Året har börjat på sämsta tänkbara sätt, totalt sängliggande i två dagar.
Men nu är jag åter på benen igen. och glad över det år som har gått.
På många sätt har det varit det bästa hittills. Några av mitt livs största händelser har inträffat.
I januari köpte jag tillsammans med Julia min första lägenhet. Jag har alltid hållt mig utanför bostadsmarkanden, uppskattat att ha en hyresrätt att säga upp när jag vill. Jag var skeptisk länge, kollade allt noggrant. Men till slut var vi nöjda och köpte en lägenhet i Majorna som vi uppskattar lite mer för varje dag.
I februari gick jag på mitt livs viktigaste möte. Jag skulle träffa mitt barn. Jag och Julia fick för första gången se vem som fanns i magen, se att det levde, med bultande hjärta. Jag minns att så mycket oro släppte, att jag vågade tro att det var sant. Vi skulle bli tre.
I april åkte jag till Vietnam för andra gången. Även nu för att träna journalister i hur de kan använda sociala medier. Jag ångrar lite att jag inte har skrivit ner mer från de här resorna. Det finns så mycket att berätta, så mycket att säga. Men hittills har det bara blivit en DN-krönika och ett föredrag. Kanske får jag anledning att återkomma.
Juni var en speciell månad. Jag och Julia förlovade oss! En vecka senare gifte sig min syster och ytterligare en vecka senare köpte vi en riktig, vuxen bil!
Under sommaren fick jag också testa på något helt nytt: programledare i radio! Så fantastiskt roligt det var! Under några veckor vikarierade jag för Natalia Kazmierskas i P3 och programmet fick heta ”P3 nyheter med Karlsten”. Det var utmanande på ett helt nytt sätt. Jag fick en adrenalinkick under och i varje sändning och kände en piska att vara på tå hela tiden. Samtidigt var det så skönt att det var en tablålagd aktuell timme, att man sedan, på kvällen, kunde koppla av och bort.
Jag har egentligen inte bloggat om det här så mycket, men om jag skulle välja ett program jag gillade bäst så är det nog det där jag läste dödsrunan över Altavista, eller kanske det där vi gjorde den kanske första stora svenska intervjun med Pewdiepie – någonsin. Det senare klippet var ett av kanalens mest lyssnade dittills.
Under sommaren fick jag också göra mitt första sommarprat (det blev uppskattat!), men mest var det bara en nedräkning till 22 juli, då vårt barn skulle födas.
Och så kom hon. Billie!
Jag har försökt att säga några ord om förlossningen tidigare, och jag har också försökt pappablogga några gånger. Men egentligen har hela hösten gått ut på att ge mindre tid för datorn och mer tid för min familj.
För det är underbart med en dotter och Billie kan få vilket rum som helst att lysa upp. Men det sätter också helt nya utmaningar för oss. Att orka, att ta hand om varandra, att hinna ta tid för varandra. Vi har jobbat och pratat massor av det under hösten och jag är så tacksam att Julia är min livskamrat, partner och bästa vän. Och framförallt: att vi har fått världens bästa barn tillsammans.
Hösten har inneburit att anpassa sig till ett nytt familjeliv. Jag har avslutat sidoprojekt, jobbat mindre, varit hemma mer. Vi har lärt känna nya vänner, haft barnvälsignelse, massor av middagar hemma i vårt nya hem och köpt vår första egna julgran!
Utöver det har det såklart varit mycket annat jobb. Jag har fortsatt skriva krönikor i Dagens nyheter. Under året är jag nog mest stolt över krönikan om hur vi knäböjer för Obama och att jag kunnat hålla ut i integritetsfrågan i min spalt. DN-uppdraget är fortfarande ett uppdrag jag har stor respekt inför och känner ännu större ansvar för. Jag är tacksam för att fortsätta mitt kontrakt där in i 2014.
Och även att ha skrivit på ett nytt.
Men mer om det kommer längre in på året.
2014 har potential att bli bäst hittills!
