Mer om beslutet och framtiden

Luften har gått ur mig lite den här helgen. Så många intryck. Men framförallt sådan lättnad över att bara få berätta som det är – att jag börjar ett nytt liv som frilans från och med den 1 april.

Men det var en lång väg dit. Och långt ifrån självklart.

Det finns många saker som ledde fram till det, jag kommer säkert återkomma till det – jag har fått många goda insikter. Men en av de största anledningarna handlar, som sagt, om en frustration över att inte se mer handfast resultat av mitt arbete. Att lägga idéer på hyllan, för att de aldrig kommer hinnas med. Det kändes bortkastat, på något sätt. Och blev blockerande för mig. Jag tog flera samtal med mina chefer om saken. De har varit väldigt uppmuntrande genom hela processen, försökt hitta lösningar tillsammans med mig och förstått min frustration. Jag funderade också på om jag kunde fokusera mer på att skriva under perioder för att fokusera för mycket på det som inte händer. Men även det kändes till sist omöjligt. Allra mest för hycklandet. Kan jag säga hur saker borde gå till, hur medier borde göra/utvecklas, men inte själv visa resultat? Jag tyckte inte det.

Beslutet kändes till sist rätt. Inte minst bekräftades det av min känsla på torsdagen. Det var så skönt att bara få berätta som det var för min omgivning. Massor av branschtidningar skrev. Jag hade försökt förbereda mig för att säga bra saker även om det mest kändes som att jag svamlade när första tidningen, Dagens media, skrev. Jag tror jag ”hoppfull” fem gånger under vårt samtal. Varför ville jag lägga tyngd på hoppfull? Vad är det för himla ord i sammanhanget? Jaja. Sedan ramlade det på med Medievärlden, Journalisten och Resumé (med världens tokigaste hårbild!).

Men de mest uppmuntrande samtalen kom senare under dagen. Flera företag hörde av sig. ”Vi såg att du skulle sluta?” Både tidningar, PR-byråer och konsultfirmor. Jag lärde mig också ett nytt ord: ”förutsättningslös lunch”. Alla använde just de orden. Och flera andra, väldigt fina och uppmuntrande ord.

Det var väldigt kul. Och lite oväntat.

Självklart har jag några saker planerade. Jag har ett färdigt skrivuppdrag som ännu inte är officiellt. Jag återkommer om det. Jag har också några småjobb på gång, pratar med en konsultbyrå som vill kontraktera upp delar av min arbetstid. Men sedan tänker jag försöka göra egna bra projekt. Vara tillgänglig för roliga, spännande saker.

Och blogga. Om allt. Mycket.

Jag inser att jag hamnat lite på kant med bloggandet under året. Det har varit själadödande att skriva på en blogg där det är väldigt svårt att kommentera. Jag har också igen fått insikten om hur tråkigt det är att skriva för papper. Visst ger det genomslag att skriva för en av Sveriges största tidningar och visst är det varumärkesviktigt och påverkar mer osv. Men det är i det lilla sammanhanget, där jag kan se och mäta responsen som det på riktigt betyder något.

Den här bloggen hör till den skaran. Jag hoppas använda den mycket.