Bakom rubrikerna på Dagen

Jag har lite ångest över att inte ha fullgjort allt det där jag hade på en lista för två veckor sedan. Inte blir det bättre av det tunna bloggandet under veckan.

Men låt mig i alla fall uppfylla mitt löfte om att berätta mer om vad de olika puffarna på Dagenettan betydde. Jag har försökte fota den lite bättre – dock fortfarande med min gamla crappiga kamera – så håll ut. Andreas, om du läser kan du kanske skicka över pdf-filen? Så byter jag ut bilden sedan. Uppdaterat: Nu är bilden utbytt!

Jag tycker om den mycket. Den ger en ganska sammanfattande bild av Dagentiden.

Alla olika och felstavningar av mitt namn, det som gått liksom en röd tråd genom mina år där. Märkligast är när man slänger på en liten apostrof, som P1 gjorde här. Eller när Carin Stenström var så upprörd att hon hittade på en titel och stavade både för och efternamn fel.

Andreas, som har gjort Dagenettan, gav för övrigt Carin Stenström en egen citatplats längst ner till höger. ”Det enda citatet som jag inte behövde skruva”, sa han. Och det är klart: ”Emmanuel Carstens bloggpost kan inte läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden”, skrev alltså Dagenkonkurrenten Världen idag i en ledare. Jag minns det där väldigt starkt fortfarande. Jag hade inte hunnit jobba ett halvår på tidningen och min Dagenblogg var bara någon månad gammal. Det blev en mindre läsarstorm och jag var i absoluta fokus. Jag hade sådan ångest. Försökte förstå hur en annan kristen skulle vilja skada någon annan så. Hur hon för sina 8 000 läsare kunde fastslå att jag propagerade för incest. Varför frågade hon inte innan hon basunerade ut en sådan grov anklagelse? Det kom att bli flera stormar – både större och mindre – under tiden som följde. Men det här var den första, den tyngsta och den som lärde mig mest.

Puffen längst upp till höger, den där Diakon-Annika sitter och äter är från en av mina absolut pinsammaste ögonblick. Jag gjorde en spännande artikel om tre aktivister som hade befriat tolv höns från något laboratorium i Uppsala. De lämnade ett kort med sina namn för att ta full ansvar för händelsen. Nu stod de inför rätta och riskerade fängelse för saken. Jag träffade dem en timme innan rättegången skulle börja. Vi åt lunch och utan att tänka mig för beställde jag in……en kycklingsallad. Jag beskrev det där i en bloggpost när jag kom hem.

Puffen om ”Frikyrkoprofil rasar”-löpet är en historia som jag aldrig berättat. Och jag vet inte om jag kan göra det nu heller. Men det handlar om en av Sveriges mest kända frikyrkoprofiler som en kväll skrev ett av de märkligaste mailen jag fått (bortsett från det där en ordförande för en missionsorganisation skickade bilder på döda kroppsdelar). Det var utifrån en bloggpost som frikyrkoprofilen menade att jag ogillade invandrare. I efterhand förstod vi att det handlade om att jag då hade rakad skalle och han tog det för en nazist-tendens. När jag fick mailet menade jag att vi borde outa profilens mail. Det gjorde vi aldrig. Jag kan inte låta bli att fortfarande tycka att fler borde få ta del av den här sidan av profilen.

Apropå rakat hår. Längst ner i mitten finns en bild på mig där jag kramar en dator. Den gick aldrig i tidningen. Men den var en del av en slags omedveten kampanj jag drev min första sommar på Dagen. Jag fick reda på att det i pappret varje vecka skulle gå en annons för webben, där jag skulle synas. Jag tog detta på största allvar och såg till att varje vecka ha ett nytt budskap och en ny bild. Vi gick in i fotostudion och tog ett gäng olika bilder som vi kunde använda. Det här var en av dem.

Angående de brända mandlarna är det en egen historia. Jag hade aldrig något sommarjobb under hela min uppväxt. I stället sålde jag brända mandlar under sommarens två sista veckor. Det är en lång historia det där, men jag byggde långsamt upp ett litet imperium av underanställda (grannens barn) och ingångar till de mest lukrativa försäljningsplatserna (Medeltidsveckan och tornerspelen). När jag kom med liten erfarenhet till Dagen var det ett av få kort jag kunde visa upp och spela med.

Puffen om KD-Inger och Same same but different. Mediebloggen Same same but different drivs av Sofia Mirjamsdotter och var kanske den första att uppmärksamma det som hände på Dagen. Hon publicerade en intervju med mig och SSBD har sedan dess flitigt länkat in och hållt fram Dagen som ett av de främsta goda exemplen. Smickrande.
KD-Inger är ett kapitel i sig. Jag skrev tidigt en ganska uppmärksammad text om den geniala bloggen. KD-Inger, som egentligen var en reklamman från Örebro, hade kontakt med mig under en stor del av tiden som han spökskrev och vi hann även träffas. Det var innan han hade gått ut med sin identitet. Jag fick lova att inget skriva om hans identitet och Dagen planerade en större artikel om saken. Men bara någon dag efteråt gick han ut i en större tidning med sin riktiga identitet. Vi tappade övertaget och lusten och det slutade med att vi bara skrev en kort rajt om vem som låg bakom och varför. Tråkigt kan jag känna i efterhand. Det hade kunnat bli en ordentligt intressant diskussion inom partiet om Dagen hade fått göra något ordentligt på saken.

Den grå rubriktexten, direkt under den stora bilden, är en referens till Stefan Swärd. Ordföranden i Evangeliska frikyrkan vars blogg växte sig allt starkare under slutet av 00-talet. Han älskade att driva med mig på de mest underliga sätt. Om förkylningar och, som i det här fallet, midjemått. ”Tänk om man hade hans midjemått” är ett faktiskt citat från hans blogg. Bloggposten blev ett återkommande skämt (inklusive egna låtsaslöpsedlar) på redaktionen.

Google-grejen sist, puffen längst ner till vänster, handlar om Almedalsveckan. Andreas Nilsson var med och så fascinerad över all gratismat. Jag också. När vi en dag inte kunde välja mellan lunch eller seminarier gjorde vi helt enkelt en sökning på de seminarier med lunch och gick dit istället. Det roade honom mycket. För egen del är Almedalsveckan allra mest synonymt med all överambitiös webbtv vi gjorde. Och de här klippen som inte kom med: