niklas svensson

Mitt #Almedalen hittills – en återblick

av Emanuel Karlsten den juli 3, 2011

i Personligt

Om bara några timmar är det söndag och Almedalsveckan 2011 börjar. Det blir femte året som jag är här och jobbar. Alla har haft sina speciella stunder. Här kommer min tillbakablick:

2006 var jag med och skapade konceptet (G) som i Gud tillsammans med Dagen och Frälsningsarmén. Jag närde en journalistdröm och lyckades kuppa mig in i planeringsgruppen som då bestod av en Siewert Öholm – som ännu inte gjort sin Norgeflykt och Världenidag-resa – Daniel Grahn och Frälsningsarmén. Det var ett spännande första år. Jag iaktog med stora ögon och försökte lära mig så mycket som möjligt.

2007 gjorde jag mitt första sommarvikariat på Dagen. Jag hade låtsas att jag kunde redigera film i Premier och lovade därför att åka till Almedalen och göra webbtv från årets (G) som i Gud. Jag fick en helgkurs av @kristoferg i redigering och lyckades även få honom att förlägga sitt jobb i Visby under Almedalsveckan och därmed få honom som fotograf under veckan. Jag satte ribban omänskligt högt. Utöver att filma våra seminarier skulle jag göra en kort sammanfattning varje dag – som jag skulle redigera själv. Vi filmade, jag redigerade och på nätterna gick jag upp varannan timme för att sätta igång nästa renderingsprocess, ftp-process eller något annat omänskligt dumt och tidskrävande så vi kunde ha ett färdigt reportage om gårdagen klart på morgonen. Det var ett spännande år. Jag minns att jag hade börjat läsa bloggar om medier och hängde på Jaiku. Att jag nyss förstått att Joakim Jardenberg var en person med koll på medieutveckling och att Bambuser var framtiden. Just @manster från @bambuser såg jag på något seminarie. Jag samlade mod och gick fram och hejade. @Jocke anslöt, men kände inte igen mig. Jag fasades snabbt ut från samtalet. Jag minns att händelsen var stor och pinsam på samma gång. Minns också känslan av att känna sig så obetydlig – jag visste vem alla var, ingen kände mig.
Jag bloggade också. Fast inte på någon etablerade blogg, utan en liten, obskyr, privat blogg. Men här är en text från ett av seminarierna under veckan som faktiskt är ganska intressant, än i dag.

2008 hade jag fast jobb på Dagen. Nu uppade vi bemanningen. @KristoferG fick den här gången betalt för att vara med hela veckan. Och nu satte vi ribban ännu högre. Vi skapade en egen logga och vinjett till vår webbtv – inklusive originalmusik och varje dag sammanställde vi ett program, eller reportage, från den dagen. Jag skrev manus och sökte upp de högsta politikerna vi kunde hitta för intervjuer. Vi gjorde enkät-tv som ”Vem är politikern” och kastade in egna Dagenreportrar i blandningen. Eller ”Vem vet om att Almedalen pågår” (inte ens turister som gick igenom Almedalen visste), eller ”Hur mycket gratissaker kan du samla på dig på två timmar” (mer än man kan bära). Utöver det livesände vi varje seminarium med Bambuser. Jag tror aldrig jag har jobbat så hårt som jag gjorde den här veckan. Vi sov max fyra timmar varje natt, tog aldrig lunch, frukost eller middagspauser och jobbade alla dygnets övriga timmar. Men det blev sjukt bra! Jag var så stolt över att vi två, med så lite erfarenhet, ändå kunde prestera bättre än samtliga andra webbtv-redaktioner på plats. Dessutom! Det här året vann vi ”Årets varumärke” för (G) som i Gud. Stort.

2009 Var jag ytterst medveten att om vi skulle göra något webbtv-aktigt igen så måste det överträffa det vi gjort tidigare år. Mest för att min egen motivation skulle vara kvar. Dagen hade ingen lust att köpa in mer arbetskraft och Kristofer _vägrade_ jobba under samma vidriga arbetsvillkor igen (ingen skugga över Dagen, jag var diktatorn här). Så jag satsade istället på en Almedalsblogg. Vilken för övrigt försökte stoppas av Makthavare.se – eftersom de tyckte att de hade ensamrätt på bloggnamnet. Jag avfärdade det med att namnet var för generiskt och – obegripligt och osnutet kaxigt – la ut hela deras mejl på bloggen och offentligt ifrågasatte deras krav. SvD och andra rikstidningar ändrade utan att blinka. Det var också året då vi hade fattat att vi inte behövde bygga en egen webbtv-spelare. @AndreasNson gjorde märkliga youtubeklipp med Tomas Andersson-Wij och Schlingmann och vi sände återigen Dagens seminarier via Bambuser – gött, noll merarbete.

2010. Mitt första och enda år med Expressen blev minst sagt händelserikt. Inte bara för att vi under hela hösten förberedde ett webbtvprogram, ”Raka svar med @niklassvensson”, som skulle sända live i Late night-stuk, tre kvällar den veckan, utan också för att det var valår och Littorin-gate. Massor av missar hos externa parter innebar också att vi bara dagar innan sändning stod utan både producent och inspelningsteam. Jag fick hoppa in och ta större samordningsansvar i sändningarna och byggde manus tillsammans med Niklas under dagarna. Det blev ett bra proramformat, faktiskt. Jag var tittarredaktör, värmde upp en kvart innan varje sändning för att samla in tittarna från sajten. Upprättade chattar och twittertaggar där tittarna kunde vara med och tycka till och påverka programmet i direktsändning. Vi hade tagit svängrum för att faktiskt kunna påverkas – direkt. Och grymt bra gäster. Dagen innan Sven-Otto Littorin avgick satt han i vår tv-soffa och gav raka svar om hur mycket han älskade sitt jobb och ville jobba kvar efter valet. Bara 18 timmar senare avgick han som minister. Hela saken gjorde att Expressens politikteam fick jobba tio gånger hårdare. Och att jag, som inte var politikreporter, fick ta de lättsamma uppgifterna. Som Bekantas bekanta-scoopen om att Carl Bildt hittar ett par brallor och sedan köper fyra likadana direkt. Eller hur mycket gratismat man kan äta på en dag (ja, ripoff på Dagen). Det var också första året som jag var inbjuden i paneldebatter. Dels för att tittarredaktöra även i Almegas webbtv-sändningar, men också som paneldeltagare om tex blogginflytande. En märklig konstellation ledd av Alexander Bard, där jag fick representera traditionella medier vilket slutade i att vi övergick till handgemäng enligt bilden här bredvid.

I år, 2011, är jag här och representerar mig själv, helt och hållet. Jag tycker det ska bli så skönt! Inga krav, bara kunna glida runt kravlöst mellan mingel, intressanta seminarier och trevliga möten. Jag har några uppdrag i form av tex paneler, men mest är jag här för att det ger både mig personligen och mitt nya företag väldigt mycket. Alla är här. Vilket också innesluter mina potentiella arbetsgivare. Men framför allt är det en unik chans att träffa de man lärt känna under året och åren. Ett Hultsfred för folk i kostym, skulle man kunna säga.

Ett av uppdragen börjar redan imorgon, söndag, med ett inspel klockan 08.00 i webbsändningen Godmorgon Almedalen. Tillsammans med @Jocke @britstakston @claesnyberg och några till pratar jag om Skolgranskningen. Det blir intressant!

Jag kommer säkert att blogga kontinuerligt under hela veckan, men är du här under veckan och vill ses, prata eller ta en fika – hugg mig så bestämmer vi tid!

Till sist, som avslutning på återblicksposten: Den traditionella gagreelen som trötta @kristoferG samlade ihop för något år sedan från alla mina oändliga omtagningar som oerfaren och trevande tv-reporter:

{ 3 kommentarer }

Hur är det på Expressen?

av Emanuel Karlsten den februari 10, 2010

i Mellansnack,Personligt

Har precis kommit hem efter att ha besökt Tidningsutgivarnas inflyttningsfest. Roligt och trevligt. Massor av kollegor och bekanta har så klart frågat hur det är. Tio dagar in på nya jobbet. Och jag har berättat storyn. Om och om igen.

Inser också att jag är skyldig att berätta även för er, även här. Hur har jag det egentligen? Såhär:

Det är bra. Väldigt bra. Men det har varit tufft. Första veckan var mycket tuffare än vad jag hade anat. På många plan. Hur väl man än tycker att man har förberett sig så är ett steg från lilla Dagen till ett av Sverige mest inflytelserika mediehus stort. Gigantiskt. Att kliva in i en helt nyskapad roll där är utmanande. Och allt det där var svindlande första veckan. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det? Hur ska jag förstå, komma in och tillföra något på ett relevant och betydande sätt?

Det blev helg, jag vilade, jag tänkte och fick smälta alla intryck från min första vecka. Så väldigt många intryck.

Måndag, tisdag och framförallt i dag känns det äntligen som jag har börjat greppa vad jag ska göra. Åtminstone kunna ringa in några saker. Förstå att jag i alla fall kommer att förstå. Och framförallt: Känna att jag kommer göra något riktigt, riktigt bra.

Jag har upptäckt Irina Halling. En helt fantastisk person med en tjänst, inrättad av chefredaktör Thomas Mattsson, som går ut på att upprätthålla och bevaka kvaliteten i tidningen. Svara på frågor, det där som läsare tycker är obegripbart. Ta varje ifrågasättande på allvar. Lyfta det på högsta ort och medvetandegöra tidningsmakarna om vad läsare irriteras av, bryr sig om och vill ändra på. Så mycket av den fundamentala funktionen i sociala medier gestaltas redan i hennes tjänst.

Jag kan inte hjälpa att tycka att det är vackert.

Jag har också börjat känna det där bubblande, glödande drivet hos Expressenkollegor. Niklas Svensson började dagen efter mig på Expressen och är en slags självgående urkraft. I dag drog han igång Expressenbloggen Politikbloggen och har på en dag spottat ur sig sju bloggposter. Ni förstår. Det är inspirerande. Det smittar av sig.

Fattar ni hur bra det här kommer bli. Hur bra Expressen.se kommer bli!

Jag är taggad.

{ 5 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 22jan

av Emanuel Karlsten den januari 22, 2010

i Länkkommentarer

  • Politikerbloggen » INTERVJU: Anders Pihlblad snackar med Niklas Svensson
    – Man kan naturligtvis ha massor av åsikter om Niklas Svensson, inte minst med tanke på dataintrånget. Vi träffades första gången när vi skulle föreläsa under samma tillfälle i Umeå. Det var fascinerande. Han delade mycket av erfarenheterna om hur han jobbat med politikerbloggen. Han lever mycket av det som (jag?) socialmedieexperter teoretiserar om. Han ser nyttan, använder den och uppnår fantastiska resultat. Det känns mycket spännande att Niklas nu är en del av Expressen. Han börjar dagen efter mig, 2 februari.
  • Official Gmail Blog: Serving better ads in Gmail
    – Det här är så fascinerande. Google berättar att de läser alla mina mail för att visa annonser som är relevanta till dem. Och jag rycker på axlarna och går vidare. Varför – varför! – har inte tidningar lyckas göra något liknande på nätet? På pappret ser det ju ut att vara en sådan given och lätt succé?
  • Fabienne blev 15 år – DN.se
    – Oerhört stark text och bilder från Haiti.
  • Tre pappersartiklar om dagen på dn.se
    – Fattar ni vilket slöseri det här är på kvalitativt journalistiskt material? Och känns det inte som att webbredaktionen blir en andrahandsredaktion när de uppmuntras att intervjua pappersredaktionens reportrar som ”experter”?

{ 12 kommentarer }