juni 2010

  • Annonsnej och varsamhet
  • – Dagens opinionsredaktör jämför EKHO-annonsen med att nykterhetsbladet aldrig skulle godkänna alkoholreklam. Jag hänvisar återigen till min bloggpost från igår. Ser vi det verkligen som en sådan kärnfråga att vi kan likställa det med hur nykterhetsbladet ser på alkohol?

  • Skitch.com > emanuelkarlsten > Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle
  • – Den mest lästa artikeln de senaste sju dagarnas blev – efter att bara ha funnits publicerad en dag – en notis om att Dagens chefredaktör ska debattera homosexualitet i radio. I rest my case.

  • Livlig debatt efter nej till Ekho-annons
  • – Dagen (för övrigt med Lina Mattebo – minns ni henne? – bakom tangentbordet, hon gjorde sin första dag) skriver om annonsdebatten. Man pratar med pastorn för Sveriges största frikyrka, Piensoho, som säger följande:
    Utan att kunna något om pressregler, så sympatiserar jag med att en tidning inte lyfter in annonser som uppenbart strider mot tidningens värdegrund. Jag stöder chefredaktörens beslut.

    Då är det mer intressant att se hans nästa citat:

    – Det finns ju säkert andra annonser som också tydligt strider mot vissa av de grundläggande principer som Dagen säger att man vill ha. Om helt sekulära företag med ledare som inte har en kristen grundsyn får annonsera blir det ju oerhört komplext.

    Hejsanhoppsan.

  • Det här med under och mirakler…
  • – Läs de här slutfrågorna om mirakel. Gör vi rätt i att göra de stora häpnadsväckande miraklerna normativa? Så bra, kolportören. Du är bra!

  • Jesus och politiken
  • – Det här är roligt! Jesus var miljöpartist. Och moderat. Och sosse. Och…

Och så medierelaterade länkar här.

{ 18 kommentarer }

Dagen och avböjandet av en annons

av Emanuel Karlsten den juni 14, 2010

i Personligt,Religion och kyrka

Det har blivit en riksangelägenhet nu. Min förra arbetsplats har, genom chefredaktör och ansvarig utgivare Elisabeth Sandlund, tackat nej till följande annons från från EKHO:

Kyrkans tidning avslöjade saken och det blev en bransch- och riksangelägenhet. Efter att även TT skrev om det har det gått i SVT, TV4, Svd, DN, SR och egentligen alla tidningar som har tillgång till TT. Och så bloggar och Twitter ovanpå det.

Och jag lider så med mina fd arbetskamrater. Jag vet att många av dem tycker att beslutet är tragiskt. Att den tidning som precis vunnit bred trovärdighet nu åter – korrekt eller ej spelar ingen roll – får stämpeln som bindgalna homofober. Och hela frikyrkan med dem.

Det handlar återigen om kristenhetens ärkesynd: Homosexualitet. Det finns inget annat som upprör frikyrkligt kristna så mycket. Det är en vattendelare som sätter temperaturen på vilken slags kristen du är. Ljum? Radikal? Sann eller kulturkristen?

Elisabeth Sandlund leder själv in på det i en kommentar på sin blogg. Där jämförs annonsen med att en kristen grundkurs inte skulle få annonsera i ”Humanisten”, eller att en annons om förbönsprogram för homosexualitet inte skulle tillåtas i en HBT-tidning. Stefan Gustafsson – en annan av kristenhetens stora profiler – twittrar liknelsen ”måste tidning för vegetarianer ta in annons för Scan?”. Det säger något om homosexualitets dignitet i frikyrkosverige och i Dagens ledning. Det jämförs som den yttersta provokationen för en tidning. Om något som står i direkt motsats till dess kärna, dess grund.

Ironiskt nog publicerade Dagens ledarblogg, bara en dag tidigare, en bloggpost just om den saken. Hur till exempel girighet borde uppgraderas till att vara en synd av samma dignitet som homosexualitet i kyrkan. Det sätter fingret exakt på problemet.

För nästan exakt nio månader sedan bevakade jag ett morgonmöte för Dagens räkning med Ulf Ekman och Anders Wejryd. Det var en stark kontrast. Saker blev så tydliga. Kärnfrågan handlade – som som så ofta – om homosexualitet. Wejryd menade att eftersom vi väljer bort bibelorden som handlar om att kvinnor inte borde arbeta som församlingsföreståndare, borde vi ha lättare att förstå att andra godkänner homosexuella i kyrkan. Gammalt argument. Men sedan hände något som var unikt:

Ulf Ekman menade att han hade svårt att hitta bibliskt stöd för kvinnor att agera som församlingsföreståndare, på samma sätt som han har svårt att hitta bibliskt stöd för ”utlevd homosexualitet”. Det blev helt tyst i lokalen efter Ekmans kommentar. Så besvärande tyst.

Jag kom hem och ville blogga om det där. Tyckte det sa så mycket. Om hur rakryggat och konsekvent Ekmans resonemang var och hur det exakt tydliggjorde hur världen ser på kyrkan: Kyrkan väljer sina synder och bibelsynd efter vad som passar för den tiden. Om allt från slaveri, samboskap, kvinnopräster till girighet. Det som har kommit nära har vi tvättat fritt från synd, det som har varit på distans har vi kritiserat hårdare. Och homosexualitet? Det har nästan aldrig kommit till ytan i kyrkan. De som velat ”komma ut” har lämnat kyrkan. Och med beslutet att ”leva ut” sin homosexualitet har fördömandet hängts på som avskedsgåva.

Jag bloggade en lång sak om det där. Tyckte jag formulerade och hittade något som var viktigt att diskutera. Jag insåg att jag inte nödvändigtvis hade rätt, men att det var en fråga som kyrkan aldrig diskuterade. Jag skickade bloggposten för godkännande till Dagenledningen, som stoppade. Varför? För att läsarna kunde provoceras, ta illa upp, missta det som tidningens åsikt – en kursändring om hur man ser på homosexualitet. Jag som inte ens tyckte jag uttryckte en ståndpunkt i sakfrågan?

Vi diskuterade saken i flera dagar innan det slutgiltiga beskedet kom. Jag fick inte publicera ens en omarbetad, brasklappsversion av min bloggpost på Dagen.

Det var helt ok. Jag underordnade mig det beslutet. Men det blev också en slutgiltig insikt om att jag inte vill lägga min tid och mitt engagemang på ett sådant sammanhang. Under en längre tid hade flera beslut tagits som jag mådde dåligt av, psykiskt och till slut även fysiskt. Jag som hade sökt mig till Dagen för att vara en del av ett medieorgan som lyfte på de stenar ingen annan vågade eller kunde. Nu fann jag mig allt mer vara en del av en tidning som inte bara la locket på, utan förslöt det i rädsla för sina läsare.

För det är skillnad på att vara rädd OM sina läsare och FÖR sina läsare. Det spelar ingen roll hur pressad din ekonomiska situation är, hur viktig varje prenumeration är: När läsarna, istället för den publicistiska idén, får styra är man på tunn is.

Jag har pratat med Elisabeth direkt om allt det här. Då, som nu, var hon tydlig med att det är läsarna som styr. I intervjun med Medievärlden förklarar hon att det inte är henns åsikter, utan läsarnas som varit avgörande. Hon tillstår förvisso att meningen ”30 års kamp lönar sig” står i motsats till tidningens syn på frågan. Men var det där skon klämde hade det så klart räckt med ett samtal till annonsören om ändrad formulering, så hade saken varit klar.

Med sitt beslut har Dagen stärkt sin aktie i den åldrande kärnkretsen av läsare. De ser inte en stoppad annons, de ser ryggrad. De ser inte den läsekrets med avvikande åsikt i frågan, de ser hur en Dagenledning är ett efterlängtat salt i en PK-styrd värld.

Jag förstår Dagens beslut, även om jag beklagar att man inte vågade ställa en publicistisk idé bakom det. Jag vägrar att tro att det var så noga överlagt. Det innebär att man inte förstår hur alla de läsare som inte är åldrande eller i kärnan skulle reagera.

Men allra mest lider jag med mina fd arbetskamrater. Inte minst dess reportrar förtjänar så mycket bättre än så här. I frågan om homosexualitet har de föredömligt problematiserat, varsamt lyft och förklarat hur olika kyrkan ser på saken.

Tidningen är bra. Gör bra saker. Den har bara problem med ledarskapet.

{ 213 kommentarer }

  • Elisabeth Sandlund debatterarstoppad annons i radio
  • – Jag har skrivit en bloggpost om hela den här härvan nu. Den blir personlig. Handlar en del om bakgrunden till att jag slutade på Dagen.
    Men jag vet inte om jag är beredd att posta den.
    Jag väntar tills imorgon. Då ska jag också ha lyssnat på den här radiodebatten.
    Än en gång: Jag tycker det är sorgligt. Och lider med mina kollegor på Dagen vars tidning nu blir riksangelägenhet – pga inställning till homosexualitet. Puh.

  • BURGLARY
  • – Men hjälp. Läser ni ASBOJESUS? Tecknar massor av seriestrippar om kyrkan. Han har blivit rånad på allt han någonsin tecknat. Allt!

  • Deepedition » Imorgon: prästvigning
  • – Niclas Strandh är en av webbsveriges mest profilerade och smarta personer. Han är också före detta präst. Riktigt bra präst, vad ryktet säger. I dag har han lämnat tron och ämbetet helt. Det är en fascinerande resa. Ännu mer fascinerande att hans syster nu går in i samma ämbete. Läs Niclas tankar kring saken här, missa inte länkarna i bloggposten.

  • Kallas även kyrkkaffe « skyltat.se
  • – rubrik och bild ihop! Kyrk-komik ftw!

  • Pingströrelsens tillväxt
  • – Swärd är right on target men den här fåordsanalysen.

Niclas Strandh är tillbaka från prästvigningen. Omskakad. Läs!

{ 4 kommentarer }

{ 1 kommentar }

  • Dagen på fotbolls-VM | Per Arnsäter rapporterar direkt från fotbolls-VM i Sydafrika.
  • – Det blir kanske lätt märkligt när en före detta Dagenanställd alltid kommenterar och kritiserar utifrån det Dagen gör och skriver. Men det görs med kärlek, ok? Över en sajt som man fortfarande har väldigt mycket hjärta för.

    Så angående det här. En VMblogg. Jag förstår det inte. Varför ska en nischtidning som Dagen skicka en man till VM? Varför koncentrerar de sig inte på det som gör Dagen unik och låter de andra tidningarna stå för VM-rapportering? Eller handlar det om att rapportera kristenvinklar? Ingen stans finns det i så fall angivet. Eller förklarat varför just den här snubben skulle vara särskilt passande för det (är det att han är kristen? Tillhör något evangelistteam? Vad!!?)

  • Serie – 2010-06-10
  • – Right up the ally för Benny Hinn och company.

    Och så fler länkar här

{ 12 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

Dagboksanteckningar

av Emanuel Karlsten den juni 7, 2010

i Mellansnack

Sitter på bussen hem. Läst en bloggpost som var välskriven och tänker att jag också vill börja skriva så. Skriva utan prestation.

Det har blivit alldeles för mycket prestation i mitt skrivande. Inte samma lust. Varje gång jag sätter mig vid Expressenbloggen känner jag mig som om jag står på stor estrad framför tretusen experttyckare. De förväntar sig stordåd och jag talar därför med min myndigaste röst. Klär varje stavning som om det vore den viktigaste. Kommer till konklusioner ochsäger saker som ”revolution”.

Usch. Gillar inte det där. Blir osäker. Allra mest eftersom det är så tyst. En blogg utan kommentarer är inte en blogg, slog jag fast på Dagen någon gång. På Expressenbloggen går det inte att kommentera.
Eller går och går. För att få det att fungera ska man lämna bloggposten, lämna bloggen, gå till startsidan, registrera ett konto, få ett bekräftelsemejl, godkänna, gå in på bloggen, logga in skriva, posta. Needless yo say, nästan inga av Expressenbloggarna får kommentarer.

Jag minns själv en gång, kanske för ett halvår sedan, när jag skulle skriva min första kommentar på Expressenblogg, tror det var Mattssons. Jag tyckte det var så bra skrivet att jag gjorde mig omaket att registrera ett konto. När jag väl gjort det gick det ändå inte att kommentera. En tillfällig bugg, just då. Så typiskt.

Hursomhelst. Allt det där påminner om hur kommentarerna är bloggens hjärta på något sätt. Eller syre. Det är nog en bättre metafor.
Och givetvis ska vi göra något åt det. Det där med kommentarerna alltså.

Usch, nu gnäller jag. Jag som bara skulle skriva nåt kul, något lättsamt. Oh well. Snart hemma. Lång dag, tusen bollar i luften.
Framme nu. Applevaka. Kanske släpps en ny iPhone ikväll. Kanske inte.
Vi hörs sen. Eller hur?

{ 12 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat, 5 juni 2010

av Emanuel Karlsten den juni 5, 2010

i Länkkommentarer

{ 2 kommentarer }

Under kan ske – även i mediebranschen

av Emanuel Karlsten den juni 4, 2010

i journalistik

Minns ni Nicklas Thegerström? Fotografen som blev rejält tilltufsad av Länstidningen Södertälje. Jag har skrivit och kampanjat om det några gånger.

I dag kom glädjebesked. Efter påtryckningar förhandlingar från facket backar nu tidningen. Tidningen har nu delvis backat och gett honom halva den lönen han skulle ha fått för sommarvikariatet. Ovanligt, så klart. Men ett glädjebesked. Och kanske också ett bevis på bloggkraften? Det är svårare att mörka det som internet hjälper att lufta och sprida.

Läs mer hos Nicklas.

{ 0 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat, 1 jun 2010

av Emanuel Karlsten den juni 2, 2010

i Uncategorized

{ 4 kommentarer }