Dagen

Mitt #Almedalen hittills – en återblick

av Emanuel Karlsten den juli 3, 2011

i Personligt

Om bara några timmar är det söndag och Almedalsveckan 2011 börjar. Det blir femte året som jag är här och jobbar. Alla har haft sina speciella stunder. Här kommer min tillbakablick:

2006 var jag med och skapade konceptet (G) som i Gud tillsammans med Dagen och Frälsningsarmén. Jag närde en journalistdröm och lyckades kuppa mig in i planeringsgruppen som då bestod av en Siewert Öholm – som ännu inte gjort sin Norgeflykt och Världenidag-resa – Daniel Grahn och Frälsningsarmén. Det var ett spännande första år. Jag iaktog med stora ögon och försökte lära mig så mycket som möjligt.

2007 gjorde jag mitt första sommarvikariat på Dagen. Jag hade låtsas att jag kunde redigera film i Premier och lovade därför att åka till Almedalen och göra webbtv från årets (G) som i Gud. Jag fick en helgkurs av @kristoferg i redigering och lyckades även få honom att förlägga sitt jobb i Visby under Almedalsveckan och därmed få honom som fotograf under veckan. Jag satte ribban omänskligt högt. Utöver att filma våra seminarier skulle jag göra en kort sammanfattning varje dag – som jag skulle redigera själv. Vi filmade, jag redigerade och på nätterna gick jag upp varannan timme för att sätta igång nästa renderingsprocess, ftp-process eller något annat omänskligt dumt och tidskrävande så vi kunde ha ett färdigt reportage om gårdagen klart på morgonen. Det var ett spännande år. Jag minns att jag hade börjat läsa bloggar om medier och hängde på Jaiku. Att jag nyss förstått att Joakim Jardenberg var en person med koll på medieutveckling och att Bambuser var framtiden. Just @manster från @bambuser såg jag på något seminarie. Jag samlade mod och gick fram och hejade. @Jocke anslöt, men kände inte igen mig. Jag fasades snabbt ut från samtalet. Jag minns att händelsen var stor och pinsam på samma gång. Minns också känslan av att känna sig så obetydlig – jag visste vem alla var, ingen kände mig.
Jag bloggade också. Fast inte på någon etablerade blogg, utan en liten, obskyr, privat blogg. Men här är en text från ett av seminarierna under veckan som faktiskt är ganska intressant, än i dag.

2008 hade jag fast jobb på Dagen. Nu uppade vi bemanningen. @KristoferG fick den här gången betalt för att vara med hela veckan. Och nu satte vi ribban ännu högre. Vi skapade en egen logga och vinjett till vår webbtv – inklusive originalmusik och varje dag sammanställde vi ett program, eller reportage, från den dagen. Jag skrev manus och sökte upp de högsta politikerna vi kunde hitta för intervjuer. Vi gjorde enkät-tv som ”Vem är politikern” och kastade in egna Dagenreportrar i blandningen. Eller ”Vem vet om att Almedalen pågår” (inte ens turister som gick igenom Almedalen visste), eller ”Hur mycket gratissaker kan du samla på dig på två timmar” (mer än man kan bära). Utöver det livesände vi varje seminarium med Bambuser. Jag tror aldrig jag har jobbat så hårt som jag gjorde den här veckan. Vi sov max fyra timmar varje natt, tog aldrig lunch, frukost eller middagspauser och jobbade alla dygnets övriga timmar. Men det blev sjukt bra! Jag var så stolt över att vi två, med så lite erfarenhet, ändå kunde prestera bättre än samtliga andra webbtv-redaktioner på plats. Dessutom! Det här året vann vi ”Årets varumärke” för (G) som i Gud. Stort.

2009 Var jag ytterst medveten att om vi skulle göra något webbtv-aktigt igen så måste det överträffa det vi gjort tidigare år. Mest för att min egen motivation skulle vara kvar. Dagen hade ingen lust att köpa in mer arbetskraft och Kristofer _vägrade_ jobba under samma vidriga arbetsvillkor igen (ingen skugga över Dagen, jag var diktatorn här). Så jag satsade istället på en Almedalsblogg. Vilken för övrigt försökte stoppas av Makthavare.se – eftersom de tyckte att de hade ensamrätt på bloggnamnet. Jag avfärdade det med att namnet var för generiskt och – obegripligt och osnutet kaxigt – la ut hela deras mejl på bloggen och offentligt ifrågasatte deras krav. SvD och andra rikstidningar ändrade utan att blinka. Det var också året då vi hade fattat att vi inte behövde bygga en egen webbtv-spelare. @AndreasNson gjorde märkliga youtubeklipp med Tomas Andersson-Wij och Schlingmann och vi sände återigen Dagens seminarier via Bambuser – gött, noll merarbete.

2010. Mitt första och enda år med Expressen blev minst sagt händelserikt. Inte bara för att vi under hela hösten förberedde ett webbtvprogram, ”Raka svar med @niklassvensson”, som skulle sända live i Late night-stuk, tre kvällar den veckan, utan också för att det var valår och Littorin-gate. Massor av missar hos externa parter innebar också att vi bara dagar innan sändning stod utan både producent och inspelningsteam. Jag fick hoppa in och ta större samordningsansvar i sändningarna och byggde manus tillsammans med Niklas under dagarna. Det blev ett bra proramformat, faktiskt. Jag var tittarredaktör, värmde upp en kvart innan varje sändning för att samla in tittarna från sajten. Upprättade chattar och twittertaggar där tittarna kunde vara med och tycka till och påverka programmet i direktsändning. Vi hade tagit svängrum för att faktiskt kunna påverkas – direkt. Och grymt bra gäster. Dagen innan Sven-Otto Littorin avgick satt han i vår tv-soffa och gav raka svar om hur mycket han älskade sitt jobb och ville jobba kvar efter valet. Bara 18 timmar senare avgick han som minister. Hela saken gjorde att Expressens politikteam fick jobba tio gånger hårdare. Och att jag, som inte var politikreporter, fick ta de lättsamma uppgifterna. Som Bekantas bekanta-scoopen om att Carl Bildt hittar ett par brallor och sedan köper fyra likadana direkt. Eller hur mycket gratismat man kan äta på en dag (ja, ripoff på Dagen). Det var också första året som jag var inbjuden i paneldebatter. Dels för att tittarredaktöra även i Almegas webbtv-sändningar, men också som paneldeltagare om tex blogginflytande. En märklig konstellation ledd av Alexander Bard, där jag fick representera traditionella medier vilket slutade i att vi övergick till handgemäng enligt bilden här bredvid.

I år, 2011, är jag här och representerar mig själv, helt och hållet. Jag tycker det ska bli så skönt! Inga krav, bara kunna glida runt kravlöst mellan mingel, intressanta seminarier och trevliga möten. Jag har några uppdrag i form av tex paneler, men mest är jag här för att det ger både mig personligen och mitt nya företag väldigt mycket. Alla är här. Vilket också innesluter mina potentiella arbetsgivare. Men framför allt är det en unik chans att träffa de man lärt känna under året och åren. Ett Hultsfred för folk i kostym, skulle man kunna säga.

Ett av uppdragen börjar redan imorgon, söndag, med ett inspel klockan 08.00 i webbsändningen Godmorgon Almedalen. Tillsammans med @Jocke @britstakston @claesnyberg och några till pratar jag om Skolgranskningen. Det blir intressant!

Jag kommer säkert att blogga kontinuerligt under hela veckan, men är du här under veckan och vill ses, prata eller ta en fika – hugg mig så bestämmer vi tid!

Till sist, som avslutning på återblicksposten: Den traditionella gagreelen som trötta @kristoferG samlade ihop för något år sedan från alla mina oändliga omtagningar som oerfaren och trevande tv-reporter:

{ 3 kommentarer }

Inför sommaren 2009 var jag säker på att jag strax skulle säga upp mig från Dagen. Det skulle bli min sista sommar och jag ville uppleva allt jag inte hunnit uppleva på en Dagenredaktion. Jag bestämde mig därför för att åka på en sommarkonferensturné. Jag skulle besöka alla de tre stora kristna sommarkonferenserna och blogga om mina fördomar om samfunden och deras konferenser.

Pingströrelsens sommarkonferens Nyhem hade jag aldrig varit på och en av de största mytbildningarna kring konferensen var att kondomförsäljningen varje år ökade kraftigt. Jag försökte därför undersöka saken, kartlade vilka butiker som fanns i området och insåg att det egentligen bara fanns en kondomförsäljande butik i direkt anslutning – Shell VIP. En mack med butik. Övriga var mil bort. Vilket krävde bil. Eller sjukt kåtslag.

Hursomhelst fnös Shell VIP åt min fråga. De verkar varken ha hört av ryktet eller av någon kondomförsäljningsökning. Jag bloggade om saken.

Man kan tycka att det räckte. En bloggpost om en fånig sak. Men nu har P4 gjort en egen utredning(!) som visar motsatsen – kondomförsäljningen ökar inne i närmaste staden Mullsjö. Jag vet inte vad man ska dra för slutsatser av det? Att kristna pingisar köper mjölk och kondomer samtidigt? Att de inte vill ha fler än 2,3 barn?

Knappast något nattsmitande till närmaste mack i alla fall.

Det mest märkliga med den här sortens journalistik är känslan av att man har gjort ett avslöjande. ”Vi kom på er kristna – ni knullar!!”. Det som börjar som något komiskt, busigt och tokigt får nu undertoner av att det hycklas. För när reportern fått kondomförsäljningen bevisad och är lite osäker på nästa steg, kontaktar man kristenkonferensens ungdomsledare. Dessa får nu stå till svars för vilken typ av sexundervising de ger ungdomar.

Och ingen – ingen! – tycks tänka tanken att 3 000 pilska, småtrötta, medelålders småbarnsföräldrar nyss parkerat husvagnar, tält och bosatt sig i stugor i samma område. Och plötsligt har både tid och lust att knulla.

Nej, det måste vara de unga som tar bilen, nej just det, cykeln, förbi den närliggande, nattöppna macken hela vägen in till Mullsjö och köper kondomer på Coop konsum.

Vem är egentligen moralist?

{ 3 kommentarer }

Islamofobin

av Emanuel Karlsten den september 16, 2010

i Religion och kyrka

Jag skrev igår om att tidningen Dagen kommer att få norska ägare och ledningen byts ut.

Det har skapat ryktesvågor bland läsekretsen som eskalerat och till sist hamnat i det här. Pingstpastor (före detta, men skrivit en bok om pingstlivet – vi råkade prata med varandra på mitt första nyhemsbesök, förra året) Owe Carlsson facebookade så här i dag:

Fantastiskt. En Imam i styrelsen och snart är hela Dagen ”islamisk”. Jag vet inte vad som är värst i uppdateringen. Men strax senare kontaktades han och, tja, fick nya uppgifter.

Tack vare Facebook gick det att stoppa ryktet där. Själv tänker jag på de som redan sprids från mun till mun.

Och nyss fick SD 7,5 procent i en väljarbarometer. Vad är det som händer?

{ 6 kommentarer }

Breaking: Ottestig ny webbredaktör på Dagen!

av Emanuel Karlsten den februari 16, 2010

i Mellansnack

Läste precis att min tidigare tjänst som webbredaktör på Dagen slutligen blivit tillsatt! Och jag blev så till mig, så glad att jag var tvungen att snabb-blogga om saken.

Grattis Johannes Ottestig! Google hittar inte mycket mer om dig än ditt Facebook-konto. Men det löser du! Hoppas få se både blogg, twitterkonto och allt annat såntdär socialt nu. Jag vill följa, heja på och se massor av kul saker!

Det blir kul!

{ 2 kommentarer }

Bakom rubrikerna på Dagen

av Emanuel Karlsten den februari 7, 2010

i Personligt

Jag har lite ångest över att inte ha fullgjort allt det där jag hade på en lista för två veckor sedan. Inte blir det bättre av det tunna bloggandet under veckan.

Men låt mig i alla fall uppfylla mitt löfte om att berätta mer om vad de olika puffarna på Dagenettan betydde. Jag har försökte fota den lite bättre – dock fortfarande med min gamla crappiga kamera – så håll ut. Andreas, om du läser kan du kanske skicka över pdf-filen? Så byter jag ut bilden sedan. Uppdaterat: Nu är bilden utbytt!

Jag tycker om den mycket. Den ger en ganska sammanfattande bild av Dagentiden.

Alla olika och felstavningar av mitt namn, det som gått liksom en röd tråd genom mina år där. Märkligast är när man slänger på en liten apostrof, som P1 gjorde här. Eller när Carin Stenström var så upprörd att hon hittade på en titel och stavade både för och efternamn fel.

Andreas, som har gjort Dagenettan, gav för övrigt Carin Stenström en egen citatplats längst ner till höger. ”Det enda citatet som jag inte behövde skruva”, sa han. Och det är klart: ”Emmanuel Carstens bloggpost kan inte läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden”, skrev alltså Dagenkonkurrenten Världen idag i en ledare. Jag minns det där väldigt starkt fortfarande. Jag hade inte hunnit jobba ett halvår på tidningen och min Dagenblogg var bara någon månad gammal. Det blev en mindre läsarstorm och jag var i absoluta fokus. Jag hade sådan ångest. Försökte förstå hur en annan kristen skulle vilja skada någon annan så. Hur hon för sina 8 000 läsare kunde fastslå att jag propagerade för incest. Varför frågade hon inte innan hon basunerade ut en sådan grov anklagelse? Det kom att bli flera stormar – både större och mindre – under tiden som följde. Men det här var den första, den tyngsta och den som lärde mig mest.

Puffen längst upp till höger, den där Diakon-Annika sitter och äter är från en av mina absolut pinsammaste ögonblick. Jag gjorde en spännande artikel om tre aktivister som hade befriat tolv höns från något laboratorium i Uppsala. De lämnade ett kort med sina namn för att ta full ansvar för händelsen. Nu stod de inför rätta och riskerade fängelse för saken. Jag träffade dem en timme innan rättegången skulle börja. Vi åt lunch och utan att tänka mig för beställde jag in……en kycklingsallad. Jag beskrev det där i en bloggpost när jag kom hem.

Puffen om ”Frikyrkoprofil rasar”-löpet är en historia som jag aldrig berättat. Och jag vet inte om jag kan göra det nu heller. Men det handlar om en av Sveriges mest kända frikyrkoprofiler som en kväll skrev ett av de märkligaste mailen jag fått (bortsett från det där en ordförande för en missionsorganisation skickade bilder på döda kroppsdelar). Det var utifrån en bloggpost som frikyrkoprofilen menade att jag ogillade invandrare. I efterhand förstod vi att det handlade om att jag då hade rakad skalle och han tog det för en nazist-tendens. När jag fick mailet menade jag att vi borde outa profilens mail. Det gjorde vi aldrig. Jag kan inte låta bli att fortfarande tycka att fler borde få ta del av den här sidan av profilen.

Apropå rakat hår. Längst ner i mitten finns en bild på mig där jag kramar en dator. Den gick aldrig i tidningen. Men den var en del av en slags omedveten kampanj jag drev min första sommar på Dagen. Jag fick reda på att det i pappret varje vecka skulle gå en annons för webben, där jag skulle synas. Jag tog detta på största allvar och såg till att varje vecka ha ett nytt budskap och en ny bild. Vi gick in i fotostudion och tog ett gäng olika bilder som vi kunde använda. Det här var en av dem.

Angående de brända mandlarna är det en egen historia. Jag hade aldrig något sommarjobb under hela min uppväxt. I stället sålde jag brända mandlar under sommarens två sista veckor. Det är en lång historia det där, men jag byggde långsamt upp ett litet imperium av underanställda (grannens barn) och ingångar till de mest lukrativa försäljningsplatserna (Medeltidsveckan och tornerspelen). När jag kom med liten erfarenhet till Dagen var det ett av få kort jag kunde visa upp och spela med.

Puffen om KD-Inger och Same same but different. Mediebloggen Same same but different drivs av Sofia Mirjamsdotter och var kanske den första att uppmärksamma det som hände på Dagen. Hon publicerade en intervju med mig och SSBD har sedan dess flitigt länkat in och hållt fram Dagen som ett av de främsta goda exemplen. Smickrande.
KD-Inger är ett kapitel i sig. Jag skrev tidigt en ganska uppmärksammad text om den geniala bloggen. KD-Inger, som egentligen var en reklamman från Örebro, hade kontakt med mig under en stor del av tiden som han spökskrev och vi hann även träffas. Det var innan han hade gått ut med sin identitet. Jag fick lova att inget skriva om hans identitet och Dagen planerade en större artikel om saken. Men bara någon dag efteråt gick han ut i en större tidning med sin riktiga identitet. Vi tappade övertaget och lusten och det slutade med att vi bara skrev en kort rajt om vem som låg bakom och varför. Tråkigt kan jag känna i efterhand. Det hade kunnat bli en ordentligt intressant diskussion inom partiet om Dagen hade fått göra något ordentligt på saken.

Den grå rubriktexten, direkt under den stora bilden, är en referens till Stefan Swärd. Ordföranden i Evangeliska frikyrkan vars blogg växte sig allt starkare under slutet av 00-talet. Han älskade att driva med mig på de mest underliga sätt. Om förkylningar och, som i det här fallet, midjemått. ”Tänk om man hade hans midjemått” är ett faktiskt citat från hans blogg. Bloggposten blev ett återkommande skämt (inklusive egna låtsaslöpsedlar) på redaktionen.

Google-grejen sist, puffen längst ner till vänster, handlar om Almedalsveckan. Andreas Nilsson var med och så fascinerad över all gratismat. Jag också. När vi en dag inte kunde välja mellan lunch eller seminarier gjorde vi helt enkelt en sökning på de seminarier med lunch och gick dit istället. Det roade honom mycket. För egen del är Almedalsveckan allra mest synonymt med all överambitiös webbtv vi gjorde. Och de här klippen som inte kom med:

{ 24 kommentarer }

Ett sista klick på ”publicera”

av Emanuel Karlsten den januari 30, 2010

i Personligt

Det finns en speciell känsla som infinner sig när man satt sista punkten på en bloggpost och ska klicka på ”publicera”-knappen. Den är svårbeskrivlig. Ett slags spänning, ett nervdaller. En insikt om att jag gör något oåterkalleligt.

Alla de där känslorna kom i går eftermiddag. Jag hade skrivit min tack och adjö-bloggpost och tittade en stund på publiceratknappen. Kände efter. Mindes alla de gånger jag slentrianklickat, stressklickat, klickat med stor vånda, klickat med stor förväntan. Klickat med osäkerhet. Nu var det sista klicket.

En Dagen-era är slut. Det är två år som på många sätt förändrat mitt liv.

Här är mitt Tack och adjö, Dagenläsarna.

{ 0 kommentarer }

Ett fint avsked

av Emanuel Karlsten den januari 28, 2010

i Mellansnack

Kolla vilken Dagen-etta jag har fått!

I dag var jag på avskedsfika från Dagen. Fick tacktal, höll tacktal, fick presenter och den här fina ettan!

Jag fick också lämna ifrån mig mina arbetsredskap, vilket innebär att jag nu sitter med en rutten, fyra år gammal mobiltelefon och mobilfotot här blir därefter.

Det var en fin tillställning med medarbetare som uttryckte en massa uppskattning. Det gjorde jag också. Och jag kommer vara evigt tacksam för att Dagen vågade ge chansen till en ivrig, osnuten 24-åring utan utbildning. Få skulle våga det.

Någon gång, när jag inte ska se Mad men, ska jag berätta om de olika anekdoterna puffarna på löpsedeln handlar om.

Och just det: Om ni känner att ni vill överdosera i tacktal och internt ryggdunkande kan ni också kila in och titta på Dagen.se när Daniel Zackrisson, i en slags socialmedial gest,  livefilmar tackfika med tal.

{ 13 kommentarer }

Sista veckan och saker jag vill hinna

av Emanuel Karlsten den januari 24, 2010

i Mellansnack

En vecka kvar av min lediga tid. Det innebär också en vecka att göra allt det där jag hade tänkt hinna.

Och istället för den där förlamande rastlösheten börjar jag känna förlamande ångest över att jag inte hinner.

Saker jag vill hinna innan 1 februari:

  • Släppa den där sajten jag fnulat på och Kalle Nilver snabbkodat.
    Det kommer bli en fortsättning, en förlängning och fördjupning, på mina måndagsyoutubes.
  • Skriva en årskrönika om mitt eget bloggår.
    Förra året var jag en och en halv månad sent. Hade varit roligt att lyckas inom första månaden på året i år…
  • Avsluta och skriva om mitt wikipediaprojekt
    Under några månader har jag börjat väckt til liv mitt konto på wikipedia och skapat, redigerat och försökt lära mig hur Wikipedias kultur och community fungerar. Vad får passera? Hur är källkollen? Hur mkt kan man fuländra? Fantastiskt lärorikt och intressant – inte minst utifrån kritiken mot wikipedia och för inspiration om hur media eller kunskapsbanker kan (borde?) fungera.
  • Avslutningsblogga på Dagen.
    Jag har lovat det. Och vill säga något bra, avrundande, avslutande. Förhoppningsvis får jag göra det i den nya bloggputs som pågått ända sedan vi lanserade Dagens redesign i maj förra året.
  • Starta ett nytt, hemligt, sajtprojekt
    Min kodande parhäst verkar ha tappat sugen. Men, ah, jag skulle verkligen vilja komma igång med det här. Är du duktig kodare? Som vill starta en social sajt som ska fungera självgående? Hör av dig.

Och emellan det där ska jag också göra fyra sajtanalyser, hålla en föreläsning, ha avskedsfika på Dagen, fira födelsedag och skulle även önska en sväng till västergötland för att hälsa på släkt.

Visst hinner jag? Visst är det inga problem? Visst borde mycket av det kunna vara avklarat redan i morgon?

Vi säger det. Och njuter av söndagskvällen nu. Utan nån töntig ångest.

Bra. Hej.

{ 11 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 20jan

av Emanuel Karlsten den januari 20, 2010

i Länkkommentarer

{ 36 kommentarer }

Sista dagen på Dagen

av Emanuel Karlsten den december 22, 2009

i Mellansnack

Jag har precis slutat min sista dag på Dagen. Konstigt. Nu har jag nästan en och halv månad av olika sorters ledighet. Vad ska jag göra?

Det är både kittlande och nedslående på samma gång.

Jag har skrivit mitt näst sista inlägg på Dagenbloggen. Bara avsked kvar. Så svulstigt. Så onödigt pompöst.

Men jag vill.

Arbetsdagen har varit planerad sedan länge, även om jag inte visste att det skulle bli min sista. Och jag har suttit och gått igenom de största debatterna under året på sajten. De mest klickade artiklarna. Intressant. Återkommer kanske något om det även här. Det har varit ett minst sagt spännande år.

TV4 mailade idag. Ville att jag skulle sitta i morgonsoffa i början på året. Årets bloggsnackisar, skulle det handla om. Overkligt och odramatiskt på samma gång. Expressen är ett varumärke som ger tyngd, så klart. Nu är jag deras ansikte i frågor om sociala medier. Då får man sitta i morgonsoffor. Inga konstigheter. Alla konstigheter.

På Gotland just nu. Här har granarna tagit slut. Pappa fick tag i, vad han kallar, ”den sista granen på Gotland”. Vi ska resa den. Jag ska sluta blogga.

Och skriva meningar som innehåller fler ord i nästa bloggpost. Hej.

{ 7 kommentarer }