Jag har fått chans att resa norrut i Sverige de senaste veckorna. Det är något väldigt speciellt med det. Jag grips varje gång av känslan att flytta hit, bo här, vara här. Jämt. Det vill jag så klart inte, men jag kan inte begripa varför vi inte semestrar mer här. Varför vi inte upptäcker den här delen av Sverige.
Jag känner att mina vyer vidgas. Att jag begriper mer, spännvidden i tanken ökar.
Det handlar säkert om en dragning till bilden av avbefolkade platser. Som förra helgen i Hammarstrand. Vilket ju snarare ligger i mitten av Sverige, men det lilla samhället, som satsade hårt på en bob-bana och som byggde en Hollywood-skylt högt upp på ett av bergen, kollapsade och jag var där på bygdens gamla godtemplar-dansbana och träffade människor som… Jag vet inte, var på riktigt? Särskilt stark blev kontrasten till terassen i Stockholm jag besökte i Stockholm dagen innan. En exakt motsats, en liten trendig plats där en medievärlds elit trängs och armbågas. Vilket jag antar är en huvudstads syfte, att man på liten yta ska ha hög maktkoncentration som möjligt, att få personer ska känna att allt är och kan vara inom räckhåll.
Idag är jag i Gällivare. Här finns väldigt lite inom räckhåll. Jag fascineras och älskar det. De ödsliga torgen. Staden som evakueras och byggs om, eftersom gruvnäringen spränger under husen. Samenäringen. Hur lite jag vet. hur jag gör bort mig när jag frågar hur många renar de har, ”det frågar man inte”. Hur jag får googla på Sametingsvalet.
Eller koppargruvan. Den enorma skål som formats rakt ner i berget jag flyger över.
Det är en stad med så många motsägelser, ökar i befolkning, men har ändå brist på arbetssökande (gruvnäringen växer). En villa kostar 3 miljoner (för att gruvnäringen växer) och jag är en alien.
Då har vi inte ens börjat prata om naturen. Det karga, nakna, ärliga, friska. Den här tiden på året är den bästa. Hela vägen fram till myggen kommer finns ingen plats som är bättre, vackrare, renare.
Jag förstår inte att jag inte är här oftare. Det är en själslig upplevelse.
Nästa gång tar jag med familjen och stannar.
