juli 2011

SVT hörde av sig igår och bad mig skriva en text hos dem utifrån min bloggpost om Osloterroristens Facebook- och twitteranvändande.

Det gjorde jag i dag:

”Det har gått två dagar sedan Osloterroristen mördade 85 personer på Utöy, men redan vet vi allt om honom. Varför? För att Anders Behring Breivik ville det. Han har serverat ett färdigt kit av pressbilder, persondata och vilka intressen han har. Och du, jag och media har svalt allt. Skapat vår bild av honom utifrån de premisser en kallblodig mördare själv förberett i detalj.” [läs hela texten]

Studio ett ringde precis och vi kommer att prata vidare om det under deras sändning imorgon.

Det kan tyckas makabert att skriva en medieanalys bara två dagar efter ett helt ofattbart makabert dåd. Men det här är ingen post-analys, eller ens en medieanalys. Det här handlar om dig, mig och hur vi hanterar information. I två dygn har jag suttit, utan uppdragsgivare eller arbetsgivare och rapporterat nästan oavbrutet om vad som hänt. Det gör mig inte till en tidning, men det gör mig till en spridare av information. Och att jag har något slags ansvar för det jag sprider vidare. Precis som du har.

Utgivaransvaret begränsas inte längre av personer med presspass i hatten. När publiceringsplattformarna blir fler, nischade och utspridda kommer samma ansvar – regelstadgat eller ej.

Men allra viktigast: Saken är fortfarande pågående. I sitt manifest skriver Osloterroristen att han har tre primära mål, plus ett bonusmål. Här finns också indikationer på att terrordådet var till för att marknadsföra manifestet. Via sin advokat i dag har terroristen dessutom slagit fast att han vill att måndagens förhör ska vara öppet för media, så att han kan berätta ”sin” historia.

Hur ser vi till att inte vara en del av dessa mål?

Vilken roll spelar vi som sprider informationen vidare i det? Det handlar inte om retroperspektiv, utan om beslut här och nu. Ska vi läsa upp manifestet, länka vidare till det? Ska vi berätta och beskriva honom utifrån hans Facebookprofil? Ska vi ta den bild han presenterat för oss på silverfat som sann och giltig?

Imorgon fortsätter förhör som skulle kunna bli publika. Hur gör vi för att inte bli en bricka i en terrorists spel?

Det är därför texten är viktig. Den berör alla och den berör nu.

Här är hela artikeln

{ 12 kommentarer }

På nätet läcker nu en detaljerad bok som gärningsmannen i Oslo påstås ha författat. Här finns dagböcker, hela vägen fram till fredagen, och långa utläggningar om allt från hur uniformer ska bäras, nya bilder och hur många romer det bor i särskilda land.

Jag väljer att inte länka till den eller dela ut den vidare. Det obehagligaste i allt det här är att gärningsmannen så tydligt serverar hela sin profil, sin agenda och propaganda för medier. Som sväljer, skickar vidare och stereotypiserar. Det behöver inte vara fel – kanske är det verkligen hans sanna jag vi får presenterat? Men det gnager att känna sig, som jag stundtals gjort, som en nyttig idiot som bara skickar vidare den information gärningsmannen planterat för att vi ska hitta och sprida vidare den.

Men innehållet är såklart relevant. Och det bör vi sprida på samma sätt som vi behöver bemöta och försöka förstå det. Men det är ett 1500 sidor långt dokument som är helt oöverskådligt, i alla fall en kväll som denna.

Jag la därför in hela texten i wordle och skapade ett ordmoln för att få fram de mest frekvent använda orden. Fram träder bilden av en man som.. Ja, bedöm själva (klicka på bilden för att se större):

{ 15 kommentarer }

Jag hade tänkt att det skulle räcka med gårdagen, att jag skulle åka vidare på semester i dag. Men det går inte att slita sig. Det är så dramatiska bilder, sådan ofattbar tragedi.

I dag har bilderna börjat nå ut till allmänheten. Inte bara från drabbade på ön, utan också fotografernas egna bilder börjar gås igenom. Som fotografen som råkade fotografera gärningsmannen – på bar gärning.

Allt det där är viktigt och bra. Men det blir lätt att vi distanserar oss. För mig har det istället varit de personliga nära skildringarna som på riktigt fått mig att skaka, tåras och börja ana det ofattbara.

Som Prableen K, som befann sig på ön och har försökt samla sig för att beskriva vad hon kände. Här nedan är ett utdrag, men läs bloggposten i sin helhet.

En man kom. ”Jeg er fra politiet.” Jeg ble liggende. Noen skrek tilbake at han måtte bevise det. Jeg husker ikke helt hva ham sa, men morderen begynte å skyte. Han ladet. Skjøt mer. Han skjøt de rundt meg. Jeg ble liggende. Jeg tenke: ”Nå er det over. Han er her. Han tar meg. Nå dør jeg.” Folk skrek. Jeg hørte at andre ble skutt. Andre hoppet ut i vannet. Jeg lå der. Mobilen i hånden. Jeg lå oppå beina til en jente. To andre lå oppå mine bein. Jeg ble liggende. Det tikket inn tekstmeldinger. Mobilen ringte flere ganger. Jeg ble liggende. Jeg spilte død. Jeg lå der i minst en time. Det var helt stille. Jeg vred forsiktig på hodet for å se om jeg kunne se noen levende. Jeg så lik. Jeg så blod. Frykt. Jeg bestemte meg for å reise meg. Jeg hadde ligget oppå et lik. To lik lå på meg. Jeg hadde englevakt. [Läs hela den skakande bloggposten här]

Men mitt i allt drama, mitt bland alla hatfacebookgrupper som skapas mot gärningsmannen blir plötsligt ett annat perspektiv väldigt viktigt. Och det ges av en åttaåring:

[läs hela bloggposten]

Jag är fortfarande kvar i Stockholm och kommer med hundratals andra bege mig till Sergelstorg för att hålla en tyst minut. Det är det minsta jag kan göra. Och känns på något sätt viktigt efter det dygn jag suttit klistrad och följt varje del, varje händelse i allt det ofattbara.

Här är Facebookeventet för Stockholm. Här för Göteborg och här för Malmö. Tipsa gärna i kommentarsfältet om du vet fler platser.

Vi kan väl mötas där? Eller bara tända ett ljus där du är. Jag antar att även om det är det minsta vi kan göra, är det något.

{ 8 kommentarer }

Jag har precis blivit avstängd från Twitter för att jag har nått något slags tak för dagligt twittrande. Hur jag än försöker går det inte att skicka en enda tweet till.

Och det var kanske lika bra. Sedan kvar i fyra i dag har jag suttit och twittrat oavbrutet om det som händer i Oslo. Jag som precis var på väg ut, stannade i dörren och blev kvar.

Kanske är det därför bra med en paus, att få tänka, sammanfatta och fundera innan jag slutar för dagen. Jag har ju ändå varit i gång i snart 11 timmar… Men det har ju varit så spännande!

Nu är det alltså publikt och öppet vem skytten som gick loss på Utöy var. Därmed börjar såklart alla att googla på namnet. Och söka på olika sociala nätverk.

Och den misstänkte har öppnat flera konton. Ett på Twitter och ett på Facebook. Till synes extremt väl orkestrerat.

Båda kontona har spår som tidigast sträcker sig tillbaka till den 17 juli. Om vi börjar med Twitter finns det bara en tweet. Kontot följer ingen, men har i övrigt fyllt i alla uppgifter. Tweeten är skriven den 17 juli och innehåller en text som mycket väl kan indikera att det var väl planerat att upptäckas i dag, efter attentatet.

På Facebook finns desto mer aktivitet. Allt är närmast att likna vid en stor karta med ledtrådar. Helt uppenbart riggat för den här dagen. Här finns inga vänner registrerade, antingen är de raderade, eller så är kontot nyregistrerat – den 17 juli.

Här finns nytagna bilder, närmast att likna pressbilder. I olika poser, någon där han är frilagd, klädd i frimurardräkt, en där han står med vad som kan antas vara syster och mor. Alla bilder upplagda samma datum – 17 juli.

Alla uppgifter är noggrant ifyllda. Var han jobbar någonstans, VD för ett företag som varit registrerat i hans namn sedan 2009. Var han studerat, men framförallt vad han gillar. Att han är kristen, konservativ och gillar både WoW och att träna. En lång lista av gamla och nya idoler, inklusive nazistmotståndaren och nationalisten Max Manus och Winston Churchill.

Mest creepy är hans facebookstatusar. På 40 minuter har han postat 12 youtubeklipp, inklusive två kommentarer om var man ska titta och även hunnit ”gilla” tre sidor på Facebook. Sedan tog han en 40 minuters paus, postade ytterligare ett youtubeklipp, försvinner fyra timmar innan han postar ett till. Dagen därpå, den 18e, postar han inom tio minuter ytterligare tre youtubeklipp och två kommentarer som visar var man ska titta. Allt skrivs på engelska.

Detta är till synes hans sista digitala avtryck. Sedan är det tyst. Alla klipp visar trance/techno-låtar. Inget har till synes någon koppling till något.

(bild från en pdf – eftersom facebook-kontot på lördagsmorgonen är avstängt. Jag länkar inte till hela pdf:en eftersom den också innehåller bild på den misstänktes förmodade släkt)

Allt är så löjligt tydligt arrangerat och orkestrerat att det måste vara medvetet planterat.

Det är för tidigt att dra några andra slutsatser. Men man kan anta att den som har varit uppmärksam på vad som hänt med mordoffer, gärningsmän i samband med uppmärksammade händelser är att persoernas Facebookprofil har skärskådats – flera gånger om. Det är härifrån bilder har hämtats. Ofta letar man bilder som speglar det mörka eller det sköra.

Men hos den misstänkte finns bara en sorts bilder. Bara en totalbild. Av en man med koll på läget, som vet vad han gör. Som har kontakt med sin familj, sitt samhälle och sin sociala kontext. Och om hans ansikte ska tapetsera världsmedier en tid framöver finns inget annat alternativ än att använda någon av de bilder som han varsamt valt ut som representativa.

Det är närmast obehagligt kalkylerat. Och lita på att vi bara är i början på att nysta i denna märkliga historia.

Uppdaterat: Den här bloggen påstår att den misstänkte har funnits på Facebook tidigare och varit vän med bloggaren.

{ 29 kommentarer }