framtid

Mitt 2014: Jag blir programledare i P3!

av Emanuel Karlsten den januari 7, 2014

i Medier och internet,Personligt

Igår blev det officiellt: Den 3 februari blir jag programledare i P3! Det blir samma program som i somras, då jag vikarierade för Natalia Kazmierska.
Nu blir alltså namnet på programmet efter mig, P3 nyheter med Karlsten.
Det känns väldigt, väldigt bra. Och väldigt, väldigt surrealistiskt. Ett eget program i P3!!
Varför, vad händer och fortsätter jag skriva? Jag tänkte skriva ner några svar här:

Dels var det såklart smickrande att få frågan. Men jag tackade ja av flera skäl. Dels för att det var en sådan enorm utmaning att göra programmet i somras. Jag är en skrivande journalist och har testat på ganska mycket där redan. Att stå i direktsändning en timme om dagen var…adrenalindallrande på ett helt nytt sätt! Vi skruvade på manuset in i sista sekund, och sedan skulle man in en timme och ratta med gäster och ha fullständig närvaro och samtidigt kunna parera om något går åt skogen. Jag fick sådan djup respekt för radiojournalister!
Det andra skälet var att det är ett sådant skönt gäng! Thorbjörn Karlsson är den lugnaste producent man kan ha och en fascinerande man. Även Anna Johannessen är kvar från sommaren, en extremt kompetent och witty researcher som jag verkligen uppskattade att jobba med!
Det sista avgörande skälet var att programmet sänder från Göteborg där jag nu har min bas. Och hur lyxigt livet som egen företagare än är, hur mycket tid och ekonomisk frihet det än ger så är det TUNGT att ständigt åka iväg för jobb. Ofta till Stockholm. Med Sveriges radio får jag jobba vanliga kontorstider, vanliga vardagar – och jag är alltid hemma med Julia och Billie! Det är värt väldigt mycket.

Det var dock inte självklart. Vi hade planerat att jag skulle vara pappaledig under våren, att Julia skulle gå tillbaka till jobbet. Men vi vägde för och nackdelar och kom fram till att det här ändå var bäst. Jag kommer alltid vara hemma, bli bättre rotad här och så går jag på pappaledighet heltid efter riksdagsvalet.
Så nu kör jag! Fram till och riksdagsvalet, måndag till torsdag varje vecka, sänder jag klockan 13-14!

Hur blir det med övriga uppdrag? Jag har några få föreläsningar och resor inbokade under våren 2014 som jag kommer fullfölja. Men det enda konstanta uppdrag som forsätter är krönikor i DN.

Jag kommer alltså fortsätta skriva i DN varannan lördag. Om samma ämnen, på samma sätt.

Det känns som ett enormt ansvar under ett valår och jag ser fram emot att axla det.

Och exakt hur vi kommer lägga upp och göra bra med P3 nyheter med Karlsten – det får jag återkomma till.

{ 1 kommentar }

Om sittkissande och vad som händer nu

av Emanuel Karlsten den september 13, 2012

i Mellansnack,Personligt

Den här bloggen är till för mina randanmärkningar. Det som inte finner plats på annanstans. För annanstans har jag ju skrivit. Du kan följa massor av saker på ajour.se/author/emanuel, till exempel. Där uppdaterar jag högt och lågt, flera gånger i veckan. Igår om den nysläppta Iphone, till exempel.

Annars fungerar det ungefär som vanligt. Sedan jobbresan till Asien i juni har det hänt massor. Jag har träffat en tjej jag blivit kär i. Flyttat till Göteborg och pendlar till jobben i Stockholm, i stället för tvärtom. Haft semester, varit på begravning, bröllop, dop och jublat över att min syster har förlovat sig!

Och jobbat.

Även om det, just i sommar, har varit relativt lugnt. Jag har skrivit ett kapitel i Framtidskommisionens framtidsbok och gjort några föreläsningar. Det är fortfarande föreläsningar som efterfrågas mest. Ofta är det mediehus som hör av sig, ofta vill de ha utbildningar eller föreläsningar om hur man gör journalistik på nätet. Efter Indien och Vietnam har jag fått två ytterligare förfrågningar, en från Singapore och en från Vietnam. Båda om utbildningar för journalister. Singapore-resan blir av i Oktober.

Allt oftare är det också kyrkliga sammanhang som hör av sig. Vilket känns väldigt kul! Igår var jag till exempel på Sigtuna och höll en helt ny föreläsning om ”Vad sociala medier med oss som människor?”. Det var roligt och något jag gärna gör mer.

Hösten fortsätter därför på samma spår som tidigare. En ny säsong av P3 Browser är på gång, mitt första avsnitt spelas in i dag, sänds på söndag. Jag har ett annat podradio-koncept på gång. Det blir en religionspoddcast, men jag skulle vilja ha en sponsor? Vi har studio och riktigt spännande upplägg. Vi får se när och om de släpps. Det kommer också bli mer jobb med något större mediehus, flera spår är ute.

Och så krönikorna då, förstås. Jag har ett tillsvidare-kontrakt med Dagens nyheter där jag skriver nyhetskrönikor varannan vecka. Det är fortfarande mitt enda regelbundna och återkommande kontrakt. Och det är roligt! Jättejobbigt att skriva, men roligt att se spridningen, konsekvensen, effekten.

Igår, till exempel, skrev jag om toalettsurfande. I en särskilt intim krönika berättade jag om att sittkissar för att få mer tid med min Iphone. Den landade förvånansvärt väl. Det är så spännande det där! Att mäta resultat på olika ämnen. Vilka man får många mejl på, vad som funkar på Twitter och vad som – relativt – fungerar bättre på Facebook. Att prata om sittkissning funkade särskilt väl. Så många reaktioner på folk som kände igen sig, som ville dela egna erfarenheter.

Och så många medier som citerat, spridit vidare. I Göteborgsposten blev jag till exempel sittkissmannen.

Toalett-anekdoten var såklart ett effektivt sätt att förklara hur vi behöver hitta en mogen relation till vår nätanvändning. Jag anade knappast att det skulle innebära att jag skulle få höra så mycket om andra folks toalettvanor och -besök.

Eller att jag i Studio ett skulle behöva redogöra mer ingående för mina toalettbesök. Där och då, i direktsändning, kände jag att det var svårt att balansera. Det var lättare att inte bli för närgående på just den saken när man formulerar sig i text.
Lyssna: Vit vecka från mobiltelefonen

Hursomhelst. Livet är fint, jag sitter på ett tåg mot Stockholm bredvid den person jag älskar. Vi hörs sen.

{ 4 kommentarer }

Om höstens storslagna planer och hemliga möten

av Emanuel Karlsten den augusti 22, 2011

i Medier och internet

Här ska ni få en metabloggpost. Jag skriver om Resumé som skriver om att jag twittrade om att jag har ett hemligt möte som inte var särskilt hemligt utan en drift med det hemliga hemlighetsmakeriet inför höstens hemliga uppstarter.

Vilket i sin tur fick mina (faktiskt!) hemliga uppdragsgivare att ringa upp och med andan i halsen undra vad som var på gång.

Ibland måste man älska mediebranschen, den ankdamm den är. Inte alls särskilt annorlunda från den kyrkvärld jag är uppväxt i, men mycket bredare genomslag. En konstig värld.

Jag besväras på riktigt av allt hemlighetsmakeri. Vill stå och ropa från hustaken så fort någon har ringt och föreslagit eller ens funderat på samarbete. Twittra och skrika ”XX HAR RINGT! JAG DÖR I HYBRIS”. Istället är det, hemliga mejl, sms, och möten där man lutar sig över bord och viskar. Vilket också är kul, men inte alls på det där fnittriga sättet.

Så jag gjorde i veckan en grej av det där. Inte minst i dag. Om hur jag var och fotograferades för en hemlig grej, gick på hemliga möten och viskade. Och Resumé upptäckte att jag avslöjade min geografiska position och – enligt en medielogik jag älskar – BUSTED!

Det är roligt. Framförallt väldigt piggt av Resumé! En klackspark om hetsen kring höstens hemliga uppstartsmöten.

Men vill ni veta om hösten? Sure. Låt oss prata om den i allra mest möjliga och löjliga ordalag:

Jag kommer att ha två fasta uppdrag under hösten. Dels fortsätter jag skriva krönikor i DN på tisdagar och sedan är det klart, så när som på signaturen, med en annan uppdragsgivare. Det är ett längre uppdrag och kommer att handla om att skriva och analyser. Allt detta kommer vara öppet att läsa och följa.

Närmast ligger också ett större kortare projekt som kommer sluka nästan all min tid i början av hösten. Det kommer bli storslaget, vackert och innovativt och du kommer att märka av det. Detta projektet offentliggörs på torsdag.

Hösten får därmed en hektisk start, men jag kommer ändå att spränga in olika föreläsnings-, utbildnings- och konsultuppdrag hos mediehus, företag och personer. För övrigt tvingades jag i dag till sist tacka nej till den talarinbjudan som kom från Indien. Det gick inte att hitta en flygbiljett som garanterat kunde ta mig till Sverige t/r under 48h – vilket var en förutsättning för att det skulle fungera för min andra uppdragsgivare under tiden. Istället ser det ut att bli en Indienresa för ett mediehus i oktober, som vill ha socialamedier-tränare. Knasig grej, men mest – JAG VILL GLÄDJESKRIKA OM DET FRÅN HUSTAKEN!

Den stora höstgrejen handlar dock om något helt annat och något som hela jag bubblar av och om. Ett privat initiativ utanför alla mediehus, utanför allt det etablerade. Dess perspektiv kommer att ruska om branschen.

Vi kallar det ”Den där nya grejen” och gruppen träffas nu med jämna mellanrum för att bygga upp, slipa och skapa det nya. Det är ambitiöst och så nytt i själen, grunden och idén att det gör lite ont av förväntan.

Med i gruppen finns de personer i Sverige jag tycker skulle vara allra mest spännande att jobba med. Några känner du, andra känner du inte. Men vad det resulterar i kommer säkert att påverka dig.

Ah, jag har lovat att inte skriva mer. Men jag dör av spänning.

10 oktober öppnar vi dörrarna. Inte med dunder och brak, utan med djup ödmjukhet över att vi vet att vi inte vet – och kommer göra världens bästa utifrån det.

Ok. Nog med hemlighetsmakeri. Vi hörs i veckan. Vi har ju massor av premiärer att se fram emot!

{ 13 kommentarer }

Att leva som pojke i godisbutik

av Emanuel Karlsten den juli 21, 2011

i Personligt

Jag sitter och planerar min höst. Så fantastiskt många spännande idéer. Ett av sommarprojekten är att skapa något som förhoppningsvis kommer ge en ny syn på hur journalistiken formar sig i framtiden. För den saken blir det släpp 1 oktober. Sedan är det några föreläsningar, några förslag på längre konsultuppdrag och enstaka förfrågningar om större punktinsatsuppdrag.

Och så idag: En förfrågan om att föreläsa i Indien under en större asiatisk mediekonferens.

Åh, jag svimmar lite. Av lycka, av uppspelthet, av stolthet!

Tänk att lilla jag efterfrågas som talare i Indien! Att prata om medier, innovation och hur man gör journalistik i dag och framåt!
Det kittlar i hela magen.

Jag är så glad och stolt över det som händer nu. Att jag har frihet att både välja att göra bra saker och sätta min egen agenda. Att det jag tror att jag är bra på efterfrågas till den grad att jag behöver sålla. Till och med Indienuppdraget ligger i farozonen, om jag inte lyckas stuva om redan inbokade uppdrag.

Jag hade aldrig vågat gissa att det skulle gå så bra, så snabbt eller vara så roligt att vara egen företagare.

Och allra bäst: Det känns så kravlöst. Som att jag ändå skulle gjort det. Och glatt! Den dagen jag inte längre efterfrågas kommer jag inte gråta – jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra något helt annat. Sociala medier-grejen var ett självklart redskap när jag blev webbredaktör, som sedan ledde vidare, gav det ena som gav det andra. Givetvis engagerar det mig mycket, men det känns knappast livsdefinierande.

Det är nog den skönaste känslan i allt det här. Att det jag upplever det som en slags bonustillvaro. Att jag är en liten pojke i en godisbutik som försöker njuta av allt det goda, allt det glada, så länge och mycket jag kan.

För imorgon kanske världen ser helt annorlunda ut.

(foto: @arkland_swe)

{ 5 kommentarer }

Jag blir krönikör på DN

av Emanuel Karlsten den mars 28, 2011

i journalistik

I dag blev det officiellt: Ett av mina uppdrag som frilans blir som krönikör i Dagens nyheter. Det känns stort och lite overkligt. Även om jag ofta skrivit krönikor i Expressen det senaste åren har jag en romantisk bild av DN. Den stora morgontidningen, den som ligger på varje besluthavares frukostbord. Varje gång man pratar om ett ouppnåeligt journalistiskt uppdrag så är det kanske just krönikör på DN.

Till och med när jag fick frågan kändes det ouppnåeligt. Jag trodde den gällde någon slags sociala medier-kurs för DN:s nya krönikörer, inte att jag skulle kunna vara en av dem. Men frågan riktades till mig. Jag flög på moln av att bara vara påtänkt. Till sist gjorde den också att det blev lättare att våga ta det redan påtänkta beslutet att stå på egna ben. Med DN-jobbet fick jag en god grundplåt inför frilans- och konsultlivet.

Jag kommer alltså att vara en av åtta fasta och återkommande krönikörer. Vi samsas om måndag till torsdag varje vecka, vilket innebär att jag syns varannan vecka. På tisdagar, tror jag.

Min första krönika publiceras den 5 april, efter att jag slutat på Expressen.

Och ja, det blir väldigt nervöst.

{ 26 kommentarer }