En vän på Facebook delade med sig den här storyn, som han i sin tur läst hos en vän till honom. Tyckte den var så bra, så lättande rolig att jag kollade om jag fick dela den här också. Det fick jag. Så håll till godo, och tänk på den när det känns riktigt skit.
—
Ni vet det där man säger ”en dag kommer jag att skratta åt detta”?
När jag 2003 gick jag genom en skilsmässa. Var utan hem, hyrde en etta, låg på en blå luftmadrass på golvet och stirrade upp i taket. Väntade på att mitt sömnpiller skulle verka.
Jag minns att jag tänkte ”nu kan jag fan inte sjunka lägre!”.
Då hör jag ett ”psshh” och luftmadrassen gick sönder.
Jag skrattade redan då, och jag skrattar åt det idag.
