mars 2010

De vinner Melodifestivalen #mel2010

av Emanuel Karlsten den mars 13, 2010

i Mellansnack

Jag hinner inte skriva en topplistan, men skriver ner det här: Det kommer stå mellan Anna Bergendahl och Salem al Fakir i kväll. Och Salem kommer spurta hem det – hoppas jag.

{ 0 kommentarer }

Så rik, men ändå så fattig. Om en frisyr

av Emanuel Karlsten den mars 13, 2010

i Personligt

Har precis kommit hem från frisören. Jag är så nöjd med min nya frisörsalong. Inte bara för att de är tysta under klippning, utan också för att de gör utomordentliga frisyrer. De kan styla!

Ni vet hur man hatar den där sista touchen de gör på klippningen? När de tar fram nån vaxvariant  och skruvar till det som de sett i något magasin eller som någon rökig tant visat dem på en mässa i Göteborg. De frågar vad man tycker och då ler man och tackar för att så fort som möjligt komma därifrån så man kan peta till håret så att det blir rätt.

Så är det inte hos min nya frisör. I dag blev det helt magiskt. Jag tittade på det där håret och förstod inte att det var mitt. Hur kunde det se så fylligt ut? Hur kunde det se så filmstjärnigt ut? Jag gick ut från frisören och spatserade runt hela staden. Ville visa hela världen mitt vackra hårsvall. Njuta – näras – av avundsjuka blickar från förbipaserande.

Gick in i affärsbutik. Kände det som att alla tittade på mig. Provade kläder. Var oövervinnerlig. Tills jag drog på mig först provtröjan – och förstörde frisyren. ”Hoppsan”, tänkte jag och började rätta till håret. Men det fungerar inte. Panik. Jag kammar sliter, slickar och drar i håret. Försöker få till det svallet, de där gjutna vågorna. Men det gick inte.

Det har nu gått två timmar. Jag är hemma, tittar mig i spegeln, gör ett sista försök, men inser: Nån stans där i det platta försök till frisyr jag nu äger finns en diamant. Men jag kommer aldrig kunna mejsla fram den.

{ 9 kommentarer }

Bella och Tyra show – en recension

av Emanuel Karlsten den mars 12, 2010

i Medier och internet

Blondinbella och bloggaren Tyra (som jag antar att jag ska skämmas över att jag inte  har koll på) hade igår premiär för sin webbsända talkshow.

De är knappast först med att sända live på nätet i talkshowformat. Jag har tidigare skrivit bland annat om Sweet sunday web crunch och om 2010 som året då webben blev ett nytt ZTV.

Det här var ett stort steg fram på den riktning. Det är svårt att se att det kan bli något annat än succé. De båda programledarnas gemensamma unika besökare är i klass med sajter som SF.se. Tillsammans med premiärprogrammets huvudgästs blogg, Kenzas (som – note to self – alltså uttalar sitt namn [Kinza]),  når de lika många unika besökare som Svd.se (jaja, man kan inte räkna plus däremellan). Förstår ni hur stort det är? Programmet nådde 90 000 visningar av strömmen under den halvtimslånga sändningen. Det är bra. Ruskigt bra.

Och även om jag tvingades sitta med skämskudden över ansiktet under större delen av programmet var det här smart tv. Programmet var ett koncentrat av de populära tjejerna i högstadiet med nyckelord: ”Liksom”, ”Typ”, ”Kolla”. Det var en stilstudie över samma sorts tuggummitonårstjejer som man då och då hamnar bredvid på bussen. Lillgamla, komplexvuxna och fullkomligt – tonår.

Inget konstigt i det. Jag hade betett mig exakt likadant om jag varit i samma ålder. Och det är fullkomligt fascinerande att titta på.

Kan vi putsa bort det burkiga ljudet, det märkligt ljussatta bakgrunden kommer det här lyckas. Vinjetten är fantastiskt snygg, inslagen har både puls och personligt avtryck. Att sedan Blondinbella var obehagligt påklistrad både i sändning och inslag spelar ingen roll. Hon är redan tillräckligt stor för att ro hem ett gäng program.

Det här kommer att bli en jätteframgång. Och ytterligare ett bevis på att 2010 verkligen kommer bli året då webbtv blev ett nytt ZTV.

{ 1 kommentar }

Yaba, hack och Nobel

av Emanuel Karlsten den mars 12, 2010

i Uncategorized

I går delades priserna ut på Yaba-awards. Men eftersom det inte riktigt löst sig med jobbtelefon än så blir det utan bilder. Jag förstår att ni sörjer det.

Hursomhelst. Det var kul. Ni har röstat in mig på sjunde plats av bästa mediebloggar 2009. Vilket är märkligt då den här bloggen bara fanns två veckor under 2009.

Och det var väldigt fint. Men jag stannade kort. Dels för att jag deltog (eh, satt och jobbade bredvid) i Bonnier Hackday och dels för att jag skulle föreläsa på Nobelmuseet fredagsmorgonen. Det gjorde jag i morse. Det gick bra.

Så, då var det rapporterat. Nu ska jag titta på Bella och Tyra show. Det är mitt jobb.

{ 0 kommentarer }

yey!

Nu rasslade det till. Felet berodde tydligen på nåt databasgrej och inte på den fantastiska pluginen Shareditems2wp!

Här kommer därför en större mängd tips:

{ 10 kommentarer }

Jag hade en massa bra länkar…

av Emanuel Karlsten den mars 9, 2010

i Mellansnack

…och en massa bra kommentarer. Men den plugin jag använder för att få in alla länkar och kommentarer ser ut såhär:

Och det fattar jag lika mycket av som de flesta av er.

Vilket gör att det inte blir varken länkar eller kommentarer i dag. Tills jag fattat vad jag gjort fel.

Inte heller blir det några kommentarer om kvällens program med Gardell. För det såg jag helt enkelt inte.

{ 8 kommentarer }

Oscarsextra – har ni tänkt på?

av Emanuel Karlsten den mars 8, 2010

i Mellansnack

{ 2 kommentarer }

Oscarsgalan 2010 – så var den

av Emanuel Karlsten den mars 8, 2010

i Personligt

Vilken gala det var! Inte bara för att jag prickade 8 av 12 oscarsstatyetter i min bloggpost i går, utan för att den hade så mycket! Här är några punkter:

* Steve Martin och Alec Baldwin. Vilket vinnarpar. De balanserade varandra så fint. De kändes så obekväma med varandra på ett fantastiskt komiskt vis.

* Kvällens storslam: Hurt locker. Det är klart. Det var jämt i år, och den politiska Irak-spänningen var tillräckligt ofarlig för att oscarsjuryn skulle kunna kännas att det kändes lagom farlig. En slags markering. Mot vad? Oklart. Fred i världen. Typ.

* Vem var kvinnan som stormade upp och stoppade Roger Ross tacktal under Bästa dokumentär (short)? Var hon hög? Hatade de varandra? Varför såg Roger Ross Williams ut som ett fyllo hade stormat scenen?

* Jag vet inte vad som var roligast med Kathryn Bigelows vinst i bästa regi: Att hon var den första kvinnan som någonsin vann (hey, i Sverige var det tom internationella kvinnodagen) eller att det var en befriande skön örfil på kaxige ex-maken James Cameron (som satt direkt bakom).

* Jag älskar hur de skötte bästa Soundtrack. Bort med de trökiga orkestrarna och fram med en dansgrupp. Och vilken dansgrupp! Så vackert koreograferat, så vackert framfört.

* Kvällens bildproducentskvotering: Så fort en svart man eller kvinna vann (well, det hände en gång var) så valde bildproducenten att _bara_ visa svarta publikansikten.

* För övrigt skrek jag rakt ut när Monique vann (precious). Så värt. Så rätt. Så sjukt det hade varit om Penelope vann.

* Och jag pustade ut när Christoph Waltz vann (ingl basterds). När vi ser tillbaka på 10-talet kommer hans rolltolkning framstå som en av de främsta. Aldrig har något varit mer självklart. Aldrig har en roll passat någon bättre.

* Presentationsnumret innan bästa manliga/kvinnliga huvudroll var fantastiskt starkt. Och rest asured: Om någon någonsin ska ska presentera mig på en oscarsgala kommer jag välja Oprah Winfrey. Tio gånger av tio.

* Kändes inte galan överhuvudtaget mycket bättre planerad? Bättre framförd? De senaste årens fall i tittarstatistiken har uppenbarligen gjort man vågat mer. Är det inte typiskt? Det är först i motgång som man tvingas våga så mycket att man föder framgång.

Åh, vilken fin kväll det är. Bara 364 dagar kvar!

{ 4 kommentarer }

Oscarsgala i natt! De vinner:

av Emanuel Karlsten den mars 7, 2010

i Mellansnack,Personligt

I natt är en speciell natt. Jag har förberett mig i flera månader. Jag har tagit ledigt från jobbet imorgon. Jag har köpt oxfilé till middagen.

Det är Oscarsgalan. Min 14:e i ordningen. Och det är en typ av gala där inget kan stå i vägen. En form av julafton som ska firas var jag än är, vilket tillstånd jag än är i. Jag har raggat satellit-tv på Zambisk vildmark. Smugit in i tv-försedda officershytter under lumpen. Bloggannonserat efter någon med kanal 9 (och fått napp). Tagit in på hotell för att inte missa Oscarsgalan.

I år har jag lyckats ovanligt bra i förbedelserna. Det är bara några i utländska kategorin som jag inte har hunnit med. Jag tar stor stolthet i det.

Det är ett bra filmår i år med få självklara vinnare. Men här är mina gissningar:

Bästa film: Avatar

Det är Hollywood, det är bombastiskt. Samtidigt är det väldigt, väldigt tråkigt. Som jag hoppas på Inglorious Basterds!

Bästa kvinnliga huvudroll: Sandra Bullock (The blind side)

Jag vet inte vad som hände. Men plötsligt så stämde allt för Bullock. Hon lyckas fånga något, en själ, som är…väldigt värd en oscar. Oväntat. Men så väldigt värt.

Bästa manliga huvudroll: Jeff Bridges (Crazy Heart)

Inga konstigheter. Även om jag hellre hade sett både Morgan Freeman (som är helt enastående lik Mandela) och Colin Firth så är det motorväg upp på scenen för Jeff Bridges här. Det är något med att han är gammal och därmed nära döden som gjort att han får nån slags ”jaja”-sympatitröst av oscarsjuryn här.

Bästa kvinnliga biroll: MoNique (precious)

En helt makalös insats. Så vidrig, så träffsäker. Och så är konkurrensen i kategorin rätt blek.

Bästa manliga biroll: Christoph Waltz (Ingloruos basterds)

Kvällens spik. Ingenting är mer rätt. Ingenting är mer välförtjänt. Det är oscarsgalans största skräll om inte Waltz vinner ikväll. Helt. Fenomenal.

Bästa regi: Lee Daniels (precious)

Lika svårt som bästafilm-kategorin (vars vinnare egentligen borde gå hand i hand med den här kategorin), men här lutar jag mer mot en regissör som gjort något fantastiskt. Och där har Lee Daniels lyckats alldeles fenomenalt. Han får debuterande Gabourey Sidibe att glimra, han får till och med Mariah Carey att att komma loss från sina tafatta rolltolkningar.

Bästa manus (direkt för film): The hurt locker

Jag vill skriva Inglourious Basterds, men inser att oscarsjuryn aldrig kommer att rösta så. Jag har svårt för A serious man och The messenger och – även om manuset är fint – tecknat inte rår på Hurt locker.

Bästa manus (adapted): Precious

Måste vara. MÅSTE vara. Säg att det är.

Bästa foto: The Hurt Locker

Väldigt vackert. Väldigt värt.

Och så lite snabbare (ni skiter ju i vilket ändå, nu på slutet)

Bästa redigering: Precious

Art Direction: Avatar

Kostym: The Young Victoria

Vi tittar tillsammans i natt? Twittertagg #oscarsgalan

{ 11 kommentarer }

Twitternyttan, del 214

av Emanuel Karlsten den mars 7, 2010

i Medier och internet

Jag får ofta frågan vad som är grejen med twitter, vad som gör det fint. Jag har flera gånger bloggat om och måste få göra det igen. Även om det är banalt.

I morse satt jag och tittade på Vasaloppet och förundrades över hur stämningsfull, hur glatt det blev när vinnarna gick i mål och de körde nån folkvisa i högtalarna över målområdet.

Jag twittrade:

Nästa gång jag kopplar upp har följande tweet kommit:

@emanuelkarlsten Jag råkar ..." src="http://emanuelkarlsten.se/wp-content/uploads/2010/03/Twitter-_-sahlena_-@emanuelkarlsten-Jag-råkar-...-550x361.jpg" alt="" width="550" height="361" />

Visst är det vackert? Och att kompositören också lägger ut vasaloppslåten att laddas ner och lyssnas på om och om igen. Fint, va?

{ 12 kommentarer }