Religion och kyrka

Jag har tänkt mycket på Livets ord på sistone. Jag har skrivit om dem många gånger förut och jag tror inte många förstår, knappt ens vi inom kyrkan, vilket inflytande församlingen ändå har och har haft på svensk frikyrklighet. Hatad och älskad har den ändå gått före, provocerat och brutit ny mark i många sammanhang. Liksom den så många gånger har totalt spårat ur.

Och nu läser jag att Robert Ekh, en av pastorerna som grundade församlingen, avgår, utgår, lämnar både församlingen och sin familj för att han hittat kärleken i en annan kvinna.

Det är en bomb. En otrolig nyhet.

Som grundare är Ekh en av de som hängt med längst, som betytt mest, efter Ulf Ekman. Precis som alla andra pastorer har han skrivit många böcker. Till exempel om äktenskap, familj och relationer. En bok som för övrigt knappast är särskilt nyanserad. Boken beskriver till exempel samhällets familjepolitik såhär: ”Under en lång följd av år har en medveten politisk agenda i jämlikhetens namn marginaliserat äktenskapet mellan man och kvinna och gjort det allt svårare för föräldrar att kunna ta hand om sina egna barn.”

Det som alltså varit Ekhs paradfrågor är nu det han själv faller på. Hans böcker har nu dragits tillbaka.

Givetvis är det här ytterst en tragedi för Roberts familj. Men lika mycket för församlingen Livets ord.

Jag kan inte tänka mig en mer förvirrad tid att vara medlem i nu.

Först inte bara avgår grundaren Ulf Ekman, utan byter fundamentalt trosinriktning och förkastar därmed hela den teologi kring vilken han byggt upp Livets ord. Han lämnar en skock får – ett samfund! – med orden om att han kommit till insikt att det ärligaste en kristen kan göra är att foga sig under Påven och den katolska läran. Jorden måste ha skälvt under medlemmarna på Livets ord. Men de gick vidare.

Sedan kom den ekonomiska smällen. Att ledningen, inklusive Ulf Ekman, får en livslång pension från Livets ord – även när de inte är verksamma. Ulf och hans fru Birgitta Ekman avstod sedan från pensionen. Sonen Jonathan, som är vd i Livets ord, tog ett års time out. Robert Ekh meddelade dock i december att han tänkte behålla pensionen, som innebar att han får full lön fram till 75 år och att det därefter trappas det ner. Medlemmarna fick hela tiden knapphändig information. Vad skulle de tro, tänka, göra?

Och så nu. Den pastor som gjort sig ett namn för att stå upp mot samhällets söndertrasande av kärnfamiljen lämnar nu sin familj för en flamma utomlands. En person han haft en relation till i flera år. I. Flera. År.

Först en teologisk smäll, sedan en ekonomisk smäll och nu detta.

Kan ens församlingen resa sig efter det här? Vill de?

Nuvarande huvudpastorn Joakim Lundqvist gör ett tappert arbete med att fokusera på att det handlar om just en enskild person, att alla är människor, alla gör snedsteg.

Men en församling som så tydligt byggt sitt budskap kring några enskilda personers helighet, ledarskap och budskap kommer få svårt att komma runt det svek som det här innebär.

Ett korthus faller. Och jag undrar så hur Ulf Ekman tänker. Om han såg det komma när han försvann. Om han någonstans ser ett ljus i händelserna, att fler kanske nu vågar ta steget över till katolska kyrkan. Om han ser det här som ett tecken på den orimliga idoldyrkan ett ledarskap i en fragmenterad kyrka skapar. Att enhet under påven är enda vägen.

Med allt det där sagt: att lämna Livets ord skulle för många vara som att vända ryggen till sin familj. Jag gissar ändå att man reser sig upp igen, men aldrig kommer kunna skaka av känslan av att man när som helst kan bli sviken av de man litar på mest.

Och egentligen är det nog en ganska sund insikt. Vi är ju bara människor.

Läs också:
Sofia Lilly Jönsson om ledarsveket

Mina tidigare texter om Livets ord

{ 26 kommentarer }

screenshot 2014-03-09 kl. 11.47.09

Ärligt talat, jag är lite tagen.

Jag har precis tittat på Livets ords streamade gudstjänst där Ulf Ekman står på estraden och berättar att han ska lämna den församling han startade och har lett i trettio år.

Livets ord som startade som en reaktion på att något nytt behövdes. På att andra kyrkor inte vågade tillräckligt, inte stod tillräckligt starka i tron.

Som har varit en av de mest omskrivna kyrkor i Sverige, någonsin. Som varit kontroversiella för så många saker, som varit hatade, bespottade både i och utanför kyrkan. För att sedan – inom frikyrkan – med åren bli mer accepterade.

Det är den ledaren som idag står inför sin församling på några tusen personer, med dotterförsamlingar i hela världen och som skapat en företagsverksamhet som är en av Uppsalas största (och som drivs av sonen som är kvar) – och säger att han nu ska lämna dem.

Och då inte bara kliva av pastorsskapet. Det gjorde han redan förra året och var inte särskilt konstigt med tanke på ny uppnådd ålder och känningar av utbrändhet.

Nej, han förklarar för församlingen att han ska byta inriktning. Bli katolik.

Alltså inte bara byta samfund, utan trosinriktning. Det trosinriktning som varit den kanske starkaste ytterligheten till Livets ord. De som har häckat i varsitt dike av kristenheten.

Och föreställ er nu hur de församlade ska känna, hur de ska tänka?

Deras andlige ledare i hela deras vuxna, religiösa liv säger att han inte bara ska lämna dem, utan också gå med i en trosriktning som är ganska radikalt annorlunda än den församling de är med i.
Deras herde lämnar inte bara fåren, han förklarar att den väg de vandrar på är fel. Eller i alla fall tillräckligt fel för att herden själv känner att han måste lämna dem och gå en annan väg.

Allt detta på ett möte idag. Föreställ dig nu också den nye herden. Som alltså tog över flocken för ett år sedan. Som förvisso har förtroende och uppskattning, men fortfarande bara en skärva jämfört med det grundaren Ulf Ekman har. Vad ska han säga? Givetvis måste han säga att det Ulf Ekman gör är rätt, att Gud leder saker över vårt förstånd osv. Samtidigt ska han övertyga hans fårflock om att det de gör också är rätt. Att det är rätt att sitta kvar i bänkraden, att inte följa efter Ulf Ekman. Att båda har rätt?

Och så händer något unikt. Något som aldrig hänt i Livets ords historia. Att man ”sänder” iväg sina grundare, ledare, herde. Ska säga att de inte bara är okej med deras beslut att lämna dem, utan också välsigna dem.

Det är så nye huvudpastorn Joakim Lundqvist säger till sin församling. ”Välsigna kan du göra utan att själv gå med, välsigna kan du göra utan att du själv förstår” och så ber man församlingen sluta upp runt Ulf Ekman.

Det är en så oerhört märklig uppvisning. Och både Ulf Ekman och Lundqvist får upprepade gånger nästan ursäkta saken under gudstjänsten.

Så mycket finns att säga. Och fundera. Vad händer nu med församlingen? Kommer den splittras? Kommer folk följa efter Ekman? Hur skapar man ett förhållande till det som var?
Men det ska också sägas något om journalistiken kring det här.

Sedan 2007 har en kontroversiell blogg, Aletheia, skrivit om just det här uppbrottet. Bloggen skrivs av några avhoppade Livets ord-medlemmar som haft blödande sår från sina år i församlingen, men också en aldrig sinande lust att granska vad som försiggår bakom kulisserna i församlingen. Och detta, om Ulf Ekmans väg mot katolicism, har man skrivit allra mest om. För mig, som jobbade på tidningen Dagen, avvisade jag det oftast som en sjuklig besatthet. Inte minst efter att någon smög in i Ekmans trädgård, hittade ett helgon som trädgårdsstaty som fotades och publicerades på bloggen Aletheia.  Och Livets ord själva har nekat eller vägrat svara på de ofta så påstridiga frågorna.

Men idag fick bloggen alltså rätt.

Och någonstans kan man också tycka att frågan borde fått större plats i kyrkomedier. Att den borde fått större plats hos Livets ord. Frågorna borde ställts oftare. Mer öppet.

För om det nu är så att Livets ords pastor och andlige vägledare hittat något i kyrkohistoriens absoluta rötter, katolicismen, så borde man kanske prata ännu mer öppet om detta. Prata om den egna resan dit?

Jag vet inte. Kanske hade det blivit lika förvirrat. Kanske var det bättre att bara riva av plåstret som idag.

Oavsett vilket så är det svårt att minnas en större händelse och nyhet i frikyrkosverige än denna. Den kommer sätta avtryck under lång tid framöver.

Och just nu, just idag, kommer tusentals medlemmar i Livets ord få börja en vandring mot ett sökande av en ny identitet.

{ 86 kommentarer }

screenshot 2013-11-27 kl. 23.28.32

Hittade ett brev på Facebook idag som jag måste få dela med mig av lite snabbt. TV4 har under en tid haft en humorserie, Halvvägs till himlen, om några präster i Svenska kyrkan med bland annat Johan Glans i huvudrollen. Någon skickade då in en anmälan till Domkapitlet om saken, eftersom de menade att ”dokumentären” Halvvägs till himlen pekade ut präster som ”skadat kyrkans anseende”. Vilket ju är roligt.

Och ännu roligare att Domkapitlet vid ett möte, efter ”ingående samtal” konstaterat fram till att programmet inte är en dokumentär. Svaret i sin helhet:
screenshot 2013-11-27 kl. 23.14.30

Jag hittade brevet på Facebook och gissar att det kommer först från Norrbyhus Facebooksida.
Efter att ha läst på lite om det blir det ännu bättre.

För anmälaren, Elof Sundin, finns inte. Utan är någons lags påhittad legend som spritts bland studenterna. Allt började på 60-talet, enligt den mycket detaljerade wikipedia-sidan.
”Sundins närvaro började ta sin form på teologiska institutionen under 1960-talets senare del. I undervisningen i Gamla testamentets exegetik skedde i en kurs namnupprop, varvid läraren genom felläsning ropade upp namnet ”Elof Sundin”. Ingen svarade. När saken upprepades vid ytterligare en och två lektioner började någon svara ”ja”. Saken fortsatte. Elof Sundins förmenta existens tog allt fastare former och hans namn började antecknas på olika närvarolistor och skrivningar inlämnades i hans namn och det antecknades också på olika namnlistor när tillfälle gavs. Sundin-legenden gör gällande att skrivningar i hans namn inlämnats i samtliga ämnen och att han faktiskt avlagt teol.kand.-examen.”

Ja sedär, då lärde man sig något nytt.

{ 15 kommentarer }

Sista avsnittet av Gudgubbar – med Ylva Eggehorn

av Emanuel Karlsten den januari 24, 2013

i Religion och kyrka

Idag sänder vi sista avsnittet av Gudgubbar! Det har blivit totalt nio avsnitt med några av Sveriges största portalfigurer inom kyrkan. Och så roligt det har varit! Så lyxigt det har varit! Att få besöka människor och prata religion, hitta intressanta skärpunkter i dialogen mellan den kristne och den som aldrig trott. Stort tack till magasinet Amos och tidningen Dagen som sponsrat! Och poddcaststudion Apear som hjälpt oss med ljud, vecka efter vecka!

I vårt sista avsnitt besöker vi författaren Ylva Eggehorn i hennes missionshus, strax utanför Nynäshamn. Det blir ett fint, kanske ett av våra bästa, samtal om hur man är ställföreträdare för Gud i sångtexter och författarskap.

Lyssna här, eller på Itunes!

Och tusen tack för att ni har lyssnat! Ni har varit förbluffande många som har visat intresse, hört av er med analyser och kommenterat programmen! Jag och Andreas är väldigt glada över det. Tack!

{ 3 kommentarer }

Åke Bonnier är en av Sveriges absolut rikaste människor. Och nybliven biskop i Skara stift. Vi möter Bonnier-arvtagaren som pratar om förhållandet till pengar. Hur tolkar en av de rikaste Jesu ord ”lämna allt du äger och följ mig”?

Jag och Andreas träffar honom på hans kontor i Skara.

Lyssna här nedan eller via Itunes – sök på Gudgubbar (några har rapporterat om ett fel i sändningen, Soundcloud är medvetna om detta och jobbar på en lösning)
Programmet sponsras av tidningen Dagen.

{ 1 kommentar }

Helt otroligt att vi har gjort sju avsnitt, men glömt fota nästan alla. Hur som helst. I veckan besökte vi riksateisten Lena Andersson för prata om kristendom. Lena gillar inte den tvärsäkra kristendomen, så vi pratade med henne om kristendomens fördelar. Mitt bland allt dåligt, finns det något att lära?
Finns att lyssna via Soundcloud eller på Itunes!
Här kan du lyssna på tidigare avsnitt.

{ 2 kommentarer }

Nu är Gudgubbar tillbaka efter en veckas julledighet! Denna gången pratar vi om Guds röst. Vem har rätt att tolka den? Jag och Andreas Ekström träffar en av Sveriges kändaste frikyrkopastorer. Om själavård, predikan och om man kan ändra sig efter att ha talat Guds ord in i någon annan människas liv.
Du kan också lyssna på Itunes genom att söka på Gudgubbar. Avsnittet sponsras av Amos magasin.

{ 1 kommentar }

Nytt avsnitt av Gudgubbar – med Caroline Krook

av Emanuel Karlsten den december 20, 2012

i Religion och kyrka

Idag sänder vi sista avsnittet innan jul, vårt femte avsnitt! Det är med en av landets mest kända biskopar, Caroline Krook. Som också är en av landets mest provokativa. Ofta för att hon tagit sida med utanförskap inom kyrkan. Vilket också är ämnet för dagen – varför är kyrkan så dålig på att inkludera andra än den traditionella besökaren?

Och så pratar vi om vad som hände efter att Andreas fick helande-bön av Linda Bergling.

Du kan också lyssna på Gudgubbar via Itunes.

Läs också Lunds domkyrkoförsamling som gjorde en intervju med Andreas om programmet.

Avsnittet sponsras av Amos magasin.

Övriga avsnitt:
Gudsbilder
Helande
Gud och media
Gud och musik

{ 3 kommentarer }

Idag har vi ett nytt avsnitt av Gudgubbar ute, denna gång träffar vi hårdrockslegendaren Ulf Christiansson i hans studio i Göteborg.

Ulf Christiansson är med sitt band Jerusalem en av Sveriges största hårdrockare. Eller han var det åtminstone på 80-talet, i klass med Europe. Han turnerade över hela världen och var stor även i Sverige. Samtidigt var han kristen. Superkristen. Missionerande, evangeliserande kristen. Och det fungerade då. Men skulle det fungerat i dag? Det pratar vi om i dagens avsnitt. Som vanligt sponsras Gudgubbar av Amos magasin http://amosmagasin.se

Här lyssnar du på det i Itunes. Här prenumererar du på avsnitten via RSS. Och här kan du få ett mejl varje gång ett nytt avsnitt är ute!

 

Känner också att jag pitchade de två senaste avsnitten av Gudgubbar lite dåligt.

Vårt andra avsnitt, det med Linda Bergling, är häpnadsväckande på många sätt. Det finns en nyhet insprängd här, som Dagen hittade, om att hennes helandeförsamling fått tillstånd av socialstyrelsen. Det innebär att soc kan remittera patienter till hennes helandekurser. Vi pratar lite om det och hur hon också har flera medicinska bevis för att folk blir helade i hennes församling. Andreas Ekström, som för dagen var rejält sjuk, blev dock inte helad. Tvärtom fick han senare på dagen akut åka in till sjukhus.
Det var väntat att avsnittet skulle skapa kraftiga reaktioner. Många har också undrat varför jag inte var mer kritisk. Vilket på ett sätt var skönt, jag trodde jag skulle uppfattas som för kritisk. Efter mina år på tidningen Dagen var det en otrolig balans att vara kritisk, men även förstående. För att det här är Lindas uppfattning. Det är Lindas språkbruk, Lindas värld. Jag säger inte att helanden inte finns, men jag säger heller inte att det är helanden som sker i Lindas församling.

Min inställning till allt detta försökte jag tydliggöra med min berättelse om Benny Hinn, en i mina ögon falsk profet. Hur som helst, jag tror att balansen blev sämre av att Andreas var så begränsad med sin sjuka hals.

Och. Förra avsnittet med Siewert Öholm presenterade jag också lite slarvigt. Öholm, sin vana trogen, levererade en rad oneliners. Om hur missade jag också en rad saker. Som att Sveriges radio P3 är en underavdelning till RFSU, att det finns en censur i medier mot Gud och att länge arbetat med att få kanalen Fox News till Sverige, som han tycker är balanserad och bra.

Tack till alla som lyssnar och kommer med feedback! Det är verkligen en förmån att göra de här programmen, tycker Andreas och jag!

Och tusen tack till Amos Magasin som sponsrar och gör det ekonomiskt möjligt för oss att åka runt i landet och träffa alla dessa personer!

{ 2 kommentarer }

Lite på språng – men har precis laddat upp ett nytt avsnitt av Gudgubbar. Denna gång med Siewert Öholm. Öholm är en av medievärldens legender och har gjort flera religionsprogram under tiden. Men framförallt stora debattprogram. Både Andreas och jag är såklart mycket medieintresserade så det här var ett favoritämne.
Har Gud avvecklats i medier? Borde det finnas mer religionsprogram? Mer program om kristen tro i TV, radio finns det en beröringsskräck för Gud i media?

Allt det och lite till här nedan eller på Itunes (sök på Gudgubbar).
Avsnittet sponsras av Amos magasin.

{ 1 kommentar }