svd

Cafés nya superrekord – tack vare Facebook

av Emanuel Karlsten den juli 12, 2011

i Medier och internet

Jag har tidigare skrivit om Cafés superbloggare @backmanland som är en typ av övernaturlig Facebook-magnet. En vecka i maj stod tre av hans bloggposter ensam för drygt 175 000 besök.

Men skit i det nu. Det rekordet har flugit all världens väg. I dag, en dag innan Kiaindex publicerar de officiella trafiksiffrorna för förra veckan, bjuder webbredaktören @viktorbk på siffrorna:

Vad det beror på? En ynka postning. Av Fredrik Backman. Inte för att den är dålig, den är fantastiskt känslosamt och bra skriven. Jag bloggade om den förra veckan: När Fredrik levererar sådana här guldkorn är han som bäst. (…) det fina eller tankvärda i det är att det bara är i bloggform vi får läsa sådana här texter. Att vi i print (eller traditionell artikelform) alltid förväntar oss tematiskt stringenta texter om ungefär samma sak från en författare. Det är i bloggens spretiga frihet som sann kreativitet och de bästa texterna föds.

På bara ett dygn fick Fredrik Backmans bloggpost 180 000 visningar, twitterrapporterade @viktorbk. En vecka senare stod det klart att Café, som under sina bästa stunder snuddat på 40 000 unika i veckan, ökat med tusen procent, till nästan 400 000 unika.

Vad det beror på? Än en gång: Facebook. Infrastrukturen som digitaliserar allt analogt skvaller. Backmans bloggpost har hittills delats över 142 000 gånger på Facebook.

Det verkar som att vi nu på riktigt får se hur viraler får riktigt fäste i Sverige. De gånger vi tidigare pratat om det har det aldrig handlat om de här volymerna:

Som Lindexhärvan, men den nådde bara upp till 16 000 delningar. Ola Lindholms bloggpost om knarket som blev både löp och huvudnyhet, men den nådde bara upp till 60 000 delningar. Och Klamydiabrevets ”sveket”, som skakade om riksdagsvalets sista dagar förra året, nådde ”bara” upp till knappa 40 000 delningar på Facebook.

Det kanske är för tidigt att tala om trender, men något har definitivt hänt. Har vi blivit bättre på att dela länkar? Förstår vi logiken kring delandet mer? Är det ”rekommenderaknapparna” som gjort det? Efter förra bloggposten bad jag om Facebookstatistik från samtliga tidningsdrakar. Alla utom Expressen svarade, och både Svd och DN vittnade om en ganska påtaglig uppgång i trafik från Facebook.

Även om Fredrik Backmans virala bloggposter hittills är ett slags unikum är det tydligt hur han har lyckats hitta en slags formel. Hitta ton för något som slår an hos en bred massa. Inte bara en gång, utan gång på gång lyckas Fredrik Backman med det.

Frågan är om det är så här stjärnor i framtiden kommer födas, om det är så bloggare och krönikörer komme plockas upp? För framgången här handlar inte om en redaktionellt styrd placering, ingen Aftonbladet-etta är med i leken. Det handlar om att enskilda personer, en efter en, har tyckt texten var så bra, så fin, så rörande, att den var värd att dela vidare.
Så eskalerar det, hela vägen upp till 400 000 unika.
På en vecka.

Det är en galen, men väldigt vacker värld. Och förstå: Det här hade aldrig kunnat hända om vi hade låst in materialet.

{ 13 kommentarer }

Om satir kan vara ett hot – Gudmundsongate

av Emanuel Karlsten den juli 1, 2011

i Medier och internet

Jag tycker den här diskussionen blev intressant. SvD:s ledarskribent Per Gudmundson är provocerande – det är hans uppgift. Men när redaktioner tidigare haft ganska stor distans till sina läsare och deras tyckande, kryper det idag allt närmare. Inte bara genom mejl, utan kanske främst genom olika sociala medier där nya makthavares skapas och deras åsikter vinner legitimitet och oanad räckvidd genom followers och vänner.

Här får plötsligt ett skämt ny betydelse. Ord blir som pistolskott, oavsett om de är meningen att träffa målet eller ladan åt motsatt håll.
När @dodsmaskinen twittrar – på skämt – att det är rimligt att Gudmundson ska skjutas spelar det ingen roll hur tydlig han är om sitt skämt. Ett ord är ett ord. Och när det sägs officiellt och i den kontexten blir det allvarligt. För Per Gudmundson och hans chefer. Det måste man både respektera och förstå.

Om man sedan, som SvD, ska göra en artikel av det, koppla på att @dodsmaskinen har varit på riksdagslistan osv, är jag ganska tveksam till. Men generellt sätt är det en viktig princip som vi behöver förhålla oss till:

Även om Twitter är ett stort vardagsrum är det inte hemma. Allt sägs i en mikrofon som kan nå hela världen.

Det innebär inte att vi inte ska skämta eller inte kunna ta ett skämt, men förståelse för hur det kan landa hos den det handlar om.

Läs också Martin Jönsson

{ 5 kommentarer }

OS-guld och en anekdot om #vinterOS

av Emanuel Karlsten den februari 15, 2010

i Medier och internet,Personligt

Känner mig så mjäkig. Så mycket khakibyxor och snedbena. Jag sprang 20 minuter på löpband i dag och kan nu, knappa tre timmar senare, inte röra mig utan att gny. Förstår ni vilken skärseld morgondagen då kommer att bl? Förstår ni också hur länge sedan det var jag rörde mig?

Jaja.

Kalla har vunnit guld. Jag hann se slutet. Det gör mig glad. Ännu gladare över hur användandet av twittertaggen #VinterOS fullkomligt kokar. För några dagar sedan satt jag och försökte göra en twittergallup vilken tagg som skulle användas för att twittra om Sveriges framgångar i OS. Efter många om och men slog jag fast: När vi twittrar om OS lägger vi till ämnestaggen #vinterOS. Samtidigt skapade vi ett twitterkonto särskilt för Expressen, @expressenOS.

Vi startade på morgonen, och bara sex timmar senare hade Aftonbladet skapat ett exakt likadant konto, @sportbladetOS, och la till #vinterOS på sina tweets.

Någon dag senare kom DN och gjorde samma sak (med det olyckliga twitternamnet @DNvancouver2010) och i dag kom den sista av de fyra drakarna, svd (@svdOS), även in på banan.

Visst är det en intressant utveckling? Inte minst med tanke på att SVT redan hade lanserat sin egen OS-tagg, #svtos. Givetvis är varken konkurrenter eller tittare sugna på att marknadsföra ett företag med en tagg. De vill prata OS.

Sova nu. Och glädjas lite över att jag inte är Marcus Hellner.

{ 4 kommentarer }

Hittat, länkat, kommenterat 26jan

av Emanuel Karlsten den januari 26, 2010

i Länkkommentarer

  • YouTube – David Blaine: How I held my breath for 17 min
    – Såna här klipp på 20 minuter finns inte att man ser. Vi är ju generationen med en attentionspan på max 3,5min. Men hjälp. Jag satt klistrad. Fullkomligt klistrad.
  • Bloggare försökte dra av för cykel och tv
    – Kenzas (som driver Sveriges största blogg – i storleksklass med Sydsvenskan) blogg ger henne en månadslön på 15 000 kr. Så mkt för bloggmiljonärerna… Men hur är det möjligt att hon inte tjänar mer? Pengarna måste gå in i något bolag, visst?
  • Guds rike på internet #25: Här slutar visionerna.
    – Jag förstår inte det här. Sedan i höstas har 25 personer bidragit med visioner för hur projektet kan göras, kontentan av det är att hänga som pastor på några destruktiva sajter?
    Det är bra, men jag tycker så mkt mer bra har framkommit. Och hur det handlar om att få andra att se potential, istället för att försöka omfamna ”internet” som ett nytt pastorat.
  • Message for the 44th World Communications Day, Benedict XVI
    – Påven uppmanar präster att börja blogga.
  • Satirtecknare ny medarbetare | Världen idag
    – Ah, den var ju rolig. Nej.
  • Twittra från gudstjänsten?
    – Förstår inte problemet i det här. Varför skulle det vara konstigare än att ha med sig ett anteckningsblock och anteckna?
  • DN:s nya policy och deras gamla demokratiska ansvar
    – Det här är konsekvensen när vi låser in material som läsare tycker är så viktiga, sådana snackisar, att de måste få spridning.
    Då tar de – bödeln, verklighetens folk, kalla dem vad du vill – distributionen i egna händer, kopierar och lägger ut den på en helt annan plattform – långt från Dn.se. (extra roligt att TT sedan gör en rajt på det som publiceras av DN-konkurrenten Svd.

{ 6 kommentarer }