jul

Moderna svenska julklassiker

av Emanuel Karlsten den december 6, 2017

i Mellansnack

Det började som en tanke jag inte kunde släppa. Att det inte görs några nya julsånger. Och att det är konstigt eftersom så många andra säsonger får nya sånger. Men också att det kanske inte är sant? Så jag började researcha, fråga runt. Och hittade att det ändå görs några nya.

Så nu samlar jag.

Referenspunkten för en ”modern” julsång är Triads, Tänd ett ljus. En klassiker så självklar och inristad i den svenska själen att ingen knappt ens reflekterar över att den är modern, eller skriven av Niklas Strömstedt (och Lasse Lindblom) 1987. Med 16 miljoner strömmar på Spotify är den enorm.

Så om detta är det modernaste av julsånger vi har – vad har vi mer som är i närheten av svenska julsånger?

Här är vad jag hittat hittills:

Julen är här – Tommy Körberg/Sissel Kyrkjebö

Så klassisk att vi knappt ens reflekterar över att den är ny. Men den skrevs av Billy Butt och Sölve Rydell 1989 och gjorde odödlig av Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebö. En sann klassiker med 11 miljoner strömmar.

Himlen i min famn – Carola, 1999

Carola har så klart gjort massor av julklassiker, men mest är det covers. Och visst, En stjärna lyser så klar har knappa fem miljoner streams, men det är inget mot Himlen i min famn. Över 7 miljoner streamar gör det till Carolas största egna jullåt och så nära klassiker hon varit med att skapa. Skriven av Carola och Erik Hillestad.

 

Juligen – JustD

Det ironiska Just D är kanske mest kända för Tre gringos eller 90-talshits som ”Var tog den lilla flickan vägen”, men det är deras jullåt som är störst. Tveklöst störst. Mångdubbelt störst. Juligen, en ironisk skildring av svensk jul, har nästan 9 miljoner strömmar på Spotify. Skriven av Wille Crafoord och Peder Ernerot.

Jag kommer hem igen till jul – Peter Jöback

Peter Jöback har följt Carolas väg, släppt flera julsamlingsplattor och försökt smyga in egna låtar. Det har gett resultat. Hans egen ”Jag kommer hem igen till jul”, skriven av Andreas Mattsson och Niklas Frisk, skrevs 2002 och har 10 miljoner streamar.

Another Christmas – Amanda Jensen

Vår mest moderna av julklassiker. 2008 skrev Amanda Jenssen låten tillsammans med Pär Wiksten och den blev en succé. Sedan dess har den bitit sig fast. Under dessa år har den hunnits streamas 9 miljoner gånger. Spridningen har säkert hjälpts av att den är på engelska, men ändå: Det finns ingen svensk, modern klassiker i närheten med samma spridning.

Vår julskinka har rymt – Werner och Werner

Åke Cato och Sven Melander fick en låt av Billy Butt (alltså tvåfaldig på den här listan) och Joakim Bergman som de brölade in på skiva 1988, alltså ett år efter Tänd ett ljus, och kvalar därför som ”modern”. Låten har blivit en ironisk klassiker och fortsätter vara det för nya generationer. Det visar inte minst att de fortfarande har 5 miljoner streams.

 

Alla låtar i en Spotify-lista

Bubblare:

Välkommen hem – E.M.D

Det gamla pojkbandet lyckades också göra en egen jullåt, som faktiskt nått upp till nästan 6 miljoner streams. Det gör den större än ”Julskinkan har rymt”, men är den en KLASSIKER ännu? Tveksamt. Men den balanserar här på gränsen.

Kvalar inte:

”Mer jul”, ”Tomten jag vill ha en riktig jul”. Båda skrivna 1982, alltså fem år innan den referenspunkt denna har för ”modern” klassiker.

Sean Banan – Gott nytt jul. Pga någon stans måste man ändå sätta en gräns för vad som är en klassisk jullåt. Oavsett om den har 17 miljoner streams och därmed är större än ”tänd ett ljus”. Allt är inte guld som glimmar.

{ 3 kommentarer }

Trettondagen utan adventsstjärna

av Emanuel Karlsten den januari 6, 2010

i Mellansnack,Religion och kyrka

Jag skäms. Jag tog ner ett av mina få juldekorationer redan i fredags och twittrade av någon anledning ut saken i dag. Kanske av en känsla av att jag gjort något fel.

Genast blev jag informerad, upplyst och tillrättavisad.

I dag är ju dagen då stjärnan behövs som bäst. Hur ska nu de tre vise hitta Jesusbarnet?

Jag förstår inte hur jag tänkte. Jag skäms. Hör ni? Jag skäms!

Som straff visar jag här bilden på hur mitt fönster ser ut. Där sladdlampan (ord för det, tack) fortfarande hänger kvar.

För då får jag liksom skämmas ännu mer. Att jag orkade ta ner adventsstjärnan, men inte sladdlampan.

{ 23 kommentarer }

Att längta. Och önska.

av Emanuel Karlsten den december 27, 2009

i Religion och kyrka

Fyra dagar sedan senast. Jag sätter någon slags stolthet i det. Att jag har tyckt att bloggen har varit sekundär. Oviktig. Att jag har försökt ta tillvara på juldagarna, ledigheten och att hänga med familjen.Göra det där sociala i stället. Som att sitta tysta framför tv och julbio och se långfilm.

Hursomhelst har det varit en slags avgiftning. Och skönt att få landa lite.

Jul på Gotland är speciellt. Det påminner mig mycket om en det vanliga, som på många sätt blivit ovanligt. Om ideal jag egentligen strävar efter. Och om ensamhet. Jag skrev en bloggpost om det där på en gammal blogg jag drev för några år sedan. Om hur vi varje julafton firar alternativa jular på Frälsningsarmén i Visby tillsammans med familjer som bara vill dela gemenskap eller människor som inte har andra att fira jul med. Det är inget konstigt eller heroiskt i det. Men ju äldre jag blir, ju mer ödmjuk blir jag inför det faktum att så lite kan betyda så mycket. Ett ”god jul” och lite småprat i förbifarten. Att vara närvarande, trivas. Dela julmat och skratt med någon som nyss berättade att de brukar supa bort julen för att slippa…förstå.

Ah, ni ser. Det är omöjligt att prata om det där utan att bli översittande pretentiös. Men hela mitt jag skriker efter att mer medvetet engagera mig i liknande saker. Små saker som gör skillnad.

Jag älskar Frälsningsarmén för det där. Det sociala arbete många kristna församlingar gör i jultid blir så ofta ett alibi. En pliktskyldig punktinsats för att kunna säga ”vi bryr oss visst om omvärlden”, och sedan fortsätta sökandet efter andliga känslokickar.

Frälsningsarmén är knappast något mönstersamfund, men jag älskar deras idé. En grundton av att föra krig mot orättvisa och ensamhet. Inte för att det ser bra ut, inte för att jag kan räkna in fler ”uppräckta frälsarhänder”, utan för att det är rätt. För att människor hjälper människor.

Jag önskar så att jag hade ett sådant sammanhang. Men det är lätt att både tycka och säga.

Det vet både du och jag.

{ 16 kommentarer }

Sista dagen på Dagen

av Emanuel Karlsten den december 22, 2009

i Mellansnack

Jag har precis slutat min sista dag på Dagen. Konstigt. Nu har jag nästan en och halv månad av olika sorters ledighet. Vad ska jag göra?

Det är både kittlande och nedslående på samma gång.

Jag har skrivit mitt näst sista inlägg på Dagenbloggen. Bara avsked kvar. Så svulstigt. Så onödigt pompöst.

Men jag vill.

Arbetsdagen har varit planerad sedan länge, även om jag inte visste att det skulle bli min sista. Och jag har suttit och gått igenom de största debatterna under året på sajten. De mest klickade artiklarna. Intressant. Återkommer kanske något om det även här. Det har varit ett minst sagt spännande år.

TV4 mailade idag. Ville att jag skulle sitta i morgonsoffa i början på året. Årets bloggsnackisar, skulle det handla om. Overkligt och odramatiskt på samma gång. Expressen är ett varumärke som ger tyngd, så klart. Nu är jag deras ansikte i frågor om sociala medier. Då får man sitta i morgonsoffor. Inga konstigheter. Alla konstigheter.

På Gotland just nu. Här har granarna tagit slut. Pappa fick tag i, vad han kallar, ”den sista granen på Gotland”. Vi ska resa den. Jag ska sluta blogga.

Och skriva meningar som innehåller fler ord i nästa bloggpost. Hej.

{ 7 kommentarer }