Nu, just nu kopplar jag ur, av och bort. Planet lyfter till soligt och badigt resmål och jag har inga planer på att vara uppkopplad – alls. Ingen mobil, några vykort på sin höjd.
Jag ser så mycket fram emot det och behöver det mycket.
- Det är jätteintressant att Livets ords pastor Ulf Ekman vill återkomma till Benny Hinns överdrifter i detalj. Och ännu mer intressant att han till och med vill rannsaka sina egna – och andras – överdrifter. Det är en klassiker. Och jag har själv gjort den. Att man överdriver hur lyckad kyrkan är för att få åhörarna att häpna.
Men desto allvarliga. Och viktigare att rannsaka sig. Jag ser mycket fram emot den rannsakande bloggposten från Ekman.
(och för er som tycker att jag är tjatig om Livets ord osv: Inser ni hur det rör sig? och hur osannolikt det är att det här ens hade blivit en diskussion utan bloggar, twitter och allt vad sociala medier heter. Det är unikt.)
- Jag var och besökte Brynte i måndags. Han är pastor på Internet. Det är en precis lika töntig titel som det låter. Brynte är dock inte töntig. Han är modig.
Vi samlades några stycken kring honom och utmanade honom att våga vara mer personlig på bloggen. Han har fått i uppdrag från Missionskyrkan att vara pastor på internet. Det innebär att få fler församlingar att upptäcka det enkla och det effektfulla med nätnärvaro. Men det innebär också att blotta sig.
Det har han bestäm sig för nu. Och lyckas han kommer det vara en av de vackraste resor.
En pastor som blottar sig. Som vågar stå för sina misslyckanden liksom lyckanden. Det kommer skapa ett fantastiskt engagemang.
Jag ser så mycket fram emot resan. Heja Nils Bryntesson!
- Roligt från Griffin: ”#WheniwasLittle I pray every night for a new toy. Then I realized The Lord doesn’t work that way, so I stole one & asked him to forgive me.”
- Hjälp. En man ringer till Göran Hägglund och kör lite om homoäktenskap. Men när han sedan tjötar på om främlingsfientlighet så tar inte Hägglund chansen och biter ifrån. Lite konstigt, inte sant?
Jag har varit på nördläger i helgen. Jag skrev lite om det här. Roligt också att läsa förra årets reflektion. Den tar upp mkt av det jag tänkte att jag kunde skriva i den här bloggen. Likheten mellan SSWC och ideellt (ofta kristna) konferenser/läger. Samma känsla av okomplicerad kärlek. Vi får se. Tillsvidare får ni läsa här.
- Andreas Ekström twittrade roligast från SSWC. Gubbigt grinigt, liksom. Älskar det. Som den här tweeten: ”Den kraglösa skjortan är den svenska kristenhetens mest självklara modedetalj. Pastorn som just höll seminarium inget undantag.”
- För vår familj är det här stort. Min mormor, som blivit för gammal för att riktigt klara sig själv, och blivit rejält dåligt behandlad av Borås kommun. Hennes barn har fått kämpa rejält för henne för att de inte bara ska kicka ut henne från vårdhem och dumpa henne i hennes lägenhet. Men nu, äntligen, har mormor fått en lägenhet. En egen, bara 50m från serviceboende.
En stor lättnad.
Och annan grej – min mor har längtat efter bloggandet! Crazytimes.
- Fantastiskt! För övrigt så verkar röstningen inte ha fungerat ett tag på Youtubeklipp.se. Ska fixa det, men först och främst byta webbhotell. Är det någon som vill ta sig an?
Almedalen är över sedan länge, men jag har lovat att återkomma med något mer matnyttigt om vad som händer under veckan än den paniska bloggposten om #killenmedhåret.
Här kommer därför en sammanfattning av min Almedalsvecka. Som bild och bildtext:
Första kvällen i Visby. Alla utom Niklas och David (längst till vänster) har just anlänt med färjan till Visby och fått tydliga order om att ta gruppbild. Fredrik Reinfeldts livvakt rekryteras som fotograf. Helt oduglig. Vi tar om bilden trettiosju gånger. David hela tiden noga med att han ska stå längst bak, med kroppsliga sköldar som ska dölja att han har en fläck på tröjan.
Själv tycker jag att jag lyckades se ut som en späd, kvinnlig variant av Marcus Birro (håret!).
Pressrummet. Vår arbetsplats för hela veckan. Kvavt och fullkomligt oduglig internetuppkopplig. Vi män pratade ihop oss på morgonen om att ha likadana skjortor och halsband på oss. ”Male bonding”, skrockade vi.
Under veckan hade Expressen tre studioprogram som direktsändes på Expressen.se. ”Raka svar med Niklas”. Fantastiskt lärorikt, ganska stressande, stundtals påfrestande, men allra mest berikande. Att sända live på webb är otacksamt eftersom tittarna sällan är tablåstyrda och därför inte hänger med från början. För att stävja det började jag köra ett ”uppsnack” en kvart innan sändning. Helt enkelt hålla igång någon slags innehåll och påa, påminna och locka in webbtvpublik till det förberedda programmet som snart skulle börja.
Själva studioprogrammet var manusstyrt men med gott om utrymme för flera typer av läsarinteraktion. Direkt under webbtvspelaren på Expressen.se fanns ett stort chattfönster där läsare kunde tycka till om programmet och ställa frågor direkt, precis som de kunde göra på twittertaggen #rakasvar. Under programmet försökte vi ha kontakt, men framförallt ge utrymme för läsarnas tyckanden, påpekanden eller frågor. Vi hade en idé om att kunna förändra både manus, tempo och innehåll om vi fick bra läsarkommentarer. Mer om det i en annan post.
Första programmet var Sven-Otto Littorin huvudgäst och förklarade att han älskade sitt jobb och ville fortsätta även efter valet. Ett drygt dygn senare avgick han under spektakulära former.
Jerry lyckades fånga mig när jag, till synes, nyss hade överdoserat valium. Och sådana smickrande bilder delar jag gärna med mig av. Fotot togs på Hästgatan 12, som var Expressen och Almegas studio under veckan.
Almega och Expressen gjorde förresten vissa delar av Almedalen i samarbete. Vilket innebar att jag även var med under ytterligare tre webbtv-sända paneldebatter i egenskap av publikredaktör. Via en hashtag samlade jag upp publik- och tittarfrågor och så programledde Thabo. Kommer ni ihåg honom? Från Svart eller vitt? Visst var han programledare där?
Pekade ut oss på bilden. Jag till vänster, Thabo till höger och Littorins kala fläck på hjässan i mitten.
Även om det är arbete nästan hela dygnet är många moment trevliga. Som mingel. Överallt. Rosé och mingel. Och människor som det hälsas på, fotas med och skrattas med. Här på bild roliga Annika Beijbom.
Så mycket mingel och så mycket gratis rosé, mat och prylar att Expressen gjorde en ”hur mycket gratis kan man få på en dag”. Jag vet. Jag gjorde det redan med Dagen för nåt år sedan, men det var inte min idé. Inte ens min idé att jag skulle göra det. Även om jag älskade det. Trist nog fick artikeln bara plats i Stockholmsupplagan av Expressen. Och givetvis på bloggen. En kul dag!
Under fredagen deltog jag själv som paneldeltagare i en debatt om Sociala medier. Alexander Bard som moderator. Varje fråga inleddes med ett fem minuters anförande – av honom. Det var roligt.
Jag lärde mig också något. Att alltid komma förberedd med något att säga. Som jag kan lyfta in oavsett vad frågan handlar om. En slags agenda, en punchline, en smartsak. Det är knappast första gången jag står i panel, men det rådet både värdesätter jag och tar med mig till nästa gång. Paneldebattens höjdpunkt blev nu istället min och Bads ordväxling om webbtv:
Jag fick klä skott för traditionella medier, med andra ord ondskan. Jag har inga problem med det, det behövs lite polemik (även om jag knappast är en god försvarare av gamla strukturer), men det blev direkt fånigt när Expressens tv-sändningar anklagades för att inte vara ”riktiga” eftersom vi var brydde oss om att micsladdarna låg gömd i kavajen.
Men hey, mitt eget fel. Nästa gång ska jag ha med mig en agenda! Här kan du fö se paneldebatten: http://bambuser.com/node/939371
Efter debatten gjorde Sociala medieakuten ett inslag där jag sammanfattar veckan. Jag är helt säker på att jag säger lika delar fantastiska som förvirrade saker.
Hela söndagseftermiddagen och kvällen tillbringades på Kallis med goda vänner, massor av debriefing och tomma, utkörda blickar över ett fantastiskt Östersjön.
– Benny Hinns twitterkonto startades i samband med hans Sverigebesök och har marknadsförts hårt på hans egen sajt. Och trots att han bara twittrat åtta gånger, endast följer sina tre barn har han favoriserat en svensk tweet. Vad den handlar om? Att ”cirkusen är som bortblåst” och att Benny nu har ”Jesusfokus”. Tweeten är skriven på svenska vilket innebär att benny hinns gäng har översatt den och sedan valt att favorisera den. Märkligt. Men också intressant: Det innebär att man noga har läst varje reaktion som kommit efter Sverigebesöket. Även den, många gånger väldigt hårda, kritiken som framfördes på Twitter.
Här är för övrigt en skärmdump ifall de väljer att ta bort favoriseringen: http://skitch.com/emanuelkarlsten/dtnrp/twitter-benny-hinn-s-favorites
– Kommer ni ihåg den där bebisen som talade som en predikant? Bloggade om det den här tiden förra året, men hittar det inte nu. Hursomhelst. Nu har det fått undertexter vilket gör det ännu…obehagligare.
Fristående konsult och skribent. Föreläser, utbildar och skriver om saker som är digitala och sociala. Och väldigt mycket annat.
emanuelkarlsten@gmail.com