indien

Om sittkissande och vad som händer nu

av Emanuel Karlsten den september 13, 2012

i Mellansnack,Personligt

Den här bloggen är till för mina randanmärkningar. Det som inte finner plats på annanstans. För annanstans har jag ju skrivit. Du kan följa massor av saker på ajour.se/author/emanuel, till exempel. Där uppdaterar jag högt och lågt, flera gånger i veckan. Igår om den nysläppta Iphone, till exempel.

Annars fungerar det ungefär som vanligt. Sedan jobbresan till Asien i juni har det hänt massor. Jag har träffat en tjej jag blivit kär i. Flyttat till Göteborg och pendlar till jobben i Stockholm, i stället för tvärtom. Haft semester, varit på begravning, bröllop, dop och jublat över att min syster har förlovat sig!

Och jobbat.

Även om det, just i sommar, har varit relativt lugnt. Jag har skrivit ett kapitel i Framtidskommisionens framtidsbok och gjort några föreläsningar. Det är fortfarande föreläsningar som efterfrågas mest. Ofta är det mediehus som hör av sig, ofta vill de ha utbildningar eller föreläsningar om hur man gör journalistik på nätet. Efter Indien och Vietnam har jag fått två ytterligare förfrågningar, en från Singapore och en från Vietnam. Båda om utbildningar för journalister. Singapore-resan blir av i Oktober.

Allt oftare är det också kyrkliga sammanhang som hör av sig. Vilket känns väldigt kul! Igår var jag till exempel på Sigtuna och höll en helt ny föreläsning om ”Vad sociala medier med oss som människor?”. Det var roligt och något jag gärna gör mer.

Hösten fortsätter därför på samma spår som tidigare. En ny säsong av P3 Browser är på gång, mitt första avsnitt spelas in i dag, sänds på söndag. Jag har ett annat podradio-koncept på gång. Det blir en religionspoddcast, men jag skulle vilja ha en sponsor? Vi har studio och riktigt spännande upplägg. Vi får se när och om de släpps. Det kommer också bli mer jobb med något större mediehus, flera spår är ute.

Och så krönikorna då, förstås. Jag har ett tillsvidare-kontrakt med Dagens nyheter där jag skriver nyhetskrönikor varannan vecka. Det är fortfarande mitt enda regelbundna och återkommande kontrakt. Och det är roligt! Jättejobbigt att skriva, men roligt att se spridningen, konsekvensen, effekten.

Igår, till exempel, skrev jag om toalettsurfande. I en särskilt intim krönika berättade jag om att sittkissar för att få mer tid med min Iphone. Den landade förvånansvärt väl. Det är så spännande det där! Att mäta resultat på olika ämnen. Vilka man får många mejl på, vad som funkar på Twitter och vad som – relativt – fungerar bättre på Facebook. Att prata om sittkissning funkade särskilt väl. Så många reaktioner på folk som kände igen sig, som ville dela egna erfarenheter.

Och så många medier som citerat, spridit vidare. I Göteborgsposten blev jag till exempel sittkissmannen.

Toalett-anekdoten var såklart ett effektivt sätt att förklara hur vi behöver hitta en mogen relation till vår nätanvändning. Jag anade knappast att det skulle innebära att jag skulle få höra så mycket om andra folks toalettvanor och -besök.

Eller att jag i Studio ett skulle behöva redogöra mer ingående för mina toalettbesök. Där och då, i direktsändning, kände jag att det var svårt att balansera. Det var lättare att inte bli för närgående på just den saken när man formulerar sig i text.
Lyssna: Vit vecka från mobiltelefonen

Hursomhelst. Livet är fint, jag sitter på ett tåg mot Stockholm bredvid den person jag älskar. Vi hörs sen.

{ 4 kommentarer }

Vad jag inte tänker på

av Emanuel Karlsten den september 7, 2011

i Mellansnack

Idag skulle jag stått på en scen i Indien och talat för hundratals chefredaktörer från sydasien om nya digitala nyhetsrum. Men jag tackade nej. För att jag hade åtaganden här.
Så istället går jag i pissregnet med en brödbit i munnen till jobbet och tänker inte alls på att jag istället kunde gjort något helt annat idag.
Sverige är ju fint också.

20110907-094857.jpg

{ 4 kommentarer }

Att leva som pojke i godisbutik

av Emanuel Karlsten den juli 21, 2011

i Personligt

Jag sitter och planerar min höst. Så fantastiskt många spännande idéer. Ett av sommarprojekten är att skapa något som förhoppningsvis kommer ge en ny syn på hur journalistiken formar sig i framtiden. För den saken blir det släpp 1 oktober. Sedan är det några föreläsningar, några förslag på längre konsultuppdrag och enstaka förfrågningar om större punktinsatsuppdrag.

Och så idag: En förfrågan om att föreläsa i Indien under en större asiatisk mediekonferens.

Åh, jag svimmar lite. Av lycka, av uppspelthet, av stolthet!

Tänk att lilla jag efterfrågas som talare i Indien! Att prata om medier, innovation och hur man gör journalistik i dag och framåt!
Det kittlar i hela magen.

Jag är så glad och stolt över det som händer nu. Att jag har frihet att både välja att göra bra saker och sätta min egen agenda. Att det jag tror att jag är bra på efterfrågas till den grad att jag behöver sålla. Till och med Indienuppdraget ligger i farozonen, om jag inte lyckas stuva om redan inbokade uppdrag.

Jag hade aldrig vågat gissa att det skulle gå så bra, så snabbt eller vara så roligt att vara egen företagare.

Och allra bäst: Det känns så kravlöst. Som att jag ändå skulle gjort det. Och glatt! Den dagen jag inte längre efterfrågas kommer jag inte gråta – jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra något helt annat. Sociala medier-grejen var ett självklart redskap när jag blev webbredaktör, som sedan ledde vidare, gav det ena som gav det andra. Givetvis engagerar det mig mycket, men det känns knappast livsdefinierande.

Det är nog den skönaste känslan i allt det här. Att det jag upplever det som en slags bonustillvaro. Att jag är en liten pojke i en godisbutik som försöker njuta av allt det goda, allt det glada, så länge och mycket jag kan.

För imorgon kanske världen ser helt annorlunda ut.

(foto: @arkland_swe)

{ 5 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 19jan

av Emanuel Karlsten den januari 19, 2010

i Länkkommentarer

{ 4 kommentarer }