journalistik

Nu åker jag till Vietnam – igen!

av Emanuel Karlsten den april 13, 2013

i Mellansnack

Jag sitter på ett hotell i centrala Hanoi, Vietnam. Igen.

Det är inte så ofta jag skriver om vad jag gör nuförtiden. Det är konstigt. Det är väldigt roliga saker. Allt från studiobesök i Aktuellt, till föreläsningar på Teologiska högskolan, till nya spännande och hemliga projekt. Jag antar att viljan att berätta strukturerat minskat med åren? Kanske navelskåderiet också…

Hursomhelst. Jag är i Hanoi igen. Det är ett knappt år sedan senast jag gjorde något av det mest utmanande hittills: En månads asienresa till Indien och Vietnam där jag utbildade reportrar, nyhetschefer och chefredaktörer i att använda sociala medier för att göra bättre journalistik. Det var hisnande, läskigt. I Indien på engelska, i Vietnam med tolk. Men det gick bra. Väldigt bra. Sedan dess har jag hunnit åka tillbaka till Asien, gjort liknande utbildningar i Singapore, suttit i juryn för Asian digital media awards. Och nu är jag åter i Vietnam.

Det finns så mycket att säga om det här landet. Så många märkliga förutsättningar. Jag hinner kanske berätta mer om det en annan gång.

Den här gången ska jag hålla en tvådagarskurs i Hanoi och sedan en likadan i Ho Chi Minh. En vietnamesisk co-trainer är med och en tolk. Men dem har jag ännu inte träffat.

Säkert kommer jag att uppdatera vidare både Instagram och Twitter om resan. Följ där! Nu ska jag ta en förmiddagslur. Hej.

 

{ 0 kommentarer }

Hur du väljer twitternamn

av Emanuel Karlsten den april 11, 2011

i Medier och internet

Ikväll ska jag förbereda en föreläsning om hur man använder Twitter för journalistik. Det är med webbredaktion här i Stockholm som bokat in saken sedan länge och vi kommer gå igenom både bra exempel och en praktisk genomgång.

Inför föreläsningen har samtliga journalister fått i uppgift att installera tweetdeck på sina datorer och skaffa ett twitterkonto. Det senare kan ibland leda till en del frågetecken. Hur skapar man ett bra twitternamn? Vad är ett bra twitternamn. Det finns säkert massor av olika syn på det här, men så här skrev jag:

”Tänk bort att det måste vara kort, välj hellre ett namn som förklarar bäst vem du är. Twitternamnet är det som är det som återkommande kommer att användas för att nå eller ”anropa” dig. Bäst är såklart om du kan välja ett för eller efternamn. Som ”Emanuel”, eller ”Karlsten”. Fungerar inte det kanske ditt för och efternamn fungerar ”emanuelkarlsten”? Är även det upptaget blir det svårare. Försök hitta namn som liknar ditt namn. ”EmanuelK”, ”KarlstenEmanuel”. Men försök att använda ett ord som du kan uttala eller andra lätt kan minnas.
Det är lätt att vilja använda namn som ”DNemanuel”. Jag skulle råda bort från det. Allra mest för att det lätt gör att man vågar vara mindre personlig. Det är lättare att ha en okonstlad relation med din omgivning om du är dig själv, snarare än din arbetsgivare.
Men allra viktigast är att komma ihåg att namnet inte är skrivet i sten. Du kan alltid ändra senare.”

En annan sak jag tänkte på: Om man ska ha en både inspirations- och praktisk dragning. Vilket ska man fokusera på först? Inspirationen, va?

{ 5 kommentarer }

Hittat, länkat och kommenterat – August 2, 2010

av Emanuel Karlsten den augusti 2, 2010

i Länkkommentarer

  • Hinn och trovärdigheten « Dagen.se
  • - Anders Gustafsson följer upp de påstående Benny Hinn gjorde under sitt Sverigebesök. Väldigt lite verkar vara sant.

  • Sångglädje bland kristna i Prideparad « Dagen.se
  • - Är det inte väldigt, väldigt märkligt att den här artikeln är så anonym? Ingen artikelförfattare (det brukar oftast appliceras när det är en rewrite av noll författarvärde), hemliga uppgiftslämnare och till synes bara förstahandskällor.
    Jag vet att det är ett känsligt ämne, men känsligt? Allvarligt, det ger ju signal om skräckvälde.

{ 20 kommentarer }

Steve Jobs diss till journalistkåren

av Emanuel Karlsten den juli 17, 2010

i journalistik

När jag jobbade på Dagen hade jag en förstemejlare. En person som alltid skickade smarta, tipsande, insiktsfulla eller kritiska mejl. Sedan jag slutade har de slutat komma. Tills ikväll.

Då jag får följande roliga tips:

”Har just sett Apples presskonferens om iPhone 4.

Jobs visade den här, “the antenna song”: http://www.youtube.com/watch?v=VKIcaejkpD4

Såg du journalisternas miner efterår? Snacka om att komma av sig!

(For the record: Littorin hade behövt en Littorin-song.)”

{ 1 kommentar }

När kändisjournalistiken kom till twitter

av Emanuel Karlsten den januari 13, 2010

i Medier och internet

Jag åkte tåg i går, som ni kanske förstod. Jag kom hem till sist, tre och en halv timme försenat.

Väl hemma insåg jag att jag hade twittrat konstant i sex timmar. Dramatiserat hela tågresan, varje stopp, varje detalj, varje känsla. Överdrivit, skruvat och kryddat.

Använt Charlotte Perrelli, som satt bakom mig, som ofrivillig skådespelare i mitt twitterskådespel.

Under de tre sista, mest kaotiska, timmarna fick jag mer än 50 twitterkommentarer i timmen. Det handlade inte om enkla retweets, utan folk var med, hejade på, gav förslag och hyllade. Interagerade. Halvvägs igenom skapade jag en tagg (#sjtag) för att den som kom in sent skulle kunna följa resan bakåt. Jag räknade till över 70 nya twitterföljare när jag kom hem.

Du kan läsa alla samlade tweets här (med start i botten)

Jag skapade en drama, där bakom twitterknapparna. Ett slags lägereldsberättande i realtid för den som ville lyssna. Och för att göra det mer spännande använde jag alla attribut som finns i min närhet. Charlotte Perrelli.

Det är inte svårt att förstå hur kändisjournalistiken uppstått. Med Perrellis hjälp blev allt mycket mer underhållande att beskriva, motivera och skruva. Och det gjorde jag. Allt hela tiden med en kittlande känsla av att vara på gränsen.

”Kan jag fota nu? Nej.” ”Kan jag twittra det jag överhör att hon säger i privata konversationer? Nej.” ”Kan jag trängselfota nu? Nja…äh, skitsamma.” ”Kan jag twittra det som hörs över hela vagnen? Ja.” ”Kan jag twittra om uppmärksamheten Perrelli skapar? Ja.

När jag kom hem kände jag mig kluven. Var det ok att göra den rapporteringen? Hur hade jag upplevt det om någon hade gjort det mot mig själv?

Och ärligt talat: Jag vet inte. Men jag inser att frågan är viktig att diskutera.

I veckan så blev det en riksnyhet när en moderat, pappaledig, pressekreterare skrev en facebookuppdatering om bajs och ”invandrarföretag”. En statustext han ämnade rapportera till en mindre samtalskrets, men skrev det på offentlig plats. Medier tyckte det var intressant och skrev vidare.

Men ska kändisar/offentliga personer förväntas vara bevakade så fort de är på offentlig plats? Well, ja. Eller: De är det vare sig de vill eller inte. När mediemakten genom sociala medier har fördelats till varje medborgare innebär det att även kändisjournalistiken, medvetet eller ej, även får sina egna, mindre publiceringsplattformar.

De sms som vi tidigare skickade hem till flickvän eller kompis om kändisen i kupén går nu i stället ut som facebookstatusar, twitteruppdateringar och bloggposter.

Allt är på så många sätt precis som vanligt, men allt är ändå fundamentalt annorlunda.

Jag vet inte om jag höll mig på rätt sidan gränsen med mitt twittrande igår, men jag inser att det är en fråga jag behöver ha mer klart för mig inför nästa gång. Om inte annat för att veta hur jag själv hade reagerat i ombytta roller..

Uppdaterat: Kjellberg skriver också

{ 19 kommentarer }

Mot Göteborg

av Emanuel Karlsten den januari 12, 2010

i Medier och internet,Mellansnack

Sitter på tåget mot Göteborg. Första klass. Att man får gå upp klockan 06 spelar väldigt liten roll då. Som jag älskar Första klass. Jag känner mig alltid så speciellt, uppskattad liksom.

Det är JMG:s evenemangsklass som skapat vad som hittills verkar vara ett alldeles fantastiskt välordnat arrangemang. Jag har fått telefonsamtal, program och till och med en handskriven lapp! När fick man sist en handskriven lapp med allmän information?

Fint grepp.

Konferensen i övrigt är mest digital. Om kommunikation, sociala medier och hur man förstår.

Det där med att ”förstå”… Min största poäng vid sådana här sammanhang är att man aldrig kan lära sig vad sociala medier är genom kurs. I stället måste man testa, pröva sig fram.

Det är lite som att gå på kurs för att bli social. Vem skulle göra det? Du skulle sannolikt hellre gå på krogen, drejkurs eller börjar mer fokuserat prata med din omgivning. Men kurs?

Ibland försvårar vi vår relation till sociala medier. Vill göra det till så mycket framtid att vi helst hade sett att det var ett matrixschiffer som vi behövde 3d-glasögon för att förstå. Men att vara social i medier är inte särskilt olikt att vara sociala utanför medier. Utöver att jag når fler, och fler når mig.

Det är väl det vi ska prata om i dag. Och på så sätt är kurser långt ifrån värdelösa. För allra mest kan de väcka lust och nyfikenhet -  två av de viktigaste ingredienserna för att lyckas.

Det blir säkert massor av intressanta samtal.

{ 4 kommentarer }

Hittat, länkat och kommenterat

av Emanuel Karlsten den januari 9, 2010

i Länkkommentarer

De här länksamnligarna blir större för varje vecka. Jag är egentligen ingen stor fan av att ha de samlade så här, men det är ett enkelt sätt att dela med mig. Randanmärkningar på riktigt, på många sätt.

Vad tror ni om det? Ska vi testa en stund? Jag börjar i dag.

{ 4 kommentarer }