Aftonbladet

När blir en skärmdump journalistik?

av Emanuel Karlsten den september 11, 2014

i Medier och internet

Jag vill dela en tanke här.

Jag postade det här på Twitter tidigare idag:

 

Det är en skärmdump från en Facebookstatus som delats massor idag. Jag har ingen aning om den är sann och tyckte inte heller att det var extremt viktigt i det här fallet. Genom att ta bort personens namn så var själva storyn mer intressant. Som diskussionsunderlag eller tankebränsle om civilkurage och dess gränser.

Bilden blir allt mer spridd och Aftonbladet, Sveriges största tidning, jagar efter personen som skrivit bilden. De får inte tag på henne. Och tar då ett beslut att göra en skärmdump och göra en artikel bara kring det.

Det är en illa gjord artikel. Som först inte alls täckte över hennes namn, men en tid efter publiceringen ändå suddade ut det. Men trots det fortsätter hennes namn – det enda namn hon uppgett på Facebook – finnas i rubriken.

aftonb

Artikeln handlar inte om något mer. Aftonbladet säger att de ”förgäves” försökt att nå Johanna.

Så är det här journalistik? Nej.

Måste allt Aftonbladet gör vara journalistik? Nej.

Men visst finns ändå någon typ av ansvar att åtminstone låta personen själv få avgöra om den ska synas på Sveriges största tidning?

Vi har en situation nu där alla tidningar har förstått makten man har med sin egen räckvidd. Vilka snöbollseffekter det kan ge att snurra igång en viral post. Den här artikeln, som totalt inte kommer upp i ens 500 teckens text, har redan fått över 18 000 reaktioner på Facebook. Det är mer än vad facebookposten hade likes när den skärmdumpades.

Så vad är då skillnaden? Dels att Aftonbladet har ett särskilt och mycket större ansvar än den med 10 eller 100 000 följare på sociala medier. Och dels att det som gör dem unika är att deras artiklar gör anspråk på att vara journalistik, inte bara blinkningar och retweets. Det har vi sociala medier till.

Hur personen själv reagerat? Hon har stängt eller tagit bort sin Facebooksida. Utan att ge någon övrig hänvisning.

{ 6 kommentarer }

Facebookdelningar. Så brukar kalla den siffra som står under en tidningsartikel. Så brukar vi också skriva när vi skryter om att något blivit viralt. ”Delat 100 000 gånger” och så vidare. Detta trots att vi har varit många som tidigare skrivit texter om att siffrorna inte alls är delningar, utan interaktioner.

Debatten fick ytterligare ett case när en Timbroskribent dömde ut Aftonbladet ledares skryttext om att de är mest delade i Sverige. En genomgång visade ”delningar” och att Aftonbladet ledare delas mest i Sverige. Det är jag ganska övertygad om att de gör, av flera skäl. Men det finns anledning att påpeka några saker.

Aftonbladet har på sina artiklar valt att använda Facebook för kommentarer. Ska man kommentera en artikel får man logga in på sitt Facebook-konto och posta en kommentar. Denna kommentar behöver inte synas på någon annan plats än under Aftonbladet-artikeln, men det är ändå Facebook som står för inloggningen och hanteringen.

Men vad som inte är lika uppenbart är att varje gång någon kommenterar så ökar siffran som vi brukar kalla ”Facebookdelningar”. Inte bara det. Varje gång någon gillar en facebook-kommentar som postats på Aftonbladet.se ökar siffran.

Vi  var några stycken som var tveksamma till det här, som jag skrev i en länkkommentar tidigare idag. Det verkade helt enkelt osannolikt att Facebook skulle ha skapat ett system som så lätt kunde manipuleras av att låta Facebook själva ta hand om artikel-kommentarerna.

Så med @hampusbrynolf’s hjälp gjorde vi ett test: en bloggpost med facebook-kommentarer påslagna. Varje gång vi skrev en kommentar där ökade antalet ”facebooklikes”, som Facebook valt att kalla det. Varje gång vi gillade varandras kommentarer ökade det också.
Vi testade vidare att dela länken till bloggposten i en sluten Facebook-grupp. Siffran ökade. Däremot ökade den inte när vi testade att kommentera länken i den slutna gruppen. Inte ens när länken postades som en egen ”trådstart” i den slutna gruppen.
Sista testet var att posta länken som en Facebook-status på min privata profil och sedan kommentera på den. Siffran ökade inte bara efter att jag postat, utan också för varje kommentar som skrevs på min Facebookstatus och varje gång någon ”gillade” min Facebookstatus. Siffran ökade inte varje gång någon gillade kommentarer som skrivits på Facebookstatusen.

Under hela testet använde vi Facebook graph. Där såg man tydligt hur Facebook räknade interaktioner. Varje gång någon delade länken i en status eller en kommentar blev det en ”share”. Varje gång någon kommenterade, antingen i bloggposten eller under Facebookstatus som länkat bloggposten, blev det en ”comment count”. Här fanns också ytterligare ett fält där Facebook faktiskt särskiljde på kommentarer som postats under själva bloggposten i den så kallade ”comment box”, men de sorterades ändå inte ut när totalen räknades samman.
Till sist räknades också alla ”likes”, det vill säga de gånger någon klickat ”gilla” på antingen en kommentar i bloggposten, eller en facebookstatus som innehåller en länk till bloggposten.

Är det förvirrat? Det är hela poängen. Det är extremt krångligt.

Och är du fortfarande förvirrad, läs @hampusbrynolf’s försök att reda ut det.

 

Det viktigaste att förstå dock är att facebooksiffran aldrig visar antalet delningar. Skulle man bryta ner siffrorna är alltid antalet delningar den lägsta siffran. Varför det i framtiden blir viktigt att kalla det ”interaktioner” istället.

I det sammanhanget blir faktiskt Aftonbladet ledares mätning grovt missvisande.

Tittar vi bara på den mest delade artikeln på Aftonbladet ledare under mätperioden har den över 6 000 ”likes” – det vill säga interaktioner. I denna siffra räknas alltså de 385 kommentarer som postats under Aftonbladet i Facebooks kommentarbox.

screenshot 2013-10-10 kl. 17.59.01

Men i antalet ”interaktioner” räknas också de ”gilla” som klickats på kommentarerna. Den första kommentaren har alltså fått 87 ”gilla”. Den andra i  bild här ovanför har fått 54 ”gilla”. Detta innebär att bara dessa två kommentarer har piskat upp totalt 143 av vad Facebook kallar ”likes”, vad vi har kommit kalla ”delningar”, men vad som egentligen bara är ”interaktioner”.

Går vi sedan vidare och räknar ihop de 16 kommentarer som syns (utan att man behöver klicka sig vidare) under krönikan blir totalen 747.

Alltså: de 16 första kommentarerna på Aftonbladets krönika jag räknar står för drygt 12 procent av de totala delningarna.

Totalt har artikeln:  4715 likes,  516 shares och 1066 kommentarer. Total: 6297. Men sannolikt kommer alltså majoriteten av interaktionerna från just att Aftonbladet har påkopplade kommentarer.

Så: är detta fel? Man kan ju tycka att det är smart av Aftonbladet att passa på att utnyttja systemet för att bumpa upp antalet Facebookinteraktioner. Och det är det kanske när man ska göra sådana här jämförelser.

Men det säger väldigt lite om hur många som faktiskt engagerats av Aftonbladets ledare.

Allt detta åt sidan: Aftonbladet skulle leda även om vi bara mätte delningar, tror jag. Vilket Aftonbladets genomgång med svenskan hintar om. 
Kanske är det ett mer rättvist sätt att mäta genomslag.

Läs också Kullin som gjort en större genomgång och sammanställning om det här.

{ 4 kommentarer }

Det finns flera saker att säga om artikeln i Aftonbladet i dag.

1) Hur KUNDE jag tillåta Aftonbladet att spara den där bedrövliga bylinebilden där jag har ett SIGNALLJUS till FINNE i pannan.

2) Det _är_ viktigt för Facebook att ta sitt ansvar. Om någon äger en lokal där mobbing underlättas finns det ett ansvar även för lokalägaren. Facebook tar det i viss utsträckning med sina anmälningsfunktioner, men jag tror man behöver vara mer på tå där. Men lika viktigt är det att finnas tillgänglig. Vi har sett hur Google har kommit undan mycket enklare i Sverige de senaste åren. Mycket tack vare ett svenskt kontor (som inte bara är här för PR och sälj) som ökat sin transparens, gjort sig tillgänglig för media. Facebook fortsätter att vara svårtåtkomliga. Det cementerar bilden av dem som svåra att nå.

3) Facebook är inte de enda som ska ta ansvar. Inte heller de som ska ta mest ansvar. Det är du, jag, föräldrar och lärare som har ansvar att finnas med våra barn, där barn finns. Detta borde kanske kommit fram mer i artikeln utifrån hur mycket vi talade om det, men vinkeln var på just nätjättarnas ansvar.
Mer om vårt ansvar här: http://ajour.se/det-unika-instagramupproret-ar-inget-bevis-for-internets-ondska/

4) Den trevande process vi är inne i nu, där vi kräver ansvar från olika håll, är smärtsam. Och måste få vara just smärtsam. Vi kan inte greppa efter enkla lösningar. Vi måste hålla debatten levande. Vilket Joakim Jardenberg skriver föredömligt om:http://ajour.se/debatten-om-instagramupploppet-behover-smarta-inte-mer-kontroll/

{ 1 kommentar }

Ikväll kan vi vinna Guldspade!

av Emanuel Karlsten den mars 24, 2012

i journalistik

Jag har tänkt i flera veckor att jag skulle skriva något om den guldspadenominering som Kristina Edblom och Claes Petersson fått. Men det har inte blivit av. Här kommer åtminstone en kort uppdatering.

I augusti förra året ville Aftonbladet upprepa den succé och genombrott man upplevde att man hade haft med Skolgranskningen. Skolgranskningen var ett av de första jobb jag gjorde som frilans och ett koncept som jag byggde tillsammans med Aftonbladet. Idén var att bygga en sajt som tog tillvara på alla läsares enorma kunskap om ett område där journalister är totalt beroende av tips.

Jag har skrivit om Skolgranskning tidigare och får anledning att återkomma till metoden igen.

Men i augusti ville Aftonbladet börja ännu tidigare, bjuda in läsarna till och med innan en idé fanns. Jag var med även den här gången och vi beslutade att låta läsarna själva bestämma ämne:

Lite förvånande röstade läsarna fram en granskning av psykvården. Snart kopplades Aftonbladets två smarta grävare Kristina Edblom och Claes Petersson in.

Tillsammans var vi ett team på över åtta personer som jobbade del- eller heltid med projektet. Maria Trägårdh projektledde, jag var ansvarig för metoden på sajten, men framförallt var det Claes och Kristina som stod för det stora journalistiska arbetet.

Det är de som ikväll är nominerade mot SVT:s FAS3-granskning.

En stor delegation från Aftonbladet är här för att förhoppningsvis jubla när kuvertet ikväll sprättas och granskningen Piller pengar psykvård kammar hem guldspaden.

Håll tummarna!

{ 1 kommentar }

Idag är jag ”experten” på löpet

av Emanuel Karlsten den oktober 4, 2011

i Medier och internet

Men väldigt tacksam över att inte gestalta den bekymrade användaren. I stället är jag den glade experten i mystikljus:

Jag har bara haft löp en gång tidigare. Det var på Expressen och jag varnade för Firesheep. Det var läskigt på riktigt. Den här gången är det inte läskigt alls, utan bara nya Facebook som rullar ut. Just ”var försiktig” var kanske inte andemeningen i det jag sa, även om det såklart är bra att vara försiktig – många tror att de har stängda profiler, när de egentligen är öppna. Men det blev ett expert-varnar-löp.

Men allt det här har vi pratat om flera gånger förut. I DN-krönikan, på TV4-nyhetsmorgon och i Aftonbladet-chatt. Och nu alltså även på löp. Artikeln finns ännu inte på nätet här.

{ 0 kommentarer }

Idag offentliggjordes mitt näst sista hemliga höstprojekt: Jag omvärldsbevakar för Tidningsutgivarna.

Tidningsutgivarna är en branschorganisation för Sveriges alla tidningar och mitt uppdrag kommer att bli att bidra med trendspaningar kring hur branschen förändras, var journalistiken hittar nya affärer och tipsa om hur internet tar form.

Det är inget omfattande uppdrag, men jag ingår i deras redaktion som skriver några artiklar på deras sajt i veckan och en slags exekutiv rapport i månaden.

För mig är det ett uppdrag som passar som hand i handske. Jag tillbringar ändå mycket tid att omvärldsbevaka genom mina länkposter och det här blir en chans att dyka ner lite djupare i vissa ämnen, förklara dem och kanske också få möjlighet att researcha lite mer. Framförallt blir det skönt att kunna motivera för mig själv varför jag lägger ner så många timmar på att knarka RSS-flöden.

Jag kan förstå att det samtidigt kan uppfattas luddigt vad jag egentligen gör nu. Låt mig därför bena ut det lite:

1) Krönikör på Dagens nyheter. Det är inte omfattande, men det är det tillsvidare-avtal jag har i dagsläget och därför det som kommer överst. Avtalet innebär att jag skriver krönikor i DN:s nyhetsdel varannan tisdag.

2) Omvärldsbevakare på TU. Ett uppdrag som sträcker sig till och med Maj 2012.

3) Konsult, föreläsare och skribent. Det mest flyktiga området i mitt företagande, men också det där jag har min största inkomst. Här ingår till exempel Aftonbladets livegräv, som just nu pågår på http://granskning.aftonbladet.se. Aftonbladet och jag har än så länge inget fast avtal, utan jag är under perioder inhyrd i projekt där min roll allra mest handlar om metodutveckling. Men i kategorin i övrigt ingår också föreläsningar och mer diskreta konsultjobb. Mina största arbetsgivare inom det här området är utan tvekan olika medieföretag, men här finns också allt från studieförbund, webbyråer, kyrkor, skolor, konferenser och vanliga företag.

4) ? Snart, väldigt snart, kan jag berätta om mitt allra stoltaste nya projekt. Som förhoppningsvis också kommer att förändra mycket i sättet vi ser att journalistik skapas, hittar form och drivs av.

Jag lovar återkomma om det. Mycket snart. Det kommer att bli så fantastiskt bra.

Men just i dag är jag bara stolt över att vara en del av Tidningsutgivarnas team!

{ 1 kommentar }

En DN-krönika om trams

av Emanuel Karlsten den augusti 30, 2011

i Medier och internet

Det enda jag kan tänka på nu är mediehusens stängning av kommentarsfälten. Det gör mig så upprörd, så ledsen, så arg att jag på riktigt ligger vaken och tänker på det.

Det handlar inte om censur, det handlar inte om nätromantik, det handlar om hur mediehusen skopar ur stora delar av sin relevans genom att låtsas som att de – som Expressen beskrivit det – är offer för en ”omogen” nätkultur. Min sorg ligger inte hos människor som inte får kommentera, utan hos mediehus som har haft decennier av tid på sig och reagerar först när de står utan val.

Men om detta vill jag ännu varken skriva om eller kommentera mer än så. Två av de som gjort förändringar är mina uppdragsgivare och den tredje är min förra arbetsgivare och dessutom största konkurrent till en av mina nuvarande uppdragsgivare. Det är därför känsligt, jag behöver välja mina ord för att det varken ska avfärdas som partsinlaga, eller klumpig internkritik. För mig handlar det inte om något av det. Kort sagt är jag ändå tacksam för att jag känner större respekt och förståelse för min uppdragsgivares, Dagens nyheter och Aftonbladet, beslut än min förra arbetsgivares Expressen.

Och ska vi försöka se något positivt kan vi ändå säga att det är ett berömvärt första steg till något bättre. Egentligen efterlyser jag nog bara en större ödmjukhet kring historieskrivningen – ett erkännande om att man får den kommentarskultur man förtjänar.

Skit i det nu. Den här bloggposten skulle handla om dagens DN-krönika. Jag funderade ett tag på näthat, och även om jag ångrar det i dag tänkte jag att allt ändå är sagt, inget kan tillföras. Så jag skrev om trams istället:

Det låter kanske värre än vad det är, men det är en passning till kritikerna som avfärdar internet som dåligt, för att det innehåller så mkt trams. När det egentligen är just tramset som håller ihop oss. Och alltid har hållt ihop oss. Ett slag socialt kitt. Du läser krönikan här. Men eftersom det för tillfället inte går att kommentera på DN så kan du facebooka och twittra eller kommentera här nedan istället.

{ 17 kommentarer }

I helgen har den här bilden skickats runt på Steve Jobs, som nyss lämnade som vd för Apple pga hälsoskäl.

Det är skvallersajten TMZ som köpt bilden exklusivt av PacificCoastNews, rapporterar Reuters.

Vid första anblick är det svårt att förstå hur Apple, som så sällan släpper bilder på sin VD och lyckas så väl med att hålla hemligheter som kan påverka marknaden negativt, skulle låta Jobs stå på gatan i klänning, strumpor i sandaler tillsammans med en leende… assistent. Men det må ju vara.

Men internet har tittat närmare på bilden. Och ser en riktigt tragisk photoshoppning kring Jobs bild (klicka på bilden för att förstora):

Det har inte hindrat bilden från att spridas. Överallt. Även om några har rapporterat kritiskt om den, inklusive Reuters, har det i Sverige både gjorts dokument och rapporterats att ”bilden är tagen i fredags”.

Det kan så klart vara relevant att rapportera om en bild som blivit så vida spridd (att den mycket väl kan påverka både aktiemarknaden och vår uppfattning om Jobs och Apple), men allra mest påminner den om vikten att vara försiktig med var vi får vår information om – och att med photoshops utbredning förstå att vi står inför en helt ny typ av källkritik.

Uppdaterat: Gawker har fått svar från fotografen som intygar att bilden inte är manipulerad. Vad det säger vet jag inte. Det ger i alla fall ytterligare en dimension åt vikten av källkritik.

{ 2 kommentarer }

Hemlig grej nr1 klar!

av Emanuel Karlsten den augusti 24, 2011

i Medier och internet

Ett av de hemliga grejerna kan nu äntligen skrikas från hustaken om. Det blir favorit i repris med Aftonbladet. Projektet börjar officiellt imorgon, men Aftonbladet har redan idag publicerat en promotionfilm inför projektet, som Resumé, skriver om.

Återkommer med mer info senare.

{ 6 kommentarer }

När så norska medier började rapportera från husrazzior och publicera pixlade bilder på skjutaren, var det bara en tidsfråga. När skulle namn och bild på den person som gick loss och sköt på Utöya publiceras?

Det började med att perifera europeiska länder publicerade. Som Polen. Sedan följde Sky news upp som första (eller var det Daily news?) stora internationella medie. Därefter blev VG.no (eller var det tv2?) första medie i Norge.

Och då var det bara Sverige kvar. På @Expressen är Per-Anders Broberg ansvarig utgivare och strax efter halv två gick meddelande ut till redaktionen om att publicera:

Då hade Aftonbladet, en kvart tidigare, beslutat att inte gå ut med namn och bild. Men fyra minuter efter Expressens beslut ändrar sig Aftonbladet. 01.42 publicerar även Aftonbladet namn. Först en dryg kvart senare, 01.58, publicerar man bild.

Själv hade jag beslutat att inte outa den misstänktes namn. Men när nu båda stora nättidningarna publicerats döljer eller hjälper jag knappast något för någon genom att låtsas som att namn och bild inte finns.

Men mest tydligt blir det kanske att pratet om att varje ansvarig utgivare gör sin egen bedömning tillsynes är…fluff. Eller slumpade det sig så att de båda ansvarige utgivarna kom fram till sitt beslut exakt samtidigt? (DN och SvD har ännu inte outat namnet)

Med det sagt är nästa steg att ta en närmare titt på de konton i sociala medier som publicerats av Anders. Det finns mycket spännande att fundera kring där. Är allt planerat i minsta detalj?

{ 3 kommentarer }