≡ Menu

Jag tar bort Facebook-gillningarna

Jag gillade inte hur de såg ut, ni klickade inte på dem och dessutom kan jag inte använda datan själv.

Men på Expressen fungerar de fortfarande bra! Bra nog så.

Här ansvarar den som skriver kommentarer för sitt eget innehåll
  • Pelle Wessman maj 4, 2010, 17:34

    Var det Facebooks lösning som inte riktigt funkade eller är det konceptet att ”gilla” som kanske inte riktigt är rotat i oss än tror du?

    Hur skulle en sådan knapp se ut för att den skulle passa ex. en blogg som din?

    • Emanuel Karlsten maj 5, 2010, 08:56

      Tror det är både och.
      Jag tror det är lite som känsloknapparna. Både tex Same same och Jardenberg har (haft) dem. Men de används väldigt, väldigt lite.
      Det blir helt enkelt tråkigt då.

      Och just när det gäller facebook-knapparna så kan jag lika gärna ha vilka gillaknappar som helst. Jag får ingen facebookexponering tillbaka.
      Då är det skillnad för en tidning där man har större volymer och enklare kan koppla på känslan av enhet mellan min sociala värld och Expressen.

  • Pelle Wessman maj 4, 2010, 19:34

    Var det Facebooks lösning som inte riktigt funkade eller är det konceptet att ”gilla” som kanske inte riktigt är rotat i oss än tror du?

    Hur skulle en sådan knapp se ut för att den skulle passa ex. en blogg som din?

    • Emanuel Karlsten maj 5, 2010, 10:56

      Tror det är både och.
      Jag tror det är lite som känsloknapparna. Både tex Same same och Jardenberg har (haft) dem. Men de används väldigt, väldigt lite.
      Det blir helt enkelt tråkigt då.

      Och just när det gäller facebook-knapparna så kan jag lika gärna ha vilka gillaknappar som helst. Jag får ingen facebookexponering tillbaka.
      Då är det skillnad för en tidning där man har större volymer och enklare kan koppla på känslan av enhet mellan min sociala värld och Expressen.

Lämna ett svar till Emanuel KarlstenAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upptäck mer från Emanuel Karlsten

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa