februari 2010

OS-guld och en anekdot om #vinterOS

av Emanuel Karlsten den februari 15, 2010

i Medier och internet,Personligt

Känner mig så mjäkig. Så mycket khakibyxor och snedbena. Jag sprang 20 minuter på löpband i dag och kan nu, knappa tre timmar senare, inte röra mig utan att gny. Förstår ni vilken skärseld morgondagen då kommer att bl? Förstår ni också hur länge sedan det var jag rörde mig?

Jaja.

Kalla har vunnit guld. Jag hann se slutet. Det gör mig glad. Ännu gladare över hur användandet av twittertaggen #VinterOS fullkomligt kokar. För några dagar sedan satt jag och försökte göra en twittergallup vilken tagg som skulle användas för att twittra om Sveriges framgångar i OS. Efter många om och men slog jag fast: När vi twittrar om OS lägger vi till ämnestaggen #vinterOS. Samtidigt skapade vi ett twitterkonto särskilt för Expressen, @expressenOS.

Vi startade på morgonen, och bara sex timmar senare hade Aftonbladet skapat ett exakt likadant konto, @sportbladetOS, och la till #vinterOS på sina tweets.

Någon dag senare kom DN och gjorde samma sak (med det olyckliga twitternamnet @DNvancouver2010) och i dag kom den sista av de fyra drakarna, svd (@svdOS), även in på banan.

Visst är det en intressant utveckling? Inte minst med tanke på att SVT redan hade lanserat sin egen OS-tagg, #svtos. Givetvis är varken konkurrenter eller tittare sugna på att marknadsföra ett företag med en tagg. De vill prata OS.

Sova nu. Och glädjas lite över att jag inte är Marcus Hellner.

{ 4 kommentarer }

Det var Blondinbella som stod för genombrottet

av Emanuel Karlsten den februari 15, 2010

i Medier och internet

Glöm vad jag sa om melodifestivalen och twittergenombrott.

I veckan börjde Blondinbella twittra. Och i dag bloggar hon om det, ger en skola till sina dryga 200 000 läsare om hur de gör för att börja.

Nu pratar vi verklig potential för att twitterhajpen ska övergå i något folkligt. Håll i er!

{ 0 kommentarer }

Samuel Ljungblahd, Öholm och Ryan air

av Emanuel Karlsten den februari 15, 2010

i Länkkommentarer

{ 8 kommentarer }

Det händer i kommentarstrådarna!

av Emanuel Karlsten den februari 13, 2010

i Mellansnack

Det har varit lite aktivitet med nya bloggposter de senaste dagarna, men desto mer aktivitet i gammal posts kommentarer.

Jag skrev kort att Dagenkonkurrenten Världen idag är ”(del)ägt” av Livets ord vilket fick Siewert Öholm (numera skribent på Världen idag) att rycka ut till försvar. Utöver att jag kallas magsur, pk, rädd, konspiratorisk spionchef med besserwisserkomplex (sittande på ett elfenbenstorn) har det också blivit en intressant diskussion om Uppsalaförsamlingens inflytande över tidningen.

I samma veva kallade Siewert Öholm Dagen stalinistiskt vilket fick Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund att rycka ut och förklara varför Dagen inte alls är stalinistiskt.

Ja, ni hör. Allt spännande händer i kommentarstråden. Läs, följ och delta här:

http://emanuelkarlsten.se/02/blondinbella-schlager-chipsreklam

{ 3 kommentarer }

Hur är det på Expressen?

av Emanuel Karlsten den februari 10, 2010

i Mellansnack,Personligt

Har precis kommit hem efter att ha besökt Tidningsutgivarnas inflyttningsfest. Roligt och trevligt. Massor av kollegor och bekanta har så klart frågat hur det är. Tio dagar in på nya jobbet. Och jag har berättat storyn. Om och om igen.

Inser också att jag är skyldig att berätta även för er, även här. Hur har jag det egentligen? Såhär:

Det är bra. Väldigt bra. Men det har varit tufft. Första veckan var mycket tuffare än vad jag hade anat. På många plan. Hur väl man än tycker att man har förberett sig så är ett steg från lilla Dagen till ett av Sverige mest inflytelserika mediehus stort. Gigantiskt. Att kliva in i en helt nyskapad roll där är utmanande. Och allt det där var svindlande första veckan. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det? Hur ska jag förstå, komma in och tillföra något på ett relevant och betydande sätt?

Det blev helg, jag vilade, jag tänkte och fick smälta alla intryck från min första vecka. Så väldigt många intryck.

Måndag, tisdag och framförallt i dag känns det äntligen som jag har börjat greppa vad jag ska göra. Åtminstone kunna ringa in några saker. Förstå att jag i alla fall kommer att förstå. Och framförallt: Känna att jag kommer göra något riktigt, riktigt bra.

Jag har upptäckt Irina Halling. En helt fantastisk person med en tjänst, inrättad av chefredaktör Thomas Mattsson, som går ut på att upprätthålla och bevaka kvaliteten i tidningen. Svara på frågor, det där som läsare tycker är obegripbart. Ta varje ifrågasättande på allvar. Lyfta det på högsta ort och medvetandegöra tidningsmakarna om vad läsare irriteras av, bryr sig om och vill ändra på. Så mycket av den fundamentala funktionen i sociala medier gestaltas redan i hennes tjänst.

Jag kan inte hjälpa att tycka att det är vackert.

Jag har också börjat känna det där bubblande, glödande drivet hos Expressenkollegor. Niklas Svensson började dagen efter mig på Expressen och är en slags självgående urkraft. I dag drog han igång Expressenbloggen Politikbloggen och har på en dag spottat ur sig sju bloggposter. Ni förstår. Det är inspirerande. Det smittar av sig.

Fattar ni hur bra det här kommer bli. Hur bra Expressen.se kommer bli!

Jag är taggad.

{ 5 kommentarer }

Blondinbella, Schlager, chipsreklam

av Emanuel Karlsten den februari 9, 2010

i Länkkommentarer

{ 217 kommentarer }

Responsen efter texttv-twitter

av Emanuel Karlsten den februari 8, 2010

i Medier och internet

Det är givetvis inte opartiskt, men ändå intressant. Ebba von Sydow var en av de två som texttv-twittrade under melodifestivalen i lördags. Hon kommenterade på Niclas Strandhs blogg och summerade responsen:

Sedan kan jag också tillägga att responsen har varit fantastiskt bra, enligt följande: 1. Enbart glada, peppande tillrop i alla mail och kommentarer, gladast blev jag av alla de som tittat ensamma och skrev att ”det var ju som att ha två roliga kompisar hemma i soffan”. /…/ 2. Flera som jag talat med efteråt blev nyfikna på Twitter, jag fick också hundratals nya followers varav flera var helt nyreggade på Twitter = vår tjänst spred ut Twitter till fler, vilket glädjer mig som är en ”believer”. /…/ /Ebba

Ett mikrotecken för en mikroblogg. Men ändå, kanske ett första tecken på att fler förstår twittergrejen? Gemenskap över gränser, för stunden och kring gemensamma intressen.

Roligt.

{ 0 kommentarer }

Bakom rubrikerna på Dagen

av Emanuel Karlsten den februari 7, 2010

i Personligt

Jag har lite ångest över att inte ha fullgjort allt det där jag hade på en lista för två veckor sedan. Inte blir det bättre av det tunna bloggandet under veckan.

Men låt mig i alla fall uppfylla mitt löfte om att berätta mer om vad de olika puffarna på Dagenettan betydde. Jag har försökte fota den lite bättre – dock fortfarande med min gamla crappiga kamera – så håll ut. Andreas, om du läser kan du kanske skicka över pdf-filen? Så byter jag ut bilden sedan. Uppdaterat: Nu är bilden utbytt!

Jag tycker om den mycket. Den ger en ganska sammanfattande bild av Dagentiden.

Alla olika och felstavningar av mitt namn, det som gått liksom en röd tråd genom mina år där. Märkligast är när man slänger på en liten apostrof, som P1 gjorde här. Eller när Carin Stenström var så upprörd att hon hittade på en titel och stavade både för och efternamn fel.

Andreas, som har gjort Dagenettan, gav för övrigt Carin Stenström en egen citatplats längst ner till höger. ”Det enda citatet som jag inte behövde skruva”, sa han. Och det är klart: ”Emmanuel Carstens bloggpost kan inte läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden”, skrev alltså Dagenkonkurrenten Världen idag i en ledare. Jag minns det där väldigt starkt fortfarande. Jag hade inte hunnit jobba ett halvår på tidningen och min Dagenblogg var bara någon månad gammal. Det blev en mindre läsarstorm och jag var i absoluta fokus. Jag hade sådan ångest. Försökte förstå hur en annan kristen skulle vilja skada någon annan så. Hur hon för sina 8 000 läsare kunde fastslå att jag propagerade för incest. Varför frågade hon inte innan hon basunerade ut en sådan grov anklagelse? Det kom att bli flera stormar – både större och mindre – under tiden som följde. Men det här var den första, den tyngsta och den som lärde mig mest.

Puffen längst upp till höger, den där Diakon-Annika sitter och äter är från en av mina absolut pinsammaste ögonblick. Jag gjorde en spännande artikel om tre aktivister som hade befriat tolv höns från något laboratorium i Uppsala. De lämnade ett kort med sina namn för att ta full ansvar för händelsen. Nu stod de inför rätta och riskerade fängelse för saken. Jag träffade dem en timme innan rättegången skulle börja. Vi åt lunch och utan att tänka mig för beställde jag in……en kycklingsallad. Jag beskrev det där i en bloggpost när jag kom hem.

Puffen om ”Frikyrkoprofil rasar”-löpet är en historia som jag aldrig berättat. Och jag vet inte om jag kan göra det nu heller. Men det handlar om en av Sveriges mest kända frikyrkoprofiler som en kväll skrev ett av de märkligaste mailen jag fått (bortsett från det där en ordförande för en missionsorganisation skickade bilder på döda kroppsdelar). Det var utifrån en bloggpost som frikyrkoprofilen menade att jag ogillade invandrare. I efterhand förstod vi att det handlade om att jag då hade rakad skalle och han tog det för en nazist-tendens. När jag fick mailet menade jag att vi borde outa profilens mail. Det gjorde vi aldrig. Jag kan inte låta bli att fortfarande tycka att fler borde få ta del av den här sidan av profilen.

Apropå rakat hår. Längst ner i mitten finns en bild på mig där jag kramar en dator. Den gick aldrig i tidningen. Men den var en del av en slags omedveten kampanj jag drev min första sommar på Dagen. Jag fick reda på att det i pappret varje vecka skulle gå en annons för webben, där jag skulle synas. Jag tog detta på största allvar och såg till att varje vecka ha ett nytt budskap och en ny bild. Vi gick in i fotostudion och tog ett gäng olika bilder som vi kunde använda. Det här var en av dem.

Angående de brända mandlarna är det en egen historia. Jag hade aldrig något sommarjobb under hela min uppväxt. I stället sålde jag brända mandlar under sommarens två sista veckor. Det är en lång historia det där, men jag byggde långsamt upp ett litet imperium av underanställda (grannens barn) och ingångar till de mest lukrativa försäljningsplatserna (Medeltidsveckan och tornerspelen). När jag kom med liten erfarenhet till Dagen var det ett av få kort jag kunde visa upp och spela med.

Puffen om KD-Inger och Same same but different. Mediebloggen Same same but different drivs av Sofia Mirjamsdotter och var kanske den första att uppmärksamma det som hände på Dagen. Hon publicerade en intervju med mig och SSBD har sedan dess flitigt länkat in och hållt fram Dagen som ett av de främsta goda exemplen. Smickrande.
KD-Inger är ett kapitel i sig. Jag skrev tidigt en ganska uppmärksammad text om den geniala bloggen. KD-Inger, som egentligen var en reklamman från Örebro, hade kontakt med mig under en stor del av tiden som han spökskrev och vi hann även träffas. Det var innan han hade gått ut med sin identitet. Jag fick lova att inget skriva om hans identitet och Dagen planerade en större artikel om saken. Men bara någon dag efteråt gick han ut i en större tidning med sin riktiga identitet. Vi tappade övertaget och lusten och det slutade med att vi bara skrev en kort rajt om vem som låg bakom och varför. Tråkigt kan jag känna i efterhand. Det hade kunnat bli en ordentligt intressant diskussion inom partiet om Dagen hade fått göra något ordentligt på saken.

Den grå rubriktexten, direkt under den stora bilden, är en referens till Stefan Swärd. Ordföranden i Evangeliska frikyrkan vars blogg växte sig allt starkare under slutet av 00-talet. Han älskade att driva med mig på de mest underliga sätt. Om förkylningar och, som i det här fallet, midjemått. ”Tänk om man hade hans midjemått” är ett faktiskt citat från hans blogg. Bloggposten blev ett återkommande skämt (inklusive egna låtsaslöpsedlar) på redaktionen.

Google-grejen sist, puffen längst ner till vänster, handlar om Almedalsveckan. Andreas Nilsson var med och så fascinerad över all gratismat. Jag också. När vi en dag inte kunde välja mellan lunch eller seminarier gjorde vi helt enkelt en sökning på de seminarier med lunch och gick dit istället. Det roade honom mycket. För egen del är Almedalsveckan allra mest synonymt med all överambitiös webbtv vi gjorde. Och de här klippen som inte kom med:

{ 24 kommentarer }

Mellotext-tv blir twitters genombrott?

av Emanuel Karlsten den februari 6, 2010

i Medier och internet

Har precis sett klart årets första delfinal av Melodifestivalen. Fantastiskt uselt programledarmanus och ojämn takt genom hela programmet. Salems vinst var fantastisk och kul med rockarna som gick andrachansen-vidare trots att hälften av bandet satt bakom sina instrument utan att få spela en enda ton.

Men det bästa: Text-tv-twittrandet. Annika Lantz och Ebba von Sydow skrev korta meddelanden som dök upp som undertexter om man hade ställt in text-tv på sidan 198.

Det handlar givetvis inte om Twitters röst, som Joakim Jardenberg påpekar här. Det handlar heller inte om att svenska folket får komma till tals, även om Ebba von Sydow gjorde försök att lyfta andras tweets. Det handlar om att folk för första gången kanske anar poängen med detta twittrande vi pratat om så länge.

För twitter är fortfarande ett mediefenomen utan något brett gräsrotsfäste hos svenska folket. Men när Annika skriver snärtiga kommentarer vi skrattar högt åt och Ebba von Sydow verkar referera till vad andra verkar skriva borde det innebära att vi blir nyfikna. Vill vara del av den kommenterande gemenskapen och söker oss ut. Hur roligt det är att se på tv tillsammans. Hur twitter kan vara en sådan gemenskap. Själv har jag aldrig känt en så stor iphoneabstinens som ikväll. Jag vill också twittra! Också retweeta Ulrika Goods kommentar om att singelmannen såg ut att ha missat att byta om efter en arbetsdag på Siba. Också twittersucka över Måns Zelmerlöfs hemska manus.

Melodifestivalen samlar tre miljoner svenskar. Twitter har 40 000 aktiva svenskar. Det är klart att det kommer få någon slags betydelse. Vi såg det redan första kvällen: Aldrig har jag sett ett så aktivt svenskt twitterflöde. Och då är det bara första delfinalen.

Kan Melodifestivalen bli Twitters genombrott i Sverige? Jag hoppas.

{ 12 kommentarer }

Yaba, missionskyrkan, nedladdning

av Emanuel Karlsten den februari 3, 2010

i Länkkommentarer

{ 11 kommentarer }