av Emanuel Karlsten den december 19, 2009
i Credd
Helt överväldigande med alla grattis och uppmärksamhet! Dagens media var först att rapportera. Expressen gjorde egen grej liksom Medievärlden. Och så rajtade Kyrkans tidning och Journalisten.
På Twitter exploderade det med hundratals retweets och gratulationer. Och pappersExpressen valde i dag att köra en fyrspaltare på saken med den generande kvällstidningsrubriken ”het talang”.
Hur är tanken att jag ska tackla allt det här? Hur svarar man på det utan att bli varken pompös, arrogant eller kaxig?
Jag väljer att njuta av det. Försöka att inte skratta bort utan istället suga på varje smickrande mening. Låta det sjunka in och göra mig glad. Inse att det är nu, kanske bara nu, och därför värdesätta det desto mer.
Tack!
En märklig dag. Så klart. Många fantastiska reaktioner. Översvallande stundtals. Min favorit hittills: ”Jättekul, men går du till Aftonhoran så kommer jag att pissa på dig”.
Funderar också mycket på mina egna känslor kring att sluta. På vad jag skulle dela om det och varför. Just nu kan jag inte se vad gott skulle komma av det?
Vad som kommer att hända härnäst är fortfarande inte officiellt. Inte ens mina kollegor på Dagen får veta. Och kör ungefär samma knep att försöka få reda på det som Medievärlden i den här 2 000 tecken långa texten av goddag yxskaft-svar.
Resumé har också skrivit. De har hittat en bild som jag desperat försöker minnas var den kommer från. Och ser det inte ut som att de har photoshopat den? Sådär len hud har ingen.
PappersDagen gjorde också en kortare text om att jag slutat. Jag kände mig tveksam att publicera den på webben (hur avgör man om nyheten om en själv har något värde?), men gjorde det till slut. Det hade ju sett fånigt ut om pappret skrev och inte webb. I slutänden ändrade sig dock papperstidningen, så webben blev ensam med narcissistpubliceringen.
Det har också spekulerats i om det finns något särskilt som har föranlett att jag sagt upp mig. Så är det inte. Jag har ingen konflikt med någon på tidningen och ingen har gjort mig ont.
Men jag önskade dock mer utrymme. Framförallt ville jag testa på ett större företag vars ledning jag kände förtroende för. Det tror jag att jag har hittat. Och det ser jag fram emot att berätta mer om.
