augusti 2011

Facebook har i dag släppt nya uppdateringar. Och jag vet inte varför jag tycker det är viktigt eller intressant att skriva om, men jag började i en länkkommentar som sedan blev så lång att den plötsligt motiverade en egen bloggpost.

Hursomhelt: Business insider går igenom förändringarna som Facebook gjort. Mycket handlar om (igen) om att Facebook svarar upp mot den ständiga kritiken mot att Facebook försöker dra sina ytterst motvilliga användare ut till ett öppnare internet. De senaste årens satsningar har handlat om att försöka fasa ut oss till att se nyttan i att bli mer öppna. Det har slagit tillbaka – med full kraft. Därför tar Facebook nu ett steg tillbaka. Eller försöker i alla visa att man på riktigt förstår problemet.

Borta är möjligheterna att tagga någon i en bild utan personens tillåtelse. Alla sådana förfrågningar kommer i kö och kräver din uttryckliga tillåtelse, men där du också kan svara med ett defaultsvar om att ”var vänlig ta bort bilden på mig”. Man har också öppnat upp så att kravet om att vara facebookvänner är borttaget. Förhoppningen är, gissningsvis, att fler ska tagga och att personerna på bilderna ska vara varse om att de är publicerade.

Största och kanske mest svårtydda förändringen handlar om incheckningar. Facebook tar bort dem från mobilen, vilket fått flera tekniksajter att utropa Facebooks död i checkin-kriget, till förmån för tex Foursquare. Men även om Facebook tar bort incehckningsikonen i mobilen så lägger man till den i varje statusrad, varje bildalbum. Idén är inte längre fokuserad på att tagga sig på den plats man är just nu, utan istället hitta tillbaka till statusen och där göra det naturligt att också – valfritt och manuellt – berätta var du är någonstans. I mina ögon är det svårt att tolka det som något annat än, åtminstone tillfällig, reträtt. Men kanske behöver Facebook inte kriga ett krig som egentligen pågår långt ovanför den gemene användarens huvud?

Till sist handlar mycket av förändringarna att göra det ännu tydligare hur mina facebookstatusar når ut. Även om jag inte tycker det har varit särskilt otydligt tidigare, är poängen nu att man väldigt tydligt ska se och förstå om statusen skrivs för hela världen, bara mina vänner eller om de tex också inkluderar mina vänners vänner.

På många sätt säkert ett svar gentemot Google+ cirklar, men även här lämnas vi lite med känslan – var det verkligen nödvändigt?

Igen påminns i alla fall jag om det gamla halvskämtet om att de enda gångerna jag numera är inne på Facebook är när jag – igen – behöver uppdatera mina sekretess- och säkerhetsinställningar.

{ 5 kommentarer }


(foto: @wilhelmblixt )

Det har varit en bra dag i dag. Jag har varit och pratat sociala medier på Bilda, ätit en fantastisk lunch och fått träffa Magnus Sundell. Ni vet? Han som chefade och redaktörade magasinet Trots allt. Som inte längre finns, men som är djup saknat. Åtminstone som forum. För det längre, det eftertänksamma, det intellektuella och ödmjuka samtalet om tro.

Ja ja. Framförallt har jag krånglat med min dator. Eller datorn har krånglat med mig. Prylar verkar generellt ha svårt i min närhet på sistone.  Min teliatäckning är tex helt omöjlig. Häromdagen skulle jag vara med i en radiointervju och fick gå upp på taket för att samtalet inte skulle brytas av den dåliga täckningen i lägenheten. När min syster så kom med sin 3-telefon i dag och hade FULL täckning i lägenheten blev det droppen. Nu går jag i väntans tider för att åter bli 3-abonnent.

Men hursomhelst. Jag var och hämtade min dator i dag. I slutet på veckan fick jag ett infall om att jag behövde köpa en ny. Inte för att den gamla var trasig, även om det börjat rossla lite, utan mest för att förekomma att den går sönder. Så jag köpte en Mac book air. Inte för att jag gillar varken mac eller air, utan för att mac är branschstandard (och så är det så häftigt att den startar så snabbt när man öppnar locket) och experterna sa att air var smartare, för mig, än pro.

Efter sju svåra år, och en rip off budfirma som tyckte det tog för lång tid att ringa och fråga om min portkod, hämtade jag så själva paketet och har suttit hela kvällen och försökt förstå mig på den nya datorn.

En hel del är annorlunda. Som fina saker som vikt och storlek. Men också mer besvärande saker som att tangentbordet har mindre ”slagdjup”. Vilket gör det betydligt mer stumt att skriva, vilket får anses som halva grejen med en dator. Detta irriterar mig till den grad att jag rekat möjligheterna att både reklamera och sälja vidare. Andra irriterande grejer är att skärmen inte längre ramas in av svart, utan grå aliminum. Och att flera av de kortkommandon jag älskat, som gesterna på styrplattan, är borttagna. I en stringent apple-vidrighet om att det är Apple som ska bestämma var gränserna för min frihet går, får jag inte ens återskapa funktionerna manuellt. Att med fyra fingrar svepa nedåt för att se skrivbordet kräver helt enkelt att installera ett extern program. Och ljudet! Varför är det ingen som har sagt något om att datorljudet är så mkt sämre?

Vi kan fortsätta en stund med klaget, men jag vet vad du tänker. Jag är en vidrigt gnällig människa. Men när det gäller saker som stör min rutin, det jag lever, andas och älskar blir jag mer lättretlig och reaktionär än gällande något annat.

Jag lovar att ge det tid. Att försöka anpassa mig. Men just nu vill jag sula in min dator i väggen.

Men om vi ska avsluta bloggposten på en lite mer munter not: Den här skylten hittade jag på vägen hem i dag. Är det inte fantastiskt? #HurStavadeViNuStationIgen?

{ 6 kommentarer }

Om höstens storslagna planer och hemliga möten

av Emanuel Karlsten den augusti 22, 2011

i Medier och internet

Här ska ni få en metabloggpost. Jag skriver om Resumé som skriver om att jag twittrade om att jag har ett hemligt möte som inte var särskilt hemligt utan en drift med det hemliga hemlighetsmakeriet inför höstens hemliga uppstarter.

Vilket i sin tur fick mina (faktiskt!) hemliga uppdragsgivare att ringa upp och med andan i halsen undra vad som var på gång.

Ibland måste man älska mediebranschen, den ankdamm den är. Inte alls särskilt annorlunda från den kyrkvärld jag är uppväxt i, men mycket bredare genomslag. En konstig värld.

Jag besväras på riktigt av allt hemlighetsmakeri. Vill stå och ropa från hustaken så fort någon har ringt och föreslagit eller ens funderat på samarbete. Twittra och skrika ”XX HAR RINGT! JAG DÖR I HYBRIS”. Istället är det, hemliga mejl, sms, och möten där man lutar sig över bord och viskar. Vilket också är kul, men inte alls på det där fnittriga sättet.

Så jag gjorde i veckan en grej av det där. Inte minst i dag. Om hur jag var och fotograferades för en hemlig grej, gick på hemliga möten och viskade. Och Resumé upptäckte att jag avslöjade min geografiska position och – enligt en medielogik jag älskar – BUSTED!

Det är roligt. Framförallt väldigt piggt av Resumé! En klackspark om hetsen kring höstens hemliga uppstartsmöten.

Men vill ni veta om hösten? Sure. Låt oss prata om den i allra mest möjliga och löjliga ordalag:

Jag kommer att ha två fasta uppdrag under hösten. Dels fortsätter jag skriva krönikor i DN på tisdagar och sedan är det klart, så när som på signaturen, med en annan uppdragsgivare. Det är ett längre uppdrag och kommer att handla om att skriva och analyser. Allt detta kommer vara öppet att läsa och följa.

Närmast ligger också ett större kortare projekt som kommer sluka nästan all min tid i början av hösten. Det kommer bli storslaget, vackert och innovativt och du kommer att märka av det. Detta projektet offentliggörs på torsdag.

Hösten får därmed en hektisk start, men jag kommer ändå att spränga in olika föreläsnings-, utbildnings- och konsultuppdrag hos mediehus, företag och personer. För övrigt tvingades jag i dag till sist tacka nej till den talarinbjudan som kom från Indien. Det gick inte att hitta en flygbiljett som garanterat kunde ta mig till Sverige t/r under 48h – vilket var en förutsättning för att det skulle fungera för min andra uppdragsgivare under tiden. Istället ser det ut att bli en Indienresa för ett mediehus i oktober, som vill ha socialamedier-tränare. Knasig grej, men mest – JAG VILL GLÄDJESKRIKA OM DET FRÅN HUSTAKEN!

Den stora höstgrejen handlar dock om något helt annat och något som hela jag bubblar av och om. Ett privat initiativ utanför alla mediehus, utanför allt det etablerade. Dess perspektiv kommer att ruska om branschen.

Vi kallar det ”Den där nya grejen” och gruppen träffas nu med jämna mellanrum för att bygga upp, slipa och skapa det nya. Det är ambitiöst och så nytt i själen, grunden och idén att det gör lite ont av förväntan.

Med i gruppen finns de personer i Sverige jag tycker skulle vara allra mest spännande att jobba med. Några känner du, andra känner du inte. Men vad det resulterar i kommer säkert att påverka dig.

Ah, jag har lovat att inte skriva mer. Men jag dör av spänning.

10 oktober öppnar vi dörrarna. Inte med dunder och brak, utan med djup ödmjukhet över att vi vet att vi inte vet – och kommer göra världens bästa utifrån det.

Ok. Nog med hemlighetsmakeri. Vi hörs i veckan. Vi har ju massor av premiärer att se fram emot!

{ 13 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat – August 21, 2011

av Emanuel Karlsten den augusti 21, 2011

i Länkkommentarer

  1. Light for Utøya
  2. – Vilken fantastisk sak! Ett gäng webbdesigners har gått ihop för att skapa en sajt, ”ljus för Utøya”. Varje gång någon twittrar #Utöya tänds ett ljus på en googlemap. Dessutom har man kopplat in en bambuserkamera som fimar en glödlampa som lyser till varje gång någon twittrar #utöya. Fantastiskt!

  3. No 3. by Samuel Ljungblahd on Spotify
  4. – ÄNTLIGEN är Samuel Ljungblahds senaste skiva ute på Spotify. Det här är egentligen rätt udda. Samuel och jag har båda bakgrund i Frälsningsarmén och känner varandra, vilket i vanliga fall gör att man är särskilt intresserad av att lyssna. Vilket jag såklart gjort, men jag har inte köpt. Och inte ens om jag hade gjort det hade jag lyssnat. För det är på platsbit. Det spelar ingen roll om det finns på itunes – mitt lyssnande sker uteslutande på Spotify i dag. Där det finns med mig var jag än går. Det som inte finns på Spotify finns inte i verkligheten. Därför blir det här som en ny skiva för mig nu, även om jag hört flera av låtarna tidigare. Jag var, precis som många av er, på konserten där Ljungblahd golvade Kirk Franklin: http://www.dagen.se/blogg/emanuel/2009/11/mandagsyoutube-samuel-ljungblahd

  5. Björk Mirjamsdotter: Internet blev min tillflyktsort och hjälte – Krönikörer – Expressen.se
  6. – Sjukt glad över att den här krönikan får ett andra liv i dagarna! Det är i samband med att Nyhetsmorgon pratar mobbing och @agaton är sociala medier-redaktör som den dykt upp till ytan igen. Den skapades efter att @Expressen en vecka initierade en debatt om näthat, efter att @Marcusbirro hoppat av Twitter då han känt sig avhatad. Jag erkänner gärna att jag var både trött och irriterad på att näthatdebatten skulle slentrianföras ett varv till. Men under veckan lyckades vi få det nyanserat. Inte bara genom att vi hittade en unik vinkel – en legendarisk Flashbackhatare som trädde fram och berättade ”därför hatar jag på nätet”, utan också för att vi lyfte fram nätkärleken på ett bra sätt. Som en motvikt, inte en ursäkt, för näthat och mobbing. Men allra bäst i den serien blev ändå Björk Mirjamsdotters krönika. Björk MÅSTE få skriva regelbundet på en större plattform snart.

  7. Här är Googles nya sociala bildtjänst
  8. – Photovine, Googles nya fototjänst – en slags variant på Instagram, antar jag – är släppt. Men bara för iPhone, vilket får anses väldigt märkligt för skaparen av Android?

  9. Bosse Halén: den farbror som internet behöver
  10. @kwasbeb berättar om livsnjutaren Bosse. Älskar att sånt här finns. Och att någon lyckas hitta och föra det till ljuset. Vardagsriddare.

  11. Kära hjärndöda bloggläsare
  12. – Underbaraclara läxar upp kritiker av kommentarsfältet. Och hur särskilt kvinnliga kommentatorer fördummas: ”när män hajpar något så är det för att det är bra. När kvinnor gör samma är det för att de inte vet bättre. ”

  13. Hur musikindustrin har ändrats på 30 år – på 30 sekunder.
  14. – Snygg graf över hur konsumationsmönstret har ändrats genom åren. Vi har alltid bytt sätt vi lyssnat på musik, är kontentan.

  15. Ny trailer för An Idiot Abroad 2: The Bucket List
  16. – Åh, fantastiska An idiot abroad kommer tillbaka! Minns ni programmet? Bloggade om det här: http://emanuelkarlsten.se/02/tva-tips-du-inte-far-missa-pa-svt-play-just-nu/ Och varför Karl Pinktinkton är med igen – är svårt att förstå. Oh well. Rapporterar om saken gör Sveriges mest nördia och initierade tv-blogg. Check it out!

{ 0 kommentarer }

Uppdaterat2: Och nu har Al Jazeera gått om Sky news i rapporteringen, fått reporter på plats i Tripoli som sänder live just nu. Följs sändningen här. Det går också flera rykten om Gadaffis död, som nu tillbakavisas. Istället pratar allt fler om hur tre av Gadaffis söner är tillgångatagna av rebellerna och att rebellerna tagit sig in i Tripoli. Det ser nu ut att bara vara timmar kvar innan rebellerna tagit över hela Libyen. En historisk natt.

Uppdaterat: Det dröjde till söndag kväll innan det bröt igenom. Men ikväll verkar det verkligen hända. I Tripoli står Skynews med hjälm och rapporterar. Och det är också (eller därmed) Skynews som har den bästa sändningen. Den följer du här

Släpp vinglaset och häng med – för i natt händer något unikt i Libyen. Alla korrespondenter och tv-kanaler rapporterar om hur rebellerna trängt in i Tripoli, tagit över allt mer och hur skottlossning intensifieras.
Det är tusen rykten och en svår övning i källkritik. Men också en fantastisk insyn i ett historiskt skede.
Ska en av världens grymmaste diktatorer till slut avsättas?

Flera livesänder, men AlJazeeras tv-sändning är antagligen lättast att följa: http://aljazeera.com/watch_now/

Själv sitter jag klistrad vid Twitter och följer det som händer och har gjort en lista av de personer som verkar ha bäst koll på läget, oavsett om de själva är på plats eller har kontakter med människor som är det.
Du följer listan här:

{ 0 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat – August 20, 2011

av Emanuel Karlsten den augusti 20, 2011

i Länkkommentarer

  1. Her går Tommy Sharif skikkelig på trynet
  2. – Fantastiska norrmän!

  3. Isabella Löwengrip: Vi måste få blogga utan dödsångest – Debatt – Expressen.se
  4. @lowengrip ställer relevanta frågor.

  5. iZettle for iPhone, iPod touch, and iPad on the iTunes App Store
  6. – Så är äntligen Izettle ute till Appstore. Det svenska företaget och appen där du kan ta betalt av dina vänner med kort – med hjälp en app. Företaget skickar ut en gratis hårdvara som du kan slå på telefonen, sedan trycker du in kortet, appen startar och du slår in vad du ska ta betalt av din vän. Men det fungerar även utan hårdvara! Ladda ner och testa!

  7. Kopieringsavgift på externa hårddiskar och USB-minnen införs den 1 september – Affärer – SweClockers.com
  8. – Men är detta sant? Copysweden har lyckats driva igenom att alla hårddiskar i Sverige ska säljas med en kopieringsavgift på 100 kronor extra! Och vad innebär detta? Att det nu är helt okej att fildela? Att vi genom avgiften har finansierat? För vad annars är det vi ska tänkas betala för – som vi inte redan har betalat?

  9. Kunskap skapas bäst genom att delta – DN.SE
  10. – Det blev en ganska intressant kommentarstråd under DN-krönikan i tisdags. Kolla kommentarerna och förundras hur väl det faktiskt kan fungera – också!

  11. iPhone Alarm Clock Donates Your Snooze to Charity
  12. – Det här är väl en rolig sak? Varje gång du snoozar så försvinner en peng till välgörenhet. Fast, som @claes twittrade: ”Jag skulle vilja ha en app som skänker pengar till SD om jag snoozar. Då jävlar hade jag gått upp.”

  13. Huge! Skitch is acquired by Evernote A Great… – Skitch Heart Love
  14. – Använder ni Skitch för att skärmdumpa och rita/skriva på dem innan du delar vidare/sparar dem? Gör det. Nu ser det ut att bli ännu bättre när de får Evernote i ryggen.

  15. Kristen terrorism? « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle
  16. – Anders gör en rejäl genomgång av om Breivik kan kallas kristen – och kommer fram till att det inte finns något enkelt svar.

  17. Hans Rosling till Dagens Nyheter
  18. – Att Hans Rosling går blir kolumnist på DN är fantastiskt roligt, men så oväntat och lite märkligt att han blir det på ledarsidan? Inte sant?

  19. Tjejen som inte klarar av att umgås med sina egna begränsningar
  20. – Jag älskar det här nästan lika mycket som jag skräms av det.

  21. Kommunikationsproblem i Vita huset
  22. – Det här har jag suttit och fnissat åt under förmiddagen. Väldigt roligt.

  23. Källskyddet måste garanteras | Kulturdebatt | SvD
  24. – Åh, så bra av @mymlan! Precis så är det, när vi ser något nytt, elakt ta form är vår första reaktion att skruva upp för att försöka döda symptomen. Om det är brottslighet i samhället sätter vi högre straff. Om det är missbruk av upphovsrätt jagar vi användarna med hot om stämningar. Så sällan ser vi bortom symptomen, försöker lösa på ett djupare plan. Vi hamnar i ett intellektuellt ytskrap som blir problematiskt för varje steg vi tar.

  25. WTF, Facebook? | VEM I HELVETE?!
  26. – Att allt fler historier om Facebooks censurerande agerande sprids blir mer och mer problematiskt. Vad händer? En godtycklig angiverikultur?

  27. Kissies version
  28. – Bloggkommentatorerna reder ut turerna kring Josefine Craaford, Kissie och ätstörningarna. Jag vet…inte längre vad jag ska tro.

  29. Pernillas Värld | Under kan tydligen ske…!?
  30. – Ja, vad ska man säga här? Visst tror jag på under, men det här, att ställa sig upp och känna att ”det sticker i fingrarna”… hjälper det verkligen framåt? Om jag hade jobbat på Dagen nu hade jag lagt en vecka på att spåra upp killen, hittat honom och gjort en intervju. Det hade varit fantastiskt och så läsvärt! Och sedan sammanfört Wahlgren med killen.

{ 5 kommentarer }

Att övertolka konceptet med frukt och lägenhetsvisning

av Emanuel Karlsten den augusti 20, 2011

i Mellansnack

Den här länken till en bildvisning på en vindsvåning någonstans i Stockholm har skickats runt den senaste dagen. Det är en fantastisk bildvisning någon som totalt övertolkat konceptet att det är fräscht att ställa fram en skål med citroner under lägenhetsvisningen. Eller lever ett liv på sträng fruktdiet.

Det börjar lite harmlöst:

Frukt på balkong, mkt, men inget konstigt. Det är först när den här bilden dyker upp som det blir lite lustigt:

Märkligt. Har vi kommit till familjen frukt? Misstankarna växer:

Ananas och vindruvor i trappan? Tja, det kan man väl ha. Men lime lite nonchalant strösslat på golvet?

Givetvis kan vi därmed vänta oss en fruktsamling i den slitna fåtöljen. Mer oväntat är kanske den nyplockade majsskörden (?) som används som någon form av fotpall.

Plötsligt känns bilder på någon som ringlat ett peace-märke av av mangos på sängen väntat. Men så chockar ett knippe rabarber igen.

Att nu fylla ett handfat med citroner eller en bastuhink med bananer – det är självklart.

Inte ens den gigantiska vindruveklasen på handfatet känns konstig i sammanhanget, men vad är det ni petat ner i tanborstsglaset? Ett plommon? Såklart!

Men hey, familjen frukt kanske är PR-genier. Stajla din lägenhet så tokigt som möjligt – få maximal uppmärksamhet! Well, jag bjuder gärna på det. Ni bjöd mig på roliga bilder!

Uppdaterat: här står mer om mäklarbyrån som startat konceptet Missa inte kommentaren på den artikeln! Eller kommentarerna här nedan – där finns massor av fler länkar.

{ 20 kommentarer }

Kan alla konferenser bli okonferenser?

av Emanuel Karlsten den augusti 16, 2011

i Medier och internet

Dagens DN-krönika handlar om konferenser. Ett koncept jag i grunden både älskar och hatar. Ett system där vi chansar på att några få personer ska entusiasmera flera, genom ett uppträdande. Oftast utgår man från personens kunskap, vilket sällan är detsamma som att sedan lyckas inspirera. Konferensägarens hopp – eller trumfkort – blir därför fikarasterna. Minglet, middagen och sånt.

Men tänk om man skulle vända upp och ned på allt? Och sätta fikat först? Det är det okonferens gör. Det koncept som SSWC är (jag skrev här min personliga reflektion om det häromdagen) är och som jag idag alltså skrev krönika om.

I kommentarerna, twitter och mejlboxen är det en ganska nyfiken diskussion kring hur långt okonferens är applicerbart. Är det viktigt att det inte finns ”kilklackar och Waterfrontskavajer”? Skulle det inte fungera att ha okonferens även i storstad?

Conny kommenterar tex:

Det låter trevlig, ja… men kanske något nischat. Jag kan inte riktigt se modellen passa in för vårt företag. Vi har möten om säljstatistik, budgetmål, områdesindelningar, konkurrensläget osv. Lägg sedan till på det bekväma människor som inte anser sig vara ”unga” längre utan vill ha bekväma sängar, bra mat och god service på konferenserna. Det skulle vara svårt att sätta upp en lapp om ”budgetmål” och hoppas på ett kreativt samtal. God tanke, men kanske inte till alla konferenser. :)

Jag tror det är viktigt att håla isär inspirationskonferenser och praktiska företagskonferenser/möten. De senare är ett slags (tråkigt?) måste där man behöver gå igenom budget, verksamhetsplan osv för att företaget ska snurra. De tidigare är ämnade till att fylla på, bygga kreativitet och hitta något som man brinner för.

I en sådan kontext tror jag det fungerar.

Så många kyrkokonferenser jag har varit på där man talat helt över huvudet på folk. Pratat om sådant som ingen uppfattat som relevant. Där deltagare har åkt för att det är tradition, eller i ett hopp om att någon chansprickar rätt och fyller på med det de aldrig skulle kunna ha en aning om att de behövde prata om.

I söndagskväll när vi kom hem från SSWC var vi ett gäng som satte oss och utvärderade helgen över en bit mat. Någon menade att de var lite besvikna på sessionerna. Att de inte höll tillräckligt hög nivå, ämnena inte slog an. Men i likhet med det Erik Laakso skrev i dag – så berodde det såklart allra mest på att man inte själv tog upp ämnet. Allt som behövdes var att sätta upp en lapp.

Man kan nästan ana att vi är så programmerade till åhörarkultur att vi inte riktigt lyckas klättra ur föreställningen om att det är någon annan som sätter agendan. Trots tre år på Tjärö har jag själv inte riktigt förstått det. Först när någon frågade mig om varför jag inte pratade om Skolgranskningen så insåg jag att – det borde jag gjort. Delat med mig, men också berättat några saker jag beklämdes över. Eller #dendärnyagrejen. Varför pratade jag inte om den? Jag hade älskat att höra andras tankar om det.

Jag tror delvis det beror på att hela peppen inför den här okonferensen kom igång väldigt sent. Biljetterna släpptes under försommaren och även om 200 biljetter gick åt på sju minuter, var det ändå för mkt sluttamp och semestermode för att hjärnan skulle kunna sparka igång och känna sig pigg.

Nästa gång vill jag ha ett biljettsläpp minst ett halvår innan och bygga upp en pepp och önskelåda om saker att prata om. Framförallt själv fundera över det som förbryllar mig i branschen. Inte för att jag vet bättre, utan för att jag vet att det kollektiva kan peka ut en riktning framåt.

Äh, nu blev det en lång utläggning till om det här. Men de goda kommentarerna fick mig att tänka ett varv till. Om varför inte varje konferens med syfte att inspirerar är såhär. Jag är säker på att det finns flera hinder, men är de oöverkomliga?

Och här kan du läsa krönikan.

{ 9 kommentarer }

Fredrik Wikingsson som kvinna

av Emanuel Karlsten den augusti 16, 2011

i Mellansnack

Försökte nyss referera till en internetlustighet på twitter, men insåg att jag var utan referenser. Så här kommer en repris.

Zara har gjort en ny klädkollektion som de släppte under modeveckan. Och plötsligt dyker Fredrik Wikingsson upp – som kvinna!

Nej, det är det såklart inte. Det är en kvinnlig modell, vars namn jag nu inte minns (skriv i kommentarsfältet om du vet!) Stella Tennant, som råkar vara väldigt lik den svenska komikern.

Hade jag jobbat på kvällstidning, eller magasin eller nån bilaga hade jag försökte fösa ihop de båda och göra en intervju. Låta dem kommentera varandras likheter.

Men nu gör jag inte det och nöjer mig med en kort bloggpost som en slags dokumentation över en lustig sak.

Och att Fredrik Wikingsson själv anammat och smickrats av saken så mkt att han använt modellen som twitteravatar.

{ 5 kommentarer }

I dag har nätsnackisen varit att Sven Otto Littorin har vunnit resebyrån Vings tävling. I något som kan liknas en novell har han beskrivit sitt drömresemål, ”magiska mellanöstern”.

Det finns bara en Sven Otto Littorin i Sverige (och han stavar just utan bindestreck) och med utgångspunkten att det är en före detta arbetsmarknadsminister som tidigare gått under jorden, men nu skickar in novelltävlingsbidrag till Ving blir det på väldigt många sätt ofrivillig komik.

Men är det verkligen en före detta minister som skulle delta i det här?

Jag ringde upp Ving. De menar att de inte har verifierat att deltagaren verkligen är Littorin, de har bara gått på hans mejladress. ”Men är det fd ministern är det såklart väldigt roligt”. Sedan lägger presstjänsten oprovocerat ut texten om hur värd bidraget var vinsten. Vilket förstås först i kontexten att SvD har ringt och ställt frågor om de gett honom bidraget för att han är fd minister.

Först senare i veckan kommer Ving kontakta Littorin för att föra över de 15 000 som han vann. Det är också först då de kommer kräva någon form av bekräfltese på hans identitet.

Tills dess antar jag att vi får sväva i någon slags ovisshet om någon använt Littorins namn när de mejlat in sitt bidrag. Eller om Littorin numera tillbringar sin tid med att skicka bidrag till Ving och detta bara var en mishap i planeringen – att hans första publika framträdande sedan avhoppet skulle bli en resenovell.

Så var det med det.

{ 3 kommentarer }