Hittat, länkat, kommenterat – June 17, 2011

– Den här typen av gisslanintervjuer – där en känd person ska outas som kristen för att kristna läsarna ska känna ”hurra, en till” – brukar vara ganska tröttsamma. Men jag gillar slutet på den här, där de talar exakt om den här gisslansaken. Jag klistrar in det avsnittet här:
”Vilken typ av religiositet stöter bort dig? Har du smugit med din tro för att slippa bli en sorts andlig gisslan?
– Ja, så kan man kanske uttrycka det. Jag har mött människor som nog gärna skulle vilja lägga beslag på min tro, det stämmer.
Och om detta händer i och med denna intervju?
– Så kommer jag att avvisa dem vänligt, men bestämt. Jag är mycket noga med att själv få välja vilket kristet sammanhang jag vill delta i. Turnén med Tomas och Magnus har varit jättekul och intressant. Men jag har inget som helst behov av att bli medlem i någon frikyrka.
Varför inte?
– Helt enkelt för att jag inte har den förankringen. Jag vet för lite om frikyrkan. Och den extra krydda det skulle kunna ge, frågar jag inte heller efter.
Vilken extra krydda?
– Den där lite mera … hejsan. Jag skulle inte känna mig bekväm i ett sådant sammanhang. Jag söker allvaret mer än glädjen. Det är precis som när jag går på teatern. Jag går gärna på Dramaten där jag vet att jag får sitta ostörd och privat. Improvisationsteater, däremot, där man plötsligt kan bli utvald och uppryckt ur sin stol, kan stressa mig oerhört även om det är kul ibland om man är på humör.
Svenska kyrkan, då?
– Jag klarar mig utan den kristna gemenskapen. Men jag sjöng några år i en kyrkokör och det kändes jättebra. Jag skulle kunna gå med i en församling om prästen är en sådan där Olle Carlsson-typ, en person som vågar vara sig själv. Som erkänner sina egna fel och brister. Där det inte handlar om att bocka och niga, men inte heller om att bygga en skateboardramp mitt i kyrkorummet. En naturlig mötesplats för samhälle och samtal.”

– Det finns ingen i dag som vårdar sitt varumärke bättre än Angry birds.

– Mitt problem här är att inte ens jag fattar skämtet. Hjälp mig!

– Jag antar att det fjärde alternativet ska antas vara rätt eftersom de andra var vidriga, men verkligen? Låtsasheroism? Att onödigt efterkonstruera lögn om att man är mätt när man är svinhungrig?

– Så, Olof Palmes grav blev vandaliserad. Obehagligt, så klart. Nästan lika obehaglig som den här bloggen. Sedan oktober har bloggaren varje dag gått förbi och fotat graven. Varför? Bloggaren svarar på bloggen:
”Idén föddes när jag passerade graven varje dag på väg till jobbet. Jag tyckte det var intressant hur levande gravplatsen var – blommor, föremål, förbipasserande människor som stannade och funderade. Att det dessutom skedde under en period där Socialdemokraterna har stora problem med ledarskapet gjorde det hela än mer intressant. Att ge ett mer exakt svar på ”varför” går inte, jag ser bloggen mer som en stilla reflektion än något som bär ett tydligt budskap.”

– Bra, anteckna detta nu. I den nya världen internet minskar tidningsläsandet. För att vi är så måna om att läsarna ska besöka vår hage, istället för att ta oss ut i det öppna landskap de leker och befinner sig i.

– @zackrisson går vidare på storyn om de falska Facebooksiffrorna och gör en fantastiska analys som tar ansats också från @axelanden’s text om problemen för mediehusen (som jag länkade till igår). Läs! Och inspireras. Det gjorde jag.

– Den här bilden på en gammal Ekuriren-tidning sprids på nätet just nu. En dam som sitter med en stor cannabisplanta och en tidning som gör en större artikel för att få hjälp av läsarna att utröna ”vad är det för planta?”. Ett skämt? Nej, @ekuriren bekräftar på Twitter att polisen åkte i ilfart och hämtade upp plantan efter att artikeln publicerats.
http://twitter.com/#!/ekuriren/statuses/81630807336288256

– Var inte det här du finaste du har läst?
”Som blivande journalister är det inte utan viss oro som vi sakta slussas in i en yrkeskår som, trots sin viktiga funktion, missaktas både inifrån och utifrån. Såväl för branschens egen skull, men inte minst som ett demokratiskt incitament, vore det därför lysande om allmänheten bjöds in i den nästan orderlika verksamhet som är journalistik.”
Mer här: http://yasmineelrafie.wordpress.com/2011/06/16/det-var-ju-det-vi-sade-om-flashbacktraden/

– Åh, vilken fantastisk video @tomaswennstrom gör för årets webbnördigaste sommarkonferens: SSWC. Jag kommer att hänga på låset för biljetter!

– Har aldrig fattat det stora med Tumblr. Men det här var ju kul. För Tumblr.

– Tänk att vi har en statskyrka. Det är ändå en väldigt märklig sak, är det inte? Ännu märkligare: Att ha en biskop som inte ser det som ett problem att bara 15 procent av hennes medlemmar tror på Jesus.
Att tycka det är ok, är det att vara kyrka? Är inte det…museum?

– Wow! Även om mobilsajter knappast är min starkaste sida känns det som att DN.se plötsligt tog förstaplatsen bland Sveriges mobilsajter! SÅ SNYGG! Så smart, så enkel, så anpassad! Är det massa html5-grejer i den, eller hur kan det flyta så smidigt?
Surfa in från mobilen (jag gjorde det i iphone) och testa! http://mobil.dn.se kudos @bjornhedensjo

– Välkommen @kwasbeb till Youtubeklipp-familjen! Grym entré! Nu tar vi den här bloggen ett steg till. Ska bara stajla till den lite först. Sommarprojekt.

– Jag får små tårar av glädje för varje ny blogg som rullas ut på WordPress med Disqus på Expressen. Jag vet att jag tjatar. Men det här tog över ett år att dra igenom på Expressen. Tänk, nu är de där! Vilken fröjd det är att kommentera på dessa bloggar!

– Fattar inte riktigt vad skillnaden är mot Google alert. Kanske mest en paketeringsfråga? Har i alla fall testat. Det är ett hedersamt försök från Google att hjälpa oss hålla koll på vad som skrivs om oss!

– Jaha. Så nu har missionskyrkan slutar tro att Gud är allsmäktig? Någon, ta tag i det här. @Dagen? @kyrkanstidning?

– Jan Düsing går i pension. En levande legend, så klart. Och också den som tog mitt första foto på Expressen. Det var pirrigt och stort hemlighetsmakeri. Jag hade precis sagt upp mig på Dagen och flera branschmedier hade skrivit. Expressen beslutade att rida på vågen, göra en grej av ”värvningen”. Editionschef Mattias Lundell ringde från något hemligt rum och vi snickrade ihop några citat. Och sedan skulle jag bara ”svänga förbi” och fotas. Där mötte jag Jan Düsing. Jag tyckte det var stort. Legendfotografen skulle fotografera lilla jag. Han tvingade mig att hänga på plastblommor under Expressenskylten. Det brydde jag mig inte om. Allt jag kunde tänka på var direktiven jag hade fått: Le inte. Jag ville inte se för ung ut. Ärrad och erfaren. Jag lyckades inte. Jag hade en finne the size of a geting på överläppen:

Hursomhelst: Tack Jan Düsing – vilken fantastisk karriär du har haft!