Mellansnack

Moderna svenska julklassiker

av Emanuel Karlsten den december 6, 2017

i Mellansnack

Det började som en tanke jag inte kunde släppa. Att det inte görs några nya julsånger. Och att det är konstigt eftersom så många andra säsonger får nya sånger. Men också att det kanske inte är sant? Så jag började researcha, fråga runt. Och hittade att det ändå görs några nya.

Så nu samlar jag.

Referenspunkten för en ”modern” julsång är Triads, Tänd ett ljus. En klassiker så självklar och inristad i den svenska själen att ingen knappt ens reflekterar över att den är modern, eller skriven av Niklas Strömstedt (och Lasse Lindblom) 1987. Med 16 miljoner strömmar på Spotify är den enorm.

Så om detta är det modernaste av julsånger vi har – vad har vi mer som är i närheten av svenska julsånger?

Här är vad jag hittat hittills:

Julen är här – Tommy Körberg/Sissel Kyrkjebö

Så klassisk att vi knappt ens reflekterar över att den är ny. Men den skrevs av Billy Butt och Sölve Rydell 1989 och gjorde odödlig av Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebö. En sann klassiker med 11 miljoner strömmar.

Himlen i min famn – Carola, 1999

Carola har så klart gjort massor av julklassiker, men mest är det covers. Och visst, En stjärna lyser så klar har knappa fem miljoner streams, men det är inget mot Himlen i min famn. Över 7 miljoner streamar gör det till Carolas största egna jullåt och så nära klassiker hon varit med att skapa. Skriven av Carola och Erik Hillestad.

 

Juligen – JustD

Det ironiska Just D är kanske mest kända för Tre gringos eller 90-talshits som ”Var tog den lilla flickan vägen”, men det är deras jullåt som är störst. Tveklöst störst. Mångdubbelt störst. Juligen, en ironisk skildring av svensk jul, har nästan 9 miljoner strömmar på Spotify. Skriven av Wille Crafoord och Peder Ernerot.

Jag kommer hem igen till jul – Peter Jöback

Peter Jöback har följt Carolas väg, släppt flera julsamlingsplattor och försökt smyga in egna låtar. Det har gett resultat. Hans egen ”Jag kommer hem igen till jul”, skriven av Andreas Mattsson och Niklas Frisk, skrevs 2002 och har 10 miljoner streamar.

Another Christmas – Amanda Jensen

Vår mest moderna av julklassiker. 2008 skrev Amanda Jenssen låten tillsammans med Pär Wiksten och den blev en succé. Sedan dess har den bitit sig fast. Under dessa år har den hunnits streamas 9 miljoner gånger. Spridningen har säkert hjälpts av att den är på engelska, men ändå: Det finns ingen svensk, modern klassiker i närheten med samma spridning.

Vår julskinka har rymt – Werner och Werner

Åke Cato och Sven Melander fick en låt av Billy Butt (alltså tvåfaldig på den här listan) och Joakim Bergman som de brölade in på skiva 1988, alltså ett år efter Tänd ett ljus, och kvalar därför som ”modern”. Låten har blivit en ironisk klassiker och fortsätter vara det för nya generationer. Det visar inte minst att de fortfarande har 5 miljoner streams.

 

Alla låtar i en Spotify-lista

Bubblare:

Välkommen hem – E.M.D

Det gamla pojkbandet lyckades också göra en egen jullåt, som faktiskt nått upp till nästan 6 miljoner streams. Det gör den större än ”Julskinkan har rymt”, men är den en KLASSIKER ännu? Tveksamt. Men den balanserar här på gränsen.

Kvalar inte:

”Mer jul”, ”Tomten jag vill ha en riktig jul”. Båda skrivna 1982, alltså fem år innan den referenspunkt denna har för ”modern” klassiker.

Sean Banan – Gott nytt jul. Pga någon stans måste man ändå sätta en gräns för vad som är en klassisk jullåt. Oavsett om den har 17 miljoner streams och därmed är större än ”tänd ett ljus”. Allt är inte guld som glimmar.

{ 3 kommentarer }

Pappaskämt

av Emanuel Karlsten den november 12, 2017

i Mellansnack

Vi gör ju podden Faderskapstestet, om att det sanna testet kommer vid pappaledigheten.

I nästa avsnitt duellerar vi om pappaskämt, vilket vi passade på att spela in:

{ 0 kommentarer }

Det verkar råda en allmän förvirring kring ”får man nu inte ens se på en tjej längre” efter alla berättelser i #metoo.
Så jag översatte en kort instruktionsfilm som på ett väldigt tydligt sätt förklarar hur och var gränserna går.

Det är inte särskilt svårt. Lika enkelt som att bjuda någon på en kopp te.

Så. Martin Timell, ni andra namngivna och ännu inte namngivna personer där ute som helt verkar missat var gränsen går: Här är en kort film för er.

Finns också på Youtube på svenska

Tidigare artiklar skrivna i ämnet:

De ofällbara gick att fälla
#
Metoo sätter medieskiftet i blixtbelysning

Original
Script – Rockstar Dinosaur Pirate Princess … Animation – Rachel Brian
http://rockstardinosaurpirateprincess…
http://www.blueseatstudios.com/

{ 1 kommentar }

Har någon händelse på förhand varit så sönderanalyserad som den nazistiska demonstrationen? Ändå kom så många överraskningar.

Jag stod på Bokmässans scen på fredagen och sa att det bara fanns två alternativ på lördagen. Att ignorera demonstrationen eller protestera mot den.

Det fanns tydligen ett tredje alternativ. Att bilda köttmur och blockera den.

Men vi återkommer till det. För det först som överraskade var nazisterna själva.

Det finns en livevideo från nazistorganisationen som dokumenterar vartenda steg på väg till demonstrationens startpunkt. De går stilla, tysta omringade av poliser. Vid Fabriksvägen, i hörnet på ICA focus, skriker någon i nazistledet “VÄNSTER, SVÄNG VÄNSTER”. Som på signal forcerar det sköldbetäckta främsta ledet mot polisen som är oförberedda på utfallet, men finner sig snabbt. Med bara händer håller polisen emot sköldarna och snart blir de så många att de kan kila in tåget mot hörnet av Ica focus-huset. Polisbussar sluter upp, åker med fart in i massan och bildar metallmur mot resten av tåget. På kort tid har tåget skurits av, det främsta ledets personer omhändertagits och ordningen relativt återställd. Det är här – och på grund av detta utfall – som läget direkt blir låst. Det fortsätter sedan vara låst när massor av Göteborgare, motdemonstranter, sluter upp och täpper till alla möjligheter för demonstrationståget att fortsätta.

Det är en ofattbart korkad manöver av nazisterna. En grov felbedömning av sin egen och polisens förmåga. Det måste slagit slint, en impuls som inte kunde kontrolleras. Inte heller hjälper deras efterhandskonstruktion om att de blev provocerade av stenkastning, eftersom någon sådan inte fanns på livevideon. Det är svårt ens för den mest historierevisionistiska att se något annat än ett totalt ledar-fiasko.

 

Det andra som överraskade var Göteborgarna. Mängden. Attityden. Andan. Tillsammans skapade de en köttmur som manifesterade att inga nazister tillåts på våra gator. Och inte heller något våld på Göteborgs gator. Allra tydligast och vackrast blev det utanför Liseberg. Motdemonstranter hölls här av polisen på säkert avstånd från nazisterna. Motdemonstranterna var många. I fronten stod några få, kanske en handfull, i maskering och slungade sten mot polisen. Men så snart första stenen kastades skrek en dam, kanske i 55-årsåldern: “SKÄMS! NI ÄR PRECIS LIKA ILLA SOM NAZISTERNA!”. Hon hade handväskan över axeln, gestikulerade, viftade, rasande. Hon var kanske fem meter från en maskerad stenkastare, som stannade upp och försökte argumentera tillbaka. Ytterligare några fredliga demonstranter rusade gestikulerande fram mot de övriga, ställde sig framför dem för att få dem att sluta. Stenkastarna gick till attack och en kort stunds tumult uppstod där stenkastarnas maskering revs av.

I efterhand är det ett av de finaste ögonblicken. Det här blev inte bara en pinsam dag för nazisterna, utan för alla våldsutövare. På Göteborgs gator accepterades inget våld, oavsett politisk färg.

{ 0 kommentarer }

Mest retweetade v33

av Emanuel Karlsten den augusti 22, 2017

i Mellansnack

Här är veckans mest retweetade på svenska Twitter:

10)

Anna Book har blivit Twitters favoritmeme – för tredje veckan i rad.

9) @mikaellahb

ok.

8) @idafredriiksson

Pappaskojigt.

7) @djangokillen

6) @rxtlid

5) @frufredrika

4) @ida_lindeberg

3)

2)

1)

Se tidigare veckors största tweets här.

Topp 10 mest retweetade tweets någonsin

Vad är Twitter? Gå en snabb twitterskola

{ 0 kommentarer }

Jag skrev för några dagar sedan om hur föräldrar försöker och uppmanar andra att smitta sina barn med mässlingen och att det är ett lagbrott. Efter det blev jag hotad med polisanmälan.

Det var ett obegripligt hot, eftersom inga enskilda – inte ens gruppens namn – har hängts ut. Och ännu mer att det skulle handla om hets mot folkgrupp. Men gruppen som vill smitta Sverige med världens mest smittsamma (och dödliga) virus har bildat ett trossamfund – och det gör det hela speciellt. Vilket nedanstående skärmdumpar kommer visa.

Jag har vägt fram och tillbaka några dagar och har beslutat att inte publicera namnet på varken samfundet eller dess ledare. Inte för att de själva inte vill. Jag har dels frågat (det var okej) och dels är både samfundet och ledare mycket publika, ledaren har en Facebooksida med 6 000 följare och en mycket aktiv affärsverksamhet (jag har redan blivit erbjuden tjänster).
Men jag ser inte att offentliggörandet kommer hjälpa, snarare isolera samfundet och dess medlemmar mer genom kritiken som skulle riktas mot dem personligen.

Att jag ändå skriver är för att peka på vilka drivkrafter som ligger bakom den här gruppen vaccinationsskeptiker. Och hur de, genom att göra sig själva till samfund, blir ännu mer radikala. Det är den här typen av tankegods som alltså hetsar andra att smitta sina och andras barn med en livsfarlig sjukdom. Att jag överhuvudtaget uppmärksamma det igen är för att än en gång påminna om att det handlar om ett lagbrott, vilket inte gör spridandet av mässling till en gråzon för åsikt eller personlig tro. Det är ett brott enligt brottsbalken att sprida och utsätta andra för mässlingen.

Samfundet

Det är inte första gången en grupp människor drivna av ideologi väljer att skapa samfund för att få starkare skydd för sina handlingar. Piratkopieringsrörelsen skapade samfundet ”Kopimi” och gjorde sig lustiga med kyrkor och titlar för att säga att piratkopiering var deras religion. Idén var att de, i skydd av religionsfriheten, skulle ha ett starkare skydd för att piratkopiera.
Det är lätt att dra slutsatsen att det går att förklara vaccinationsmotståndarnas samfundsbildning på samma sätt. För de är inte bara emot vaccination, utan allt som de menar förstör kroppen: E-ämnen i mat, eller kemikalier i allmänhet. Genom att registrera sig som samfund behöver därmed varken medlemmar eller deras barn visa upp några särskilda allergi-intyg i skolan, utan endast med hänvisning till sin religion erbjudas ”giftfri” specialkost, uppger de själva.

På direkt fråga menar samfundsledaren att samfundet inte främst är skapat av praktiska skäl, utan att dess medlemmar har en andlig tro. Samfundsledaren praktiserar själv nyandlighet, menar att ”smaragdtavlan” är en vägledande helig skrift och menar sig ha andliga krafter. När samfundet (och dess facebookgrupp) blivit utsatta för granskning har man hotat med dessa.

Ovanstående bild har rört upp en mindre storm i det svenska new age-communityt, där samfundsledaren inte menas vara seriös och tillräckligt harmonisk eftersom hon använder svart magi. Samfundsledaren har då slagit tillbaka och menat att det bara handlade om ilska – att alla som trodde det fanns svart magi egentligen är okunniga – och att det sades i en sluten Facebookgrupp, som organisk respons på att ”spioner” läckte information. Andra gånger har samfundsledaren skrivit: ”fascinerad över att folk törs jävlas med de som utbildar i medialt självförsvar/…/Be warned”.

Oavsett eventuell andlighet används ofta en aggressiv ton mot de som försöker läcka eller varna andra för samfundets agerande. En mamma som kontaktat mig berättar och visar skärmdumpar på när hon blivit hotad av samfundsledaren. Detta efter att mamman varnat andra för hur en familj sprider mässlingen i hennes stadsdel. Samfundsledaren säger att om mamman inte tar bort varningarna kommer samfundsledaren sprida att det var mamman och hennes barn som var upphovet till smittan.
Samfundsledaren skryter själv om andra trakasserier. På en öppen facebookprofil ligger skärmdumpar på när samfundsledaren trakasserar ”läckare”.
”Vi kommer kontakta dig varje dag, förstår du dåligt?”

2015 bildades samfundet och marknadsförs som en plats för tro. Där man har andliga sammankomster, bland annat. Men också som en plats för en hel del aktivism. Inte minst i form av spridandet av mässlingen.

”Kanske kan vi skapa små smittohärdar i olika världsdelar”

Allt grundar sig i en tro att den kemiska medicinen aldrig trumfar det naturliga i kroppen. Att de skador man riskerar få med kemisk hjälp, som vaccin, är värre än den dödliga sjukdom som mässlingen ger.

Deras åsikter får extra skydd när de kläs i andlig dräkt. Jag menar inte att vi behöver göra någon bedömning i det rimliga eller korrekta i en tro, var och en får givetvis tro på vad de önskar; att det finns gift i mat, att rum ska plastsaneras eller att kosmos ska respekteras. Men det är ingen tolkningsfråga eller religiös fråga om man får utsätta andra för en dödlig och extremt smittsam sjukdom. Inte prematurer, äldre barn – eller någon. Det är både moraliskt fel och brottsligt.

Mot lagen om misshandel skyddar ingen religion.

—-

Läs också:
Föräldrarna som smittar med mässlingen: ”Jag gör alltså fel om jag utsätter en prematur?”

{ 9 kommentarer }

Skepsisen mot vaccination är väldokumenterad, men pratas nästan alltid som om det vore ett fenomen. Som om det mest var en åsikt, inte en handling som riskerar liv. Vaccinationsskeptikerna har på nätet skapat slutna forum och där i format en rörelse där föräldrar aktivt och öppet uppmuntrar varandra att inte vaccinera och istället skapa naturliga ”skydd” genom att smitta sina barn med sjukdomen.
I en grupp berättar föräldrar om det helt öppet.

Och folk över hela Sverige sprider det vidare som vore det en unik chans, ”åk och smitta dig”. Här är en användare i Jämtland.

Det avhandlas helt aningslöst, som om vore det förkylningsvirus och ingen hänsyn tas till vilka som är i närheten. Inte ens när det är prematur-barn.

 

Det är två saker som är viktiga att slå fast här.

  1. Mässlingens dödlighet 

Mässlingen är inte som vattkoppor. Det är en av de mest smittsamma sjukdomar som finns och sprids genom luften. Det räcker alltså att du är i samma rum, samma affär som en smittad. Enligt Läkare utan gränser är det också en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn under fem år och mycket dödlig för spädbarn. Världen över skördar det hundratusentals liv varje år. I Sverige finns ett väl uppbyggt skydd med vaccination vilket gör den ytterst ovanligt här, men vaccinering sker först vid 18 månaders ålder i Sverige. Varje fall av spridning och smittning av mässlingen riskerar alltså att innebära död för spädbarn.

2. Det är brottsligt

Det har spritts uppgifter om att det inte skulle vara olagligt att smitta någon annan. Det är fel. Det har talats om smittskyddslagen, som mest är ett regelverk och handlar om allmäningsplikt när man upptäcker sjukdomen. Men här finns anra lagar att skydda sig mot, som brottsbalken. Finns det uppsåt att sprida en sjukdom som är dödlig är det att likställa med misshandel, och då är det brottsligt.

Så frågan är nu: Föräldrarna som jag suddat ut i bilderna här ovan, borde jag anmäla dem till polisen? De bor i samma stad som oss och vår ännu inte vaccinerade son. Det skulle vara dödligt om vi skulle råka hamna i samma rum som deras smittade barn. Bokstavligt talat.

{ 26 kommentarer }

Varför har vi inte fattat vad norra Sverige har?

av Emanuel Karlsten den maj 22, 2017

i Mellansnack

​Jag har fått chans att resa norrut i Sverige de senaste veckorna. Det är något väldigt speciellt med det. Jag grips varje gång av känslan att flytta hit, bo här, vara här. Jämt. Det vill jag så klart inte, men jag kan inte begripa varför vi inte semestrar mer här. Varför vi inte upptäcker den här delen av Sverige.

Jag känner att mina vyer vidgas. Att jag begriper mer, spännvidden i tanken ökar.


Det handlar säkert om en dragning till bilden av avbefolkade platser. Som förra helgen i Hammarstrand. Vilket ju snarare ligger i mitten av Sverige, men det lilla samhället, som satsade hårt på en bob-bana och som byggde en Hollywood-skylt högt upp på ett av bergen, kollapsade och jag var där på bygdens gamla godtemplar-dansbana och träffade människor som… Jag vet inte, var på riktigt? Särskilt stark blev kontrasten till terassen i Stockholm jag besökte i Stockholm dagen innan. En exakt motsats, en liten trendig plats där en medievärlds elit trängs och armbågas. Vilket jag antar är en huvudstads syfte, att man på liten yta ska ha hög maktkoncentration som möjligt, att få personer ska känna att allt är och kan vara inom räckhåll.

Idag är jag i Gällivare. Här finns väldigt lite inom räckhåll. Jag fascineras och älskar det. De ödsliga torgen. Staden som evakueras och byggs om, eftersom gruvnäringen spränger under husen.  Samenäringen. Hur lite jag vet. hur jag gör bort mig när jag frågar hur många renar de har, ”det frågar man inte”. Hur jag får googla på Sametingsvalet.

Eller koppargruvan. Den enorma skål som formats rakt ner i berget jag flyger över.


Det är en stad med så många motsägelser, ökar i befolkning, men har ändå brist på arbetssökande (gruvnäringen växer). En villa kostar 3 miljoner (för att gruvnäringen växer) och jag är en alien.

Då har vi inte ens börjat prata om naturen. Det karga, nakna, ärliga, friska. Den här tiden på året är den bästa. Hela vägen fram till myggen kommer finns ingen plats som är bättre, vackrare, renare.

Jag förstår inte att jag inte är här oftare. Det är en själslig upplevelse.

Nästa gång tar jag med familjen och stannar.

{ 0 kommentarer }

Min favoritanalytiker är danska Thomas Baekdal. En eremit som några gånger i månaden skriver fullkomligt briljanta, ögonöppnande analyser på sin sajt Baekdal. De är fria att läsa, om man hitta en länk till artiklarna direkt, som till exempel här, men kostar om man vill prenumerera på. Vilket i sig är en briljant metod.

Förra året skrev han en analys som jag lånat flitigt sedan dess. Det beskriver på ett helt briljant sätt hur man behöver förstå internet, inte bara från ett journalistiskt medieperspektiv, utan generellt som internetanvändare.

Du kan läsa hans, ganska långa, analys gratis genom denna länk, men jag kommer översätta delar av det här också. Dels eftersom det blir en kortare version, dels eftersom det blir på svenska och dels för att jag tror att flera inte kommer att klicka.

Det handlar om hur vi tar till oss information.

I den gamla världen skedde vi detta relativt strukturererat, genom papperstidningen på morgonen, kanske Lunchekot på radion, lite magasin på kvällen och så ett stort block TV på kvällen.

Idag är den konsumtionen uppluckrad på ytterligare tre beteenden, enligt Baekdal.

iDB 2017-04-03 kl. 13.56.18

Längst ner ser vi det traditionella beteendet, men vi ser att morgontiden, lunch och kvällstiden försvunnit. Det är framför allt papperstidningen som tappat sitt grepp. Medan vi fortfarande idag har kvar en stor del av vår medietid på kvällen, genom TV.

Ersatt har nu tre nya beteenden, räknat nedifrån och upp: Småätandet, Sökandet, och Innehållsvalet.

Småätandet är det vi gör 150 gånger om dagen, varje gång vi tar upp mobilen och vill hitta något annat att tänka på. Vi gör det genom att framför allt surfa in på sociala medier, skrolla vårt flöde i jakt på information att äta.

Sökandet gör vi mer sällan, men det är alla de gånger vi tänker på något vi vill veta. När stänger bageriet, vad är högsta punkten i Göteborg, hur länge kokar man ett ägg.

Innehållsvalet är de gånger vi lägger tid på att läsa en favoritbloggare, youtuber, läser en artikel vi blivit rekommenderad, eller lyssnar på en podd.

Vad som är viktigt med de här beteenden är deras särdrag.

Det traditionella beteendet, framför teven eller papperstidningen, bygger på att mediekonsumenten AVSIKTLIGEN avsätter tid för att läsa/titta, men har LÅGT UPPSÅT med vad man ska konsumera. Man flippar runt bland kanalerna, tills något är bra. Eller surfar in på Netflix och försöker hitta nån kul serie. Det enda man vet är att man ska se något, under en tid framöver.

Småätandet å andra sidan, är IMPULSSTYRT med LÅGT UPPSÅT. Vi gör det närsomhelst, utan idé eller tydligt syfte. Vi vill bara få hjälp att tänka på något annat. Något som retar oss, något som kan fånga oss på de mikrostunder vi har över under dagen.

Sökandet är också IMPULSSTYRT, men här har vi å andra sidan STARKT UPPSÅT. Vi googlar när vi får en impuls, men har stark förväntan att hitta det vi söker. Ofta finns här någon form av köpbeslut i bakgrunden.

Innehållsvalet är å andra sidan något som vi AVSIKTLIGEN söker upp och har STARKT UPPSÅT kring. Vi förväntar oss att det är värt tiden att läsa vår favoritbloggare, vår favoritpoddare, eller artikeln som flera av mina vänner rekommenderat. Jag avsätter alltså tid för att konsumera något, eftersom jag vet att det kommer ge mig något tillbaka.

Alla de här fyra beteendena är det möjligt att lyckas med, men det kräver helt olika tillvägagångssätt för en innehållskapare. Det traditionella är ganska enkelt, dels eftersom vår kunskap där är stor, dels eftersom vi får hjälp med uppsåtet. Vi har stor chans att överraska med vårt innehåll för en användare som är rätt öppen för att överaskas.

Småätandet är det kanske svåraste. För här finns inget uppsåt, här finns heller ingen bestämd tid. Användare är inte beredda att investera tid, vilket gör att innehåll på de här plattformarna måste använda den millisekund de har över för att suga in sin läsare. Det här skapar ett väldigt speciellt beteende och innehåll specialdesignat just för det.

Söket blir ibland bortglömt. Men finns du, ditt innehåll, ditt företag, där folk förväntar sig hittar det? Där de har som högst förväntan att hitta dig? Det handlar inte bara om Google, kom ihåg att till exempel Youtube är världens näst största sökmotor.

Innehållsvalet är där en relation har uppstått, där någon har valt dig, för att du positionerat dig som en expert inom ditt område, eller någon som är särskilt relevant för läsaren. Användare återkommer till dig för att du är särskilt bra och levererar återkommande.

 

Hela den här genomgången är viktig, eftersom den förklarar hela mediemänniskan. Så ofta fastnar vi vid att den bara är en sociala medier-konsument, eller bara är en Blondinbella-läsare. Men den är lite av allt. Alla de sakerna här ovan är olika svåra, och olika bra att fokusera på för olika företag. Men bilden är viktig att ha med sig när man bygger strategier kring digital närvaro.

 

{ 1 kommentar }

iDB 2017-01-24 kl. 15.35.09

Jag ser bild efter bild, video efter video. Och känner sådan sorg.

Det är klart att det kan vara hur vi väljer bilder, men jag försöker finkamma nätet efter bevis på något som bevisar motsatsen. Det är klart jag inte vet något i sak om deras relation. Men jag kan inte låta bli att känna när jag ser… Kolla här.

Till höger när paret Obama besökte Vita huset första gången. Till höger när paret Trump gör det.

Det här är Donalds dag, Melania tycks vara helt oviktig. Inte ens när hon kommer upp för trappan får hon någon uppmärksamhet av sin make. Han knappt rör vid henne, med Barack försöker hjälpa sin fru att hitta någon plats att lägga presenten.

Det fortsätter under dagen. Under installationen, när de gör entré, sneglar Trump på Melania. Sedan är han helt upptagen av sig själv igen. Jämför med Obamas. Allt från hur Michelle trycker soldatens hand, till hur Barack välkomnar sin fru, till hur han kysser hennes hand.

Och under talen, eller i det här fallet en av bönerna, när Trump vänder sig mot sin familj, och sin fru. Säger något vänt till de andra. Vad är det som händer här, vad sägs?

Och ja, det är på riktigt.

Jag vet inte vad jag vill säga. Mer än att allt känns sorgligt. Rent objektivt är det förståeligt, Donald har fångats med förklaringar om hur han är otrogen och tar kvinnor mellan benen och impulskysser dem. Någonstans hade man hoppats att det fanns en annan version hos den som var honom närmast. Vi kan väl hoppas att så är fallet. 

 

{ 0 kommentarer }