Mellansnack

Jag skrev för några dagar sedan om hur föräldrar försöker och uppmanar andra att smitta sina barn med mässlingen och att det är ett lagbrott. Efter det blev jag hotad med polisanmälan.

Det var ett obegripligt hot, eftersom inga enskilda – inte ens gruppens namn – har hängts ut. Och ännu mer att det skulle handla om hets mot folkgrupp. Men gruppen som vill smitta Sverige med världens mest smittsamma (och dödliga) virus har bildat ett trossamfund – och det gör det hela speciellt. Vilket nedanstående skärmdumpar kommer visa.

Jag har vägt fram och tillbaka några dagar och har beslutat att inte publicera namnet på varken samfundet eller dess ledare. Inte för att de själva inte vill. Jag har dels frågat (det var okej) och dels är både samfundet och ledare mycket publika, ledaren har en Facebooksida med 6 000 följare och en mycket aktiv affärsverksamhet (jag har redan blivit erbjuden tjänster).
Men jag ser inte att offentliggörandet kommer hjälpa, snarare isolera samfundet och dess medlemmar mer genom kritiken som skulle riktas mot dem personligen.

Att jag ändå skriver är för att peka på vilka drivkrafter som ligger bakom den här gruppen vaccinationsskeptiker. Och hur de, genom att göra sig själva till samfund, blir ännu mer radikala. Det är den här typen av tankegods som alltså hetsar andra att smitta sina och andras barn med en livsfarlig sjukdom. Att jag överhuvudtaget uppmärksamma det igen är för att än en gång påminna om att det handlar om ett lagbrott, vilket inte gör spridandet av mässling till en gråzon för åsikt eller personlig tro. Det är ett brott enligt brottsbalken att sprida och utsätta andra för mässlingen.

Samfundet

Det är inte första gången en grupp människor drivna av ideologi väljer att skapa samfund för att få starkare skydd för sina handlingar. Piratkopieringsrörelsen skapade samfundet ”Kopimi” och gjorde sig lustiga med kyrkor och titlar för att säga att piratkopiering var deras religion. Idén var att de, i skydd av religionsfriheten, skulle ha ett starkare skydd för att piratkopiera.
Det är lätt att dra slutsatsen att det går att förklara vaccinationsmotståndarnas samfundsbildning på samma sätt. För de är inte bara emot vaccination, utan allt som de menar förstör kroppen: E-ämnen i mat, eller kemikalier i allmänhet. Genom att registrera sig som samfund behöver därmed varken medlemmar eller deras barn visa upp några särskilda allergi-intyg i skolan, utan endast med hänvisning till sin religion erbjudas ”giftfri” specialkost, uppger de själva.

På direkt fråga menar samfundsledaren att samfundet inte främst är skapat av praktiska skäl, utan att dess medlemmar har en andlig tro. Samfundsledaren praktiserar själv nyandlighet, menar att ”smaragdtavlan” är en vägledande helig skrift och menar sig ha andliga krafter. När samfundet (och dess facebookgrupp) blivit utsatta för granskning har man hotat med dessa.

Ovanstående bild har rört upp en mindre storm i det svenska new age-communityt, där samfundsledaren inte menas vara seriös och tillräckligt harmonisk eftersom hon använder svart magi. Samfundsledaren har då slagit tillbaka och menat att det bara handlade om ilska – att alla som trodde det fanns svart magi egentligen är okunniga – och att det sades i en sluten Facebookgrupp, som organisk respons på att ”spioner” läckte information. Andra gånger har samfundsledaren skrivit: ”fascinerad över att folk törs jävlas med de som utbildar i medialt självförsvar/…/Be warned”.

Oavsett eventuell andlighet används ofta en aggressiv ton mot de som försöker läcka eller varna andra för samfundets agerande. En mamma som kontaktat mig berättar och visar skärmdumpar på när hon blivit hotad av samfundsledaren. Detta efter att mamman varnat andra för hur en familj sprider mässlingen i hennes stadsdel. Samfundsledaren säger att om mamman inte tar bort varningarna kommer samfundsledaren sprida att det var mamman och hennes barn som var upphovet till smittan.
Samfundsledaren skryter själv om andra trakasserier. På en öppen facebookprofil ligger skärmdumpar på när samfundsledaren trakasserar ”läckare”.
”Vi kommer kontakta dig varje dag, förstår du dåligt?”

2015 bildades samfundet och marknadsförs som en plats för tro. Där man har andliga sammankomster, bland annat. Men också som en plats för en hel del aktivism. Inte minst i form av spridandet av mässlingen.

”Kanske kan vi skapa små smittohärdar i olika världsdelar”

Allt grundar sig i en tro att den kemiska medicinen aldrig trumfar det naturliga i kroppen. Att de skador man riskerar få med kemisk hjälp, som vaccin, är värre än den dödliga sjukdom som mässlingen ger.

Deras åsikter får extra skydd när de kläs i andlig dräkt. Jag menar inte att vi behöver göra någon bedömning i det rimliga eller korrekta i en tro, var och en får givetvis tro på vad de önskar; att det finns gift i mat, att rum ska plastsaneras eller att kosmos ska respekteras. Men det är ingen tolkningsfråga eller religiös fråga om man får utsätta andra för en dödlig och extremt smittsam sjukdom. Inte prematurer, äldre barn – eller någon. Det är både moraliskt fel och brottsligt.

Mot lagen om misshandel skyddar ingen religion.

—-

Läs också:
Föräldrarna som smittar med mässlingen: ”Jag gör alltså fel om jag utsätter en prematur?”

{ 9 kommentarer }

Skepsisen mot vaccination är väldokumenterad, men pratas nästan alltid som om det vore ett fenomen. Som om det mest var en åsikt, inte en handling som riskerar liv. Vaccinationsskeptikerna har på nätet skapat slutna forum och där i format en rörelse där föräldrar aktivt och öppet uppmuntrar varandra att inte vaccinera och istället skapa naturliga ”skydd” genom att smitta sina barn med sjukdomen.
I en grupp berättar föräldrar om det helt öppet.

Och folk över hela Sverige sprider det vidare som vore det en unik chans, ”åk och smitta dig”. Här är en användare i Jämtland.

Det avhandlas helt aningslöst, som om vore det förkylningsvirus och ingen hänsyn tas till vilka som är i närheten. Inte ens när det är prematur-barn.

 

Det är två saker som är viktiga att slå fast här.

  1. Mässlingens dödlighet 

Mässlingen är inte som vattkoppor. Det är en av de mest smittsamma sjukdomar som finns och sprids genom luften. Det räcker alltså att du är i samma rum, samma affär som en smittad. Enligt Läkare utan gränser är det också en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn under fem år och mycket dödlig för spädbarn. Världen över skördar det hundratusentals liv varje år. I Sverige finns ett väl uppbyggt skydd med vaccination vilket gör den ytterst ovanligt här, men vaccinering sker först vid 18 månaders ålder i Sverige. Varje fall av spridning och smittning av mässlingen riskerar alltså att innebära död för spädbarn.

2. Det är brottsligt

Det har spritts uppgifter om att det inte skulle vara olagligt att smitta någon annan. Det är fel. Det har talats om smittskyddslagen, som mest är ett regelverk och handlar om allmäningsplikt när man upptäcker sjukdomen. Men här finns anra lagar att skydda sig mot, som brottsbalken. Finns det uppsåt att sprida en sjukdom som är dödlig är det att likställa med misshandel, och då är det brottsligt.

Så frågan är nu: Föräldrarna som jag suddat ut i bilderna här ovan, borde jag anmäla dem till polisen? De bor i samma stad som oss och vår ännu inte vaccinerade son. Det skulle vara dödligt om vi skulle råka hamna i samma rum som deras smittade barn. Bokstavligt talat.

{ 26 kommentarer }

Varför har vi inte fattat vad norra Sverige har?

av Emanuel Karlsten den maj 22, 2017

i Mellansnack

​Jag har fått chans att resa norrut i Sverige de senaste veckorna. Det är något väldigt speciellt med det. Jag grips varje gång av känslan att flytta hit, bo här, vara här. Jämt. Det vill jag så klart inte, men jag kan inte begripa varför vi inte semestrar mer här. Varför vi inte upptäcker den här delen av Sverige.

Jag känner att mina vyer vidgas. Att jag begriper mer, spännvidden i tanken ökar.


Det handlar säkert om en dragning till bilden av avbefolkade platser. Som förra helgen i Hammarstrand. Vilket ju snarare ligger i mitten av Sverige, men det lilla samhället, som satsade hårt på en bob-bana och som byggde en Hollywood-skylt högt upp på ett av bergen, kollapsade och jag var där på bygdens gamla godtemplar-dansbana och träffade människor som… Jag vet inte, var på riktigt? Särskilt stark blev kontrasten till terassen i Stockholm jag besökte i Stockholm dagen innan. En exakt motsats, en liten trendig plats där en medievärlds elit trängs och armbågas. Vilket jag antar är en huvudstads syfte, att man på liten yta ska ha hög maktkoncentration som möjligt, att få personer ska känna att allt är och kan vara inom räckhåll.

Idag är jag i Gällivare. Här finns väldigt lite inom räckhåll. Jag fascineras och älskar det. De ödsliga torgen. Staden som evakueras och byggs om, eftersom gruvnäringen spränger under husen.  Samenäringen. Hur lite jag vet. hur jag gör bort mig när jag frågar hur många renar de har, ”det frågar man inte”. Hur jag får googla på Sametingsvalet.

Eller koppargruvan. Den enorma skål som formats rakt ner i berget jag flyger över.


Det är en stad med så många motsägelser, ökar i befolkning, men har ändå brist på arbetssökande (gruvnäringen växer). En villa kostar 3 miljoner (för att gruvnäringen växer) och jag är en alien.

Då har vi inte ens börjat prata om naturen. Det karga, nakna, ärliga, friska. Den här tiden på året är den bästa. Hela vägen fram till myggen kommer finns ingen plats som är bättre, vackrare, renare.

Jag förstår inte att jag inte är här oftare. Det är en själslig upplevelse.

Nästa gång tar jag med familjen och stannar.

{ 0 kommentarer }

Min favoritanalytiker är danska Thomas Baekdal. En eremit som några gånger i månaden skriver fullkomligt briljanta, ögonöppnande analyser på sin sajt Baekdal. De är fria att läsa, om man hitta en länk till artiklarna direkt, som till exempel här, men kostar om man vill prenumerera på. Vilket i sig är en briljant metod.

Förra året skrev han en analys som jag lånat flitigt sedan dess. Det beskriver på ett helt briljant sätt hur man behöver förstå internet, inte bara från ett journalistiskt medieperspektiv, utan generellt som internetanvändare.

Du kan läsa hans, ganska långa, analys gratis genom denna länk, men jag kommer översätta delar av det här också. Dels eftersom det blir en kortare version, dels eftersom det blir på svenska och dels för att jag tror att flera inte kommer att klicka.

Det handlar om hur vi tar till oss information.

I den gamla världen skedde vi detta relativt strukturererat, genom papperstidningen på morgonen, kanske Lunchekot på radion, lite magasin på kvällen och så ett stort block TV på kvällen.

Idag är den konsumtionen uppluckrad på ytterligare tre beteenden, enligt Baekdal.

iDB 2017-04-03 kl. 13.56.18

Längst ner ser vi det traditionella beteendet, men vi ser att morgontiden, lunch och kvällstiden försvunnit. Det är framför allt papperstidningen som tappat sitt grepp. Medan vi fortfarande idag har kvar en stor del av vår medietid på kvällen, genom TV.

Ersatt har nu tre nya beteenden, räknat nedifrån och upp: Småätandet, Sökandet, och Innehållsvalet.

Småätandet är det vi gör 150 gånger om dagen, varje gång vi tar upp mobilen och vill hitta något annat att tänka på. Vi gör det genom att framför allt surfa in på sociala medier, skrolla vårt flöde i jakt på information att äta.

Sökandet gör vi mer sällan, men det är alla de gånger vi tänker på något vi vill veta. När stänger bageriet, vad är högsta punkten i Göteborg, hur länge kokar man ett ägg.

Innehållsvalet är de gånger vi lägger tid på att läsa en favoritbloggare, youtuber, läser en artikel vi blivit rekommenderad, eller lyssnar på en podd.

Vad som är viktigt med de här beteenden är deras särdrag.

Det traditionella beteendet, framför teven eller papperstidningen, bygger på att mediekonsumenten AVSIKTLIGEN avsätter tid för att läsa/titta, men har LÅGT UPPSÅT med vad man ska konsumera. Man flippar runt bland kanalerna, tills något är bra. Eller surfar in på Netflix och försöker hitta nån kul serie. Det enda man vet är att man ska se något, under en tid framöver.

Småätandet å andra sidan, är IMPULSSTYRT med LÅGT UPPSÅT. Vi gör det närsomhelst, utan idé eller tydligt syfte. Vi vill bara få hjälp att tänka på något annat. Något som retar oss, något som kan fånga oss på de mikrostunder vi har över under dagen.

Sökandet är också IMPULSSTYRT, men här har vi å andra sidan STARKT UPPSÅT. Vi googlar när vi får en impuls, men har stark förväntan att hitta det vi söker. Ofta finns här någon form av köpbeslut i bakgrunden.

Innehållsvalet är å andra sidan något som vi AVSIKTLIGEN söker upp och har STARKT UPPSÅT kring. Vi förväntar oss att det är värt tiden att läsa vår favoritbloggare, vår favoritpoddare, eller artikeln som flera av mina vänner rekommenderat. Jag avsätter alltså tid för att konsumera något, eftersom jag vet att det kommer ge mig något tillbaka.

Alla de här fyra beteendena är det möjligt att lyckas med, men det kräver helt olika tillvägagångssätt för en innehållskapare. Det traditionella är ganska enkelt, dels eftersom vår kunskap där är stor, dels eftersom vi får hjälp med uppsåtet. Vi har stor chans att överraska med vårt innehåll för en användare som är rätt öppen för att överaskas.

Småätandet är det kanske svåraste. För här finns inget uppsåt, här finns heller ingen bestämd tid. Användare är inte beredda att investera tid, vilket gör att innehåll på de här plattformarna måste använda den millisekund de har över för att suga in sin läsare. Det här skapar ett väldigt speciellt beteende och innehåll specialdesignat just för det.

Söket blir ibland bortglömt. Men finns du, ditt innehåll, ditt företag, där folk förväntar sig hittar det? Där de har som högst förväntan att hitta dig? Det handlar inte bara om Google, kom ihåg att till exempel Youtube är världens näst största sökmotor.

Innehållsvalet är där en relation har uppstått, där någon har valt dig, för att du positionerat dig som en expert inom ditt område, eller någon som är särskilt relevant för läsaren. Användare återkommer till dig för att du är särskilt bra och levererar återkommande.

 

Hela den här genomgången är viktig, eftersom den förklarar hela mediemänniskan. Så ofta fastnar vi vid att den bara är en sociala medier-konsument, eller bara är en Blondinbella-läsare. Men den är lite av allt. Alla de sakerna här ovan är olika svåra, och olika bra att fokusera på för olika företag. Men bilden är viktig att ha med sig när man bygger strategier kring digital närvaro.

 

{ 1 kommentar }

iDB 2017-01-24 kl. 15.35.09

Jag ser bild efter bild, video efter video. Och känner sådan sorg.

Det är klart att det kan vara hur vi väljer bilder, men jag försöker finkamma nätet efter bevis på något som bevisar motsatsen. Det är klart jag inte vet något i sak om deras relation. Men jag kan inte låta bli att känna när jag ser… Kolla här.

Till höger när paret Obama besökte Vita huset första gången. Till höger när paret Trump gör det.

Det här är Donalds dag, Melania tycks vara helt oviktig. Inte ens när hon kommer upp för trappan får hon någon uppmärksamhet av sin make. Han knappt rör vid henne, med Barack försöker hjälpa sin fru att hitta någon plats att lägga presenten.

Det fortsätter under dagen. Under installationen, när de gör entré, sneglar Trump på Melania. Sedan är han helt upptagen av sig själv igen. Jämför med Obamas. Allt från hur Michelle trycker soldatens hand, till hur Barack välkomnar sin fru, till hur han kysser hennes hand.

Och under talen, eller i det här fallet en av bönerna, när Trump vänder sig mot sin familj, och sin fru. Säger något vänt till de andra. Vad är det som händer här, vad sägs?

Och ja, det är på riktigt.

Jag vet inte vad jag vill säga. Mer än att allt känns sorgligt. Rent objektivt är det förståeligt, Donald har fångats med förklaringar om hur han är otrogen och tar kvinnor mellan benen och impulskysser dem. Någonstans hade man hoppats att det fanns en annan version hos den som var honom närmast. Vi kan väl hoppas att så är fallet. 

 

{ 0 kommentarer }

Veckans största artiklar

av Emanuel Karlsten den januari 16, 2017

i Mellansnack

Det finns en skev syn på vad som är stort. Medier tittar idag mycket på Ezyinsights, som mest mäter andra mediehus framgång i sociala medier. Men bloggosfären står helt utanför sådana mätningar. Liksom flera av ”alternativmedia” eller främlingsfientliga medier. Det skapar en skev bild av hur vilka texter som blir framgångsrika på nätet.

I Mediepodden gjorde vi en topplista över förra årets största artiklar, för att visa på det. Men kanske finns behov av att göra en oftare? För att ge en mer korrekt spegling av vad det är massorna engageras av?

Så jag publierar ett test denna vecka. Så får vi se hur det känns, är det relevant? Är det intressant? Borde vi göra detta varje vecka?

Här är de största artiklarna från årets andra vecka (räknat i reaktioner på Facebook/Twitter/Linkedin/Google+)

1) SKÄRP STRAFFEN FÖR NERLADDNING AV VÅLDTÄKT PÅ BARN – Min kampanj, 98 000 reaktioner
Organisationen LoveNepal är extremt duktiga på att skapa engagemang. Kombinerat med Aftonbladet/svd artikelserie om pedofiler har detta upprop fått extremt stor spridning. På bara några dagar är det redan topp 5 största publiceringar sett över en sexmånadersperiod.

2) Markus har skapat semlan som får Sverige i extas: ”Den tog slut direkt” – Expressen, 34k
Konditoriet gjorde en enkel Facebookstatus om sin nya idé. Gjorde en tävling för att pusha ut den, men det var när traditionella medier publierade som det smällde till.

3) Hund kastad från fjärde våningen – Expressen, 36k

4) Gardell: Varför är inte Ahmed värd att sörja? – Expressen, 26k

5) Polisen Boxiao stoppade fartdåren i 120 – då ser han föraren och kör i panik till sjukhuset – Newsner 24k

6) Tänd ett lagerblad i huset – din kropp kommer att tacka dig efteråt – Newsner, 24k

7) Nu är det dags för polisen att be militären om hjälp mot det accelererande våldet i Sverige! – Elisabeth Höglund blogg, 24k

8) Äldre som passar sina barnbarn lever längre – Expressen, 23k

9) 12-årige Albin hyllas som hjälte: Hjälpte mamma att föda i hallen – Newsner

10) Brottsplats Nordstan – så ser vardagen ut – Expressen

{ 0 kommentarer }

Vad gör jag nuförtiden – och nya ERAN av Mediepodden

av Emanuel Karlsten den oktober 20, 2016

i Mellansnack

idb-2016-10-20-kl-10-40-32
Så vad gör jag nuförtiden?

Det är…svårt att enkelt sammanfatta. Men man kan säga att jag står på tre ben:

Föreläsning och moderering. Jag fortsätter att föreläsa, för alla möjliga. Den senaste månaden har jag haft uppdrag i både Jerusalem och New Delhi. Imorgon för Sveriges folkhögskolor, i helgen för en ideell organisation, på måndag för Coops styrelse. Det är roligt, även om det innebär mycket resande. Jag har de senaste åren också börjat moderera mer. Jag älskar att nörda ner i nya ämnen. Jag har lett debatter i allt från köttindustrins utmaningar till hemvändande IS-krigare. Och givetvis massor kring det digitala. I november leder jag till exempel ett helt spår under Internetdagarna, med tre paneldebatter utifrån statistikrapporten Svenskarna och internet (missa inte det!). Det här är något av det roligaste just nu, att hitta balansen mellan konfliktlinje och ett konstruktiva samtal.

Rådgivning. Allt oftare hör medieföretag, organisationer och enskilda personer av sig för konsultation av olika slag. Jag har några fasta kunder där jag jobbar med övergripande digitala strategier. I andra fall handlar det om att facilitera samtal eller workshops där min funktion mest är att ge perspektiv, knuffa framåt och validera att andras tankar är bra. Det låter märkligt, men ofta är det förlösande för en grupp med bekräftelse att egna tankar och idéer är riktiga och i linje med en generell digital utveckling.

Journalistik. Jag fortsätter skriva krönikor och har i huvudsak tre fasta uppdrag, dels som krönikör i Göteborgsposten, vilket är viktigt: Vi får ett till barn i januari och jag vill gärna vara mer lokalt förankrad i Göteborg. Dels har jag ett kontrakt med den digitala affärstidningen Breakit, där jag skriver nyhetskrönikor. Jag tycker om att både skriva och stötta Breakit, allra mest utifrån att det är två journalister som brutit sig loss från de etablerade medierna och försökt skapa något nytt och modigt. Deras passion smittar. Jag har också återkommande uppdrag som programledare för Sveriges radio P1. Just nu mest som programledare i Ring P1. Efter nyhetsmagasin i P3, programledare för P4 Extra, så har Ring P1 tveklöst varit det som varit mest utmanande. Jag älskar det.
Och så gör jag Mediepodden, som också kvalar in här.

Jag har skrivit om Mediepodden förut, om hur jag och Olle ”Vassaeggen” Lidbom gjorde en testsäsong under senvåren för att se om vi kunde bidra med något i samtalet. Vi såg ett behov av en podd där skaparna inte stod i beroende till andra mediehus. Som kunde vara råare, och rakare kring var utvecklingen sker och hur. Vilka är ens medier idag? De flesta som sysslar med medier gör inte ens journalistik. Det är youtubers, gruppadmins, instagrammare som driver utvecklingen – och de etablerade medierna försöka jaga ikapp. Det här går jag igång på löjligt mycket. I hjärta och skäl är det fortfarande medieutvecklingen som får mig att gå igång.
Det var också det som, för mig, till slut gjorde det självklart att fortsätta köra nu i höst och framöver. Att få en ventil för frustration, spaningar och trender som är uppenbara, spännande och viktiga för varje person som vill förstå hur information sprids och nya medier bildas.

Det har också varit roligt att experimentera i detta format med nya affärsmodeller. Vi har haft en rad olika aktörer som varit samarbetspartners, just nu har vi PP pension och Mediedagarna som är med.

Det är också svårt med podd, det är ett tillbakalutat medie, som kräver ett enormt förtroende från lyssnaren: att lägga fokuserad tid på oss i mellan 30-40 minuter. Men jag tycker att podden är värd det!

Har du tid, får du gärna lyssna, prenumerera på oss via Itunes, Acast eller få ett mejl varje gång vi sänder nytt genom att signa upp här:

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Lyssna gärna en sväng redan nu!

{ 0 kommentarer }

Bokmässan – vad sysslar ni med?

av Emanuel Karlsten den augusti 24, 2016

i Mellansnack

iDB 2016-08-24 kl. 11.31.52

Hallå Bokmässan! Jag skriver här, eftersom det är svårt att nå er. Efter beslutet att porta en främlingsfientlig tidskrift från Bokmässan har ni varit svåra att nå. Det påstår dels mina kollegor och när jag själv hörde av mig hänvisade ni till ett uttalande ni ska göra i veckan – kanske senare idag. Ok. Men tills dess skriver jag här.

För jag fattar inte. Vad sysslar ni med?

Artikeln nu publicerad på Aftonbladet.se – läs hela texten där

{ 0 kommentarer }

Ok, det är kanske skevt att skriva om det här utan att mer på djupet beröra det obehagliga i att ett Australienskt 60 minutes gör ett reportage om Sverige genom att använda en Avpixlat-skribent som referens. Eller att samma tv-team inte tyckte det var nödvändigt att polisanmäla att de blev misshandlade, eftersom de fick så bra bilder på händelsen. Kanske borde jag inte heller skriva utan att närmare se hela programmet och försöka nyansera bilden av vad som föregått själva händelsen.

Men det enda jag kan tänka på nu reagera är det FANTASTISKA i filmen. För visst har vi hört talas om och rasat över att reportrarna blev utsatta. Men INTE om att de blev RÄDDADE av en PERMOBIL!!

Just som en idiot börjar veva mot reportrarna så kommer permobilen och… ja, kolla!

 

Det är JU ofattbart hur teamet så i förbigående bara nämner deras räddare i nöden, och inte stannar upp för att intervjua honom, få förklarat vem han är osv! Detta är ju en hjälte! När alla andra med fungerande ben står och filmar när de blir attackerade träder en rullstolsburen man fram och äger matchen! Jag älskar det!

Delar av internet har börjat (och kanske avslutat) jakten på identiteten på denne person och givetvis också mytologiserat henom.

Du vår hjälte, du som är vaken när vi andra sover! Tack!

N16ea23

{ 0 kommentarer }

För ett tag sedan såg jag en Facebookstatus som påstod sig ha ett  förslag på hur vi ska lösa integrationen. Det var Christine Funck Ritshoff, som mellan dagishämtning och jobb snabbt slängt ihop en Facebookstatus. Jag delade vidare, imponerades och tog kontakt. Skulle det inte kunna göras på riktigt? Skulle vi inte kunna faktiskt paketera det här som ett förslag för politiker att ta ställning till? Så Chrsitine fortsatte bearbeta förslaget. Insåg begränsningar. Som den att kommunen enligt ”plan” bara ska betala 78kr/natt i hyra. Men med allt det sanslösa slöseri av skattepengar som nu görs med tillfälliga lösningar (60 000 kronor i månaden för en lägenhet!) skulle det här ändå bli milslångt mycket bättre. Det ger inte bara boenden till nyanlända, det ger även samhällets mer välbärgade en enkel chans att integreras, och faktiskt tjäna något på det.

Här är Christine Funk Ritshoffs förslag som idag skickades till kommunpolitiker i hennes hemkommun, Nacka:

screenshot 2015-10-08 kl. 16.41.21
Exempel på Attefallshus

Hej!

Jag har den senaste tiden jobbat med att ta fram ett förslag på hur man kan motverka bristen på bostäder för nyanlända och samtidigt främja integrationen.
Jag läste i veckans NVP att ni bygger om ett dagis för 7,5 miljoner för att husera 8 familjer. Om jag räknar rätt blir det en månadskostnad (om bygget får stå i fem år som önskat) på 15 625kr/mån per familj. Sen tillkommer kostnader utöver byggkostnaden men dem bortser jag från här…
Hur som helst en tråkig summa med tanke på att bygget inte kommer fungera som bostäder efter de fem åren passerat.

Mitt förslag är att man erbjuder villaägare möjligheten att få gratis lån av kommunen för att bygga ett Attefallshus med loft (25+8 kvm boyta) alternativt bygga en separat lägenhet i sitt bostadshus, med villkoret att det står tillgängligt för kommunen att inkvartera flyktingfamiljer (om max 4 personer) till dess att lånet betalat sig. Som villaägare har man tre månaders uppsägningstid. Om man till exempel skulle behöva sälja innan perioden tagit slut eller av annat skäl avbryta så blir man återbetalningsskyldig i proportion till hur mycket av kontraktet som inte kunde nyttjas.

Låt säga att jag vill bygga ett riktigt fint Attefallshus med två sovrum. Då behöver jag cirka 500 000 kronor inklusive kostnaden för markarbete, vatten/avloppsanslutning och trädäck.

Om jag kan få låna detta av kommunen, så kan kommunen sedan betala av mitt lån med 12 000 kronor per månad för hyran  (100 kr/person och dygn vid 4 boende). Det skulle innebära att lånet skulle vara självfinansierat och avbetalt efter 3,5 år. Om jag istället vill skapa ett billigare boende och låna 200000 så är mitt lån betalt efter 16,5 månader.
Självklart ska det finnas standarder och regler att ta hänsyn till vid byggandet.

Skulle vi göra detta har vi skapat boenden som, om fastighetsägaren efter periodens slut inte skulle vilja hyra ut till kommunen, kan användas som studentlägenheter, generationsboende eller dylikt. Kommunen har markant ökat chansen till att band skapas mellan nyanlända och de som vuxit upp i Sverige. Vi får helt enkelt fler bostäder i Nacka, ökar integrationen och sparar dessutom in pengar genom att undvika tillfälliga lösningar.

Det finns cirka 15 000 villor i Nacka (om jag läser rätt på kommunens hemsida) vilket betyder att för att kunna erbjuda 139 flyktingar per år ett boende så behöver endast 0,25% av Villaägarna ansluta sig till projektet varje år.

Jag har självklart fler tankar och information kring hur man gör det här rent praktiskt och förstår att förklaringen här ovan kan låta lite väl enkel och naiv. Men vi börjar så här. För det första som krävs är ert intresse och sedan engagemang. Vad säger ni?

Det kan bli ett första steg på något magiskt för Nacka kommun och, vem vet, kanske hela Sverige?

Vänligen /Christine Funck Ritshoff, boende i Ektorp/Saltsjö-Duvnäs

{ 42 kommentarer }