november 2013

Hittat, länkat, kommenterat – November 29, 2013

av Emanuel Karlsten den november 29, 2013

i Länkkommentarer

  1. ”Vi måste förstå att tiggarna är människor” – Nyheter | SVT.se:Hur fint var inte det här då? Sara gick inte bara förbi tiggaren Felicia, utan blev hennes vän. 2 minuter av ditt liv som ger lite glädje och hopp! Titta!
  2. Ska journalister rapportera eller tycka? – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt:@andersmi går igenom journalistrollen med jämna mellanrum. Nu beskriver han utvecklingen där journalisten tar större plats i nyhetsrapporteringen. Precis som bloggare gör. Precis så som Ajour försökte visa. Ser fram emot NewsCo!
  3. Social Media Prank « Youtubes bästa klipp – topplista vecka/månad/år:Bra tankeställare om vilka som kan använda din information och hur privat du egentligen är.
  4. 1,2 miljoner dollar i böter för stöld av Twitterbilder | Medievärlden:Nu tvingas AFP betala stora böter för att de använder bilder från sociala medier utan tillstånd. Vem vågar driva något liknande i Sverige? Det är dags nu. 
  5. AWB-konsult fixar Instagram åt Zlatan Ibrahimovic – Dagens Media:Det är rätt fascinerande att Zlatan personligen tycks vägra att finnas på alla kanaler som han inte kan kontrollera själv. Hans “brand manager” tycks ändå se till att han har någon form av officiell närvaro på Facebook, Twitter och nu då Instagram. Men den är så själlös, så tredjepersonberättande att den…mest verkar paxa platsen i väntan på att Zlatan någon dag ska få upp ögonen för möjligheterna här.
    Men den bedrövliga appen trivs Zlatan – där får han och gör allt själv.
  6. Så här fungerar, nyhetsnotiser följ och bevaka på Aftonbladet | Inloggning | Aftonbladet:Aftonbladet går i bräschen och nu gör de det på ett riktigt härligt och banbrytande sätt. Om jag får gissa är det @petfre:s arv som nu äntligen implementeras.
    För är det något som länge varit otroligt är det vilka möjligheter våra tidningar har att personliggöra både innehåll och annonser för läsaren – men inte tagit den.
    I traditionella medier är vi bra på detta. Editionera innehåll i löpsedlar beroende på vilken stad man är, till och med visa annonser utifrån det. Men på nätet har vi länge varit helt hjälplöst dåliga på det.
    Tills nu. Äntligen.
    Aftonbladet skapar inlogg och som tack för att vi registrerar oss kan vi följa våra favoritskribenter och kanske också kategorinyheter. Och – precis som på Facebook – kan Aftonbladet i sin tur ta den datan vi ger och nischa annonser så att de blir relevanta.
    Superenkelt och alla vinner.
    Tänk att det tagit till 2013 för att en tidning skulle ta steget.
  7. The internet mystery that has the world baffled – Telegraph:En svensk intervjuas långt och länge om hur företag använder mysterier för att locka de smartaste människorna på nätet.
    Det är härligt och målande, men också konstigt: varför har inte fler svenska medier plockat upp det här? Åtminstone en rewrite?
  8. ”Många feminister siktar på fel saker” | Marcus Birro:Det här är humor som skriver sig själv. Att inleda en krönika såhär: “Jag har alltid haft svårt för att kollektivt fördöma människor. Den aggressiva avarten av feminismen ägnar sig ofta åt att skuldbelägga alla män. De ser system och strukturer överallt.”
    Det övriga innehållet åt sidan så är ju detta helt otroligt. Jag har svårt att förstå att en redaktör inte rättar till en sådan uppenbar och direkt paradox? Skriv om och rätt osv.

{ 1 kommentar }

screenshot 2013-11-27 kl. 23.28.32

Hittade ett brev på Facebook idag som jag måste få dela med mig av lite snabbt. TV4 har under en tid haft en humorserie, Halvvägs till himlen, om några präster i Svenska kyrkan med bland annat Johan Glans i huvudrollen. Någon skickade då in en anmälan till Domkapitlet om saken, eftersom de menade att ”dokumentären” Halvvägs till himlen pekade ut präster som ”skadat kyrkans anseende”. Vilket ju är roligt.

Och ännu roligare att Domkapitlet vid ett möte, efter ”ingående samtal” konstaterat fram till att programmet inte är en dokumentär. Svaret i sin helhet:
screenshot 2013-11-27 kl. 23.14.30

Jag hittade brevet på Facebook och gissar att det kommer först från Norrbyhus Facebooksida.
Efter att ha läst på lite om det blir det ännu bättre.

För anmälaren, Elof Sundin, finns inte. Utan är någons lags påhittad legend som spritts bland studenterna. Allt började på 60-talet, enligt den mycket detaljerade wikipedia-sidan.
”Sundins närvaro började ta sin form på teologiska institutionen under 1960-talets senare del. I undervisningen i Gamla testamentets exegetik skedde i en kurs namnupprop, varvid läraren genom felläsning ropade upp namnet ”Elof Sundin”. Ingen svarade. När saken upprepades vid ytterligare en och två lektioner började någon svara ”ja”. Saken fortsatte. Elof Sundins förmenta existens tog allt fastare former och hans namn började antecknas på olika närvarolistor och skrivningar inlämnades i hans namn och det antecknades också på olika namnlistor när tillfälle gavs. Sundin-legenden gör gällande att skrivningar i hans namn inlämnats i samtliga ämnen och att han faktiskt avlagt teol.kand.-examen.”

Ja sedär, då lärde man sig något nytt.

{ 15 kommentarer }

Problemet med Lambertz och ett förslag till SVT

av Emanuel Karlsten den november 27, 2013

i Mellansnack

Jag såg Göran Lambertz, Leif GW och Dan Josefsson drabba samman i Veckans brott i går. Det var en besvärande upplevelse som kanske sammanfattas bäst av GW själv.

Jag har läst det mesta som jag kommit över när det gäller Quick-fallet. Det fascinerar mig djupt och det petar och pekar på så många jobbiga saker i samhället. Som debattens konstanta dikeskörning. Från att vi under 90-talet hetshatade Quick för de påstådda morden förfäras och närmast föraktar vi nu justitierådet Göran Lambertz för hans inställning i frågan.
Och det är klart att känslorna slår i taket när man ser honom gå in i debatten och säga att han ”inte heller vill träffa Quick”. Det är klart att man, med rätta, har skyhöga krav på honom:

Men det finns flera problem med sådana här debatter: Det blir ett skrap på ytan, ett populistiskt skådespel som inte klarlägger särskilt mycket.

Det Hannes Råstam gjorde med sin bok var att gå till roten med ett problem. Han la ner ett ojämförligt arbete med att gå igenom alla domar, bemöta varje bevis med motbevis. Att läsa hans bok är en svindlande resa mellan chock, ”oj” och ”näe” för att till slut landa i den mest självklara av känslor: Vilken rättsröta!

Det är den känslan Leif GW har i gårdagens program av Veckans brott.

Man har väl två val här. Att antingen skratta eller gråta.
Att en domare i högsta domstolen personligen går in och försvarar vår tids största rättskandal, skyller det på media och åker på jaktresa med åklagare, polisutredare och journalister – alla nyckelpersoner för att fälla Quick. Det är som taget ur en alldeles för dålig, konspiratorisk deckare.
Det är så farsartat, så fruktansvärt, så otroligt att man antagligen bara kan göra som GW gjorde.

Och det är ju både enklast och mest naturligt att skratta, men borde vi inte egentligen välja att gråta?
För det är inte någon vanlig foliehatt vi har att göra med. Göran Lambertz går inte att avfärda och sedan fortsätta som om inget har hänt.
Göran Lambertz sitter i Högsta domstolen och kan i princip inte förlora sin position utan att begå brott. Mig veterligen har ingen någonsin avsatts? Till och med den HD-domare som begått brott och köpt sex fick sitta kvar. Och det är väl i någon mening bra att justitieråd står fria från debattens vindar och populismens politiska nycker. Men hela systemet gungar när ett justitieråd går in och driver opinion i rätts- och skuldfrågan för en man som frikänts.

Men när något sådant händer får inte debatten bli så ytlig som de blev igår. För hur gärna vi vill avfärda Lambertz som foliehatt sitter han kvar i vår högsta domstol.

Det debatten då behöver är en sakdebatt där fakta ställs mot fakta, utan fnysningar. Inte för Quicks eller skuldfrågans skull, utan för att tydliggöra den tunna is vårt justitieråd är ute på.

Lambertz är skicklig i debatten som förs nu. När bara ord står mot ord kan han så in tankar om ett ”tänk om” och kan – med den skärva av trovärdighet han har kvar – slå fast att alla andra har fel. Att allt nu bara handlar om ”tyckande”.
Vilket det såklart inte gör. Förutom i tv-debatter.

Igår såg vi exempel på just det. När Lambertz i debatten tog upp likhundens markerande som ett bevis kunde det lätt ha slagits ner som ett villospår. GW och Josefsson försökte i debatten, men det mesta som hördes var ett frustande kring vilket löjlig, löjlig bevisföring Lambertz för. Men Lambertz håller fast vid det och får inte bemöta särskilt mycket kring att hunden markerat vid så löjligt många ställen, eller att den benbit som påträffades och hållts som ett av de bästa bevisen inte ens var en benbit.

I morse bad Lambertz i Gomorron Sverige om en tvåtimmars livesänd debatt om allt det här. Jag håller med honom.

Den gången det hållts en sådan tidigare – där bevisning och fakta fick stå först – blev det plågsamt tydligt var sanningen fanns. Då var det Hannes Råstam mot Gubb Jan Stigson som möttes.
Den här gången skulle Göran Lambertz och Dan Josefsson kunna mötas. Det skulle kunna vara ronder där Lambertz i varje rond får ta med ett bevis som gjorde domarna mot Quick rimliga. Dessa får sedan bemötas av Dan Josefsson, som i förväg fått reda på vilka bevis Lambertz kommer ta upp.
Då har båda sidor en rimlig chans och möjlighet att förbereda sig och publiken – vi! – en chans att sätta sig in i och förstå det komplexa men sannolikt också överväldigande manipulation av bevis som pågått och skett.

Vi kan sända den i SVT forum, på dagtid under två timmar. Det behöver inte vara mer avancerat än så. En moderator, tre ståbord och så kör vi.

Efter en sådan debatt är det enklare och rimligare att avgöra och bedöma hur och vad Lambertz drivs av. Och framförallt skulle debatten gå från att bara handla om att ord står mot ord. Det skulle bli en referenspunkt för debatten som skulle bidra med djup.

Debatten skulle må bra av det.

Så: Kan vi göra det här, SVT?

{ 10 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat – November 27, 2013

av Emanuel Karlsten den november 27, 2013

i Länkkommentarer

  1. Donera din Facebook-status och hjälp Röda Korset rädda liv – Röda Korset:

    Det här är nästan irriterande smart. För att det är så självklart att jag tycker att jag själv borde kommit på det tidigare. Vad jag nu skulle gjort med den idén… 
    Hursomhelst: Röda korset skapar app, du godkänner att Röda korset får posta uppdateringar i ditt namn och varje gång en stor katastrof händer så skriver de en uppdatering där de informerar eller ber om pengar. 
    så. Smart.

  2. ”Jag skapade ett klickmonster” – Kultur – UNT.se:

    Det här är bra av Håkan Lindgren. Om att klickmonster inte bedöms av vad som är naket, chockerande och provocerande utan att det är innehåll som tillför något. 
    Men det verkligt skrämmande är den undersökning som han hänvisar till. Jag citerar:
    ”2010 lyfte Jonathan Stray på slöjan och granskade medieöverflödet lite närmare i en artikel för Nieman Journalism Lab. Han började med 800 nätartiklar om samma nyhet. Alla utom 121 visade sig vara identiska. Av dem var det i sin tur bara tretton som innehöll någon form av eget material.” 
    Skrämmande

  3. Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt:

    Sydsvenskan har gjort redesign. Uppenbart anpassad för mobilt läsande. Sajten är responsiv, vilket är befriande – det är obegripligt att sajter fortfarande biter kvar vid mobil.tidningssajt.se osv. Artiklar behöver ha 1 url – av så många skäl. 
    Men i övrigt är det en kanske väl mallad sajt. Uppenbarligen gjord för att minimera friktion och arbete för redaktionen, så att de får mer tid att göra innehåll. Vilket såklart är smart, men lite för tydligt den här gången.
    Vidare saknar jag något nytt. Något som inte bara är det självklara, att man kommit ikapp. Sydsvenskan var en gång i tiden tidningen som gick före, med både kartförsök, annonslösningar och känsloknappar. Det kanske finns med nu – det kanske ännu inte är på plats! – men känslan är att det…bara kommit ikapp.

  4. “”Vi behöver riktiga karlar och män – inga jävla hen””:

    70 000 facebookinteraktioner senare är det här en av Sveriges mest diskuerade texter. Och också en av de mest missförstådda. Det här är ju typprodukten av ett tankemässigt snedtramp som försöker slå ner med kraft och därför uppfattas som ett hot. Och det är väl bra att vi får diskutera, men kan det inte också kännas lite…högstadie?

{ 0 kommentarer }

Ibland överträffar verkligheten dikten. Det nynazistiska Svenskarnas parti skulle i dagarna göra en kraftsamling med flera aktioner i landet. Med blågula band skulle man ”försegla” de tidningar som sprider ”fientlig propaganda”, skiver Medievärlden.

Men i Falun blev det…fel. En opinionsredaktör twittrade:


Det var den enda information som fanns tillgänglig om den dråpliga situationen. Men Falu kurirens nyhetschef bekräftar och förklarar att lokalen som Svenskarnas parti idag ägs av ett lokalt fastighetsbolag.

Och såhär såg det ut på lokalen som alltså används för hela andra ändamål än redaktion. (Foto: Jens Runnberg (c) )

IMG_2209 IMG_2211

{ 1 kommentar }

Jag går igenom mina anteckningar och hittar ett utkast från ett anförande jag höll inför en debatt någon gång i våras. Rubriken var som rubriken härovan och jag tycker ämnet och innehållet passar in lite på debatten den senaste tiden. Så jag publicerar det här istället för att det ska samla digitalt damm i någon låda. Det är lite stolpigt ibland men jag har gjort lite snabba utfyllningar så det ska bli lättare att läsa. Så, varsågoda:

”Jag fick frågan om jag kunde vara med här av Gunnar Lassinantti när jag var i Vietnam, ett land som är kraftigt kontrollerat av den kommunistiska regimen. Och det passar ganska bra. Landet går igenom en explosion av nätanvändande, trots att en högst kontrollerande kommunistisk diktatur styr landet.

Hur går det ihop?

Jag tänker att vi ska återkomma till det.

Men innan det kanske man kan dela upp spåren i ämnet.

1) den romantiska sociala medier-utvecklingen
2) Den postromantiska verkligheten
3) det kapitalistiska hotet integriteten

Om vi börjar med den romantiska utvecklingen räcker det egentligen att säga ”arabiska våren”. Det finns inget som känns så färdigpratat som just arabiska våren.

Revolutioner uppstod och människor hjälpte till att skapa den.

Den kommunikativa Infrastrukturen fanns redan förberedd genom bloggar som skrivit i flera år, och allt väntade på sin gnista. När den kom blev det en svårstoppad kraft.

Här finns en stark romantik, det blev en milstolpe med sitt breda genomslag. Det har skrivits böcker om ämnet och inspirerat föredrag. Men det har också dragit till sig mycket kritik, att sociala medier har tagit äran av folket. Som att det var de facebookande telefonerna som drev på revolutionen, inte personerna bakom dem.

Vilket väl känns ganska konstigt. Att någon vinner ett krig beror väl inte bara på vilka vapen man har, utan också vilka personerna är som manövrerar dem.

Men arabaiska våren var första gången de nya telefonerna användes, vilket blev banbrytande. Och är det fortfarande! Arabiska våren pågår fortfarande.

När kriget i Syrien pågår och västerländska journalister inte vågar vara på plats är det medborgare själva som kopplar upp sina telefoner med den svenska tjänsten Bambuser och livesänder de övergrepp som landet utsätts för.

*Bambuserbilden där person filmade samtidigt som han dog*

Och det här är lika vackert som brutalt, nätet har gjort informationen fri – för världen, mellan människor. Det här älskar vi att höra om, läsa berättelser om. Sagor och hjältar skapas i realtid.

Men det leder in i den postromantiska verkligheten.

POSTROMANTISKA 

Det är den jag möter i Vietnam.

Vietnam har exploderat i digitalt användande. I städerna har alla en mobil eller läsplatta, uppkoppling är superbilligt.

Bara senaste halvåret har Facebook växt med nästan en miljon aktiva användare – i månaden.

Kapitalismen har öppnat upp landet. Och det finns massor fler berättelser här.

I Vietnam är pressen och informationsfriheten kraftigt begränsad, men censuren varierar. Facebook har varit blockerat i perioder för att sedan inte vara det.

Det var i den kontexten en lokaltidningsreporter ställde sig upp under den kurs jag ledde och undrade

”Hur gör vi när nyheter sprids utan vår kontroll?”

* STORY Myndighetsman misshandlad – någon filmade.*

Vietnams medier är hårt kontrollerade och det går inte att sprida vilken myndighetsfientlig information som helst.

Men nu var filmen spridd överallt via Youtube och Facebook. Alla i stan visste om det.

Och när tidningen inte skrev blev stadens medborgare rasande. De upplevde det som ett symboliskt svek av tidningen att inte skriva. På kort tid tappade tidningen 20 procent av sina prenumeranter. Tidningen fick skära ned på tjänster.

Andra gånger väljer journalister att kringå censuren genom att publicera sina alster under anonyma signaturer på bloggar och hoppas på spridning.

Det där är ju en romantisk fortsättning, kan man tänka. Men skillnaden nu är att ländernas regimer har vaknat. 

De har förstått vilka krafter informationsfrihet innebär och börjar vidta åtgärder.

De första stegen var klumpiga. Kazakstan släckte helt sonika ner internet i städer där upplopp pågick för att försöka gjuta olja på vågorna.

Och i västvärlden lyfte David Cameron ett hårt kritiserat förslag i samband med London riots om att ha en nödbroms, kunna släcka ner nätet vid stora upplopp.

Och om det inte har varit omöjligt tidigare så är det så nu – allt för stora och vitala delar av näringslivet går genom nätet. Ekonomin skulle kollapsa.
STRAFF

Därför har man förfinat strategier.

I Vietnam har man det senaste året fängslat ett tiotal bloggare för ”aktiviteter som siktat försökt förkasta landets ledning” och ”underminera nationell enhet” och fört ”propaganda mot republiken Vietnam”.

EXEMPEL PÅ STRAFF

Fem bloggare, en dömd till mentalsjukhus, 22 aktivister dömda för mellan 10 år och livstid, en dömd  för skattebrott osv osv.

Antas tjäna som exempel för vad som händer med ”uppstickare”.

Genom att vara diffus med åtalspunkterna hoppas regimen skapa en självcensur som ska få folket att rätta in sig i ledet.

Och kanske också en angiverikultur som ska göra det lättare att hitta kritiker.

 

PROPAGANDAKRIGET

Men det finns exempel på långt mer förfinade strategier. När det av ekonomiska skäl blir svårt att släcka ner internet och det av nätanonyma skäl blir svårt att komma åt bloggare som sprider propaganda använder regimer samma metoder som nätaktivisterna – att sprida propaganda.

I januari berättade Vietnams propagandaavdelning öppet att de har anställda som hanterar 400 online-konton och kring 20 bloggar som ska hylla det kommunistiska partiet.

Själva menar de att de gör medborgarna en tjänst, myndigheter informerar och berättar öppet om saken.

I Kina har man sedan länge rekryterat en armé av partitrogna som vill blogga, skriva kommenterar och dränka kritik i positiva tillrop eller avledande manövrar. De kallas 50 cent-rörelsen, eftersom de antas få 50 cent för varje positiv postning de skriver.

I ett läckt dokument förklaras uppdraget bland annat som:

– Försök i den mån det går att hänvisa kritik till USA och spela ner Taiwans betydelse.

– Hänvisa till Kinas vändning från svag till stark och vad landet har offrat.

– Använd exempel på länder i västvärlden som gått överstyr med våld och förklara hur demokrati inte fungerar tillsammans med kapitalism.

 

Metoden handlar alltså om att dränka kritik i propaganda och få det att framstå som att det är ”din granne” som uttrycker det, snarare än auktoriteter. De har förstått en stor del av sociala mediers själ, vilket också gör deras propagandakrig så mycket mer effektivt.

Många noder vinner gräsrötternas förtroende.

Och skulle man ändå misslyckas står rader av partitrogna hackare redo att sänka kritska sajter med hackerattacker.

Här finns kanske den största utmaningen för aktivister som vill skapa nya revolutioner.

 

Det sista spåret, kapitalistiska hotet mot integriteten handlar om de lagar som skapats för att hjälpa företag att bibehålla gamla affärsmodeller.

Vi har haft en rad de senaste åren, de har hetat Acta, Sopa, Ipred och har alla syftat till att övervaka mer för att se till att brott mot upphovsrätten inte begås över nätet.

Man har tagit vägar över riskdag eller över EU och formulerat helt ofattbara regler ibland. Oftast har man inte lyckats, ibland har man det.

Man kan tycka att det är viktigt att lagar upprätthålls, men det är inte alltid så att lagen hänger med utvecklingen och då kanske vi se över lagstiftningen istället för att göra hela generationer kriminella.

Men ännu viktigare: Övervaka alla medborgares kommunikation.

Det är här vi kan se det största hotet komma i västvärlden. För så snart kommunikation börjar lagras kommer det att missbrukas. Vi har redan alldeles för många exempel på det.

Lagstiftare går en farlig balansgång här.  De måste ha is i magen och lyckas känna efter när något är utveckling eller när något är lagbrott.

Det är inte så att upphovsrättshavarna har blivit fattiga – det har varit en resa för dem att hitta nya paketeringar för att nå sin målgrupp. Idag tjänar till exempel musikbranschen mer pengar på streaming än på radio.

Trots det har vi redan felra lagar som går ut på att begränsa nätfriheten.

Fortsätter vi utveckligen riskerar vi få ett internet som bara kan nås via appar, som gör att företag och myndigheter kan kontrollera allt och nätfriheten bli något man läser om i böcker.

Den utvecklingen är farlig. Och kan ge den romantiska sagan om internet få ett olyckligt slut.”

{ 1 kommentar }

Jag sitter och researchar till min krönika i DN. Det är såklart frestande att skriva något om alla beslut som ger makthavare mer makt, ökar slutenheten. Men det känns som att jag tjatar. Att det blir ohållbart med någon som sitter och skriker om hur vi knäböjer för USA, hur någon svensk måste läcka angående FRA. Men jag kan inte låta bli att dela min oro:

Idag har Sverige klubbat igenom en lag som inskränker offentlighetsprincipen. Som gör det lättare för våra myndigheter att undanhålla fakta för allmänhet och media. Samtidigt har regeringen Reinfeldt vägrat media insyn i vilka aktier hans minister placerat i. Beslutet är prejudicerande, vilket innebär att journalister nu aldrig kommer kunna ställa frågan igen.

För några dagar sedan avslöjades att SÄPO ska få direkttillgång till delar av vår data- och teletrafik. Sedan tidigare övervakar FRA all trafik som passerar landets gränser. Ovanpå det IPRED, Datalagringsdirektiv och så vidare…

Och jag förstår inte hur det ska sluta.

På högsta nivå sitter gubbar och beslutar att media och allmänhet inte borde få veta mer om dem, men att de ska veta allt om oss.

Hur ska detta någonsin vändas? Hur ska ett sådant skeende ens se ut? Vem ska gå in och häva besluten? Kommer det ens fungera att riva upp övervakningslagar – vem skulle våga det?

 

Vem står på vår sida? Folkets och frihetens sida? Ge mig ett trovärdigt alternativ. Någon eller något som kan dra upp riktlinjerna för ett samhälle där de folkvalda tjänar folket, inte sätter sig över det.

Jag skiter i om det är höger eller vänster. Jag vill bara veta om det finns ett hopp någonstans. Där frihet inte uppnås genom att några få har makt och kontroll.

 

Men om det här går det inte att skriva ytterligare en krönika om, för jag saknar hopp om en konstruktiv lösning.

Kanske är det som min vän förklarade det:

”det är väl som alltid i slutet av en civilisation, det blir värre. sen kraschar det. och så bygger man upp det lite bättre nästa gång”

{ 4 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat – November 21, 2013

av Emanuel Karlsten den november 21, 2013

i Länkkommentarer

  1. Aftonbladet… – Imgur:

    Youtube låg nere häromdagen. Aftonbladet rapporterade, helt i sin ordning. Men missförstod. Och trodde att Youtubes “sajten är nere”-meddelande var en signal om att sajten hackats. Helt otroligt okunnigt. Kanske inte för gemene man, men för en reporter på Sveriges största tidning? Absolut. Och inte blir det mindre genant när @dagens_media ringer upp: http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3788744.ece

  2. Då var det demonstrationer – i dag rycker vi på axlarna | Lena Mellin | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet:

    Lena Mellin ryter ifrån angående FRA och SÄPOS försök att få ännu mer kontroll.

  3. Bob Dylan ”Like A Rolling Stone” – Official Interactive Video!:

    Den här musikvideon. Sättet det är paketerat. Så smart. Unikt.

  4. Här säljer han 100 000 Youtube-views – Dagens Media:

    Äntligen lite branschjournalistik av @dagens_media. Det är alldeles för lite sådant här, alldeles för mycket pressmeddelande-rewrites. Det är de här grejerna som gör att ni tillför, att ni gör branschen renare, bättre! Snyggt!

  5. Tummen upp anländer till katastrofområdet | Jacob Sunnliden:

    Jag delade den här bilden på hjälparbetare som delade ut likes häromdagen. Och den är såklart talande för slaktivismen som finns utbred. Men detta, som @sunnliden skriver, är också viktigt. Såklart. Vi får värja oss mot det svartvita.

  6. Älskade Gillis | Blondinbella – Isabella Löwengrip @ Spotlife:

    Så har då Sveriges mest ikoniska bloggare äntligen fött sin son. Gillis (jag var helt säker på att det skulle stå “gullis” först). Det ringde en reporter från Vi föräldrar idag och pratade om integritet för barn i sociala medier – hur ska man som förälder tänka? Det ska bli väldigt spännande att se hur @lowengrip agerar. Det kommer såklart sätta den kulturella tonen för en ny generation mammor.

  7. This Is The Best Twitter Conversation You Will Read Today:

    Jag pratar ofta om vikten av trams. Här har några företag tagit det till en helt ny nivå. Jag bockar. Och bugar. 

  8. Twitter / RayWJ: Facebook tried to buy Snapchat …:

    Snapchat nobbade ett bud på 3 miljarder dollar från Facebook. Helt otroligt. Och det här är väl den enda rimliga slutsatsen man kan dra om varför.

{ 0 kommentarer }

340 000 svenska tweets under Sverige – Portugal

av Emanuel Karlsten den november 20, 2013

i Medier och internet

Hela Twitter satt bänkade framför Sveriges förlustmatch mot Portugal igår. Det var ett flöde som tycktes engagera alla. Och tycktes vara så allmängiltig att någon ämnestagg knappast tycktes behövlig. Totalt mellan 20.00 till 22.59 svensktwittrades det drygt 300 000 gånger enligt Topsy. Det är svårt att veta hur många av de tweetsen som hade med landslagets match att göra, men vi ska nog räkna av åtminstone en fjärdedel. Då är vi ändå på dryga 200 000 tweets, en imponerande siffra i sammanhanget.

Det är också spännande att se kurvan, minut för minut under tidsperioden:

screenshot 2013-11-20 kl. 13.56.34

Matchstarten skapar inte mer än en liten bulle i början. Den första toppen ser vi istället en bit in i andra halvlek, 21.53. 4 500 tweets under den minuten där denna är mest delade under perioden:

Andra toppen, den största i grafen, är såklart när Zlatan gör sitt andra mål, 2-1. Mest aktivitet under minuten fick Timbuktus vrål:

 

Och så den sista toppen, innan vi gav upp, packade ihop och gick och la oss, var såklart när Ronaldo gjort sitt tredje mål. TV4:s programledare stog för den mest delade kommentaren:

Det var alltså minut för minut.
Totalt under kvällen blev Mark Levengood den som stod för mest uppmärksamhet, med sin curlingkommentar:

{ 2 kommentarer }

Mem är ett internetfenomen – bild, text, mening eller begrepp – som på kort tid vinner stor kännedom och spridning. Det är sedan länge ett begrepp i engelskan och på det globala internet, men har på senare år fått sitt grepp även i Sverige. Den senaste veckan har vi sett ovanligt många. Framförallt två stycken har stuckit ut.

Den första var skådespelaren Mikael Persbrandt som frontade en ny film, ”Mig äger ingen”, på reklampelare över hela Sverige. Men vad  ingen hade insett var att inramningen skulle göra affischen…annorlunda. Den första som såg det komiska var Emil Atak som laddade upp följande bild på Facebook.

1459793_10151959647604367_762491769_n

Det fick snabbt spridning, hamnade på Instagram, Twitter och bloggar. Snart började andra göra egna spaningar. Hitta affischen i sin stad. Och plötsligt kunde vi göra collage av alla bilder:

PERSBRANTSHATTAR

Oklart vem som är avsändare av fotona, Resume har iaf samlat dem för närmare titt.

Givetvis stannar det inte där. Det är nu det blir ett mem. Först på Twitter, där man tar det ett steg vidare med den här fantastiska bilden:

Något påpekar liknelsen med Monty pyton-gängets film och snart skapas ytterligare en variant:

 

Och på Reddit:
ZXAEWg5

Och samtidigt då, föddes ett helt annat mem. Något enklare, men lika smart. Som började i en rolig reklamkampanj från Ica. Där Stig blivit Jobs i ett försök att promota deras nya app.
0y90IaY

Nu vaknade svenska delen av Reddit och inom kort tid kom en rad nya varianter. Både osmakliga, roliga och klassiska:

qS3CvJf

Givetvis också ordvitsiga, som the Stig:

aJOv6qE

Men favoriten är ändå den populärkulturella kopplingen till Breaking bad. Inte bara till Heisenberg:

nDhTm6U

Och också varianten med marknadsföring:

screenshot 2013-11-20 kl. 09.47.51

Men den absolut bästa är hur reddit byggde in hela ica-reklamen i Breaking bad. Pur briljans:

”Kan du inte bara dö nångång”

Fb4F8qi

”Så du vill koka, bitch?”

zdIljQH

”Våra barn kan inte bo här längre” (notera smygprissättningen)

ap6snBi

{ 5 kommentarer }