september 2011

Hittat, länkat, kommenterat – September 20, 2011

av Emanuel Karlsten den september 20, 2011

i Länkkommentarer

  1. Jeremy Vine left red faced following four letter tweet – News – THE DRUM – Advertising, Design, Media, Marketing, Digital, PR – News, Information & Jobs
  2. – Haha, engelsk radioprofil missförstod Follow fridays förkortning och skrev istället #FFS

  3. Ny ledare utan agenda – Svedala – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  4. – SD säger bara sanningen när ingen spelar in? Fattar ingenting. Hur kan det här vara ett etablerat parti? Vad sägs om det här citatet:
    Varför blev det Sverigedemokraterna?
    – Jag tycker att partiet behövs. Ännu mer nu när man hör vad som hände den 11 september i USA. Är det detta vi ska acceptera? Vad är det för värld vi lever i?
    Hur menar du?
    – Det vill jag inte svara på. Jag vill inte kommentera det.

  5. Kissie vill byta profil – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  6. – Bra reportage om Kissie och hennes försök att bli Blondinbella. Jag tror det finns många paralleller till Big brother-profilerna Linda Rosing (eller vilket efternamn hon nu har) och Carolina Gynning.
    Kommer ni ihåg den jämförelsen som Åsa Linderborg gjorde? Tycker den är talande även här. Vår klassbakgrund avgör hur media och vår omgivning uppfattar oss. Tragiskt, men sant:
    http://www.aftonbladet.se/kultur/article11308804.ab
    Givetvis, kan det övervinnas. Men det kräver att man gör upp med sitt förflutna, inte försöker sminka över det med ytterligare ett lager brunpuder.

  7. 318uppror.jpg (JPEG-bild, 1001×705 pixlar)
  8. – Fantastisk illustration om den moderna samtidens sätt att förhålla sig till upproret och solidariteten.

  9. Jordskalvet på Haiti krossade allt – utom fotbollen. Unikt reportage av Erik Niva | Fotboll efter döden | Nyheter | Aftonbladet
  10. – Har ni sett Aftonbladets försök att presentera stora genomarbetade reportage på ett lite annorlunda sätt? Det här är frukten av en ny struktur på redaktionen där IT-utvecklare sitter som en redaktionsresurs, så att sådana här spontana idéer kan förverkligas. Jag önskar att Aftonbladet själva skrev mer om det här. Det är så bra, så smart!

  11. emanuelkarlsten | skitch.com
  12. – Jag har fått några hundra prenumeranter på Facebook nu. Och allt beroende på att Facebook verkar skjutsa på det genom att lyfta upp de med prenumeranter som annonser. Fick skärmdump via twittrare här. Rolig grej! Och prenumerera på mig gör du här: http://facebook.com/emanuelkarlsten

  13. heroinöverdosen som dödade min pojkvän, och mit psyke
  14. – Det är så väldigt många fina berättelser som skickas in till Livegranskningen just nu. Ni måste läsa den här. Om en heroinists beroende.

  15. Han sökte en fru som inte kräver jämställdhet – Inpå Livet – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
  16. – En fin berättelse om en man som försöker hitta kärleken och väljer att göra det genom att öppna plånboken. En form av indirekt social prostitution skulle man säga om man var elak. Men egentligen kan vi bara säga det eftersom de möts från två helt skilda geografiska områden. Är det inte så här förhållanden uppstår varje dag på, säg, Stureplan?

  17. "Twitter är för ytligt för medborgarjournalistik" | Inrikes | Nyheter | Nyheter24
  18. – Nyheter24 drar igång en grej om twittermakt. Jag och @magnuslj tjötar.

  19. UR:s programarkiv öppnas – UR
  20. – Det här är ju fantastiskt – URs material blir nu fritt! Men fortfarande flera frågor – är det bara för studenter? Tidigare har det talas om en helt fri licens.

  21. Gordon Ramsay's Badger-Eaten Porn Dwarf: Just a Myth?
  22. @Nyheter24 skrev, som en av få tidningar, om den här nyheten. Som nu visar sig vara en bluff. Vad säger de nu? Hittills ingenting.

  23. Drug Free – Imgur
  24. – Två bröder(?). Så många frågor.

  25. Google Voice being tested in Europe ahead of international launch
  26. – Google Voice kommer till Europa! Heja!

  27. Please copy me » Niclas Carlsson: ”Jag vill se mer av Oves hysteriska fru”
  28. – Haha, det här var ju kul! Fick tipset via @popfabriken – världens första statusradintervju på Facebook!
    Och i dag körs samma sak på Topgears facebooksida! Där även ”fansen” får vara med. Smart! https://www.facebook.com/TopGearSverige/posts/244017942311316

{ 3 kommentarer }

Jag skäms lite för att säga det. Men när jag läste att Fazer nu beslutat att ta bort sin kineslogga på påsen för Kinapuffar så förstod jag aldrig riktigt varför. Och än värre: Jag vågade knappt fråga någon om det. Det säger såklart besvärande saker om angiverikulturen som skapats i kölvattnet av Sverigedemokraterna. Att vi knappt vågar ventilera våra fördomar eller oförstånd.

Men till sist vågade jag. Jag ställde frågan på Twitter och fick bra svar. För det första att det inte alls, som tidningspuffen här ovan gör gällande, handlar om rasism, utan att det är stötande.@MyHallin frågade till exempel om jag tycker alla från Kina ser ut som påskkycklingar. Och det gör jag ju såklart inte.

Jag fick länk till en sajt som förklarade lite om varför ”den gula kinesen” är en rasistiskt stereotypiserande och @DamonRasti hänvisade till sin bloggpost där han förklarar att varje steg att minska fördomar om folkgrupper är ett bra steg. Och det kan jag såklart hålla med om.

Gör det någon gladare, hjälper det mig att vara mindre fördomsfull så är det såklart en bra grej.

Upprinnelsen är såklart den läsvärda krönika om vardagsrasism, som skrevs av @patriklu, där han tar just Kinapuffar som exempel på vardagsförnedring. Jag vill gärna stötta honom i att slippa känna sig förnedrad eller stereotypiserad.

Men hela diskussionen riskerar också att förminskas. Eller som @malinNavelso skrev:

Och vidare att fundera på Fazers agerande. När åt vi sist Kinapuffar? Ett lysande tillfälle för ett företag att få gratis publicitet, visa sig framåtlutade och framförallt produktplacera i vartenda riksmedie.

För kanske var det ännu fler som framförallt reagerade såhär:

{ 5 kommentarer }

Instagram – så bra är den nya uppdateringen

av Emanuel Karlsten den september 20, 2011

i Medier och internet

Instagram är 2011:s svar på Hipstamatichajpen. Ni minns? Appen där man fotade med olika typer av gammeldagsfilter och så blev bilderna med den sopiga Iphone3g-kameran snygga.

Instagram är en vidareutveckling. Inte bara på filtrerna, utan också på hela idén på grejen med att ta snygga iphonefoton.

I sin app har de skapat en egen värld, ett slags facebook för instagrammade bilder. Jag blir vän med andra instagrammare och följer deras foton, ”gillar” dem och kan dela dem på Facebook, Twitter, Foursquare eller ladda upp dem på Flickr.

Appen är en gigantisk succé. Internationellt har den fått en rejäl skjuts när ikoner som Justin Bieber gick med. I Sverige fick den genomslag när Kenza blev Instagramberoende.

Och även jag gillar det. Det är ett fenomenalt sätt att dela sina bilder, spara dem och uppmuntras i sitt fotograferande. Det har blivit en del av min fotograferande vardag.

Idag, bara för en dryg halvtimme sedan, presenterade Instagram sin första stora uppdatering av appen för Iphone.

Den stora nyheten är att appen är snabbare. Nu tänker den inte lika mycket varje gång den byter filter för din bild. Det behövs knappt någon laddningstid alls och filtrerna rinner förbi som en vanlig skrollist. Det är såklart efterlängtat, men sättet som det är uppbyggt på nu gör det, inledingsvis, svårt att få struktur på var filtrerna är, vilket som förhandsvisas och hur jag stannar upp på ett filter.

Tiltshift har också fått ny funktion. Nu kan du inte längre välja hur snabbt ”suddet” ska fade:as ut. Vilket är obegripligt.

Fyra nya filter har också lagts till. Alla i samma, liknande Toaster, form där en cirkel i mitten får särskilt fokus.

Men sedan finns några riktigt, riktigt bra ändringar också:

Fotona kan nu sparas mer högupplöst. Tidigare har Instagram bara sparats i 612×612. När man nu går upp till vanlig Iphone-storlek försvinner sista anledningen till att undvika Instagram. Nu kan jag spara ner Instagrambilder för att skriva ut i lika högupplöst form som vanliga foton.

Rotation i appen. Så många gånger jag fotat åt ”fel håll” för att sedan gå ur Instagram, öppna en ny app, rotera bilden, spara och sedan öppna nya bilden i Instagram. Nu sköts allt det i Instagram.

Ram kan väljas bort. Ramen är den fulaste detaljen bland alla Instagramfoton. Och ÄNTLIGEN kan man välja bort den!

När vi väl vant oss vid det nya gränssnittet tror jag att vi kommer tycka uppdateringen är fantastiskt bra. Och framförallt: Så imponerande det är hur Instagram lägger vantarna på vårt iphonefotande!

Uppdaterat: Instagramnarkomanen @rockspindeln påpekar i en kommentar nedan att Instagram har missat att spara bilderna i vanliga fotorullen. Precis som @rockspindeln utgår jag från att det är ett ärligt misstag och att det kommer i en snar uppdatering. Men just nu tar det bort mycket av nytttan och glädjen med att använda Instagram som primär Iphone-kamera.

Uppdaterat2: Nu sparas även bilden i Iphone-albumet! Via Eldin fick jag tips om att kolla i Iphones inställningar. Jag var tvungen att gå in på Iphones inställningar, välja Instagram och bocka i att både originalbild och filterbild ska sparas på iphone. När jag tog en ny bild sparades nu båda! Bockade ur att originalbilden skulle sparas och testade igen – och då var allt som vanligt! Så – en enkel bugg som kunde rundas genom att påminna appen om vilka inställningar man har. Skönt!

{ 32 kommentarer }

Ungefär kände jag på seneftermiddagen när jag fick tvinga mig till att inte fortsätta en diskussion som jag dragit igång om TT:s närvaro på Twitter. Men nu har jag tid och plockar gärna upp bollen där jag släppte den:

Jag menar att det är fullkomligt obegripligt att TT har valt att inte släppa sina flashar på nätet.

Jag förstår givetvis bakgrunden till farhågorna här. Att TT, Tidningarnas telegrambyrå, är ägd av tidningarna själva. Aftonbladet, Göteborgs-posten, Norrköpings tidningar osv. Att TT:s slutkund – de som betalar deras räkningar – inte är läsarna, utan mellanhänderna: Medierna. Varför skulle då kunderna vilja att TT tog över uppgiften som bärare av nyhetsflashar?

Jag tror att man missuppfattar flera saker här. Så därför kommer mina skäl till varför TT ska finnas på Twitter med ett konto som skickar ut nyhetsflashar. Vi pratar alltså BARA nyhetsflashar här – de SMS-korta texterna som delar breaking news.

1) TT-flashen hänvisar till sina kunder
TT är inget medie. Men precis som de flesta twitteraktiva reportrar twittrar nyhetshändelser innan de formulerar sig i en artikel så finns det ingen anledning för TT att hålla på sitt flashar. När de flashar hänvisar TT aldrig till egen artikel eller sajt. Vill twitterkontots följare blir informerade måste de söka sig till sin favoritnyhetsbärare – TT:s kunder.

2) Tidningarna förlorar ingen credd
Att TT postar sina flashar skulle inte göra att kunderna, övriga tidningar, skulle förlora credd eller följare. Kunderna creddar alltid ”enligt TT”, även när det handlar om flashtelegram och till och med när tidningen flashar själva. TT:s flashar skulle således inte konkurrera med TT:s kunder.

3) TT förlorar ingen affärsmodell
Ingen – INGEN – redaktion skulle säga upp sitt TT-flashabonnemang för att TT fanns på Twitter. Tidningarna har TT-flashen för att de får den på ett bekvämt sätt i mejlen eller i det redaktionella systemet. Ingen som var beroende av flasharna skulle äventyra att de missade den genom att tvingas bevaka Twitter. Det är att kraftigt undervärdera sin affärsmodell att tro att den skulle dö om den twittrades.

4) Det skulle vara en tjänst för dess kunder – som redan flashar
Eftersom flasharna redan återberättas av anställda, eller kundernas anställda, bara sekunder efter TT-flashen gått ut. Varför inte samla upp dem under ett konto som anställda och kunders anställda istället kan retweeta? Det är ju ändå det vi gör – om än i konstig omväg. Det skulle vara en tjänst för de journalister som finns här. För vissa reportrar kanske till och med på ett smidigare sätt än på mejlen.

5) Internationella kollegorna gör det
Uppenbarligen har AP, AFP, Reuters hittat ett sätt att motivera både för sina ägare (ja, några av dem har separata kommersiella intressen, men andra har samma eller liknande ägarstruktur som TT) och sig själva varför det är rimligt att skicka ut sina flashar på Twitter.

6) TT behöver fortfarande positionera sig
I en tid då Newsmill, redan för två år sedan, beslutat att säga upp sitt TT-flashabonnemang för att ”Twitter visat sig vara en pålitligare leverantör av news” behöver TT odla förståelse för vad det är de gör. Att tidningar lägger in ”TT” som prefix till sina flashar beror inte bara på att credd ska ges, utan också för att det ger tyngd. Det finns många fall där tidningar inte vågar skriva eller bekräfta händelser förrän TT har flashat. Här har även TT en uppgift att positionera sig ut mot andra än de kunder som redan äger dem. Vad händer med framtida kunder och nyhetssajter? De som knappt vet vad TT är, vad dess funktion innebär? Hur etablerar sig TT för dem? Är man ointresserad av dessa?

7) TT finns redan online
På TT.se finns redan TT:s korta telegram. I kortform. Klar för vem som helst att plocka upp. Varför är det viktigare att ge aptitretare på en sajt än på Twitter?

Du håller säkert inte med mig. TT håller inte med mig. Inte än i alla fall. Men berätta gärna hur du tänker – varför borde TT finnas eller inte finnas på Twitter med sina flashar?

Uppdaterat: TT svarar på varför de inte lägger ut sina flashar på Twitter.

{ 16 kommentarer }

Jag vill bara skriva av mig lite

av Emanuel Karlsten den september 17, 2011

i Personligt

Kan jag få skriva av mig en stund? Inget med innehåll, analys eller skärpa. Bara skriva lite. Det kan vara skönt. Mest för mig.

Jag sitter på tåget till Stockholm från Stockaryd. Jag har varit där över dagen bara. Ett ställe utan några Foursquare-spots eller Hummus-restauranger. Vilsamt. Tänker på det varje gång jag kommer utanför Stockholm. Att det är ett annat liv. Som jag kan sakna. Jag är uppväxt i Visby som, om vi bortser från Almedalenhysterin, är just bara en småstad. Istället bor jag på Södermalm och trängs med ängsliga människor som oroligt sneglar på varandra för att inte missa trender. Jag är en av dem.

Hursomhelst. Stockaryd. Annika Hagström var där. Jag googlade henne nyss och skäms lite över att jag inte visste vem det var. Min branschkännedom är väldigt begränsad när det gäller namn. Och bilder! Skit, tog inte en enda bild. Men däremot tog Smålandstidningen en. På mig och Annika och mig. Den kommer nog bara på papper.
Jag pratade om sociala medier. Det finns en eldsjäl där som har samlat kyrkorna till en konferens för att bättre förstå hur de ska vara relevanta på nätet. Det är bra. Jag gillar sådana initiativ. Jag stöttar gärna sådana. Jag önskar att jag fick fler sådana inbjudningar. Jag tror att jag har något att bidra med.

Jag lägger inte upp min presentation här, den blir så ur kontext, men hänvisar gärna till en text jag skrev om det för något år sedan på Amen.se.

Körde föreläsning även igår, för en mindre grupp egenföretagare. Även då mest för den goda sakens skull. Ett nätverk av företagare som skänker en bunt pengar varje år till projekt i Afrika och i gengäld fixar sällskapet olika typer av utbildningar och föreläsningar. Det känns bra att göra sådana här saker. Att inte ha pengar som incitament för att arbeta.

Jag ogillar pengar. Nej, inte pengar, men att hålla på och deala om pengar. Det är den absolut värsta saken med hela egna företagandet. Att behöva prissätta sig själv. Att se sitt värde. Förstå sitt värde. Kanske ibland förhandla. Usch. Men det är också en så väldigt viktig del av företagandet. På så många sätt. Allra mest förväntningarna. Pengar är egentligen det enda sättet ett företag kan visa sina prioriteringar på. Och prioriteringen, inställningen, är kanske det allra viktigaste för ett bra resultat.

Jag är trött. Så väldigt trött. Det har varit en hektisk vecka. Nyhetsmorgon på en omänsklig tid i torsdags. De två föreläsningarna, krönikan i veckan och första uppstartsvecka för Livegranskningen på Aftonbladet. Jag inser att jag knappt har berättat om det? Jag ber om ursäkt för det. Det måste jag snart göra. Det är ett helt fantastiskt projekt, igen.

Så bra saker händer, såklart. Väldigt många bra saker. Men de händer samtidigt. Så att man inte hinner njuta av dem. Suga på dem. Glädjas så mycket som man borde. Jag lider lite av det. Men tänker att jag ska ta igen det snart.

Nu är tåget framme. Jag ska gå av. Sova, tror jag. Sova jättelänge. Imorgon kan vad som helst hända.

Uppdaterat: Och där kom bilden i lokaltidningen från Stockaryd!

{ 1 kommentar }

Om du har följt den här bloggen den senaste veckan har du hängt med i följetongen kring Hovet och twitterkontot @kungahuset. När hovet gick över från http://royalcourt.se till http://kungahuset.se började de också kontrollera vilka andra konton som använder ”kungahuset.”

Då hittade de att @kaptenusling hade registrerat @kungahuset. De ringde upp @kaptenusling och bad om kontot, han vägrade och Hovet kopplade in jurister. Strax var kontot nedstängt.

Men nu har Twitter ändrat sig. Häromdagen skrev @kaptenusling:

@Kaptenusling hade helt enkelt mejlat Twitter och ifrågasatt om de verkligen kunde stänga ner kontot hursomhelst. Som svar fick han tillbaka sitt konto med en hänvisning till att hans ”saga om kungahuset” faktiskt var ok enligt Twitters regler. Hänvisning gick till Twitters policy om, ”impersonation”, att det är ok att ”låtsas” vara någon annan, om det är tydligt att det är just ett parodi-konto, eller att den bakom egentligen inte är Svenska kungahuset.

Policyn är värd att läsas i sin helhet. Det är den som är skälet till att konton som @alexander_bard tillåts finnas kvar och även att det hånande kontot @jimmieakessonSD finns kvar.

Det är helt enkelt ok att göra sig lustig över befintliga personer, så länge man är tydlig med att det är just det Twitterkontot gör. Däremot är det inte ok att, som andra har gjort med @lenasundstrom och @janhelin, skapa kopior på konto och utge sig för att vara dem utan att säga att det är ett skämt.

Saken klargör mycket. Dels det omöjliga i att stänga ner ett konto som hade ett namn som är så generiskt, men också varför till exempel medier som DN inte automatiskt kan få kontot @DN eller @svtnyh inte automatiskt kan ta över @svtnyheter. Bara för att man äger ett namn utanför Twitter får man inte automatiska rättigheter på Twitter.

@Kaptenusling har nu beslutat att han ska avsluta sin ”twittersaga” på @kungahuset och därefter skänka kontot till Hovet. För att nu kan jag ”välja det själv

{ 3 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat – September 15, 2011

av Emanuel Karlsten den september 15, 2011

i Länkkommentarer

  1. Reinfeld.se
  2. – Dagens roligaste. Någon startar en satirsajt om Reinfeldt och översätter hela Seinfeldtkonceptet rakt av. Ett måste!

  3. Bratsungarna är individualismens Frankensteins | Martin Ezpeleta | Krönikörer | Debatt | Aftonbladet
  4. – Ezpeleta skriver så det skär i kroppen. Ezpeleta borde få skriva mer. Oftare. Puffas större. Läs Ezpeleta.

  5. Who's Your New Friend, Kanye??? | CocoPerez.com
  6. – Så, Perez Hilton skriver om att Kenza är polare med Kanye West. Ja, det är konstigt. Men det här med ”non-celebrity”? Om vi går in och mäter Kenzas sajt och jämför den med Perez Hilton skriver från så blir det plötsligt tydligt vem som är störst: http://trends.google.com/websites?q=kenzas.se,+cocoperez.com&sa=N
    Jag tror inte varken vi i Sverige eller utomlands förstår hur stora de här bloggarna är – och vilken påverkan de har. Framförallt tror jag inte Kenza själv fattar det, som tar sig tid att i kommentarsfältet svara Perez ”eftersom din blogg är så stor”. Allt slår en volt.

  7. EU-uttalande om fångarna i Eritrea nämner Dawit Isaak | UDbloggen
  8. – Jamenäntligen! Hur sjukt är inte det här att det tagit tio år för EU att komma till sak?

  9. Det stora i att Rebecca & Fiona vann Kristallen
  10. @hans_g skriver om det stora i att ett webb-baserat program vann en kategori där både broadcast och webbcastat program tävlade.
    ”vi har nått en punkt där saker inte längre bedöms och kategoriseras utifrån olika distributionsformer, utan efter innehåll och kvalitet oavsett var man tar del av dem. ”

  11. Tio småföretagare som är proffs på sociala medier
  12. – Bra genomgång av flera mindre företag på sociala medier som varit framgångsrika.

  13. En mössa säger så mycket
  14. – En papperstidning med en upplaga under 20 000 som, efter fråga, lyckas samla in 8 000 stickade mössor? Det är bara @Dagen som kan lyckas med det.

  15. Nättidningar – nejtack | Ebbas Blogg | svt.se
  16. – Bloggkommentatorerna (som jag älskar) har släppt en ny sajt, http://cravingz.se (namnet!). Den är bedrövlig på många sätt och jag hade tänkt kommentera det där. Men så läser jag @ebbavondsydow och inser att hon säger allt. Så sjukt spot on. Bloggen är framtiden – inte för formatets skull, utan för relationens.

  17. Våga drömma!
  18. – Min fina mor berättar om min fina syster (12 år) som snappat upp en tavla jag har hängande hemma hos mig. Drömmar! 12 år! Åh.

  19. Hur ska våra artiklar se ut?
  20. – Du följer Aftonbladets redesignblogg? När en av världens största mediesajter gör redesign så är det tungt, stort och ansvarsfullt. Min stora förhoppning är att man vågar mer än sist. (vad var det man gjorde då? målade rött runt ramen?)

  21. The Most Epic Tabloid Headline Of All Time
  22. – Den mest bisarra, sjuka tabloidrubriken – ever. En cynisk tabloidrubriksättares våta dröm. Vad det handlar om? Bara @nyheter24 har skrivit. Vilket kanske inte är ett särskilt gott betyg. http://nyheter24.se/noje/610906-gordon-ramsays-porrdvarg-uppaten-av-gravling

  23. Journalisten.se | Djurens rätt säger upp hela tidningsredaktionen
  24. – Tuff konflikt på Djurens rätt där styrelsen lägger ut hela tidningen på entreprenad – för att, enligt tidningen själva, styrelsen vill styra mer över innehållet.

  25. Twitter / Search – #replaceawordinasongtitlewithulfbrunnberg
  26. @klavertramp skapade igår vad jag gissar är svenska Twitters längsta tagg hittills. #replaceawordinasongtitlewithulfbrunnberg Och det är precis som det låter. Men är mycket roligare än vad det låter!

  27. Körde lite white man’s overbite på köksgolvet
  28. – Jag hade en så fin dag i lördags!

  29. Möte med Malou
  30. – Har vi pratat om det här? Att Blondinbella ska vara sidekick till Malous ”Efter tio”? Det är såklart smart av TV4. Inte så mycket för att Blondinbella är en bra programledare, som för att de når hennes publik. Programmen samsänds på Blondinbellas blogg och når och lockar därmed en helt ny och egen publik. Det är just såhär traditionella medier behöver jobba – utnyttja den romantiska bild de fortfarande har. För inte är det så att Blondinbella – egentligen – behöver den här plattformen. Eller ens kommer kunna påverka den särskilt.

  31. Hejdå
  32. – Den här bloggen har orskakat en del rabalder på sistone. Why? För att tjejen, en vanlig tjejbloggare, är med i Livets ord. Och precis som trafiken strömmar till saktar hon ner på takten och bloggar mindre. Trist. Jag har åtminstone bokmärkt. Och för att få smaka på några av fördomarna kring trosförsamlingar och livets ord: kolla bloggkommentatorerna http://stureplan.se/bloggar/bloggkommentatorerna/2011/09/10/livets-ord/

  33. YouTube Introduces Video Editing Feature
  34. – ÄNTLIGEN kan man redigera lite i de uppladdade youtubeklippen. Du vet, när man råkat filma med iphonen åt sidan och så plötsligt ligger hela klippet fel på Youtube. Nu kan man med ett enkelt klick – EFTER man har laddat upp – redigera så att klippet ligger rätt. Tillsammans med färgjustering och lite annat gött. Dock inte några klipp i filmen.

  35. Twitter Now Available in Five New Languages
  36. – Näst på tur att få Twitter är översatt är bland annat Sverige, avslöjar Twitter själva i dag. Det får väl ändå sägas vara lite förvånande, om nu rapporterna om det låga twitteranvändandet i Sverige stämmer (100 000 aktiva). Hursomhelst är det intressant hur sådana här översättningsprocesser fungerar i Sociala medier. Inte genom att nån konsultfirma hyrs in, utan att användare själva bidrar. Det crowdsourcas, helt enkelt på den här sajten: http://translate.twttr.com/welcome

{ 2 kommentarer }

Hängde, som sagt, i Nyhetsmorgon på tv4 i morse. Vågar knappt ta på min hud, är rädd för att det ska bli spår på samma sätt som när man drar fingret över en smutsig bilruta. Jag har sminkats, fejats och sprejats.

Vi pratade om digitala kyrkogårdar, eller vad som händer med våra digitala liv efter att vi dör. Och jag var inbjuden som sakkunnig om sociala medier.

Jag erkänner villigt att jag knappast tänker mycket på vad som händer efter att jag dör. Men i går kväll satte jag mig in ämnet, tittade på de tjänster som finns och framförallt vad andra har skrivit om ämnet och inser: Det här kommer bli en allt viktigare sak för oss att förhålla oss till.

Det blir såklart lite märkligt. Sociala medier har blivit en naturlig del av den generella svenskens liv först de fyra senaste åren. Och vilka fyraåringar tänker egentligen på vad som ska hända när de dör?

Ingången till ämnet den här gången var att ett amerikanskt företag släppt en internationell sajt där man kan ladda upp viktiga dokument, bilder, testamenten, brev och lösenord i säkert förvar. Sedan får den som registrerat sig ge en fil till en eller flera personer och beordra dem att öppna den först efter jag dör. När de gör det aktiveras de regler jag har satt upp via kyrkogårdstjänsten. Mina dokument kan raderas, eller skickas till mejladresser. Mitt Facebook- eller twitterkonto kan få en sista uppdatering och kanske skickas ett automatiskt mejl till en person som säger något jag inte vågade säga i livet.

Sajten har också skapat en slags virtuell kyrkogård, i-tomb, där jag – om jag vill – kan hamna.

De amerikanska sajterna är fula, konstiga och tveksamma. Allt är byggt i Flash och ikoner flyger runt på sajten som ”sajbergravstenar”. Jag tror det är ett tankefel i klass med second life att vi skulle vara intresserade av en ”virtuell kyrkogård”. En översättningsmiss från vårt analoga liv som inte har igenkänning i det digitala.

Så skit i den. Inte minst för att det är en startup utan jättekapital – den kommer att floppa och då måste du ändå göra om allt.

Då finns andra sajter. MyWebwill är, vad jag kan hitta, bäst. Dessutom en svensk tjänst som har funnits i knappt två år. Uppdaterat: sajten är i dag nedstängd

Det finns fler skäl att gilla sajten. De har en stark sponsor i internationella säkerhetsföretaget Symantec, vilket åtminstone föreslår att de kommer finnas längre än den amerikanska varianten. Deras datahantering och information om den är också trygg – samma krypteringssäkerhet som på bank. Men framförallt: De är kopplat till Statens personadressregister (SPAR), en svensk myndighet som har koll på när vi dör. Vilket underlättar hanteringen.

Mywebwill kan, likt den amerikanska varianten, se till att det skickas mejl, uppdateringar på Facebook, twitter, bloggen eller vilka sociala nätverk du nu har. Och också skicka dina lösenord till någon anhörig tillsammans med en önskan hur du vill göra med din blogg, facebookprofil osv.

 

Men en sak är viktig här: Enligt svensk lag överlämnas hela ditt jag, dina texter och upphovsrätt till dödsbot. Vill du styra något över vad som händer är det viktigt att du skriver ett juridiskt bindande testamente – bevittnat av två personer – som förklarar vad och hur du vill göra med dina konton.

Dina släktingar kan till exempel uppröras över att din Facebookprofil ligger kvar, eller att de ramlar över din blogg när de googlar, och kan – trots de här testamentssajterna – stänga ner dina konton.

Hur jag själv skulle göra? Jag lutar nog åt en väldigt analog lösning, med lösenord och testamente i en byrålåda som mina efterföljande får hitta.

En kort genomgång över de olika sajterna och vad man kan göra efter man dör:

Facebook:
Låta bilder, och statusuppdateringar vara kvar för dina nära och kära? Eller att allt raderas efter en tid? Båda sakerna går så klart bra, men Facebook har också själva en funktion på sajten som är som en slags minneslund. Anhöriga till den avlidne kan fylla i ett formulär på Facebook för att aktivera profilen till en minneslund. Då stängs profilen för utomstående och kan bara nås av de du är facebookvänner med. Någon annan kan inte logga in eller uppdatera profilen och den avlidne dyker inte upp som ”vänförslag” till nya vänner. Däremot kan du fortfarande dyka upp som förslag på Facebooks ”ansiktsigenkänning” när någon laddar upp en bild på dig.

Twitter:
Twitter har inga tidsgränser för sina konton och heller inga minneslunder. Men givetvis kan anhöriga begära att stänga ner kontot. Men kontot kommer inte avslutas förrän anhöriga ber om det. Här är mer info om vad som krävs.

Blogg:
Om jag dör hade jag velat att den här bloggen hade legat kvar. Men det innebär att någon måste betala för mitt webbhotell varje år och även för min domän, emanuelkarlsten.se. Annars kommer den försvinna från internets yta. En viktig sak att fundera på. För några år sedan dog bloggprofilen AlterEgo. Hon var sjuk en längre period och för de som följde var det såklart smärtsamt, men också märkligt när adressen helt plötsligt ledde till en annonssajt. Domänen hade gått ut, köpts upp av en domänhandlare. Hur vill du ha det? Kanske lägga över alla texter på en gratisblogg på wordpress.com?

Sedan finns det flera stora sajter som jag inte vet hur de gör. Youtube gissar jag blir oberörd, liksom mina googlekonton. Men hur fungerar det på Flickr? Vad händer med mina uppladdade bilder om jag inte betalar min årsavgift? Uppdaterad: Och LinkedIn? Kan jag bli headhuntad när jag dör? Kolla gärna kommentarsfältet.

Uppdateratat: Kolla sajten Deceaseaccount – här listas hur du kontaktar de olika sajterna för att rapportera eller stänga ner.
SVT nyheter skriver följande om vad som gäller för Google:
Användarnas personliga integritet är mycket viktig för oss på Google och den fortsätter gälla också efter vår död. Det går alltså inte att automatiskt få tillgång till en avliden persons Gmail. I vissa fall kan vi bevilja tillträde men det är en omfattande och långsam process och det är inte alls säkert att en begäran resulterar i att den som frågat faktiskt får tillgång till kontot.”

Fyll gärna på med mer information om du har.

Och vill du läsa mer, betydligt mer välskrivet än det här snabbt hopkrafsade, föreslår jag:
Fokus: När bloggaren dör
Mymlan: Jag ska dö, du också
En genomgång av kyrkogårdssajter  Missa heller inte den här genomgången som tar upp hur fyra amerikanska sajter agerar ifall de går i konkurs

Sedan har Fredrik Wass gjort föredömliga genomgångar av det här för några år sedan. Intressant hur saker och ting går i cirklar och hur relevansen för det ökar!

Uppdaterat: Här är inslaget från Nyhetsmorgon

Virtuella%20kyrkog%C3%A5rdar%20blir%20allt%20vanligare

{ 14 kommentarer }

Facebook har ikväll släppt en ny funktion och jag ska inte prata mycket om den nu, men ville bara dela något snabbt om hur det funkar.

Det är en slags variant för personer/journalister/artister som vill låta andra läsa deras facebookstatusar, men inte bli vänner med dem.

Nu kan man, i likhet med tex Twitter, prenumerera istället.

Funktionen måste aktiveras av Facebookanvändaren och du måste angett i din profil att du är över 18 år för att det ska fungera (det verkar handla något om att Facebook inte vill få skit).

Men när du väl gjort det kan andra surfa in på din profil och klicka på ”Prenumerera”.

Jag som ägare av profilen kan nu välja att skriva Facebookstatusar ”publikt” och då når de också de som väljer att prenumerera på min profil, men som inte är mina vänner. Om jag vill facebookuppdatera till mina vänner bara, väljer jag det.

När någon sedan prenumererar på din profil dyker det upp sådana här små notifications:

Jag ska utveckla någon slags analys senare, antagligen i form av någon artikel på TU, men kort bara: Jag tror det är smart. För personer var Facebookprofilen (se min här – där jag bara speglar mina twitteruppdateringar) aldrig ett bra eller smidigt alternativ. Så apart från allt annat.

Men framförallt ger Facebook nu ett incitament till att göra dina uppdateringar mer publika. En morot, en belöning för att öppna upp dig, ut mot nätet. Det finns så många vinster för Facebook att göra med det. Men det tar vi en annan gång.

Tills vidare kan du ju gå in och prenumerera på min facebookprofil!

{ 1 kommentar }

En dramatisk berättelse av @kurekuremartin

av Emanuel Karlsten den september 14, 2011

i Okategoriserade

Jag gillar att samla på exempel där sociala medier berättar berättelser ur ögonvittnesperspektiv. Skapar närvaro, bilder och känsla som sällan återges i vanlig media. Och sedan följa upp kontrasten i traditionella medier.

Ikväll var en sådan när @kurekuremartin blev ögonvittne till ett rån på #möllan.

Och eftersom sådana här exempel är bra att spara på för att peka på ett rapporteringsskifte använde jag Storify för att samla upp tweetsen, händelseförloppet och när media kom på banan. Kolla! Och missa för guds skull inte att klicka på de dramatiska Instagrambilderna:

 

{ 1 kommentar }