Måste bara skriva en kort notis om det innan jag glömmer det:
I dagarna har alla sajter (de är nästan bara wordpress) jag arbetat med haft samma problem – tiden har kajkat ur när vi har gått över till sommartid.
I en wordpress-grupp på facebook ställde någon frågan om ingen kunde skriva en plugin som kunde lösa saken. Men så förklarade någon att detta redan är fixat av WP: Om man ställer in stad istället för tidszon sköter sig detta automatiskt.
Så. Kom ihåg detta, Emanuel och alla andra. Note to self osv:
I torsdags hann jag med en tidig paneldebatt med Ulrika Widsell (journalistförbundets vice ordförande), Anna Helsén, SEB:s presschef och medierådgivaren Paul Ronge.
Ämnet var en ny undersökning som gjorts av Cision bland tusen svenska journalister om hur man ser på sociala medier och medborgarjournalistik. Det var intressant. Bland annat för att åttio procent menar att de läser sina kommentarer OCH kommentarer när det känns relevant. Märkligt.
Jag och Paul Ronge hetsade varandra lite på twitter innan. Att vi skulle battla, slänga käft osv. Och det där väl mest på kul, men jag tror att det är den första paneldebatten debatten jag deltagit i (sedan debatten med Alexander Bard) där det faktiskt hettat till lite.
Paul Ronge och jag polariserade ganska kraftigt i ett gäng olika frågor. Framförallt om medborgarjournalistik. Jag tror vi både triggades lite av det. Men för en gångs skull blev det ett lite spetsigt och bra samtal där de olika synerna blev ganska tydliga.
Jag menade att journalister har en ganska pompös bild av sig själva. Ett utdrag från mina egna förberedelser innan panelen:
”Problemet är inte att andra kan skriva journalistik, utan att de som gjort det så länge är så dåliga på det.
Det har funnits en gigantisk distans mellan journalister och läsare under så lång tid att journalistiken glömt för vem den är till för. Klickjagandet äter upp journalistiken, men också att den inte vill dela äran med läsaren. Kommentarsfält ligger som en rännsten under artiklarna, där journalister bara i yttersta undantagsfall går ner och svarar på något som står där.
Det är en kultur som gör redaktioner allt mer distanserade från sin publik och som gör att bloggare, “alla andra” vinner allt mer utrymme.
Journalistik är inte död – kommer inte dö, men mediehus är så upphängda på en gammal affär att flera kommer hamna efter och dö.
Lyssna 1h09min in på @ronnestam’s presentation! Så väl värt 30 minuter av din tid! Super! Och även om jag tror syftet var mest en tankeställare kan jag inte låta bli att fråga: Vad händer om vi blir Angry birds-finland, skjuts inte problemet då bara över på nästa och nästa och nästa? Var tar alla pengar som sparas vägen?
@sandrina berättar om hur HD.se upplevde ett bättre samtal när de plockade in facebook-kommentarer. Vilket inte är konstigt. Det HD gör är att importera en redan fungerande kommentarskultur till HD. För det är just det de flesta medier misslyckats med – att odla en kommentarskultur där goda kommentarer premieras. Det kan tyckas energikrävande (det är därför man har kopplat in interaktiv säkerhet), men handlar framförallt om att använda tekniken till sin fördel. Se hur Wikipedia lyckats – utan ett externt avlönat modereringssystem.
Martin Källström har nog betytt mer för mediesveriges utveckling och förhållningen till bloggar än många kan förstå. Nu går han vidare från Twingly till nytt. Allt gott och tack för vad du gjort (och även för fina ord i din text!)
hehe, det roligaste med detta är väl att krönikören ägs totalt i kommentarerna: “Om en mycket användbar sajt är ‘för bra för att vara laglig’ så är det fel på lagen, inte sajten”
Men sjukt, tv4! Hur kan det vara tillåtet med så lite kunskap kring sådant här? Även om Hans Eriksson hjälper till genom att själv ta ansvar – vilket möjligtvis gör det svårare för journalisterna. men ändå. Det är inte _så_ mkt en teknikfråga som en publicistfråga, vilket journalisterna i det här fallet borde förstå.
Jag har blivit Comhem-kund. Trots att jag försökt stoppa alla i min omgivning som blivit det. Men ett hål i väggen – vad kan gå fel, liksom? Allt. Det har krånglat från dag1. Suppporten gör olika sätt för att dribbla bort mig. Modemet jag fått är värdelöst. Och jag ger upp. Hoppas på nåt mirakel. Att allt ska lösa sig själv. Och så läser jag sånt här. Och inser – jag skäms över att vara Comhem-kund.
Det här tycker jag var väldigt välformulerat och bra tankar kring vad som gör en kampanj social. @MonaWallin har erfarenheter från den (braiga!) kampanje Anti Scampi och jämför dens succé med #Kony2012
Klurigt det här med Google+ och antalet användare. Google försöker envist hamra in att de är lyckade, att det är deras mest snabbväxande produkt någonsin osv. Skeptikerna, även undertecknad, skakar på huvudet. Framförallt över känslan när man väl checkar in. Det är fortfarande mest nördar. Vilket kanske inte är konstigt? Men knappast övertygande. Egentligen spelar allt det där väldigt liten roll. Det är över tid som Google+ behöver bevisa sig. Inte med siffror för att göra skeptikernördar nöjda.
Jag har tänkt i flera veckor att jag skulle skriva något om den guldspadenominering som Kristina Edblom och Claes Petersson fått. Men det har inte blivit av. Här kommer åtminstone en kort uppdatering.
I augusti förra året ville Aftonbladet upprepa den succé och genombrott man upplevde att man hade haft med Skolgranskningen. Skolgranskningen var ett av de första jobb jag gjorde som frilans och ett koncept som jag byggde tillsammans med Aftonbladet. Idén var att bygga en sajt som tog tillvara på alla läsares enorma kunskap om ett område där journalister är totalt beroende av tips.
Jag har skrivit om Skolgranskning tidigare och får anledning att återkomma till metoden igen.
Men i augusti ville Aftonbladet börja ännu tidigare, bjuda in läsarna till och med innan en idé fanns. Jag var med även den här gången och vi beslutade att låta läsarna själva bestämma ämne:
Lite förvånande röstade läsarna fram en granskning av psykvården. Snart kopplades Aftonbladets två smarta grävare Kristina Edblom och Claes Petersson in.
Tillsammans var vi ett team på över åtta personer som jobbade del- eller heltid med projektet. Maria Trägårdh projektledde, jag var ansvarig för metoden på sajten, men framförallt var det Claes och Kristina som stod för det stora journalistiska arbetet.
Det är de som ikväll är nominerade mot SVT:s FAS3-granskning.
En stor delegation från Aftonbladet är här för att förhoppningsvis jubla när kuvertet ikväll sprättas och granskningen Piller pengar psykvård kammar hem guldspaden.
Jag äntligen hemma och hinner läsa ikapp mejl, artiklar och…well, livet. Det har varit några hektiska dygn. Först på Mediemässan torsdag-fredag (kolla SVT-forum här, eller Studio ett här) och heldagsutbildning i Oxelösund igår, Lycksele i morse och via Umeå hem i dag.
Och så förberedande och krönikörsskrivande i helgen.
Jag är så omåttligt stolt över det utrymme DN har gett mig i deras spalter. Samtidigt som det förlamar mig. Trots att jag nu firar ett år som DN-krönikör är det fortfarande samma skräck att skriva där, varannan vecka. Det är knappast njutbart – jag bär på en ständig och svårt besvärande papperskrönikörsångest – men så otroligt belönande när det väl är publicerat.
Som i dag. Att sitta på flyget hem och se sin egen text fladdra förbi bland DN-bläddrande medresenärer. Jag blir så stolt!
Krönikan i dag handlar om Kony2012. Kampanjen som jag skrivit en del på Ajour om tidigare. Men inte riktigt om debatten.
Jag har massor av annat material som inte fick plats i krönikan och kanske får jag tid senare i veckan att utveckla några tankar. Det finns så väldigt mycket att säga om saken.
Det är verkligen fascinerande att följa Fredrik Backmans utveckling. Hur han skapat en egen nisch, men framförallt ett eget språk. Jag älskar den här texten! Om vänskap, manlighet – och hamburgare. Läs!
Sjukt intressant om hur en tidning kan vinna all trafik – bara för att de fokuserar på rubriken. I tid när vi allt snabbare skummar genom rubriker så blir det viktigt att sticka ut – men framförallt sätta rätt rubrik. Såhär avgörande kan det vara.
“Ekonomin har blivit allt viktigare i sportbevakningens urval, vilket kan ses ur ett genusperspektiv. Att man i dag hela tiden kan mäta vad läsarna vill ha gör att tidningarna tar mindre risker.” Anrell säger sanningar. Bra grejer!
Hur man får en intervju med Kamprad? Man skickar ett fax. Men det finns flera saker som är intressant i den här intervjun med intervjuaren. Själva intervjun i SMP är superkort och reportern berättar själv hur mkt det fanns som inte fick plats i tidningen. Trots det finns inget extra material på webben, inget ljud, ingen bild – inget bonus. Vad har han gjort av allt det material som inte kom med?
när man nu får en så unik intervju tänker jag att man borde utnyttja tillfället. Konstigt.
Det här är både imponerande och väldigt häftigt. Ny generation hyr en hel båt och gör kristet event där. Den karismatiska kristna rörelsen är verkligen den som är bäst på att både paketera och innovera. Kudos till er!
Av någon anledning får jag inte kommentera på @thomasmattsson’s bloggpost här? Jag klistrar in den här istället:
“Hej Thomas! Roligt att du engageras av oss och framförallt hjälper oss att hitta buggar! Det var inget vidare att det räckte med att bara få 5 fler minusröster innan rösten blev transparent. Och heller ingen höjdare att kommentaren i vissa webbläsare, som i din, blev osynlig. Vi har fixat det nu och tackar för att du uppmärksamma oss på det! Angående själva kommentarsfunktionen skiljer sig våra åsikter åt. Det finns tre sätt att läsa våra kommentarer. Du kan sortera dem efter popularitet, senast eller äldsta kommentar. Som standard har vi popularitet, eftersom vi faktiskt tror att publiken är “redo för nätet” och att låta dem ta plats, vara med och betygsätta kommentarerna faktiskt är viktigt. Det är framgångsrikt koncept som använts med framgång på flera sajter som är större än både Expressen och Ajour – jag tror till och med att du och jag har pratat om det någon gång? Att våra läsare tycker att Lars Näslunds kommentar var så oviktig/tråkig/dålig/irriterande att de röstade ner den kan tyckas trist, men innebär inte att den är mindre oviktig för Ajour – bara för de läsare som valt att engagera sig kring den. För den som tycker det är irriterande finns två andra sätt att sortera kommentarerna.
Men att kommentaren ska fällas ihop tycker varken du eller vi var rätt. Inte så enkelt, åtminstone. Men även den funktionen är viktig!
Fortsätt att läsa och tyck till! Det mår vi bra av.”
Fristående konsult och skribent. Föreläser, utbildar och skriver om saker som är digitala och sociala. Och väldigt mycket annat.
emanuelkarlsten@gmail.com
