{ 2 kommentarer }
Medier och internet
Veckans DN-krönika handlar om hur nya artister hittar sin publik – och en affär – på nätet. Samma vecka stötte jag på två fenomen som jag aldrig hört talas om förut. Dels artisten ”Nomy” Patrick Marquardt och dels tonåringarna Mange makers.
Patrick sa i fredags upp sig från jobbet för att leva på royalties från Spotify och Mange makers gjorde en skämtlåt som är en av Sveriges mest spelade låtar just nu.
Lyssna på Patrick Marquardt här eller se Mange makers horribla låt här:
Jag fascineras så enormt av det här, allra mest för att det är ett så tydligt exempel på hur publiken brutit ett monopol där det inte längre är skivbolag som bombar oss med nya arister, ny musik tills vi gillar det och till och med tror att det _är_ den enda nya och goda musik som finns.
Mycket mer om detta finns att säga. Och jag har ett digert researchmaterial som inte fick plats. Som hur artister som inte når lika stora volymer går runt på sin musik, blir entreprenörer, skapar mervärde på annat sätt. Jag vill skriva om det senare, kanske på Ajour, men tills vidare nöjer vi oss med den här texten:
http://www.dn.se/nyheter/emanuel-karlsten-vi-befinner-oss-i-ett-musikens-klondike
{ 0 kommentarer }
I dag har Sofia Mirjamsdotter berättat mer om Ajour på sin blogg. Framförallt att hon är en av medgrundarna.
Det känns väldigt, väldigt bra. Sofia, ”@mymlan”, Mirjamsdotter är en av nätets mest inflytelserika personer. Och också en av de som förtjänat sin position bäst. Hon har gått hela vägen från forum, chattar, bloggar och mikrobloggar till att bli en nätets egen bloggdrottning.
Det finns få personer på nätet som skapar ett så tydliga avtryck när hon väl engagerar sig. Det var efter hennes tweets som Johanna Koljonens #prataomdet fick luft under vingarna. Det var i samband med hennes blogg Same same but different som mediesverige äntligen fick en idémotor till hur de kunde och borde använda sociala medier.
Jag antar att det har att göra med ett patos. Att göra rätt. För sig själv, för andra. En öppenhet och ett driv som jag vill vara nära, smittas av och som fler borde ta del av. Alltid med ett nytt perspektiv som ger nyanser till det som tidigare varit självklart.
Men också en känsla för trender, för vad som är på väg att bubbla upp.
Det ser jag som hennes största tillgång för att hjälpa oss vara Ajour.
Läs mer om Sofia Mirjamsdotter bild av Ajour.
Uppdaterat: I dag trendar #Ajour på Twitter
{ 2 kommentarer }
Foto: Martin Ridne martinridne.se
I dag är en väldigt, väldigt stor dag. Äntligen kan jag berätta om ”Den där nya grejen”, något av det bästa och mest spännande projekt jag har varit med i.
Det är spännande eftersom det är utanför det etablerade, eftersom jag gör det tillsammans med ett drömlag och eftersom det är ett experimenterande jag längtat efter.
Vi kallar det Ajour. Och för några kommer det att vara en sajt som kommer att utmana sätten vi gör journalistik.
För andra kommer det att vara en nyhetssajt som skapar ett nytt förhållande till nyheter.
För ytterligare några kommer det bara att vara texter, personer och bloggar.För mig själv är det ett sätt att praktisera mina idéer om hur journalistik borde byggas på nätet.
Jag tror att allt berättande måste ha en tydlig avsändare, någon vi kan relatera till. Jag tror också att allt kan uppfattas intressant med ett gott berättande. Att det inte finns ett egenvärde i att rapportera bara för att man måste.
Jag tror vi behöver låta berättaren älska sin story mer, följa den både före och efter publicering.
Jag tror att den behöver göras kollektivt. Som med Wikipedia eller Reddit, där läsare blir deltagare – för att deras medverkan belönas, inte skuffas undan.
Jag tror att tekniken måste finnas i journalistikens DNA. Att utvecklare är webbens redigerare. Att berättaren aldrig får slava under tekniken, utan låta tekniken vara en skjuts.
Jag tror att vi måste bort från alla måsten kring affären. Låta journalister främst vara journalister.
Jag tror att alla är journalister.
Kommande sex dagar kommer sex personer presentera sig som en del av Ajour. De kommer att berätta vad de vill göra, sina förväntningar, kanske något om förhoppningar. Det är sex personer som i mina ögon är Sveriges främsta, men också en brokig skara, spretig i bakgrund och kunnande. Några av dem kommer du att känna igen, andra kommer du att lära känna.
Det finns inga jag hellre skulle göra det här med, de är exakt det drömlag som jag själv vill vara en del av.
Alla är vi grundare i det projekt som börjar den 17 oktober.
Alla har var sin pusselbit till det som kommer.
{ 65 kommentarer }
Jag erkänner. Jag kollade på Idol. Ni får tycka vad ni vill om det. Men av någon anledning fängslar mig årets omgång mig totalt. Jag har inte sett på flera år. Vet inte om det beror på Bard, den där tönten med halvmustaschen, eller att det är begåvningar i stallet som jag aldrig sett något vara i närheten av.
Jag älskar Molly. Älskar på ett sätt som får mig att vilja stå upp när hon sjunger. Jag gillar Emil på det där storebrorsiga sättet. Jag gillar Robin, Amanda F och hon den joker-tjejen med blond snedlugg som jag glömt vad hon heter. Och så gillar jag Molly. Sa jag det? Jag gillar henne så mycket att det börjar bli opassande. Hur – HUR – kan man sjunga så bra som 15 år gammal. Det är inte fysiskt möjligt? Det är inte ok! Jag ser här en stjärna som inte är från denna planet.
Och den här Amanda P som ni pratar om. Hon är bra, men har ni förstått vad hennes problem är? Att hon är färdig. Inte att hon ÄR färdig, men att hon tror att hon är färdig. Det blir hennes fall. Det blev hennes första fall – när hon trodde att låtval var sekundärt hennes röst – och det kommer att bli hennes nästa fall.
Eller så mår hon bara bra av att falla ur tävlingen.
{ 10 kommentarer }
Fick precis det här på mejlet. Testa att spela någon av låtarna i den här spellistan på spotify. Och kolla på timelinen i spotifty. Ibland måste man älska Spotify!
(ser du inget? Här är spoilern på vad som händer)
{ 0 kommentarer }
Det här klippet sprids just nu på nätet. Det publcierades i måndags och visar hur två väktare håller fast en tolvårig pojke som gjort en oklar överträdelse, brottar ner honom och sätter handsfängsel på honom. Batongen är framme och slås ut med i marken för att skrämma bort de pojkar som filmar händelsen.
Jag vet ingenting mer om det här, men gissar att ni har både tid och möjlighet att gräva fram mer. Är det ok att göra såhär? Det känns spontant inte som det.
(tipstack @mjomark)
Uppdaterat: Väldigt intressanta kommentarer i kommentarerna som spretar åt olika håll. Många tycker det som hände är naturligt, andra att man inte kan slå barn. Nu har också Aftonbladet plockat upp händelsen. Och DN och Svd.
Uppdaterat: Aftonbladet skriver nu att SL stänger av tunnelbanevakterna från sina tjänster.
{ 137 kommentarer }
Men väldigt tacksam över att inte gestalta den bekymrade användaren. I stället är jag den glade experten i mystikljus:
Jag har bara haft löp en gång tidigare. Det var på Expressen och jag varnade för Firesheep. Det var läskigt på riktigt. Den här gången är det inte läskigt alls, utan bara nya Facebook som rullar ut. Just ”var försiktig” var kanske inte andemeningen i det jag sa, även om det såklart är bra att vara försiktig – många tror att de har stängda profiler, när de egentligen är öppna. Men det blev ett expert-varnar-löp.
Men allt det här har vi pratat om flera gånger förut. I DN-krönikan, på TV4-nyhetsmorgon och i Aftonbladet-chatt. Och nu alltså även på löp. Artikeln finns ännu inte på nätet här.
{ 0 kommentarer }
Igår skickade TT ut ett telegram om att Spotify fått två miljoner nya användare på två veckor.
Men det är något som är märkligt här. Visst, Spotifys entré på Facebook är historisk och ger ett genomslag som antagligen få andra medier kan matcha. Och jag tvivlar egentligen inte så mycket på siffrorna, som jag gör på källan.
Siffrorna, som nyheten bygger på, kommer från Appdata. Nån slags sajt som mäter aktiviteten på olika appar. Därmed också Facebooks nya (och gamla) appar. Däri finns Spotify. Och går man in och kollar på Spotifys Facebook-app ser man den här siffran på fem miljoner som rapporteras. Kollar man på Appdata ser man att de använder samma siffra.
Men säger det något alls om antalet generella användare? Säger inte det bara något om hur många som har använt Facebooks spotify-app?
Nu hade det här kanske varit siffror att jämföra med om app-användandet hade överstigit de generella användarsiffror som Spotify rapporterat. Men bara förra året skrev Spotify att de hade 10 miljoner användare och häromveckan vill jag minnas rapporter om två miljoner betalande användare.
Jag får helt enkelt inte TT:s och DI:s siffror att gå ihop. Och i dag, när nästan alla medier rapporterar om saken, känns det väl som en viktig sak att förstå.
Har verkligen Spotify fått två miljoner nya användare – och är det i så fall något vi kan uttolka från Facebooks app-statistik?
Uppdaterat: Nu har TT skickat ut en rättelse. Men inte på antalet användare, utan att DI räknat fel på hur mycket pengar Spotify tjänat. Väntar fortfarande på klarhet ang det övriga.
Uppdaterat2: Nu ringde TT. De menar att de måste lita på DI:s uppgifter, men håller med om att det låter konstigt. De överväger nu att dra tillbaka hela nyheten (som valsat runt i media hela morgonen). DI har ännu inte svarat på om de räknat fel på uppgifterna. Nyhetschefen hänvisar till reportern (på den för övrigt bylinelösa artikeln).
Uppdareat3: Och nu har även den bylinelösa artikelförfattaren, Stefan Lundell svarat. I kommentarsfältet skriver han att han försökte poängtera att de nya användarna kom ”via” Facebook – som i ”på” Facebook. Vilket är rätt i tanken, men blev fel i ord. Därmed kan vi konstatera att det blev fel i artikeln och att hela Sverige nu rapporterat om en miljonökning i antal användare på felaktiga grunder. Vilket jag knappast tror Spotify har något emot.
Uppdaterat4: TT drar tillbaka sitt telegram.
Uppdaterat5: @zackrisson skriver väldigt bra om hur slappa medier är när en rättelse kommer ut. Så väldigt konstigt. För DI var det här en förstasidesnyhet, men någon rättelse om statistiken kom inte.
{ 9 kommentarer }
