julia mjörnstedt

Öppen föreläsning i Göteborg

av Emanuel Karlsten den november 7, 2013

i Mellansnack

Det var ett tag sedan jag skrev om vad jag fyller mina dagar med. Jag försöker hålla nere på uppdragen för att hänga med Billie, men det ger också fördelen att välja uppdrag som jag tycker är särskilt roligt. Som att konsulta för medier jag gillar och imponeras av, eller att föreläsa.

Det sistnämnda sker oftast i slutna sammanhang: Konferenser, företag och organisationer som vill ha utbildning eller föreläsning om sociala medier. Så när Brewhouse hörde av sig och jag förstod att de förberedde för en öppen, gratis föreläsning kändes det extra roligt.

Nu på måndag, den 11 november, håller jag alltså en gratis föreläsning kl 17 på Brewhouse i Göteborg. Du behöver signa upp innan och det gör du på Brewhouse hemsida.

Tema är engagemang i sociala medier och det känns särskilt roligt är att få göra det tillsammans med min fästmö Julia. Julia , som är generalsekreterare för Ung cancer, är ett perfekt case för just engagemang i sociala medier. Hur de, utan någon reklambudget, lyckas skapa en enorm räckvidd och genomslag för sin sak.

Vi kommer alltså turas om att prata. Jag mer generellt om vad vi behöver förstå och göra för att lyckas i ett nytt medielandskap, och Julia mer konkret utifrån hur Ung cancer gjorde.

Förhoppningsvis kan vi beröra något om svårigheterna i vad som händer sedan. Hur förvaltar man vad som till en början var ett brinnande engagemang, när allt blir vardag?

Det kommer att bli grymt, men också lite läskigt! Flera av våra vänner, släkt och familj kommer vara där och därför gissar jag att det blir extra mycket nerv och kanske extra bra?

Kom och se!

{ 0 kommentarer }

Här är artikeln med Julia

av Emanuel Karlsten den augusti 18, 2013

i Pappablogg

Lovade ju att återkomma med en länk efter intervju i veckan. Det var GP som var här, men det verkar som om de inte kommer att lägga ut artikeln? De har inte gjort det än i alla fall, så här är en bild så länge:

Och tack, det var fint vid Fiskebäckskil. Väldigt fint! I övrigt står hösten och vägar av och an på gaveln till Göteborg. Regn, sol, rusk och vind. Jaja.

Uppdatering: Och kolla, GP tycker Billie och Julia säljer så bra att de satte dem på löpet!

Uppdatering2: Här är länken!

{ 0 kommentarer }

Gåvor bedövar samvete – Facebook-likes väcker upp det

av Emanuel Karlsten den augusti 14, 2013

i Pappablogg

En stor tidning är här för att intervjua Julia. Jag tassar runt i kulisserna, har som jobb att underhålla Billie när hon är för gnällig. Sedan ska det fotograferas.

Jag har ju skrivit om Julia förut, men inte så mycket om det hon jobbar med. Eller hur bra hon är på det hon jobbar med.

Julia driver en organisation som heter Ung cancer. Jag ska inte lägga ut texten så mycket om organisationen och syftet för organisationen säger ju på något sätt sig själv.

Men hon är på många sätt en medial fullpoängare. Hon är ung, tjej, vacker och driven. Hon har i ung ålder startat en organisation som snabbt fått uppmärksamhet utanför etablerade medier. Organisationen handlar om en utsatt grupp som tidigare inte fått uppmärksamhet och hon har själv en historia. Vid 21 års ålder fick hon tjocktarmscancer och friskförklarades för ett år sedan. Hon är välformulerad, opretentiös och vågar prata om det som få andra ens vågar tänka på.

Men framförallt är hon väldigt bra på sitt jobb.

Jag skulle vilja lägga ut texten lite kring det här, men har inte riktigt tid nu. Men vi kan väl ta det där med webbshoppen.

Medan andra välgörenhetsorganisationer lever på bidrag och att söka projektpengar får Ung cancer alla sina löner och administrativa kostnader täckta av att de driver en extremt framgångsrik webbshop. Det bara blev så. Förra sommaren höll organisationen ett kalas och hade ett pysselbord där de kända gästerna uppmuntrades pyssla uppmuntrande presenter som sedan skulle skickas ut till medlemmarna. Där pärlades det första Fuck cancer-armbandet. Julia kom sedan på idén att de skulle kunna börja sälja armbandet i deras webbshop. Sagt och gjort – de första månaderna sålde de armband för två miljoner kronor. Det bara spred sig själv. Det har det gjort sedan dess. Och innebär att ingen de av de gåvor som skänks till organisationen försvinner i administrativa kostnader. De tas istället av intäkterna från webbshoppen. Jag tycker det är fantastiskt. Det känns renhårigt på något sätt. När man köper in en ny dator kommer inte pengarna från någons gåva, utan för att folk har köpt produkter.

För några månader sedan gjorde Unicef en kampanj om att de inte ville ha folks ”facebooklikes”, eftersom det inte räddade några liv. För att rädda liv behövs pengar. Det är ett så obegripligt korkat motsatsförhållande. Utan likes hade Ung cancer aldrig existerat. Utan likes hade Ung cancer aldrig väckt så mycket reaktioner. Utan likes, Facebook och sociala medier hade Ung cancer aldrig blivit den folkrörelse det idag är.

Pengar är så klart viktigt, men många gånger blir våra skänkta pengar ett sätt att bedöva ett samvete. 100 kronor i månaden, så tänker vi inte på det mer. En like innebär å andra sidan en ständig påminnelse om det som behöver ens uppmärksamhet. Det som behöver ens stöd. En like är ett första, ytligt steg till engagemang. Som – när Facebooksidan och en välgörenhetsorganisation sköts smat – kan leda till djupare engagemang. Ung cancer har skapat pärl-träffar, där man träffas och hjälper till att pärla Ung cancer-armbanden, fester, resor och föreläsningar. Och produkter.
Att köpa en Fuck cancer-produkt för hundra kronor blir så mycket mer ett ställningstagande än att skänka dem. Det blir en start på en diskussion, när någon ser armbandet. Det blir ett slagord att ha med sig i vardagen, och en ständig påminnelse om kampen mot cancer.

Vi kan väl prata mer om det här någon annan gång. Eller så kan ni väl läsa om det i tidningen som intervjuar Julia.
Hon är verkligen värd all uppmärksamhet hon kan få. Alla borde höra henne, alla borde inspireras av henne.
Jag postar länken när intervjun är ute!

{ 6 kommentarer }

Idag för exakt ett år sedan…

av Emanuel Karlsten den maj 21, 2013

i Personligt

…skrev jag en tweet till Julia Mjörnstedt. Vi hade aldrig hälsat innan, men det var som om hela världen var ställd i exakt rätt läge. Allt stämde. Jag förstod inte ens att något sa klick. Det var bara två pusselbitar som fogades samman utan friktion. Vi som egentligen var främlingar började prata som om vi visste att vi väntat på varandra.

Jag bokade om en biljett så att vi kunde träffas två dagar senare. Det var som att hälsa på framtiden. Där var du ju! Aldrig har något känts så enkelt, aldrig har något känts så självklart.

Dagen efter den där första träffen åkte jag iväg på en månads jobbresa i Indien. Det kändes som att jag slets itu, lämnade en del av mig därhemma. Mitt fokus flackade och jag var uppriktigt orolig över att förlora mitt förstånd.

När jag kom hem mötte du upp mig i Stockholm. Det var andra gången vi träffades. Vi firade midsommar med mina vänner och dagen efter följde jag med dig till Göteborg och träffade hela din släkt. Veckan efter följde du med mig till Visby och bodde hos min familj en vecka.

Aldrig har något gått så snabbt och ändå känts så självklart. Du slog dig bara ner på den lediga plats som var omedvetet förberedd för dig. All ångest jag känt inför att en dag ta ett livslångt beslut byttes till lust och nyfikenhet. Som jag alltid drömt och hoppats att det skulle vara.

Jag flyttade till Göteborg. Vi flyttade ihop. Vi köpte en ny, större lägenhet tillsammans.

Och om 61 dagar ska den här personen inte längre vara en kontur på en svartvit bild, utan fläta oss samman till en familj.

11395_10151237837076534_1743124443_n

Och jag vet. Ibland hänger jag inte alltid med. Ibland är jag envis och trubbig. Jag tänker att det beror på att min hjärna är så ovan vid att mitt hjärta är så övertygat.
För Julia, jag har aldrig varit så i grunden säker på att jag älskar någon som jag älskar dig.

För alltid
– Emanuel

{ 28 kommentarer }