maj 2011

Om webbstjärnorna utan namn

av Emanuel Karlsten den maj 31, 2011

i Medier och internet

Dagens krönika handlar om de nya webbstjärnorna. Som blivit stora helt oavsett medias hjälp. Som äger en hel generation, hela kulturer, men ändå är helt okända för de flesta av oss.

Läsarna av den här bloggen (och bloggare i allmänhet) känner så klart till Kenza. Lika stor som hela tv4.se, men ändå skulle så få känna igen hennes ansikte på stan.

Då är det ännu mer spännande med en person som Tejbz. Jag läste om honom häromdagen hos @joinsimon och insåg att det inte bara är tanter som är webb-blinda, utan även jag. Piteåsonen Tejbz driver Sveriges största youtubekanal (bortsett företag). Han spelar in sina tvspelsskills och laddar upp dem på Youtube. Videorna har skapat en så stark kult kring hans person att han övergått till videobloggande, sketcher och…musikvideos. Bara musikvideon har två miljoner visningar. Han gör klädkollektioner (nåja, tshirts..) och blir erbjuden filmroller.

Tejbz och Kenza är såklart bara två exempel. Det hade varit roligt att räkna upp många fler. Som Ana Gina (med egen underground webbtvshow – nu upplockad av SVT) och Freddegredde (med fler tittar på sina klipp än de flesta svenska stjärnors musikvideos).

Men Kenza och Tejbz är extremer. Exempel på en tid som är annorlunda och som aldrig kommer bli densamma igen.

Well, där sammanfattade jag visst hela krönikan. Oh, well. Läs om ni vill, även om det är vardagsmat för de flesta av er som följer bloggen.

{ 12 kommentarer }

Jag älskar hela nyhetshändelsen med kungen! Det är så mycket meta över saken. En journalistikintrovert julafton.

En kung som har åtalsimmunitet anklagas för något som inte är olagligt och hela mediesverige går i spinn. Han väljer att ge en intervju till TT och Twitter börjar koka av spekulationer. ”Nu borde intervjun vara över”, spekulerar någon. ”Bilderna skickas nu till TT:s FTP men har embargo till 19.00″, skriver någon annan. ”Ännu ingen flash”, skriver en tredje. Alla skickar vidare. Piskar på, bygger upp.

Så kommer intervjun. Som halshuggna höns irrar vi medienördiga mellan sajterna, jämför och twittrar omdömen. Och läser. Ser en intervju där TT niar kungen och talar med honom i tredje person. ”Vet kungen att…”.

Och en tv-intervju som är helt annorlunda. Såg ni det? Så roligt det var.

Först: Den skriftliga intervjun är ett under av tydlighet. Aldrig har jag sett kungen svara så rakt på frågor. Nej, det kan inte finnas komprommeterande bilder på kungen. Nej, det finns ingenting i böckerna som stämmer. Nej, han har inte varit ens i känsliga situationer. Och ja, kungen är inte längre vän med Lettström. Möjligtvis kommer han på hans begravning.

Sedan händer något fantastiskt märkligt. TT och Scanpix plockar fram filmkameran och tar en tio minuter lång, stående intervju med i princip samma frågor. Plötsligt förändras allt. Inte bara för att nyanser i röst och kroppspråk kommer fram, utan också för att svaren blir annorlunda.

Nu duckar kungen för om Lettström fortfarande är en vän. Han nöjer sig med att konstatera att ”de inte har haft kontakt” på några veckor. Nu är det heller inget klockrent nej angående sexklubbsbesöken. Han får tänka efter länge och säga att ”inte vad jag kan påminna mig”. Det är ett fantastiskt kroppsspråk. Blick fästs i taket, kroppsvridningar och slutligen ett svälj så hårt att han är tvungen att lyfta hakan.

Men vi ser också en kung som är märkbart tagen av händelserna. Som i den första delen verkar känna sig mer pressad än någonsin. Som förlorat både makt och värdighet. Och hade det inte varit för att han sedan glider så hårt på frågorna om sexklubbsbesöken hade det kunnat svänga till hans fördel.

Jaja. Jag har ingen aning om vad som är sant. Jag bryr mig inte heller särskilt mycket. Men jag tycker all den här dramaturgin, alla kommentarer är fantastiskt spännande att följa.

Och visst känns det tryggt att kungen själv nu ”ge järnet” i framtiden. Heja.

{ 0 kommentarer }

Min postning om Kissies ätstörningar fick mycket uppmärksamhet och väckte en bra debatt i kommentarsfältet. Min post var inte riktad till Kissie, utan till oss andra. Som läser, tittar och pratar. Vad kan man göra?

Kanske som Egoina.

Egoina är ingen Kissie. Inte heller någon Blondinbella. Men hon hör till de kanske 50 största svenska bloggarna och når 50 000 unika/veckan. Och framförallt i samma målgrupp som Kissie och gänget.

Det är därför hennes bloggposter från helgen är så viktiga.

I fredags publicerade hon ett mejl från en läsare som beklagade sig över att hennes ”lår går ihop”.


Det är ett gripande mejl och Egoina svarar genom att dela något från sitt eget liv. Om tjejkompisar som varit större än henne, lät ”magen bilda ringar” på stranden, men hur hon själv inte ens vågade ta av sig tröjan. Och så beslutar hon sig för att göra något modigt. Visa sina egna lår. Att de går ihop.

Under bloggposten skriver hundratals tjejer med tårar hur skönt och befriande det var att läsa och se Egoina. Att läsa att det var ok.

Den enorma responsen får Egoina att skriva en ny bloggpost och uppmuntra andra att skicka in lårbilder. Responsen blir omedelbar och enorm. Egoina kan publicera massor av bilder på vanliga, friska lår.

I kommentarsfältet hyllar nu tjejer Egoina för initiativet.

Jag brukar ibland prata om att nätet nästan alltid är självsanerande. Att det finns onda och goda krafter, men om man ger alla utrymme kommer det onda alltid mötas upp, neutraliseras av det goda.

Egoina är en del av den självsaneringen. Hennes beslut att själv vara en motvikt fick hundratals tjejer att själv också våga. Men framförallt fick det ytterligare tusentals att inse att en svulten kropp inte är något eftersträvansvärt.

Det gör mig varm långt in i hjärtat.

{ 8 kommentarer }

  1. Juholts fataliteter – Per T Ohlsson – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  2. - Det här är såklart läsvärt om S nye partiledare. För visst beter han sig som Fleksnes, och visst verkar han märkligt oberäknelig. Men samtidigt känner alla igen sig i någon del av honom. Det misslyckade, men ambitiösa. Det fryntliga, men vemodiga. Juholt har drag som så många kan känna igen sig i. Och att blotta sina svagheter, som Juholt gör vare sig han vill eller inte, är en statsminister jag ser tusen gånger hellre framför någon som…kungen.
    Läs också Hagens intervju i Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2444517/jag-fick-800-svar-pa-min-annons

  3. ”Jag är bra – och råkar vara kvinna” | Wendela | Aftonbladet
  4. - Jag är så sjukt imponerad över @karinadelskold och hennes karriär! Det här citatet är en direkt klassiker: – Om jag är dålig i tv en gång så har jag säkert fått 20 tjejer att börja med standup, helt enkelt för att de tänker att de är bättre än mig. Den tjänsten kan jag ju göra kvinnokampen.

  5. En bild säger mer
  6. - Det här är ju faktiskt rätt roligt. Att kungen och Silva samma dag som det stormade som hårdast kring Lettström-affären fick måla självporträtt. Vilken tajming!

  7. Protester planeras i Eritrea imorgon
  8. - Det rör sig i Dawitland, Eritrea!

  9. Facebooks just nu hetaste kattklipp
  10. - Har ni facebookplågats av kattklippet än?

  11. God morgon Almedalen – Vakna med Brit och Jocke
  12. - Jag har fått frågan om att vara med första dagen, på söndag. För att prata @skolgranskning. Det blir bra. Det var en febril aktivitet den första veckan från båda programledarna, @britstaktston och @jocke, med stark kritik. Men när granskningen sedan tog till sig av delar av kritiken har det varit tyst. Ser fram emot att prata mer om det där – vad jag lärt mig och hur en granskning görs med (men ändå med integritetsdistans till) läsare och intressegrupper.
    Förresten! Jag är med i Almedalen från söndag till åtminstone onsdag och är öppen för fler uppdrag! Hör av dig om du vill ha hjälp, paneldeltagare eller roliga bjudningar.

  13. Mys i Minc-kiosken
  14. - @popedevelop Var läser jag mer om hur den här kiosken fungerar? Precis en sådan har jag pratat flera gånger om i olika kampanjer. Ett kort videoklipp och sedan skickas det ut. Minns att jag en gång föreläste för Nobelmuseet (eller var det moderna museet?) och föreslog att de borde ha en sådan här. För när man är på, tex, museum vill man skryta om saken. Säga att man varit där. Lysande koncept. Och säkert väldigt enkelt.

  15. Skrattattacken i Nyhetsmorgon – Pang och Muller
  16. - Ni har sett? Roligt med Steffo och Östergren (ja, se där genuswatchers, där skrev jag förnamn på mannen och efternamn på kvinnan!)

  17. Lilla Kissie
  18. - Kissiedebatten går vidare när hon, enligt flera medier(!), föll ihop på drottninggatan i skakningar. Själv påstår hon att det inte har med ätstörningar att göra. Blondinbella skriver om att ”hur kan ingen göra något” och på min förra bloggpost om Kissie går debattens vågor höga om vem som mår bättre av att jag sitter och säger saker om en 20-årings kropp. http://emanuelkarlsten.se/05/kissie-far-mig-kanna-total-maktloshet/
    Men mitt blogginlägg skriver jag inte till Kissie utan till oss andra. Vi som läser, vi som finns som bloggkollegor. Har vi något ansvar? Ska vi mest vara tysta och hoppas på det bästa? Är det verkligen helt sant att bara Kissie kan hjälpa Kissie – och vi andra får hålla tummarna?

  19. Vi bara tittar på
  20. - Äh, slänger in en egen länk till Blondinbellas postning om Kissie-ämnet också.

  21. 24 Hour Business Camp strikes back!
  22. - Hey, kul! 24hbc är tillbaka! Har alltid varit där, men aldrig deltagit. Vore roligt att skapa något i år! Kanske en nyhetssajt? Vad säger ni @bolstad, @tdhse och @windyjonas? Ska vi ta konceptet vi gjorde med @skolgranskning ett steg vidare? Göra konceptsajt för hur nyheter ska presenteras och göras 2011? Ska fila vidare på idén.

  23. Karin Sörbring: Publiken betyder jättemycket – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje
  24. - Men hallå, Expressen. RADIO från Stockholm maraton? Really? 2011? Ni sitter ju på bambuserabonnemang och Karin på en Iphone som gör att ni skulle kunna få bild OCH ljud (iphoneheadset!) lika enkelt – OCH direkt! Vad hände?

  25. Choose Opera – Oprah Winfrey: We will miss you
  26. - Oprah har gjort sitt sista program och under tiden ni letar fram nån laglig väg att försöka se programmet (jag vet att ni vill) kan ni läsa den här bloggposten från webbläsaren Opera. Som under åren fått flera mejl som egentligen skulle gå till Winfrey. Vem hade anat att de norska webbläsarbyggarna var så roliga?

{ 1 kommentar }

När jag föreläser för redaktioner om sociala medier försöker jag förklara hur alla de traditionella delar av vårt arbete kan göras mer effektivt på nätet. Hur samma principer fungerar, men att det kan ske mer effektivt. Som nyhetsjakten.

Även om vi efter sms:ens etablering lyckades få Sverige att börja skicka in tips direkt till redaktionerna är det få saker som slår att själv publicera sig. Inte för att man vill vara en ny tidning, utan för att det är mycket mer relevant för mig att få reaktioner från de jag följer och har en relation till, än att få en creddläsarbild på Aftonbladets etta. Med den insikten i ryggen är det viktigt att inse – våra läsare publicerar och pratar om nyheter varje dag och vi behöver hitta verktyg och närvaro så att vi kan samla upp dem och göra artiklar.

I dag var ett lysande sådant exempel. Om än fruktansvärt och tragiskt. Klockan 12.23 fick polisen ett larm som sedan rapporterades/bokfördes 12.30 (texten nedan har hunnit uppdateras):

Någon minut tidigare hade en kille kommit upp från Slussens tunnelbana. Såg tragedin och twittrade en minut innan polisens egen rapport:

 

Någon minut senare, samma minut som rapporten publiceras, facebookas följande:

Sekunden senare postar hon, en slumpad svensk som var på plats, följande bilder:

Plötsligt rasar det in tweets om samma ämne:

Hur många ögonvittnen som helst som publicerar den information de har, sin ögonvittnesberättelser.

10 minuter senare, 11 minuter efter polisens larm, twittras den första närbilden. Lika bra som vilket kvällstidningsfoto som helst:

Ytterligare någon minut senare, 12:47, publicerades första bilden som på riktigt visade tragedin, med något som liknar blod på marken.

Klockan 12:53 rapporteras det också att barn är inblandade.

Men då hade ännu inte ett enda medie skrivit om händelsen. Förrän 12:54.

Nu publiceras också den första notiserna på mediesajterna. En kort blåljusartikel. Svd blir först att twittra länk till notis, som sedan raderas(!). SR kommer också på fötterna och publicerar en notis som sedan byggs ut, mycket tack vare @augustin_erba som verkar ha varit i närheten.

Men medan medier samlar sig fortsätter berättelserna flöda på Twitter och Facebook. Fler bilder publiceras på bussolyckan, hur en barnvagn hamnat under bussen och mosat barnvagnet totalt.

Först 13:11, nästan en timme efter olyckan, flashar DN på mobilen. Nu är samtliga medier på banan. Ytterligare senare kommer Aftonbladet på plats och tar med sig hela mediehuset ut för att livesända.

Hela händelseförloppet är en intressant illustration över hur nyhetsförmedlingen förändras och vilka som sätter agendan för rapporteringen. Inte för att medier gjorde ett sämre jobb än vanligt – snarare tvärtom! – utan för att de snabbaste nyheterna inte längre konsumeras via nyhetssajter.

Här finns tre stora utmaningar:

1) Närvaro

Jag såg första tweeten 12:51 och slets sedan mellan hur och vem jag borde tipsa om saken. Vilken nyhetsredaktion skulle lyssna om jag försökte twittra till dem? Vem skulle vara tillräckligt vaken? Jag kom inte på ett enda twitterkonto som jag trodde skulle ha nytta av de extra 20 minutrarnas försprång det möjligtvis skulle vara.

Jag har förvisso försökt skapa strukturer för att lyssna hos min gamla arbetsgivare @Expressen, men de har inte twittrat något annat än nyheter sedan 7 maj. Andra tidningar, Aftonbladet tex, har inget twitterkonto och de aktiva reportrar jag känner på Twitter hjälps inte heller nämnvärt av att jag tipsar om pågående nyhetshändelse – inte heller de vet ju vilka som har jour vid desken.

Alltså, inte ens om jag vill hjälpa nyhetssajter att bli bättre, kan jag nå dem på den plats där nyheterna sprids. Det är så klart ett problem. Ska vi behålla vår relevans måste vi skapa strukturer och trovärdighet – oavsett om plattformen heter sms, mms, twitter eller facebook. Vi måste påminna om vår närvaro, återkoppla och visa hur mycket vi uppskattar den respons vi får. Det är ett långsiktigt med otroligt viktigt arbete.

2, Bevakning

Givetvis borde också nyhetsdeskarna ha lika bra koll på twitterlistorna som TT-listorna. Hade redaktionerna haft koll på sin Twingly live hade de sett att @hans_g:s första bild från olyckan på kort tid delades (retweetades) 28 gånger. Och givetvis borde dessa funktioner byggas ut, få hjälp av tekniken. Att det som på kort tid delas mer än tio gånger förvandlas till ett high alert-mejl eller liknande.

3, Snabbheten

Det tog en halvtimme för tidningarna att få ut sin första notis – sin första textrad – om en olycka som sedan sprängde spalten på båda kvällstidningarna. Det är i sammanhanget en helt ok tidsmarginal – tidningar kan och kommer aldrig längre vara först. Men här måste vi ju kunna skapa nya strukturer för att bättre och snabbare rapportera. Dra nytta av den rapporteringen som redan finns. Om vi bara har en kort notis – varför ser vi då inte till att bara lägga till en söksträng ( det här fallet ”slussen”) och låta en Twingly live ligga och tugga fram alla de tweets som själva berättade rapporteringen (ja, det finns undantag).

Mediers styrka är att ge sammanhang och göra journalistik av den snabba nyhetsrapportering vars monopol de nu tappat. Men i stället för att sörja den finns det så mycket i nyhetsjakten att vinna om vi gör det rätt.

För det fina är att vinnaren varje gång är journalistiken.

{ 34 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

Mitt födelsedagstal till Twingly

av Emanuel Karlsten den maj 27, 2011

i Medier och internet

Sitter på tåget tillbaka till Stockholm från Linköping. Igårkväll var jag, som bekant, på bloggtjänsten Twinglys femårskalas. Jag var inbjuden som talare för att säga något om min relation till Twingly.

Det gjorde jag gärna. Företagets arbetsmässiga framgång har på många sätt gått hand i hand med min egen och jag tror att det är svårt att överskatta företagets betydelse för både bloggosfären och svenska medier.

Men så nervös jag var. Ingen powerpoint, ingen presentation. Bara stå rakt upp och ner och prata i 20 minuter. Så jag hade skrivit ner allt jag skulle säga på ett papper. Och försökte förklara hur orättvist det var av det digitala företaget Twingly att tvinga ut oss i talarstolen utan digital hjälp.

Det blev bra till sist. Och en fin krönika över en väldigt fint tid. Må ni leva många år till, Twingly!

Några bilder också:

Twinglypubliken från scenen (ja, jag fotade)

{ 6 kommentarer }

Sitter här med kraftig ångest och försöker förbereda någon form av tal. Imorgon ska jag på Twinglys 5-årsfest. Och tala. Om min relation till Twingly. Det ska iofs bli kul, eftersom den går ganska parallellt med min egen resa genom media och journalistik. Men jag får inte använda någon projektor. Inga slides, ingen powerpoint, ingen Prezi. Det var _väldigt_ länge sedan jag stod inför publik 15 minuter utan något att stödja mig emot. Jag som tycker det är plågsamt att ens lyssna på ståuppkomiker så länge!

Det kan bli plågsamt. Skänk mig en tanke. Oh well. Dagens länkar tillsvidare:

{ 0 kommentarer }

Jag fascineras mycket av hela storyn kring Halold Camping, domedagen, att han nyligen bytt datum (sex månader kvar nu – skynda dig att leva…) osv. Det är också roligt att ta del av ateisternas hån och perspektiv på saken. Jag uppfattar det inte som elakt, utan som att sätta sig in i hur andra betraktar kristendom, vårt sätt att prata och kommunicera.

Det är i den texten som den här strippen, som cirkulerat på nätet ett tag nu, är särskilt rolig. Inte sant?

Skillnaden mellan Harold Camping-kristna och andra kristna:

{ 0 kommentarer }

Det blev fel med länkarna i dag. Här är de som skulle gått:

{ 2 kommentarer }