Aftonbladet

En kommentar om kommentaren angående Facebooks ansvar

av Emanuel Karlsten den december 19, 2012

i Medier och internet

Det finns flera saker att säga om artikeln i Aftonbladet i dag.

1) Hur KUNDE jag tillåta Aftonbladet att spara den där bedrövliga bylinebilden där jag har ett SIGNALLJUS till FINNE i pannan.

2) Det _är_ viktigt för Facebook att ta sitt ansvar. Om någon äger en lokal där mobbing underlättas finns det ett ansvar även för lokalägaren. Facebook tar det i viss utsträckning med sina anmälningsfunktioner, men jag tror man behöver vara mer på tå där. Men lika viktigt är det att finnas tillgänglig. Vi har sett hur Google har kommit undan mycket enklare i Sverige de senaste åren. Mycket tack vare ett svenskt kontor (som inte bara är här för PR och sälj) som ökat sin transparens, gjort sig tillgänglig för media. Facebook fortsätter att vara svårtåtkomliga. Det cementerar bilden av dem som svåra att nå.

3) Facebook är inte de enda som ska ta ansvar. Inte heller de som ska ta mest ansvar. Det är du, jag, föräldrar och lärare som har ansvar att finnas med våra barn, där barn finns. Detta borde kanske kommit fram mer i artikeln utifrån hur mycket vi talade om det, men vinkeln var på just nätjättarnas ansvar.
Mer om vårt ansvar här: http://ajour.se/det-unika-instagramupproret-ar-inget-bevis-for-internets-ondska/

4) Den trevande process vi är inne i nu, där vi kräver ansvar från olika håll, är smärtsam. Och måste få vara just smärtsam. Vi kan inte greppa efter enkla lösningar. Vi måste hålla debatten levande. Vilket Joakim Jardenberg skriver föredömligt om:http://ajour.se/debatten-om-instagramupploppet-behover-smarta-inte-mer-kontroll/

{ 1 kommentar }

Ikväll kan vi vinna Guldspade!

av Emanuel Karlsten den mars 24, 2012

i journalistik

Jag har tänkt i flera veckor att jag skulle skriva något om den guldspadenominering som Kristina Edblom och Claes Petersson fått. Men det har inte blivit av. Här kommer åtminstone en kort uppdatering.

I augusti förra året ville Aftonbladet upprepa den succé och genombrott man upplevde att man hade haft med Skolgranskningen. Skolgranskningen var ett av de första jobb jag gjorde som frilans och ett koncept som jag byggde tillsammans med Aftonbladet. Idén var att bygga en sajt som tog tillvara på alla läsares enorma kunskap om ett område där journalister är totalt beroende av tips.

Jag har skrivit om Skolgranskning tidigare och får anledning att återkomma till metoden igen.

Men i augusti ville Aftonbladet börja ännu tidigare, bjuda in läsarna till och med innan en idé fanns. Jag var med även den här gången och vi beslutade att låta läsarna själva bestämma ämne:

Lite förvånande röstade läsarna fram en granskning av psykvården. Snart kopplades Aftonbladets två smarta grävare Kristina Edblom och Claes Petersson in.

Tillsammans var vi ett team på över åtta personer som jobbade del- eller heltid med projektet. Maria Trägårdh projektledde, jag var ansvarig för metoden på sajten, men framförallt var det Claes och Kristina som stod för det stora journalistiska arbetet.

Det är de som ikväll är nominerade mot SVT:s FAS3-granskning.

En stor delegation från Aftonbladet är här för att förhoppningsvis jubla när kuvertet ikväll sprättas och granskningen Piller pengar psykvård kammar hem guldspaden.

Håll tummarna!

{ 1 kommentar }

Idag är jag ”experten” på löpet

av Emanuel Karlsten den oktober 4, 2011

i Medier och internet

Men väldigt tacksam över att inte gestalta den bekymrade användaren. I stället är jag den glade experten i mystikljus:

Jag har bara haft löp en gång tidigare. Det var på Expressen och jag varnade för Firesheep. Det var läskigt på riktigt. Den här gången är det inte läskigt alls, utan bara nya Facebook som rullar ut. Just ”var försiktig” var kanske inte andemeningen i det jag sa, även om det såklart är bra att vara försiktig – många tror att de har stängda profiler, när de egentligen är öppna. Men det blev ett expert-varnar-löp.

Men allt det här har vi pratat om flera gånger förut. I DN-krönikan, på TV4-nyhetsmorgon och i Aftonbladet-chatt. Och nu alltså även på löp. Artikeln finns ännu inte på nätet här.

{ 0 kommentarer }

Nytt större uppdrag – och vad gör jag egentligen?

av Emanuel Karlsten den september 6, 2011

i Medier och internet

Idag offentliggjordes mitt näst sista hemliga höstprojekt: Jag omvärldsbevakar för Tidningsutgivarna.

Tidningsutgivarna är en branschorganisation för Sveriges alla tidningar och mitt uppdrag kommer att bli att bidra med trendspaningar kring hur branschen förändras, var journalistiken hittar nya affärer och tipsa om hur internet tar form.

Det är inget omfattande uppdrag, men jag ingår i deras redaktion som skriver några artiklar på deras sajt i veckan och en slags exekutiv rapport i månaden.

För mig är det ett uppdrag som passar som hand i handske. Jag tillbringar ändå mycket tid att omvärldsbevaka genom mina länkposter och det här blir en chans att dyka ner lite djupare i vissa ämnen, förklara dem och kanske också få möjlighet att researcha lite mer. Framförallt blir det skönt att kunna motivera för mig själv varför jag lägger ner så många timmar på att knarka RSS-flöden.

Jag kan förstå att det samtidigt kan uppfattas luddigt vad jag egentligen gör nu. Låt mig därför bena ut det lite:

1) Krönikör på Dagens nyheter. Det är inte omfattande, men det är det tillsvidare-avtal jag har i dagsläget och därför det som kommer överst. Avtalet innebär att jag skriver krönikor i DN:s nyhetsdel varannan tisdag.

2) Omvärldsbevakare på TU. Ett uppdrag som sträcker sig till och med Maj 2012.

3) Konsult, föreläsare och skribent. Det mest flyktiga området i mitt företagande, men också det där jag har min största inkomst. Här ingår till exempel Aftonbladets livegräv, som just nu pågår på http://granskning.aftonbladet.se. Aftonbladet och jag har än så länge inget fast avtal, utan jag är under perioder inhyrd i projekt där min roll allra mest handlar om metodutveckling. Men i kategorin i övrigt ingår också föreläsningar och mer diskreta konsultjobb. Mina största arbetsgivare inom det här området är utan tvekan olika medieföretag, men här finns också allt från studieförbund, webbyråer, kyrkor, skolor, konferenser och vanliga företag.

4) ? Snart, väldigt snart, kan jag berätta om mitt allra stoltaste nya projekt. Som förhoppningsvis också kommer att förändra mycket i sättet vi ser att journalistik skapas, hittar form och drivs av.

Jag lovar återkomma om det. Mycket snart. Det kommer att bli så fantastiskt bra.

Men just i dag är jag bara stolt över att vara en del av Tidningsutgivarnas team!

{ 1 kommentar }

En DN-krönika om trams

av Emanuel Karlsten den augusti 30, 2011

i Medier och internet

Det enda jag kan tänka på nu är mediehusens stängning av kommentarsfälten. Det gör mig så upprörd, så ledsen, så arg att jag på riktigt ligger vaken och tänker på det.

Det handlar inte om censur, det handlar inte om nätromantik, det handlar om hur mediehusen skopar ur stora delar av sin relevans genom att låtsas som att de – som Expressen beskrivit det – är offer för en ”omogen” nätkultur. Min sorg ligger inte hos människor som inte får kommentera, utan hos mediehus som har haft decennier av tid på sig och reagerar först när de står utan val.

Men om detta vill jag ännu varken skriva om eller kommentera mer än så. Två av de som gjort förändringar är mina uppdragsgivare och den tredje är min förra arbetsgivare och dessutom största konkurrent till en av mina nuvarande uppdragsgivare. Det är därför känsligt, jag behöver välja mina ord för att det varken ska avfärdas som partsinlaga, eller klumpig internkritik. För mig handlar det inte om något av det. Kort sagt är jag ändå tacksam för att jag känner större respekt och förståelse för min uppdragsgivares, Dagens nyheter och Aftonbladet, beslut än min förra arbetsgivares Expressen.

Och ska vi försöka se något positivt kan vi ändå säga att det är ett berömvärt första steg till något bättre. Egentligen efterlyser jag nog bara en större ödmjukhet kring historieskrivningen – ett erkännande om att man får den kommentarskultur man förtjänar.

Skit i det nu. Den här bloggposten skulle handla om dagens DN-krönika. Jag funderade ett tag på näthat, och även om jag ångrar det i dag tänkte jag att allt ändå är sagt, inget kan tillföras. Så jag skrev om trams istället:

Det låter kanske värre än vad det är, men det är en passning till kritikerna som avfärdar internet som dåligt, för att det innehåller så mkt trams. När det egentligen är just tramset som håller ihop oss. Och alltid har hållt ihop oss. Ett slag socialt kitt. Du läser krönikan här. Men eftersom det för tillfället inte går att kommentera på DN så kan du facebooka och twittra eller kommentera här nedan istället.

{ 17 kommentarer }

Skvallertidningens fejkade bild på Steve Jobs lurar världen – och Sverige

av Emanuel Karlsten den augusti 28, 2011

i Medier och internet

I helgen har den här bilden skickats runt på Steve Jobs, som nyss lämnade som vd för Apple pga hälsoskäl.

Det är skvallersajten TMZ som köpt bilden exklusivt av PacificCoastNews, rapporterar Reuters.

Vid första anblick är det svårt att förstå hur Apple, som så sällan släpper bilder på sin VD och lyckas så väl med att hålla hemligheter som kan påverka marknaden negativt, skulle låta Jobs stå på gatan i klänning, strumpor i sandaler tillsammans med en leende… assistent. Men det må ju vara.

Men internet har tittat närmare på bilden. Och ser en riktigt tragisk photoshoppning kring Jobs bild (klicka på bilden för att förstora):

Det har inte hindrat bilden från att spridas. Överallt. Även om några har rapporterat kritiskt om den, inklusive Reuters, har det i Sverige både gjorts dokument och rapporterats att ”bilden är tagen i fredags”.

Det kan så klart vara relevant att rapportera om en bild som blivit så vida spridd (att den mycket väl kan påverka både aktiemarknaden och vår uppfattning om Jobs och Apple), men allra mest påminner den om vikten att vara försiktig med var vi får vår information om – och att med photoshops utbredning förstå att vi står inför en helt ny typ av källkritik.

Uppdaterat: Gawker har fått svar från fotografen som intygar att bilden inte är manipulerad. Vad det säger vet jag inte. Det ger i alla fall ytterligare en dimension åt vikten av källkritik.

{ 2 kommentarer }

Hemlig grej nr1 klar!

av Emanuel Karlsten den augusti 24, 2011

i Medier och internet

Ett av de hemliga grejerna kan nu äntligen skrikas från hustaken om. Det blir favorit i repris med Aftonbladet. Projektet börjar officiellt imorgon, men Aftonbladet har redan idag publicerat en promotionfilm inför projektet, som Resumé, skriver om.

Återkommer med mer info senare.

{ 6 kommentarer }

Svenska tidningar seriepublicerade namn och bild på #utoya-skjutaren

av Emanuel Karlsten den juli 23, 2011

i Medier och internet

När så norska medier började rapportera från husrazzior och publicera pixlade bilder på skjutaren, var det bara en tidsfråga. När skulle namn och bild på den person som gick loss och sköt på Utöya publiceras?

Det började med att perifera europeiska länder publicerade. Som Polen. Sedan följde Sky news upp som första (eller var det Daily news?) stora internationella medie. Därefter blev VG.no (eller var det tv2?) första medie i Norge.

Och då var det bara Sverige kvar. På @Expressen är Per-Anders Broberg ansvarig utgivare och strax efter halv två gick meddelande ut till redaktionen om att publicera:

Då hade Aftonbladet, en kvart tidigare, beslutat att inte gå ut med namn och bild. Men fyra minuter efter Expressens beslut ändrar sig Aftonbladet. 01.42 publicerar även Aftonbladet namn. Först en dryg kvart senare, 01.58, publicerar man bild.

Själv hade jag beslutat att inte outa den misstänktes namn. Men när nu båda stora nättidningarna publicerats döljer eller hjälper jag knappast något för någon genom att låtsas som att namn och bild inte finns.

Men mest tydligt blir det kanske att pratet om att varje ansvarig utgivare gör sin egen bedömning tillsynes är…fluff. Eller slumpade det sig så att de båda ansvarige utgivarna kom fram till sitt beslut exakt samtidigt? (DN och SvD har ännu inte outat namnet)

Med det sagt är nästa steg att ta en närmare titt på de konton i sociala medier som publicerats av Anders. Det finns mycket spännande att fundera kring där. Är allt planerat i minsta detalj?

{ 3 kommentarer }

Cafés nya superrekord – tack vare Facebook

av Emanuel Karlsten den juli 12, 2011

i Medier och internet

Jag har tidigare skrivit om Cafés superbloggare @backmanland som är en typ av övernaturlig Facebook-magnet. En vecka i maj stod tre av hans bloggposter ensam för drygt 175 000 besök.

Men skit i det nu. Det rekordet har flugit all världens väg. I dag, en dag innan Kiaindex publicerar de officiella trafiksiffrorna för förra veckan, bjuder webbredaktören @viktorbk på siffrorna:

Vad det beror på? En ynka postning. Av Fredrik Backman. Inte för att den är dålig, den är fantastiskt känslosamt och bra skriven. Jag bloggade om den förra veckan: När Fredrik levererar sådana här guldkorn är han som bäst. (…) det fina eller tankvärda i det är att det bara är i bloggform vi får läsa sådana här texter. Att vi i print (eller traditionell artikelform) alltid förväntar oss tematiskt stringenta texter om ungefär samma sak från en författare. Det är i bloggens spretiga frihet som sann kreativitet och de bästa texterna föds.

På bara ett dygn fick Fredrik Backmans bloggpost 180 000 visningar, twitterrapporterade @viktorbk. En vecka senare stod det klart att Café, som under sina bästa stunder snuddat på 40 000 unika i veckan, ökat med tusen procent, till nästan 400 000 unika.

Vad det beror på? Än en gång: Facebook. Infrastrukturen som digitaliserar allt analogt skvaller. Backmans bloggpost har hittills delats över 142 000 gånger på Facebook.

Det verkar som att vi nu på riktigt får se hur viraler får riktigt fäste i Sverige. De gånger vi tidigare pratat om det har det aldrig handlat om de här volymerna:

Som Lindexhärvan, men den nådde bara upp till 16 000 delningar. Ola Lindholms bloggpost om knarket som blev både löp och huvudnyhet, men den nådde bara upp till 60 000 delningar. Och Klamydiabrevets ”sveket”, som skakade om riksdagsvalets sista dagar förra året, nådde ”bara” upp till knappa 40 000 delningar på Facebook.

Det kanske är för tidigt att tala om trender, men något har definitivt hänt. Har vi blivit bättre på att dela länkar? Förstår vi logiken kring delandet mer? Är det ”rekommenderaknapparna” som gjort det? Efter förra bloggposten bad jag om Facebookstatistik från samtliga tidningsdrakar. Alla utom Expressen svarade, och både Svd och DN vittnade om en ganska påtaglig uppgång i trafik från Facebook.

Även om Fredrik Backmans virala bloggposter hittills är ett slags unikum är det tydligt hur han har lyckats hitta en slags formel. Hitta ton för något som slår an hos en bred massa. Inte bara en gång, utan gång på gång lyckas Fredrik Backman med det.

Frågan är om det är så här stjärnor i framtiden kommer födas, om det är så bloggare och krönikörer komme plockas upp? För framgången här handlar inte om en redaktionellt styrd placering, ingen Aftonbladet-etta är med i leken. Det handlar om att enskilda personer, en efter en, har tyckt texten var så bra, så fin, så rörande, att den var värd att dela vidare.
Så eskalerar det, hela vägen upp till 400 000 unika.
På en vecka.

Det är en galen, men väldigt vacker värld. Och förstå: Det här hade aldrig kunnat hända om vi hade låst in materialet.

{ 13 kommentarer }

#Almedalen-special Hittat, länkat, kommenterat – July 3, 2011

av Emanuel Karlsten den juli 3, 2011

i Länkkommentarer

Nu har Almedalsveckan börjat! Jag gjorde premiär med att delta i Godmorgon Almedalen, Joakim Jardenbergs och Brit Stakstons egen ytterst ambitiösa webbtv-show varje Almedalsmorgon. Det är ett ganska intressant fenomen. De vill själva värja sig från att vara eller göra anspråk på att vara journalister. Att de bara är folk med frågor. Men så är det såklart inte. Varken att de bara är folk med frågor eller att de inte är journalister. De må sakna erfarenheten och utbildningen som journalister, men de försöker göra samma research och ställa samma frågor som journalister. Och givetvis finns det också en agenda, medveten eller omedveten, att föra de frågor som man själv tycker är intressant eller tycker behöver fokus, på tapeten.

Jag tycker inte det är något fel i det, snarare väldigt smart!

Här kan du se mitt deltagande, ungefär 28 minuter in i sändningen. Jag pratar om Skolgranskningen och hur vi gjorde journalistik tillsammans med läsarna. Ett bra samtal, tycker jag (och angående ”killen med håret”, kommer det härifrån) (foto, höger, @ danehav )

(mobillänk till sändningen)
Nu ska jag ut och hämta både mitt presspass och bloggarpass. Vi ses i vimlet!
Här är dagens länkar sålänge:

  1. Reinfeldts presschef: Vi kände inte till någonting | Nyheter | Aftonbladet

    2. - Aftonbladet gör i dag uppföljning på sin Littorin-grej. Och precis som Aftonbladet själva skriver så visste Reinfeldt såklart om hans sexhattande när han avgick. Det säger både Aftonbladets källor och inte minst den artikel som @niklassvensson skrev och @expressen gjorde löp på för ett år sedan: http://www.expressen.se/Nyheter/val2010/1.2060129/sven-otto-littorin-jag-har-aldrig-betalat-for-sex
    Märklig sak detta.

    För övrigt är det inte sant att Aftonbladets grej inte fått något eko på sin story. Svd gjorde egen grej igår http://www.svd.se/nyheter/inrikes/littorin-sexchattade_6290556.svd och TT har skickat telegram vilket innebär att Sveriges alla lokaltidningar åtminstone haft möjligheten att publicera. Som GP: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.666385-aftonbladet-littorin-sexchattade

  2. S04E08: Klippet som alla trodde var fejk | SCHULMAN SHOW | Nöjesbladet | Webbtv | Aftonbladet

    3. - Ok, på riktigt. Skulle det här gamla youtubeklippet faktiskt vara sant? I så fall är det en fenomenal sågning från Ekdahl.

  3. Täcknamnet: Mrfeelgood6 | Nyheter | Aftonbladet

    4. - I nätnördsvängen var den stora snackisen igår hur Aftonbladet fick tag på en skärmdump INIFRÅN Littorins alias ”Dangerzone2010″:s mejl. Detta trots att Aftonbladet menar att kontot raderades strax efter Littorins avgång.
    I Flashback finns dessutom trådar daterade från 2010 där folk menar att de kunnat se Dangerzones konto upp till oktober. Det finns många märkligheter här som, med foliehatten på, skapar konspirationer hit och dit.
    Mest av allt skulle man önska att Aftonbladet kunde vara transparenta med de här delarna också. (och ytterligare: Hur kunde de veta att ”Idas” mejl studsade, om de – som de påstår – aldrig var i kontakt med henne, eller hade tillgång till Dangerzones mejlkonto under tiden Littorin var aktiv? Äh, jag lägger ifrån mig foliehatten nu. Man mår inte bra av att läsa Flashback.)

  4. Rånad rånade rånare – Malmö – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt

    5. - Fantastiskt. Inte så mycket storyn i sig – som förvisso också är rolig – utan rubriken. Rubriken!

  5. 20 000 tweets – vad har de gett mig?

    6. - @johanhedberg är Sveriges mest spännande PR-konsult inom sociala medier just nu. Att förstå honom verkar vara omöjligt, men att läsa honom är ett måste.

  6. den här annonsen kan inte vara det bästa valet att placera in… on Twitpic

    7. - Intill Aftonbladets artiklar om faran med att chatta med okända tjejer är en annons för…att chatta med okända tjejer. Kolla skärmdumpen som hann tas innan annonsen plockades bort.

  7. Iron Maiden Tagorama // GP.SE in cooperation with FanTag.eu

    8. - Men hur roligt var inte det här? Har helt missat FanTag förut. Tydligen en tjänst man kan använda för att facebooktagga sig på ett helt vanligt foto. Så smart använt av GP här, från ett foto på publiken under en Iron Maiden-konsert i Göteborg. Skriv upp och använd!

  8. Jakten på ett svar | Nyheter | Aftonbladet

    9. - Så publicerade då Aftonbladet det ”lite annorlunda” reportaget som Jan Helin aviserade om. Dock en dag för tidigt. Det ger så klart grund för spekulationer. Pressades de hårt av mejl, tweets och bloggar som ifrågasatte den nya publiceringen? Ville de ge en kontext till varför den sker nu? Inte omöjligt. Men för mig blir den nya publiceringen ännu märkligare i ljuset av det här ”självkritiska” reportaget.
    Genom den nya texten blir det istället uppenbart att publicering är att se som ett slags försvar, en förklaring till varför man skrev första gången. Att, ett år senare, försöka göra rätt för det haveri till publicering som det första var. Det som den nya, självrannsakande texten gör är att väcka liv i gamla minnen hos sina läsare. Som om tf chefredaktör Lena Melins inledande superfadäs när hon förklarade att hon aldrig skulle publicera uppgifter om en minister utan hans kommentar – men tre dagar senare gjorde det ändå. Känslan är att beslutet var lika dåligt då, som nu. Uppförsbacke, minst sagt.

{ 2 kommentarer }

← Äldre poster