Jag har börjat få åldersnoja. Det tar sig uttryck i alla möjliga märkliga former. En är att jag reagerar hårt när jag märker att jag inte längre förstår vad förkortningar betyder på nätet. Det gör mig skrämd på alla möjliga sätt.
Som när jag chattade med min 12-åriga syster och hon frågar ”vgd?”. Jag blev helt konfus och googlade i smyg för att kolla upp vad det betyder – och inte avslöja att jag blivit gubbe. ”Vad gör du”, betyder det tydligen.
Nu är jag hemma igen efter en HEKTISK dag som jag trodde skulle gå i Assanges tecken, men som senare övertogs helt av Juholt-debaclet.
Skit i det nu. Jag har i alla fall hittat radioklippet från imorse när Radio Gotland ringde och intervjuade. Det blev trivseltorstensamtal, där jag pratade om Vi i femman, mitt jobb och lite lustigt nog en hel del om den här bloggen.
Det gick säkert bra, jag vägrar lyssna på mig själv i efterhand, men för den som vill kan man göra det här:
(för övrigt lite ledsen över att jag inte hittade någon inbäddningsknapp för ljudklippet, då jag vet att @zackrisson kämpat hårt på SR.se med att få ut denna. Oh well)
Man kan aldrig bli profet i sin egen stad, men i dag är jag i alla fall ämne för en artikel i lokaltidningen Gotlands allehanda. Det är stort. Väldigt, väldigt stort. För mina föräldrar verkar det vara större än alla riksprogram i världen. De ringde båda i morse och väckte mig med nyheten.
Nu är jag Visbysonen, en ”toppbloggare”.
Men roligast och ändå min yngsta syster, 12-åriga Elvira. Hon såg artikeln i tidningen innan någon annan och fick en snilleblixt. Hon klippte ut en bild på sig och passade in den över min bild i artikeln. ”Kolla, kolla jag är i tidningen!”. Mamma såg rubriken ”toppbloggare karlsten” och den stora bilden på Elvira och höll på att sätta morgontet i vrångstrupen – innan hon insåg min systers fiffiga skämt.
Det var kul tyckte jag! Är det någon som har en bättre bild på saken än den här pixliga mobilbilden mamma skickade på tidningsutklipp (är det första gången hon klipper ut en artikel jag är med i?) så säg till!
Uppdaterat: GA:s webb har hela texten ute! Har inte vågat läst en. Tycker alltid det är så plågsamt att läsa ens egna citat återgivna i text.
Uppdaterad 2: Nu har jag läst texten. Några saker som man kanske borde ta tillfället i akt att vidareutveckla:
Scandicbiblarna: Jag tror det var 2007 när Scandic valde att ta bort biblarna från hotellrummen – för att de kunde uppfattas stötande för gäster. Porren på tv:n? Nej, den fick vara kvar. Den tjänade man pengar på. Minns att @bitteassarmo skrev en debattartikel om det där som fick stort genomslag. Och att jag själv gick i taket, överengagerade mig (som jag så ofta gör), startade sajter, automatiserade mejlformulär och försökte driva bloggdrev på min blogg. Tills de till sist la tillbaks biblarna (i stället för att också ta bort porren).
”Tjelvar”: Ett internetforum baserat på first class som alla skolelever hade på gotland. Ja, ”besatt” är ett beskrivande ord. Jag engagerade mig i _alla_ debatter. Hade jag ingen ställning tog jag en.
Zambia: ”Åkte dit som en pojke kom hem som en man”. Tänk att jag sa det. Jag ställde det förvisso mot lumpen, som jag gjorde tidigare, som på många sätt var en barnlek i jämförelse. Men ändå. Jaja.
Det här var roligt tycker jag. KvP och GT valde att dra på Facebooknyheterna, som engagerar fyra miljoner svenskar, på sina löp i dag. Bilden är dessutom från min profil och en grupp som jag bjöds in till igårkväll. För den som zoomar in, snor ett löp (eller köper en Expressen, GT, KVP – den finns inne i tidningen också) avslöjas flera privata saker. Kittlande!
Jag försöker för övrigt suga så mycket jag kan på de här milstolparna. Första gången jag publiceras, första gången på bild, första dokumentet, första artikeln, första gången på löpet osv. Det kanske ser fånigt ut utifrån, men själv tänker jag att det kanske är få gånger i livet man får uppleva det, och vill njuta av den märkliga känslan av att tapetsera delar av Sverige så länge det går.
Vi har en speciell relation, aprilskämten och jag.
Det började för två år sedan. Jag hade inte jobbat på Dagen särskilt länge och frågade om man inte brukade aprilskämta i tidningen? Det hade man, men man hade inget planerat i år. Samtidigt var de öppna ifall jag hade några kul förslag. Jag funderade och tänkte att det kunde vara ett bra sätt att visa upp en ny sida av Dagen. En lättsammare sida. Med självdistans.
Artikeln blev en succé både för sajten och för mig. Dagen hade precis börjat få uppmärksamhet i branschkretsar och bland nätfolk och skämtet spred sig snabbt (och lurade göteborg). P3 ringde upp och ville göra en intervju om saken. Jag pratade med Johan Hilton (nu biträdande kulturchef på Expressen) i direktsändning, om jag inte minns fel. Det var första gången jag var i radio.
I år skrev jag för Expressen. I vårt krångliga bloggverktyg försökte jag knåpa ihop listor på de bästa aprilskämten, med getingbetyg. Och fick sedan förklara varför aprilskämt kan vara så viktiga.
Den här bloggen är ungefär en månad gammal. Trots det är den nominerad till något som heter Yaba, ett årligt pris som delas ut till bloggar som skriver om digitala medier och sånt.
Jag är inte riktigt på det klara med hur stort det här är. Om jag ska rycka på axlarna eller rodna. Men några av er som läser har uppenbarligen nominerat bloggen. Och det är jag givetvis stolt och glad över!
Så kan vi inte gå in och rösta? Om jag minns saken rätt från tidigare år så redovisas hur många röster respektive nominerad fått. Så kila in, klicka dig blå, gör vi något bra av det där. Inte sant?
På Twitter exploderade det med hundratals retweets och gratulationer. Och pappersExpressen valde i dag att köra en fyrspaltare på saken med den generande kvällstidningsrubriken ”het talang”.
Hur är tanken att jag ska tackla allt det här? Hur svarar man på det utan att bli varken pompös, arrogant eller kaxig?
Jag väljer att njuta av det. Försöka att inte skratta bort utan istället suga på varje smickrande mening. Låta det sjunka in och göra mig glad. Inse att det är nu, kanske bara nu, och därför värdesätta det desto mer.
Fristående konsult och skribent. Föreläser, utbildar och skriver om saker som är digitala och sociala. Och väldigt mycket annat.
emanuelkarlsten@gmail.com
