En kväll med Benny Hinn

Jag sitter och velar. Försöker hitta andra saker att göra för att slippa ta tag i den här Benny Hinn-skiten.

För så känns det. Som ett skit. Det är inte helt enkelt det här. Det kanske kan tyckas så efter att till och med Livets ords pastor Ulf Ekman gått ut och tagit avstånd från Benny Hinns heretiska lära. Eller kanske ännu mer efter att han under gårdagen tvärtom-citerat Jesus ”låt barnen komma till mig” (notera applåderna efteråt):

Men jag kan tycka att det inte riktigt är så enkelt. Trots att jag mådde rätt dåligt där jag satt i bänkrade och twittrade. Trots att jag ville ställa mig upp och skrika ”idioter” efter incidenten i youtubeklippet ovan.

Samtidigt behöver jag erkänna att jag satt där med en kraftigt överkritisk agenda. Jag var där för att få bevis för mina förutfattade meningar.

Och visst fick jag det i väldigt mycket. På scen stod en showman. Som vet hur frikyrkospelet fungerar. Vet hur vi faller som furor för kändissnack, mirakelanekdoter och framgång. Som vet hur man skapar en känsla av legitimitet genom att berätta var man varit inbjuden, vem man ätit middag med, vem man skakat hand med. Som vet hur man öppnar en publiks plånböcker.

Allt det här ovan skedde under det rekordlånga kollekttalet. I publiken fanns kanske 5 000. Om alla gav hundra kronor var gick han därifrån med 500 000. En halv miljon.

Samtidigt är det där inget unikt. Många kyrkor gör samma sak, visar på sin framgång för att sporra till mer givande. Kanske är det för att jag är jantesvensk som jag är skeptisk.

Om ändå showen hade slutat där.

Jag minns på en konferens för väldigt många år sedan. Jag råkade mest vara där och på scen stod en annan känd svensk predikant, Johannes Amritzer. Det låg en enorm förväntan och Amritzer sa ”Jag skulle kunna få helanden, frälsningsunder, tårar och människor som föll i anden här. Men i dag ska jag fokusera på något annat”. Jag är helt övertygad om att Amritzer talade sanning. Han är så erfaren kyrkoretoriker, med sådan talang att han vet vilka knappar han ska trycka, vet hur han ska bete sig för att människor ska komma fram till frälsning. Spelar ingen roll att alla redan är frälsta i huset, det skulle kunna försvaras med att vi behöver ”förnyad överlåtelse”. Likadant med helanden, andemanifestationer. Kan man bygga förväntan så går det av sig själv. Det är som om man lyckats finna en formel: Tro och förväntan leder till helanden.

Benny Hinn har förädlat den där helande-formeln. Innebär det att han är en falsk profet?

Mitt i mötet meddelar twitter att jag har nått något slags tak. Jag har twittrat ”nog för en dag” står det varje gång jag försöker skriva något nytt. Jag tar min dator och letar eluttag så jag kan skapa ett nytt tillfälligt konto och twittra vidare. Plötsligt befinner jag mig vid handikapp-platserna. Det är alldeles i hörnet av Livets ords stora lokal och jag hade, från min plats långt bak, inte insett vilken febril aktivitet det råder här. Amerikanska män med stora kroppshyddor flackar runt med svett i pannan för att hitta människor som helats och kan berätta om det på scen. De vankar fram och tillbaka, ropar högt ”någon här har känt en ”burning sensation”. De tar tag i min twittrande hand, ”är det du?”. Jag tittar yrvaket upp och skakar på huvudet. Inser efteråt att hade jag stått här i bön, med sträckta händer och letat efter helande i min kropp skulle jag mycket väl kunnat ha känt en ”burning sensation”. Eller i alla fall letat extra hårt efter den när jag fick frågan.

Precis där jag står kommer någon av Hinns män och kontrollerar en kvinna som säger sig ha blivit fri från cancer, eller i alla fall buksmärtor. Hon kan dock inte bekräfta med något särskilt. Ingen drastisk smärta som försvunnit nu jämfört med för en stund sedan. Hon lämnas därmed. Hon är inget exempel att ha på scen.

Jag börjar att iakta dem i rullstol. Som kvinnan bredvid mig. Hon har ett spänne runt pannan som håller fast huvudet i stolen. Hennes ben och armar är förtvinade. Hennes make står bredvid, med ögonen slutna, ena handen uppsträckt och andra handen fast sluten kring sin hustrus. Det ligger något både fint och vemodigt över dem. Jag inbillar mig att de har en slags ödmjuk förväntan om helande. En blandning mellan hopp och acceptans om att det ”nog inte går”.

På andra sidan bänkraden sitter en tjej i min egen ålder. Benen verkar vara helt förlamade. Hon gråter. Förtvivlat. Mascaran rinner ner för kinderna och hon torkar dem samtidigt som hon ser Benny Hinn på scenen ta emot vittne efter vittne som släpper kryckor och går fria från smärtor i knät. Men hon sitter kvar. Ingen Gud ger henne en helande ”touch”.

Bakom mig sitter en ung man i rullstol och har svårt att hålla sig lugn. Han lider av någon slags neurologisk skada och rullar rullstolen fram och tillbaka. Han vill komma fram, närmare Benny Hinn. Han säger något uppgivet till sina föräldrar, backar ut i korridoren och det ser ut som att han ger upp. Tio minuter senare dyker han upp framför mig, med armen runt en släktings nacke har han, utan rullstol, lyckats ta sig längst fram. Fortfarande inget helande. Han har misslyckats, men är fortfarande stridslysten. Hans får hjälp att sätta sig i rullstolen igen, men strax senare har han lyckats övertyga en yngre släkting om ett nytt försök. De båda stapplar fram, utan rullstol, för att i ett sista försök nå ända fram. Strax senare får de sin chans. Benny Hinn uppmanar alla från arabvärlden att komma fram till scenen. Släkten vaknar till, ser möjligheten. På något sätt lyckas de få honom längst fram i mitten, direkt framför Benny Hinns scen. Han har tre-fyra stycken som hjälper till att lyfta upp honom, över de andra. Hans huvud sträcker sig en halvmeter över publikhavets. Till sist (efter att Hinn misslyckats med ett ”massfire” (jämför här)), lägger Hinn (och Ulf Ekman) sina händer på honom. Himmelselden uteblir, eller åtminstone dess omedelbara effekt.

Jag tänker på vad som rör sig i alla dessas huvuden. Tidigare under kvällen har Benny Hinn predikat om att ”synd och sjukdom är tvillingar”. Ansvaret för helandet ligger inte på Gud, inte på Benny Hinn, utan på dig. Det är lätt att tolka Bibeln så. Lika lätt det är som att skuldbelägga sig själv. ”Jag har inte gjort upp med min egen synd.” ”Jag behöver jobba för mig själv innan jag kan bli helad från mina lama ben.”. Samtidigt ökar det antalet som vågar, som upplever sig helade.

Ett cyniskt sätt att höja helandefrekvensen? Elle bara en del av ett koncept? Något som man som utomstående hade kallat just: Show. Det finns fler saker som pekar på det.

Ett av Benny Hinns främsta kännetecken är att fälla folk i anden på olika sätt. Han har skaffat sig medarbetare som lärt sig i detalj hur man tar emot människor som faller bakåt. Ett hårt grepp om handleden ger ett slags sving som gör att de faller snabbt, men aldrig hårt mot marken. Lika snabbt kan de, med samma grepp, få den fallne att resa sig upp, ofta för att bli ”nedslagen” igen.

Benny själv har en egen pannknuffar-teknik. Många gånger behövs den inte. Ibland är det säkert anden, andra gånger använder han olika röstlägen, skrämmer och möts av så mycket förväntan att de faller på egen kraft. Men när de inte gör det handlar det ibland om att dela ut direkta käftsmällar. Han kupar handen kring deras haka och hals och trycker dem bakåt – ibland hårt – för att de ska förstå att falla.

På något sätt gör man det till ett bevis på att någon har mött ”anden” när man faller. Uppenbarligen också motsatsen när någon inte faller.

Minns särskilt fem arabiska pastorer som kallades upp på scen för att få del av ”elden”. Fyra av dem föll som furor, någon blev ”full i anden”, men en stod upp. Trots tydliga ansiktsknuffar – som jag faktiskt tror skulle kunna klassas som käftsmällar – stod han kvar. Parerade med några steg bakåt, men stod hela tiden. När han fortsatte envisas med att stå upp kom en av vakterna/ta-emot-värdar/medhjälpare fram och föste undan honom bakåt. Bakom både de själva och ytterligare fem steg bort från pastorerna som ”drabbats”. Han bidrog inte till showen, han behövdes inte längre.

Jag kan dela många sådana här minnen från kvällen. Många obehagliga saker, många som fick mig missmodig. Men huvudfrågan ligger kanske någon annanstans:

Är Benny Hinn en falsk profet? Vem vet. Vem ska avgöra?

I bergspredikan säger Jesus:

”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’”

Det är hårda ord. Det finns flera sådana i Bibeln. Flera verkar gå hand i hand med att motiven är girighet.

Ulf Ekman har i dag tagit kraftigt avstånd från Benny Hinns predikan på grund av telogiska, grova övertramp. Han bjöd hit honom utifrån sin personliga vänskap och menar att han inte studerat youtubeklippen med honom. Möjligtvis inser han att han borde gjort det nu. Jag kan inte minnas att jag har sett någon pastor ta ett så kraftigt avstånd från en predikant. Men ännu märkligare: Låta honom gå upp på scenen dagen efter och köra vidare, utföra ett helandemöte.

Jag undrar vad i Ulf Ekmans värld som hade gjort Benny Hinn olämplig för att hålla helandemöte? Vad som hade klassat honom som så mycket villolärare att han inte var lämplig att vara spegel för att utföra gudshelanden? Det han nu tillrättavisas för är centrala delar av kristen teologi. Som en Tobias skrev i ett kommentarsfält: Hur hade det sett ut om han talade positivt om könsneutrala äktenskap? Sex utanför äktenskapet? Saker som är direkt perifera för kristen tro. Hade han fortfarande fått leda ett helandemöte?

Ekman, liksom många andra på Livets ord, menar att Benny Hinn ska hålla sig till sitt rätta element – helande. Och att då är det ok att man inte har full koll på det andra. Man använder också ord som att ”Gud använder även de ofullkomliga för att göra under”. Och någonstans här finns väl knäckfrågan.

Den ena sidan menar att för att vara en villolärare, en falsk profet, behöver man aktivt ha en agenda av att vilja ont. Den andra sidan att man använder Guds ord för syften som får så negativa konsekvenser, frukter, att det måste klassas som…ont.

Någonstans står vi där mitt emellan. Utan något givet facit. För vem kan peka ut något som är sanning?

Kanske är det här som kristenhetens största problem är. Det som skapat splittring och oförståelse, allra mest internt. Det finns ingen absolut sanning. Vi tolkar saker olika, till och med den som påstår sig läsa Bibeln fundamentalistiskt. Kvar står vi med vår logik och den hjälpare som Bibeln utlovat. Det leder till att var och en får ett stort eget ansvar att tolka, söka och förstå.

Min egen slutsats är ganska klar. Jag tror att Benny Hinn förstör mer än han bygger upp. Att varje frukt av hans karaktär går tvärtemot det som påstås beskriva en kristen.
Medan Jesus bad de som fick ett helande att inte berätta det, bygger Benny Hinn hela sin karriär med att ställa ”sina” helanden på scenen, göra dvd:er och böcker på saken.

Därför: Jag behöver inte fastslå att Benny Hinn är en villolärare eller falsk profet. Jag behöver bara konstatera att jag aldrig mer vill ha med honom att göra.