facebook

När blir en skärmdump journalistik?

av Emanuel Karlsten den september 11, 2014

i Medier och internet

Jag vill dela en tanke här.

Jag postade det här på Twitter tidigare idag:

 

Det är en skärmdump från en Facebookstatus som delats massor idag. Jag har ingen aning om den är sann och tyckte inte heller att det var extremt viktigt i det här fallet. Genom att ta bort personens namn så var själva storyn mer intressant. Som diskussionsunderlag eller tankebränsle om civilkurage och dess gränser.

Bilden blir allt mer spridd och Aftonbladet, Sveriges största tidning, jagar efter personen som skrivit bilden. De får inte tag på henne. Och tar då ett beslut att göra en skärmdump och göra en artikel bara kring det.

Det är en illa gjord artikel. Som först inte alls täckte över hennes namn, men en tid efter publiceringen ändå suddade ut det. Men trots det fortsätter hennes namn – det enda namn hon uppgett på Facebook – finnas i rubriken.

aftonb

Artikeln handlar inte om något mer. Aftonbladet säger att de ”förgäves” försökt att nå Johanna.

Så är det här journalistik? Nej.

Måste allt Aftonbladet gör vara journalistik? Nej.

Men visst finns ändå någon typ av ansvar att åtminstone låta personen själv få avgöra om den ska synas på Sveriges största tidning?

Vi har en situation nu där alla tidningar har förstått makten man har med sin egen räckvidd. Vilka snöbollseffekter det kan ge att snurra igång en viral post. Den här artikeln, som totalt inte kommer upp i ens 500 teckens text, har redan fått över 18 000 reaktioner på Facebook. Det är mer än vad facebookposten hade likes när den skärmdumpades.

Så vad är då skillnaden? Dels att Aftonbladet har ett särskilt och mycket större ansvar än den med 10 eller 100 000 följare på sociala medier. Och dels att det som gör dem unika är att deras artiklar gör anspråk på att vara journalistik, inte bara blinkningar och retweets. Det har vi sociala medier till.

Hur personen själv reagerat? Hon har stängt eller tagit bort sin Facebooksida. Utan att ge någon övrig hänvisning.

{ 6 kommentarer }

Jag måste bara i all hast skriva ner några tankar om Beatrice Ask fadäs på Facebook ikväll.

1560592_10152126843986070_1974454689_n Bild @joinsimon

 

Artikeln vår justitieminister länkar till är från en satirsajt, som tidigare bland annat rapporterat om hur Justin Bieber måste skyndas till sjukhus efter ”jättestånd”. Men hey, det kan vara svårt att se satir ibland.

Men då får man alltså anta att Beatrice Ask inte tycker det är konstigt att folk dör som flugor på grund av marijuana? Läkaren säger just så i artikeln:
”I’ve put five college students in body bags since breakfast and more are arriving every minute.” och menar att hundratals kommer dö av marijuana kommande veckan.

Jag är verkligen varken expert eller har någon erfarenhet av marijuana. Men jag vet tillräckligt för att förstå att hundratals inte skulle dö på en enskild skola på grund av överdoser i preparatet. För någon som jobbar som lagstiftare och drivit politik i frågan borde det vara ännu klarare.
Det är faktiskt skrämmande, till och med en skandal, att man skryter om sin kunskap i ämnet och sedan länkar till en sådan här artikel.

Alla kan såklart göra fel, men det som gör det så oroväckande är att det är den här ministern som tar beslut åt oss svenskar. Som så sent som innan jul inte hade något att anmärka på att Säpo nu går runt och pressar operatörer att ge dem direkttillgång till vår data.
Jag skrev om det här häromdagen i DN och undrade vem det är som är ansvarig och varför ingen tar ansvar för vår integritet.
Beatrice Ask är onekligen en av dem som har störst och tyngst ansvar för vår integritet.
Det är hennes omdöme, hennes insyn i frågor som den om Säpo vi ska lita på.

Det är därför jag reagerar så starkt, det är därför fler borde reagera så starkt när man visar sig vara så extremt bortkopplad från verkligheten.

Läs gärna krönikan i DN från i lördags om den ansvarslösa cirkeln.

{ 70 kommentarer }

LISTA: Sveriges mest delade artiklar på Facebook

av Emanuel Karlsten den december 6, 2013

i Medier och internet

Det finns en återkommande debatt om hur journalister och medier i allt högre utsträckning stirrar sig blinda på vad som delas på Facebook. Det är inte så konstigt, det som delas mest på Facebook blir också till sociala objekt och därmed det som ofta innebär rekordmängder med trafik till sajterna. Men här finns också en uppfattning om att det som blir mest delat är ytligt eller till och med skadligt för journalistiken.
För att få lite ordning i vad det är vi pratar om är det här nu mitt försök att skapa en konstant, manuell lista över Sveriges genom tiderna mest delade svenska artiklar, oavsett om de är publicerade på en blogg, tidning eller kanalsajt. Till hjälp har jag bland annat använt statistik från Ted Valentins sajt socialanyheter.se och den crowdsourcade lista som tidigare publicerats på Ajour. Hittar du en svensk artikel som fått större spridning, hör av dig!

Titeln till trots – listans topplista räknar inte bara delningar, utan slår ihop alla interaktioner som görs på Facebook.

Artiklarna med mest interaktioner på Facebook  (uppdaterad 9/9  2014)

1) Trettiotre anledningar 258 371 (159 175 gilla/65 898 delningar/33 298 kommentarer)

2) Nerikes Allehanda – Pepparkaksgubbar fördbjuds i luciatåget 245 493 (93 080/41 643/110 770)

3) Café – Personligt meddelande 233 227 (123404/73404/35419)

4) Aftonbladet – Psykologen: Sluta göra era barn könsneutrala 212243 (212243/28836 /47717 )

5) Aftonbladet – Sluta behandla era ungar som kungar206 532  (144935 /38706  /22891 )

6) Expressen – Joel Kinnaman: Ingen som förgripit sig sexuellt på ett barn ska komma undan med bara böter 201 799 (92442/105375/3982)

7) Aftonbladet – Pappa dödade pedofil – frias 198 972 (142901 /15461 /22610 )

8)  Expressen – Skäms för att vara svensk 169 375 (80768/49704/38903)

9)  Expressen – Åkesson hårt pressad av BBC 162 900 (92915 /22058/47927)

10)  Aftonbladet – Därför bryr jag mig inte vem du ligger med 160653 (120909/33481/6263)

Artiklar som tidigare var med på topp10 (datum när de åkte ut)

9/9 2014: Dagens nyheter – Bästa Beatrice Ask  155 832 (105 117/33 200/17 515)

När listan uppdateras sätts en ny datumstämpel. Tipsa gärna om du känner till en artikel som inte är med!  

{ 4 kommentarer }

Se hur Facebook rankar dina vänner

av Emanuel Karlsten den november 11, 2013

i Medier och internet

Det finns en algoritm i Facebook som bestämmer hur viktig dina olika vänner är. Den bygger på hur ofta du pratar eller interagerar med dina vänner, till exempel.

Och nu kan du se exakt hur nära du är dina Facebookvänner.

En amerikansk programmerare har skapat ett skript som visar avståndet till dina vänner.

Allt du behöver göra är att dra den här länken till ditt bokmärkesfält i din webbläsare, logga in på Facebook och sedan klicka på bokmärkta länk i webbläsaren.

Då får du upp en lång lista där vänner överst, med lägst poäng, är de som står närmast dig just nu, enligt Facebook.

För mig blev det intressant. På toppen låg Julia, vilket är naturligt eftersom vi är tillsammans. Men närmast efter henne låg dem som jag skicka meddelanden till på sistone. Vilket säger något om hur viktigt Facebook anser det vara för att jag ska dyka upp på deras ranking. Men också människor som skrivit på mina statusar, och som jag möjligtvis gillat.

Det här ger en liten indikation om vad Facebook anser viktigt för att avgöra vem som är relevant för mig.

Testa, du också!

(via @lukasz)

{ 4 kommentarer }

Facebookdelningar. Så brukar kalla den siffra som står under en tidningsartikel. Så brukar vi också skriva när vi skryter om att något blivit viralt. ”Delat 100 000 gånger” och så vidare. Detta trots att vi har varit många som tidigare skrivit texter om att siffrorna inte alls är delningar, utan interaktioner.

Debatten fick ytterligare ett case när en Timbroskribent dömde ut Aftonbladet ledares skryttext om att de är mest delade i Sverige. En genomgång visade ”delningar” och att Aftonbladet ledare delas mest i Sverige. Det är jag ganska övertygad om att de gör, av flera skäl. Men det finns anledning att påpeka några saker.

Aftonbladet har på sina artiklar valt att använda Facebook för kommentarer. Ska man kommentera en artikel får man logga in på sitt Facebook-konto och posta en kommentar. Denna kommentar behöver inte synas på någon annan plats än under Aftonbladet-artikeln, men det är ändå Facebook som står för inloggningen och hanteringen.

Men vad som inte är lika uppenbart är att varje gång någon kommenterar så ökar siffran som vi brukar kalla ”Facebookdelningar”. Inte bara det. Varje gång någon gillar en facebook-kommentar som postats på Aftonbladet.se ökar siffran.

Vi  var några stycken som var tveksamma till det här, som jag skrev i en länkkommentar tidigare idag. Det verkade helt enkelt osannolikt att Facebook skulle ha skapat ett system som så lätt kunde manipuleras av att låta Facebook själva ta hand om artikel-kommentarerna.

Så med @hampusbrynolf’s hjälp gjorde vi ett test: en bloggpost med facebook-kommentarer påslagna. Varje gång vi skrev en kommentar där ökade antalet ”facebooklikes”, som Facebook valt att kalla det. Varje gång vi gillade varandras kommentarer ökade det också.
Vi testade vidare att dela länken till bloggposten i en sluten Facebook-grupp. Siffran ökade. Däremot ökade den inte när vi testade att kommentera länken i den slutna gruppen. Inte ens när länken postades som en egen ”trådstart” i den slutna gruppen.
Sista testet var att posta länken som en Facebook-status på min privata profil och sedan kommentera på den. Siffran ökade inte bara efter att jag postat, utan också för varje kommentar som skrevs på min Facebookstatus och varje gång någon ”gillade” min Facebookstatus. Siffran ökade inte varje gång någon gillade kommentarer som skrivits på Facebookstatusen.

Under hela testet använde vi Facebook graph. Där såg man tydligt hur Facebook räknade interaktioner. Varje gång någon delade länken i en status eller en kommentar blev det en ”share”. Varje gång någon kommenterade, antingen i bloggposten eller under Facebookstatus som länkat bloggposten, blev det en ”comment count”. Här fanns också ytterligare ett fält där Facebook faktiskt särskiljde på kommentarer som postats under själva bloggposten i den så kallade ”comment box”, men de sorterades ändå inte ut när totalen räknades samman.
Till sist räknades också alla ”likes”, det vill säga de gånger någon klickat ”gilla” på antingen en kommentar i bloggposten, eller en facebookstatus som innehåller en länk till bloggposten.

Är det förvirrat? Det är hela poängen. Det är extremt krångligt.

Och är du fortfarande förvirrad, läs @hampusbrynolf’s försök att reda ut det.

 

Det viktigaste att förstå dock är att facebooksiffran aldrig visar antalet delningar. Skulle man bryta ner siffrorna är alltid antalet delningar den lägsta siffran. Varför det i framtiden blir viktigt att kalla det ”interaktioner” istället.

I det sammanhanget blir faktiskt Aftonbladet ledares mätning grovt missvisande.

Tittar vi bara på den mest delade artikeln på Aftonbladet ledare under mätperioden har den över 6 000 ”likes” – det vill säga interaktioner. I denna siffra räknas alltså de 385 kommentarer som postats under Aftonbladet i Facebooks kommentarbox.

screenshot 2013-10-10 kl. 17.59.01

Men i antalet ”interaktioner” räknas också de ”gilla” som klickats på kommentarerna. Den första kommentaren har alltså fått 87 ”gilla”. Den andra i  bild här ovanför har fått 54 ”gilla”. Detta innebär att bara dessa två kommentarer har piskat upp totalt 143 av vad Facebook kallar ”likes”, vad vi har kommit kalla ”delningar”, men vad som egentligen bara är ”interaktioner”.

Går vi sedan vidare och räknar ihop de 16 kommentarer som syns (utan att man behöver klicka sig vidare) under krönikan blir totalen 747.

Alltså: de 16 första kommentarerna på Aftonbladets krönika jag räknar står för drygt 12 procent av de totala delningarna.

Totalt har artikeln:  4715 likes,  516 shares och 1066 kommentarer. Total: 6297. Men sannolikt kommer alltså majoriteten av interaktionerna från just att Aftonbladet har påkopplade kommentarer.

Så: är detta fel? Man kan ju tycka att det är smart av Aftonbladet att passa på att utnyttja systemet för att bumpa upp antalet Facebookinteraktioner. Och det är det kanske när man ska göra sådana här jämförelser.

Men det säger väldigt lite om hur många som faktiskt engagerats av Aftonbladets ledare.

Allt detta åt sidan: Aftonbladet skulle leda även om vi bara mätte delningar, tror jag. Vilket Aftonbladets genomgång med svenskan hintar om. 
Kanske är det ett mer rättvist sätt att mäta genomslag.

Läs också Kullin som gjort en större genomgång och sammanställning om det här.

{ 4 kommentarer }

Polisens omdömeslösa bild på Facebook

av Emanuel Karlsten den september 15, 2013

i Medier och internet

Jag har länge och ofta varit en högröstad supporter av polisens satsningar i sociala medier. Det är jag fortfarande. Men precis som jag har försvarat dem när andra tycker att de tramsar är det också viktigt att markera när de har gått för långt.

Det tycker jag polisen i Huddinge gjorde på Facebook igår.

Jag tror det är viktigt att polisen informerar om alla delar av sitt jobb. Även de lustiga och triviala. Jag tycker det är bra att polisen fotar sig själva när de är ute i olika situationer, ibland kan det säkert till och med vara okej när de gör sig lustiga på brottslingars bekostnad. Men här blir det olustigt av flera skäl.

Bilden är tagen efter ett vad svensexa. Mannen på bilden har tejpats upp utmed någon väg på en lyktstolpe. Någon har ringt polisen som kommer på plats för att hjälpa mannen. När polisen kommer dit skrattar de, vilket är förståeligt. Men en av poliserna poserar också framför offret, skrattandes, medan hans kollega fotar. Det är här det blir kränkande.

Polisen själv ursäktar sig med att de har fått lov från mannen att publicera fotot. Men också att fota innan? Hur gick det då till? Ponera att de frågar mannen EFTER de har tagit bilden. Då är det ju enormt kränkande. Men också om vi tänker att polisen frågar när de kommer till platsen är det kränkande.

Föreställ dig följande scenario: Polisen kommer fram, ser en man upptejpad på en lyktstolpe och innan de hjälper honom frågar de honom om de får fota. Vad ska en upptejpad, sannolikt gravt generad, man svara de som är där för att rädda honom? Det är svårt att tänka annat än att han godkände saken.
Polisens agerande skulle möjligtvis mildras något och kunnat ursäktas som en del av rapportarbetet om det inte var för att polisen också valde att posera flinande framför den upptejpade mannen.

Men det riktigt kränkande blir såklart publiceringen. Det spelar ingen roll vilken relation mannen själv har till fotot, om han vill bli internetkändis eller inte. Det spelar heller ingen roll vilken sedelärande historia polisen vill berätta kring det aktuella fallet. Här åsidosätter polisen sitt första och största uppdrag: att allmänheten ska veta att de inte blir gjorde till åtlöje också av polisen när någons vänner utsätter dig för en pinsam svensexa.

Det skapar inte närhet till polisen, utan distans.

Vilket är exakt motsatsen till det polisen vill uppnå med sociala medier.

{ 9 kommentarer }

Det finns flera saker att säga om artikeln i Aftonbladet i dag.

1) Hur KUNDE jag tillåta Aftonbladet att spara den där bedrövliga bylinebilden där jag har ett SIGNALLJUS till FINNE i pannan.

2) Det _är_ viktigt för Facebook att ta sitt ansvar. Om någon äger en lokal där mobbing underlättas finns det ett ansvar även för lokalägaren. Facebook tar det i viss utsträckning med sina anmälningsfunktioner, men jag tror man behöver vara mer på tå där. Men lika viktigt är det att finnas tillgänglig. Vi har sett hur Google har kommit undan mycket enklare i Sverige de senaste åren. Mycket tack vare ett svenskt kontor (som inte bara är här för PR och sälj) som ökat sin transparens, gjort sig tillgänglig för media. Facebook fortsätter att vara svårtåtkomliga. Det cementerar bilden av dem som svåra att nå.

3) Facebook är inte de enda som ska ta ansvar. Inte heller de som ska ta mest ansvar. Det är du, jag, föräldrar och lärare som har ansvar att finnas med våra barn, där barn finns. Detta borde kanske kommit fram mer i artikeln utifrån hur mycket vi talade om det, men vinkeln var på just nätjättarnas ansvar.
Mer om vårt ansvar här: http://ajour.se/det-unika-instagramupproret-ar-inget-bevis-for-internets-ondska/

4) Den trevande process vi är inne i nu, där vi kräver ansvar från olika håll, är smärtsam. Och måste få vara just smärtsam. Vi kan inte greppa efter enkla lösningar. Vi måste hålla debatten levande. Vilket Joakim Jardenberg skriver föredömligt om:http://ajour.se/debatten-om-instagramupploppet-behover-smarta-inte-mer-kontroll/

{ 1 kommentar }

Idag är jag ”experten” på löpet

av Emanuel Karlsten den oktober 4, 2011

i Medier och internet

Men väldigt tacksam över att inte gestalta den bekymrade användaren. I stället är jag den glade experten i mystikljus:

Jag har bara haft löp en gång tidigare. Det var på Expressen och jag varnade för Firesheep. Det var läskigt på riktigt. Den här gången är det inte läskigt alls, utan bara nya Facebook som rullar ut. Just ”var försiktig” var kanske inte andemeningen i det jag sa, även om det såklart är bra att vara försiktig – många tror att de har stängda profiler, när de egentligen är öppna. Men det blev ett expert-varnar-löp.

Men allt det här har vi pratat om flera gånger förut. I DN-krönikan, på TV4-nyhetsmorgon och i Aftonbladet-chatt. Och nu alltså även på löp. Artikeln finns ännu inte på nätet här.

{ 0 kommentarer }

Spotify hjälper oss dölja våra skämslåtar!

av Emanuel Karlsten den september 29, 2011

i Medier och internet

För några år sedan gick det ett meme i svenska bloggosfären. Dela med dig av dina värsta skämslåtar. De du aldrig skulle visa för någon att du spelade. Det var bland de mest besvärliga saker jag gjorde. Som jag skäms över viss musik jag lyssnar på. Sådant som jag, om någon skulle hitta den, skulle skratta nervöst och säga ”den där, den måste min tolvåriga syster lagt till!”.

Jag rankar fortfarande min bloggpost med mina fem skämmigaste låtar som det mest nakna och mest hemska jag skrivit.

När Spotify lanserade sitt sociala lyssnande tillsammans med nya Facebook, där man delar varje låt man lyssnar på, återaktualiserades det här. Står vi verkligen för all musik vi lyssna på? Vill vi verkligen dela allt? Facebook har en idé om att hyvla ner tröskeln här. Om alla delar allt blir saker mindre pinsamma. När alla är nakna är ingen naken, liksom.

Men tills vi är där påverkar det vårt lyssnande. Jag sa det på Nyhetsmorgon i morse när jag berättade att jag slutat lyssna på Celine Dion för att jag knappast stod för att jag lyssnade på sånt skit. Ett guilty pleasure jag knappast vill identifieras med eller av.

Spotify har lyssnat på alla de här tendenserna de senaste dagarna. Följt de noga. Det märks inte minst när själva grundaren, @eldsjal, engagerade sig i en tråd där @bisonblog förklarade att han nu valde att blocka hela Spotify från sitt flöde.

Men mest tydligt blir det såklart av den funktion de presenterade i dag:

Vi har att göra med ett skämsfilter! Och jag älskar det. Uppdatera Spotify och få ett nytt val i ”file”-menyn, ”private listening”:

Plötsligt kan du spela all skämmig musik du har utan att någon någonsin ser!

Och ja, det är ängsligt. Ja, det är fånigt att inte stå för min musik. Men det är lätt för dig som inte bor på hipster-söder och får möta föraktfulla blickar på vägen hem för att du stått i rikstv och sagt att du gillar Celine Dion.

Nu är det bara du och jag, Celine! Resten av dan!

{ 6 kommentarer }

Nyhetsmorgonsnack om Nya Facebook

av Emanuel Karlsten den september 29, 2011

i Medier och internet

Nu på morgonen var jag med på Nyhetsmorgon. Igen. Det är roligt att göra tv-tv! Det är det jag gjort allra minst av och därför känns allt fortfarande nytt och spännande. Att sitta i frukostrummet. Se hur Ronny Svensson bullrar runt och pratar med alla och, bokstavligen, allt. Eller trisslottsdragaren som kommer in från sändning, genuint ledsen över att de bara vunnit 100 000. Att Morgan Alling plötsligt studsar in och gapar och att sminket har ögondroppar som gör att röda ögon får en chock och blir vita.

Jag pratade om nya Facebook och det kändes alldeles för kort och för splittrat. Jag försökte samla mig innan, men när jag kom in i studion och fick fixa igång allt insåg jag att ”Nya Facebook” inte gick igång på Nyhetsmorgons dator. Där stod jag med gamla Facebook på storbildsskärm tre minuter innan sändning. Som tur var hade jag med mig min egen dator och en adapter och jag hann springa ut och hämta den, koppla upp mig och bli klar precis innan det var min tur.

Så duttigt det blev. Vi hann inte gå igenom särskilt mycket, hoppade fram och tillbaka, men jag antar att vi fick prata om det som var den stora grejen – att man är orolig. För det handlar om något som är en väldigt nära, väldigt kärt. Det är sättet vi umgås med våra vänner. Och Facebook vill förändra det.

Well, det blev kort och lite splittrat. Men det var roligt! Och jag gillar nerven det är att vara med live.

Om du vill läsa mer om nya Facebook har jag skrivit en krönika i DN och igår chattade jag med Aftonbladets läsare.

Och det här med att jag sa att jag lyssnat på Celine Dion. Det var ett skämt. Det fattade ni väl? Det fattar ju alla.

Uppdaterat: Nu finns klippet på play! Inser då att den första delen gick ut på att försöka rädda ljudet som inte fungerade. Det hade jag glömt. Det blev säkert bra ändå.

Emanuel%20Karlsten%20l%C3%A4r%20dig%20nya%20Facebook

{ 12 kommentarer }