Varför har #MeToo blivit så stort, just nu – och hur stoppar vi det?

av Emanuel Karlsten den november 22, 2017

i Medier och internet

#MeToo-rörelsen är en urkraft, ett unikum. Jag kan inte komma på något som så tydligt förkroppsligat det vackra i kraften med internet, eller som fått sådan påverkan på samhällsdebatten och samhället. Det tycks inte finnas någon hejd och det tycks skapa en påverkan på djupet som vi aldrig tidigare skådat.

Men kan vi verkligen ha det såhär? Och varför händer det nu? Och vad ska vi göra åt det?

Under veckorna som gått har jag skrivit en rad texter om allt det här, ur alla möjliga vinklar. Här samlar jag några texter och inlägg:

Därför är medier så restriktiva med att namnge

I en första text fokuserades på pressetiken och varför man namngett i vissa fall, men inte i andra. Det blev några intensiva timmar och dagar där allt mer information tillkom. Texten är uppdaterad med en rad tillägg.

#MeToo sätter medieskiftet i blixtbelysning

Om hur bomben briserade, varför och hur det började – och varför det gjorde att medier såg löjliga ut. ”Det är bland de tydligaste, men etiskt svåraste maktskiften svenska internet sett på länge. Det är ett skifte som drabbar medier, men kanske allra mest de män som tidigare trodde de kunde göra vad de ville – eftersom de kunde kontrollera vad som hände sen.”

Såhär kan det inte fortsätta

Om den unika rörelsen, varför det är viktigt att uthängningarna som gjordes fick ske, men också hur omöjligt det är att det ska fortsätta såhär. Vilket ansvar myndigheter, företag och chefer nu har. ”Ingen kvinna förtjänar att behöva ropa ut till hela världen vad hon utsatts för, bara för att staten, samhället och företaget inte tror på hennes berättelse.”

Får man inte flörta nu?

Många män reagerade med bestörning och osäkerhet kring var gränserna nu går – får man inte ens flörta längre? Jag översatte och la röst på den kända ”Consent”-videon. På Facebook fick videon en miljon visningar.

Vad kan vi män göra? Prata om det. #killmiddag

Som ett sätt att erbjuda någon slags lösning i all hopplöshet spelade jag och Rasmus Persson in en ”killmiddag”. Ett koncept skapat av Make Equal där man med hjälp av ett frågeformulär får hjälp att dyka ner i den kultur och strukturella problem det är att vara kille. Att skärskåda sina egna beteenden och fundera på varför det är så vårt för män att prata känslor, gråta och behålla innerliga vänskapsrelationer. Det blir ett väldigt, väldigt naket och personligt samtal. Och förhoppningsvis en inspiration för andra. Det börjar med oss.

Varför hänger inte branscherna ut sina förövare?

En kommentar om den utveckling där bransch efter bransch gick ut som kollektiv för att peka ut ett annat kollektiv – mannen och manskulturen. Och varför det var viktigt: ” De ger #metoo-debatten nytt, kraftfullt bränsle, men låter det inte fastna hos någon enskild, känd skådespelare. De låter inte problemet förminskas till att handla om en genial regissörs gatlopp. För det stora problemet är inte dessa mäns skuld, utan vad som händer sedan.”

Varför är det ett problem att skrika ”fittor” för att förminska någon 

Om en landslagsspelare som skrev ”jävla fittor” till Italienska laget och varför det var något vi behövde prata om. ”Det är ju exakt detta #metoo har handlat om. Inte om några tv-stjärnor och deras övergrepp, utan om en struktur där kvinnor värderas lägre än män och förminskas till sitt kön. En domare, motspelare eller motsupporter kallas ”hora”, ”fitta”, eller ”flicka” för att markera att de inte bara är dåliga män, utan ännu värre: kvinnor. ”

Previous post:

Next post: