I det kyrkliga sammanhang jag växte upp är det en gammal sanning att religion och Jesus knappast är samma sak. Vilket blir tydligt när man ser hur mycket kyrkan har förstört.
I presentationen om mig själv på den här sidan skriver jag att jag ”tänker när jag skriver, tror när jag ber och kämpar för att nära en Gudstro kyrkan omedvetet stukar”. Vilket fortfarande är sant.
Jag jobbade länge i kyrkan, la flera år av mitt liv på det, men kände så ofta att det var lönlöst. Hela tiden så mycket uppförsbacke, alltid så stora strukturella problem. Och jag orkade inte känna att de interna strukturerna krävde så mycket fokus, när det var världen som skulle räddas från avsaknad av kärlek – inte kyrkan.
Allt det där påmindes jag om när jag såg det här virala klippet (via @luddast), med en snubbe som gör ett snyggt Spoken word om Jesus och kyrkan. Välformulerat och bra.
Om det bara hade räckt.
Det finns en skillnad mellan perceptionen om en god Jesus, och den Jesus som beskrivs i Bibeln, som är stundom timid och stundom nedlåtande och raljerande. Om man ska skapa en personkult, föreslår jag att man gör det kring någon där urkunden är mindre avlägsen, mer konsekvent och framföralt: Sympatisk. Jag säger inte att inte Jesus var grabben hela dagen, men det finns ett problem i att den enda urkunden som hans anhängare har att tillgå, även vittnar om en osympatisk och desillusionerad person. För den som betraktar detta objektivt utifrån, framstår en känsla av cherry picking, snarare än en känsla av sansad objektivitet.
Intressant att du betraktar din bild av Jesus som objektiv. Det finns förstås lika många som ”utifrån” och ”objektivt” läser om Jesus i Bibeln som uppfattar honom som djupt sympatisk. Hur vi uppfattar en berättelse är alltid beroende av en massa i vår förförståelse: allt från erfarenheter och värderingar till sinnesstämning och aktuell livssituation. Så är det, rent objektivt sätt. :)
Mer objektiv, men givetvis inte helt objektiv. Jag tror att jag väger sådant jag ogillar med hur Jesus framställt, tyngre än de som t.ex. tror att han är Guds son, och därför per definition god – det skulle vara den mer partiska uppfattningen.
Den information om att Jesus skulle vara raljerande och nedlåtande handlar nog bara om ditt tycke och smak och speglar din syn på religion. Tvärtom ses Jesus som den första humanisten även av icke-troende människor. Den enda urkunden är Bibelns Nya Testamente även om han omnämns i andra dokument, vilka inte är behöver vara helt samtida men inte långt ifrån (exempelvis Naq Hammadi). Jag är en icke-troende objektiv religionsvetare och via mina forskningar har jag upptäckt att synen på Jesus alltsomoftast är god – även i nyandliga kretsar (vilka jag tror du är ute och far efter). Det är däremot synen på hur Kyrkan genom århundraden har hanterat trosfrågan via makt och kontroll som spökar (nu ofta med blicken vänd mot den katolska kyrkan) – en felaktig syn som hos de flesta tyvärr lever kvar i skuggan av Luthers reformation eftersom man inte vet vad den Luthersk-evangeliska tron egentligen innebär.
Min uppfattning att man inte ska raljera med människor, kan kanske bottna i att jag inte gillar religion, men troligen handlar det snarare om att även jag är humanist. Att någon, förslagsvis Jesus, var en föregångare på området, vittnar många texter i bibeln om. Även om hela religionen skulle vara ett påhitt, reflekterar texterna någons moral som var före sin tid. Problematiken ligger snarare i att andra texter i samma bibel säger något annat, och dessa författarna är definitivt inte några genier när det kommer till etik. Det partiska skulle stå i den förutfattade meningen att Jesus verkligen var god, och välja att ta intryck av bara det. Kanske inte ens se det andra. Lena Andersson har bidragit mycket till nyanseringen – läs gärna ”Jesus älskar inte alla barnen”. Med det sagt, betyder inte detta att den subjektiva uppfattningen att Jesus är genomgod, skulle vara den felaktiga bilden. Men det får vi ta på tro, för det vet vi inte.
Åh, vad jag älskar dina självutlämnande texter, Emanuel! Och vad jag önskar att du skulle få tillbaka tron på församlingen, hur bristfällig den än må vara. Allt gott!
Bitvis inspirerande video, men samtidigt ”hemmablind”. Är kristendomen inte en religion? Mhmm…
Just den formuleringen studsade jag också vid!
Skickat från min iPhone
12 jan 2012 kl. 21:55 skrev ”Disqus” :
Ja, det lät märkligt. Här är en fd kristens syn på video:
http://www.patheos.com/blogs/friendlyatheist/2012/01/13/you-cant-hate-religion-and-love-jesus/