komplicerat för mig än om vi vill ha med Jesus att göra på något sätt kan vi visa det genom att inte bara tro utan också göra något konkret.
    Men jag förstår dig i att det är läskigt när det blir så ”omänskligt” på något vis. Jag har varit på en nattvard då jag tvekade att gå fram dels för det var ett så långt tal som jag inte alls tyckte hade med nattvarden att göra, och dels för att det var något olustig som det var svårt att peka på.

    Men i min församling i Halmstad som jag kommer ifrån älskar jag hur vi firar nattvard. Det är enkelt men ändå så vackert. Jag brukar alltid titta på alla fina människor när de går fram, vi möts i nattvarden liksom. Vi är så olika men i nattvarden gör vi något gemensamt som för oss samman och minskar gapen. Så ser jag på nattvarden, och m in lilla tro säger att det var ungefär vad Jesus ville med den också.

  • Stefan Lundell

    Blir nyfiken på din journalistiska brottningsmatch med ledningen på Dagen eller syftar du på ledningen för Swedmedia? Var det alltså chefredaktören som ville stoppa normal rapportering eller var det ledningen för Swedmedia? Var det en enskild händelse eller inträffade det ofta?
    Är själv Dagen-prenumerant och har inte som vanlig läsare uppfattat att det finns den typen av självcensur.

    • Det var chefredaktören. Och jag vill inte påstå att den hände ofta,
      men det hände då och då. Oftast handlade det om någon tydlig kristen
      profil som sagt eller gjort något ovanligt dumt. Ibland skylldes på
      ålder hos profilen, ibland på att det fanns andliga aspekter att inte
      skriva, ibland på det kyrkopolitiska (ekumeniska) läget. Ibland
      handlade det om att man inte tyckte att jag var person att skriva om
      saken.
      I det aktuella fallet handlade det nog allra mest om att man inte såg
      något värdefullt i min text, då den blev allt för negativ. Att det
      till och med var folk på redaktionen som var med i produktionen och
      kunde såra (det gjorde den). Jag fick därför lägga in massor av
      passusar som förklarade att det inte handlade om personerna som
      medverkade i serien, inte heller var en recension över kyrkan. Jag
      tyckte att det stod klart i min ursprungliga text, men det är säkert
      så att vi kristna tar mer kollektivt ansvar för en produkt skapad av
      andra kristna (för okristna) och att det därför var viktigt.
      Angående ägarna så var det extra känsligt. Och jag förstod att det där
      skulle uppfattas som någon typ av käftsmäll. Och jag ville inte sitta
      i samma hus (30 meter bort) utan att ha sagt det öga mot öga med dess
      chef. Så när vd Daniel Grahn kom bort drog jag min värsta kritik
      direkt till honom. Det jag sa var nog aningen värre än det som jag
      skrev. Om jag minns rätt handlade det något om hur jag skämdes över
      att man släppt ifrån sig något så undermåligt och ofärdigt och att det
      var bland det sämsta jag sett. Jag minns tydligt hur ledsen han blev
      av det, där och då. Och orden han nöp tillbaka med.
      Strax senare skrev han den här bloggposten:
      http://danielgrahn.wordpress.com/2008/11/18/vem-ar-bra-pa-att-hantera-kritik/
      Ingen aning om den var riktad mot mig.

      Den 20 oktober 2010 00:07 skrev Disqus :

      • Stefan Lundell

        Tack för intressant svar men samtidigt trist att höra. Med det sagt är jag inte säker på att detta är något specifikt ”kristet” problem. Det är fler medieföretag som brottas med den där typen av problematik…

  • Stefan Lundell

    Blir nyfiken på din journalistiska brottningsmatch med ledningen på Dagen eller syftar du på ledningen för Swedmedia? Var det alltså chefredaktören som ville stoppa normal rapportering eller var det ledningen för Swedmedia? Var det en enskild händelse eller inträffade det ofta?
    Är själv Dagen-prenumerant och har inte som vanlig läsare uppfattat att det finns den typen av självcensur.

    • Det var chefredaktören. Och jag vill inte påstå att den hände ofta,
      men det hände då och då. Oftast handlade det om någon tydlig kristen
      profil som sagt eller gjort något ovanligt dumt. Ibland skylldes på
      ålder hos profilen, ibland på att det fanns andliga aspekter att inte
      skriva, ibland på det kyrkopolitiska (ekumeniska) läget. Ibland
      handlade det om att man inte tyckte att jag var person att skriva om
      saken.
      I det aktuella fallet handlade det nog allra mest om att man inte såg
      något värdefullt i min text, då den blev allt för negativ. Att det
      till och med var folk på redaktionen som var med i produktionen och
      kunde såra (det gjorde den). Jag fick därför lägga in massor av
      passusar som förklarade att det inte handlade om personerna som
      medverkade i serien, inte heller var en recension över kyrkan. Jag
      tyckte att det stod klart i min ursprungliga text, men det är säkert
      så att vi kristna tar mer kollektivt ansvar för en produkt skapad av
      andra kristna (för okristna) och att det därför var viktigt.
      Angående ägarna så var det extra känsligt. Och jag förstod att det där
      skulle uppfattas som någon typ av käftsmäll. Och jag ville inte sitta
      i samma hus (30 meter bort) utan att ha sagt det öga mot öga med dess
      chef. Så när vd Daniel Grahn kom bort drog jag min värsta kritik
      direkt till honom. Det jag sa var nog aningen värre än det som jag
      skrev. Om jag minns rätt handlade det något om hur jag skämdes över
      att man släppt ifrån sig något så undermåligt och ofärdigt och att det
      var bland det sämsta jag sett. Jag minns tydligt hur ledsen han blev
      av det, där och då. Och orden han nöp tillbaka med.
      Strax senare skrev han den här bloggposten:
      http://danielgrahn.wordpress.com/2008/11/18/vem-ar-bra-pa-att-hantera-kritik/
      Ingen aning om den var riktad mot mig.

      • Stefan Lundell

        Tack för intressant svar men samtidigt trist att höra. Med det sagt är jag inte säker på att detta är något specifikt ”kristet” problem. Det är fler medieföretag som brottas med den där typen av problematik…

  • sven-åke nilsson

    Detta är ju en vanlig reformert uppfattning härstammande från Zwingli, inte Calvin, men läs gärna Luthers Lilla Katekes med kort utveckling från 1878. Paragraferna 243-268 så tycker jag att vi får en god undevisning vad nattvarden är. Och varför det är Kristi sanna kropp och blod. Det vill säga realpresens. Som Luther lär men också Romersk Katolska kyrkan och de Ortodoxa Kyrkorna. Se också Lukas 22:19-21.

  • sven-åke nilsson

    Detta är ju en vanlig reformert uppfattning härstammande från Zwingli, inte Calvin, men läs gärna Luthers Lilla Katekes med kort utveckling från 1878. Paragraferna 243-268 så tycker jag att vi får en god undevisning vad nattvarden är. Och varför det är Kristi sanna kropp och blod. Det vill säga realpresens. Som Luther lär men också Romersk Katolska kyrkan och de Ortodoxa Kyrkorna. Se också Lukas 22:19-21.

  • Mattias Lindstrom

    Om det är konstigt att äta en annan människas kött och blod, hur märkligt är det då inte att tillbe en annan människa som skapargud och universums herre?

  • Anonym

    Om det är konstigt att äta en annan människas kött och blod, hur märkligt är det då inte att tillbe en annan människa som skapargud och universums herre?

  • Mattias Lindstrom

    tja, de kristna. Jesus – sann människa, du vet.

    • Oj, du missade nog läsa klart den texten. Idén var ju att han var mer
      än människa.

      Den 22 oktober 2010 19:21 skrev Disqus :

  • Anonym

    tja, de kristna. Jesus – sann människa, du vet.

    • Oj, du missade nog läsa klart den texten. Idén var ju att han var mer
      än människa.

      Den 22 oktober 2010 19:21 skrev Disqus :

  • Mattias Lindstrom

    Det blev kanske onödigt kortfattad från min del. Jesus – mer än en människa. Jovisst, såsom Gud. Men det tar inte bort det faktum att han är människa. Jesus är inte en blandning av Gud och människa, utan 100% människa och 100%. Det är ett svårsmält mysterium att de kristna alltså tillber en person som är 100% människa.
    Min ursprungliga poäng var alltså: den kristna tron innehåller en del saker som ”känns äckliga”. Ta emot det, eller inte.

    • Fast du gör det ju väldigt enkelt för dig själv. Å ena sidan säger du
      att han är båda människa och Gud, men när du vill göra en poäng av det
      tar du bort att han också är Gud.

      Den 23 oktober 2010 19:37 skrev Disqus :

  • Anonym

    Det blev kanske onödigt kortfattad från min del. Jesus – mer än en människa. Jovisst, såsom Gud. Men det tar inte bort det faktum att han är människa. Jesus är inte en blandning av Gud och människa, utan 100% människa och 100%. Det är ett svårsmält mysterium att de kristna alltså tillber en person som är 100% människa.Min ursprungliga poäng var alltså: den kristna tron innehåller en del saker som ”känns äckliga”. Det gäller inte bara nattvarden…

    • Fast du gör det ju väldigt enkelt för dig själv. Å ena sidan säger du
      att han är båda människa och Gud, men när du vill göra en poäng av det
      tar du bort att han också är Gud.

      Den 23 oktober 2010 19:37 skrev Disqus :

  • Apropå bloggare som försvinner. Tro och Tänk saknar jag mycket. Vad hände med dem egentligen? Inte ens hemsidan finns kvar.

    • Oj, de verkar ha glömatt betala räkningen, va? Trotank.se

      Den 26 oktober 2010 19:16 skrev Disqus :

  • Apropå bloggare som försvinner. Tro och Tänk saknar jag mycket. Vad hände med dem egentligen? Inte ens hemsidan finns kvar.

    • Oj, de verkar ha glömatt betala räkningen, va? Trotank.se

      Den 26 oktober 2010 19:16 skrev Disqus :

  • Daniel Astgard

    Hej! Kul att vara efterfrågad! Jag drabbades av en ångestsjukdom och har mest kämpat med att leva överhuvud taget. När det var som värsty kunde jag inte läsa och än mindre skriva. Det är bättre nu men inte bra. Massa hälsningar till alla bloggvänner!

    • Oj, skönt att höra att du är på bättringsvägen iaf. Krya!

      Den 6 november 2010 20:26 skrev Disqus :

  • Daniel Astgard

    Hej! Kul att vara efterfrågad! Jag drabbades av en ångestsjukdom och har mest kämpat med att leva överhuvud taget. När det var som värsty kunde jag inte läsa och än mindre skriva. Det är bättre nu men inte bra. Massa hälsningar till alla bloggvänner!

    • Oj, skönt att höra att du är på bättringsvägen iaf. Krya!

      Den 6 november 2010 20:26 skrev Disqus :

Previous post:

Next post: