Alexander Bard

Om Idol, en låt och ett kort meddelande

av Emanuel Karlsten den september 14, 2011

i Personligt

Minns ni att vi pratade om Idol för ett tag sedan? Att det kommer lyckas 2011? Till och med lyfta. Det beror på Alexander Bard. Och han den nya stockholmsdryga utan läppar, Pelle-nånting.

Jag ser sidor i Alexander Bard som är fantastiska. Han sitter som en trampmina i juryn och kan explpodera – i bifall eller hat – hursomhelst. Jag älskar det. Det får mig att vilja se mer idol.

I år har jag dessutom en gotlandsvän som är med. I nåt av programmen. Så jag tittar. Och så såg jag den här tjejen. Eller det gjorde jag inte alls. Men jag hörde låten de spelade, som fadades in i hennes uppträdande (som vi bara fick sekunder av), och som man aldrig riktigt uppfattade var den kom ifrån. Så jag googlade några meningar och insåg att det var en egenskriven låt, som bara finns på Youtube.

Och som jag gillar den. Så jag vill dela med mig. Ni måste lyssna! Så trallig, liksom!

 

Förresten! Imorgon ska jag vara med i Nyhetsmorgon. Strax innan 07 på morgonen. 06.45? Vi ska prata om digitala kyrkogårdar och jag ska träda in i min allra myndigaste roll och agera expert. Om nätet. Och digitala kyrkogårdar, då.

{ 2 kommentarer }

Alexander Bard byter parti – igen

av Emanuel Karlsten den september 5, 2011

i Medier och internet

Så skriver @sakine på Twitter och får i nästa stund lite andnöd för att hon tror att hon outat en hemlighet. För att sedan andas ut när hon i ett mejl av Alexander Bard får reda på att det inte är någon hemlighet:

Alexander Bard, som i år är en del av Idoljuryn, har ett längre politiskt förflutet och hotade inför Centerns partiledarval i somras att bilda ett nytt parti om det inte kom tillräckligt liberala vindar i de befintliga liberala partierna. Hans Liberati Liberaldemokraterna förordade @annieloof som partiledare för Centern, vilket alltså blev valberedningens förslag.

Sannolikt är det också därför Bard nu går till Stureplanscentern.

Tidigare har Alexander Bard också varit med i Folkpartiet, Piratpartierna och nätverket Liberati.

{ 10 kommentarer }

Tre saker alla kommer att snacka om imorgon

av Emanuel Karlsten den september 4, 2011

i Medier och internet

Det har varit en bra snackishelg och såhär en sen söndagskväll, när vi laddar inför en ny arbetsvecka, kan det vara bra att överblicka vad måndagens – och kanske veckans? – tre snackisar kommer att bli.

Vi börjar i omvänd ordning:

Uppdaterad5: Smarta människor på Twitter påminner om en bubblare:
Programledaren Ola Lindholm, som åkte fast med kokain i kroppen, börjar sin rättegång idag. Det är möjligtvis så att det blir först imorgon som förhör och nya uppgifter kommer bli offentligt, så jag gissar att det blir mer av en tisdagssnackis. Men definitivt en veckosnackis! Hur ska Lindholm krångla sig ur bevisningen?

3) Idol 2011

Är Idol urvattnat 2011? Nej. Paret Bagge må försvinna i inredningen, men Per Lidell visar sig vara ett ärkesvin och Alexander Bard en drömvärvning. När Lidell översittarbedömer på det där sättet bara verkligt självupptagna kan göra kommer vi hata honom. När Alexander Bard defaultinvänder kommer vi att skratta och när han ställer sig upp i sina små hängslen och shorts kommer vi att jubla. Det är en drömcasting!

2) Naturfotografen som vann priser genom att klistra in bilder på sällsynta djur

Det handlar om den kanske största fotoskandalen det här årtiondet. Ett systematiskt klipp och klistrande av ”Årets naturfotograf 2010″, Terje Hellesö, som är helt otrolig. Och som avslöjades av en fantastiskt crowdsourcing på Flashback. Läs hela storyn här. Wowa dina arbetskamrater med att visa följande bild:

Men största potentialla snackisen är följande

1) Stolpskottet som hatar kvinnor

Det här är den mest bisarra, mest svårförståeliga text om kvinnoförakt jag läst. Kanske någonsin. Men Robert Pettersson heter en kille som verkar vara tongivande på sajten Hockeysverige.se. Han är den som driver twitterkontot @hockeysverige, till exempel. Men på sin blogg skriver han en text som är så svår att beskriva att den måste läsas själv.

Uppdaterat2: Bloggposten är nu åter publicerad, trots att Robert själv menar att ”Uffe” raderat den. Kanske med insikten att de hade både cache och hundratals som hunnit skärmdumpa? Hela grejen luktar allt mer medvetet klickfiske.

Uppdaterat3: Flera twittrare hör av sig och ger lite bakgrund till Robert och sajten Hockeysverige. Sajten, liksom alla andra, lever på klick, får lön utifrån klick och Robert får hållas med att skriva idiotposter, röra upp känslor, för att det gör Hockeysverige till en mittpunkt. Här har en bloggare samlat andra texter som @hockeysverige provokationsskrivit. Vi verkar ha att göra med en sportens motsvarighet till Kissie. Och är det så Robert vill gå till historien, om det är så Robert vill känna att han tjänat mänskligheten, får han givetvis göra det. Det gör inget i hans texter mindre korkat, förlåtande eller bisarrt. Eller mindre intressant att prata om vid fikabordet imorgon – vad driver egentligen 15 minuters uppmärksamhet oss till?

Uppdaterat4: Och nu skriver @Johaneje att det var han som såg till att bloggposten inte raderades från sajten. Med hänvisning till det fria ordet…

Uppdaterat: Och precis när jag skriver det här raderar sajten hela bloggposten. Samma text som har legat uppe sedan i fredags och som @hockeysverige försvarat på Twitter senaste i dag:

Och:

Men det är inte de texterna du ska läsa. Utan hela Roberts text, som han själv alltså inte har några problem att stå för. Läs den cachade filen här, men eftersom den snart kommer att försvinna lägger jag upp den i bilder här. Den är värd att sparas för eftervärlden som ett bevis för hur det kunde tänkas om kvinnor, även 2011.

Uppdaterat6: Nu har Hockeysverige.se beslutat att Robert Pettersson stängs av under några veckor.

{ 14 kommentarer }

Mitt #Almedalen hittills – en återblick

av Emanuel Karlsten den juli 3, 2011

i Personligt

Om bara några timmar är det söndag och Almedalsveckan 2011 börjar. Det blir femte året som jag är här och jobbar. Alla har haft sina speciella stunder. Här kommer min tillbakablick:

2006 var jag med och skapade konceptet (G) som i Gud tillsammans med Dagen och Frälsningsarmén. Jag närde en journalistdröm och lyckades kuppa mig in i planeringsgruppen som då bestod av en Siewert Öholm – som ännu inte gjort sin Norgeflykt och Världenidag-resa – Daniel Grahn och Frälsningsarmén. Det var ett spännande första år. Jag iaktog med stora ögon och försökte lära mig så mycket som möjligt.

2007 gjorde jag mitt första sommarvikariat på Dagen. Jag hade låtsas att jag kunde redigera film i Premier och lovade därför att åka till Almedalen och göra webbtv från årets (G) som i Gud. Jag fick en helgkurs av @kristoferg i redigering och lyckades även få honom att förlägga sitt jobb i Visby under Almedalsveckan och därmed få honom som fotograf under veckan. Jag satte ribban omänskligt högt. Utöver att filma våra seminarier skulle jag göra en kort sammanfattning varje dag – som jag skulle redigera själv. Vi filmade, jag redigerade och på nätterna gick jag upp varannan timme för att sätta igång nästa renderingsprocess, ftp-process eller något annat omänskligt dumt och tidskrävande så vi kunde ha ett färdigt reportage om gårdagen klart på morgonen. Det var ett spännande år. Jag minns att jag hade börjat läsa bloggar om medier och hängde på Jaiku. Att jag nyss förstått att Joakim Jardenberg var en person med koll på medieutveckling och att Bambuser var framtiden. Just @manster från @bambuser såg jag på något seminarie. Jag samlade mod och gick fram och hejade. @Jocke anslöt, men kände inte igen mig. Jag fasades snabbt ut från samtalet. Jag minns att händelsen var stor och pinsam på samma gång. Minns också känslan av att känna sig så obetydlig – jag visste vem alla var, ingen kände mig.
Jag bloggade också. Fast inte på någon etablerade blogg, utan en liten, obskyr, privat blogg. Men här är en text från ett av seminarierna under veckan som faktiskt är ganska intressant, än i dag.

2008 hade jag fast jobb på Dagen. Nu uppade vi bemanningen. @KristoferG fick den här gången betalt för att vara med hela veckan. Och nu satte vi ribban ännu högre. Vi skapade en egen logga och vinjett till vår webbtv – inklusive originalmusik och varje dag sammanställde vi ett program, eller reportage, från den dagen. Jag skrev manus och sökte upp de högsta politikerna vi kunde hitta för intervjuer. Vi gjorde enkät-tv som ”Vem är politikern” och kastade in egna Dagenreportrar i blandningen. Eller ”Vem vet om att Almedalen pågår” (inte ens turister som gick igenom Almedalen visste), eller ”Hur mycket gratissaker kan du samla på dig på två timmar” (mer än man kan bära). Utöver det livesände vi varje seminarium med Bambuser. Jag tror aldrig jag har jobbat så hårt som jag gjorde den här veckan. Vi sov max fyra timmar varje natt, tog aldrig lunch, frukost eller middagspauser och jobbade alla dygnets övriga timmar. Men det blev sjukt bra! Jag var så stolt över att vi två, med så lite erfarenhet, ändå kunde prestera bättre än samtliga andra webbtv-redaktioner på plats. Dessutom! Det här året vann vi ”Årets varumärke” för (G) som i Gud. Stort.

2009 Var jag ytterst medveten att om vi skulle göra något webbtv-aktigt igen så måste det överträffa det vi gjort tidigare år. Mest för att min egen motivation skulle vara kvar. Dagen hade ingen lust att köpa in mer arbetskraft och Kristofer _vägrade_ jobba under samma vidriga arbetsvillkor igen (ingen skugga över Dagen, jag var diktatorn här). Så jag satsade istället på en Almedalsblogg. Vilken för övrigt försökte stoppas av Makthavare.se – eftersom de tyckte att de hade ensamrätt på bloggnamnet. Jag avfärdade det med att namnet var för generiskt och – obegripligt och osnutet kaxigt – la ut hela deras mejl på bloggen och offentligt ifrågasatte deras krav. SvD och andra rikstidningar ändrade utan att blinka. Det var också året då vi hade fattat att vi inte behövde bygga en egen webbtv-spelare. @AndreasNson gjorde märkliga youtubeklipp med Tomas Andersson-Wij och Schlingmann och vi sände återigen Dagens seminarier via Bambuser – gött, noll merarbete.

2010. Mitt första och enda år med Expressen blev minst sagt händelserikt. Inte bara för att vi under hela hösten förberedde ett webbtvprogram, ”Raka svar med @niklassvensson”, som skulle sända live i Late night-stuk, tre kvällar den veckan, utan också för att det var valår och Littorin-gate. Massor av missar hos externa parter innebar också att vi bara dagar innan sändning stod utan både producent och inspelningsteam. Jag fick hoppa in och ta större samordningsansvar i sändningarna och byggde manus tillsammans med Niklas under dagarna. Det blev ett bra proramformat, faktiskt. Jag var tittarredaktör, värmde upp en kvart innan varje sändning för att samla in tittarna från sajten. Upprättade chattar och twittertaggar där tittarna kunde vara med och tycka till och påverka programmet i direktsändning. Vi hade tagit svängrum för att faktiskt kunna påverkas – direkt. Och grymt bra gäster. Dagen innan Sven-Otto Littorin avgick satt han i vår tv-soffa och gav raka svar om hur mycket han älskade sitt jobb och ville jobba kvar efter valet. Bara 18 timmar senare avgick han som minister. Hela saken gjorde att Expressens politikteam fick jobba tio gånger hårdare. Och att jag, som inte var politikreporter, fick ta de lättsamma uppgifterna. Som Bekantas bekanta-scoopen om att Carl Bildt hittar ett par brallor och sedan köper fyra likadana direkt. Eller hur mycket gratismat man kan äta på en dag (ja, ripoff på Dagen). Det var också första året som jag var inbjuden i paneldebatter. Dels för att tittarredaktöra även i Almegas webbtv-sändningar, men också som paneldeltagare om tex blogginflytande. En märklig konstellation ledd av Alexander Bard, där jag fick representera traditionella medier vilket slutade i att vi övergick till handgemäng enligt bilden här bredvid.

I år, 2011, är jag här och representerar mig själv, helt och hållet. Jag tycker det ska bli så skönt! Inga krav, bara kunna glida runt kravlöst mellan mingel, intressanta seminarier och trevliga möten. Jag har några uppdrag i form av tex paneler, men mest är jag här för att det ger både mig personligen och mitt nya företag väldigt mycket. Alla är här. Vilket också innesluter mina potentiella arbetsgivare. Men framför allt är det en unik chans att träffa de man lärt känna under året och åren. Ett Hultsfred för folk i kostym, skulle man kunna säga.

Ett av uppdragen börjar redan imorgon, söndag, med ett inspel klockan 08.00 i webbsändningen Godmorgon Almedalen. Tillsammans med @Jocke @britstakston @claesnyberg och några till pratar jag om Skolgranskningen. Det blir intressant!

Jag kommer säkert att blogga kontinuerligt under hela veckan, men är du här under veckan och vill ses, prata eller ta en fika – hugg mig så bestämmer vi tid!

Till sist, som avslutning på återblicksposten: Den traditionella gagreelen som trötta @kristoferG samlade ihop för något år sedan från alla mina oändliga omtagningar som oerfaren och trevande tv-reporter:

{ 3 kommentarer }