Jag är tyst här, som ni märker. Jag försöker koppla bort lite. I alla fall från bloggen. I går var en väldigt hektisk dag. Det var som att alla medier vaknade upp samtidigt. När jag kollade telefonen efter en lång sovmorgon hade jag åtta missade samtal. Sedan löpte dagen i ett helt bisarrt tempo. Intervju i Resumé, min artikel i SVT översatt till norska i Aftenposten, fyra radioförfrågningar – där varje intervju skulle förplaneras med en förintervju – och en krönika till DN. Eftermiddagen tillbringades sedan på Radio gotland där jag i tre timmar satt och gjorde intervjuer via länk efter ett helt sjukt schema. När ena intervju var klar var det bara minuter till nästa. Och däremellan försökte jag skriva min krönika som hade tidig deadline.
Bäst samtal blev det nog i SR Metropol. Lyssna gärna på det. Sämst samtal blev det i Studio ett. Ett märkligt, polariserat samtal med pajkastning som jag försökte hålla mig utanför (och där jag lustigt nog fick namnet ”Kantsten” av en medieforskare. No pun intended, tror jag). Det behöver ni inte lyssna på.
Och krönikan i DN hanns med också. I sista sekund. Det blev på samma tema, men också fokus på att ansvaret för att inte sprida terrorpropaganda inte bara är tidningars, utan också ditt och mitt. Läs hela krönikan här.
I dag fortsätter jag mitt försök till semester. Utöver en blixtvisit till SVT morgonsoffa imorgon (tune in at 06.40! Gah!) försöker jag varva ner.
Men jag kan ändå inte låta bli att notera några saker.
Som nätverket Anonymous förslag på hur man inte ska bli en del av gärningsmannens propaganda:
Eller som Dagsavisens fantastiska förstasida:
Och kanske ännu hellre videoklippet från blomstermanifestationen från Oslo. Det fick mig att både gråta och älska mänskligheten:
Som Jens Stoltenberg, som citerade en flicka på Utöy, sa: ”Om en person kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans.”
Det visade sannerligen Norge igår.
Mänskligheten, ja. Visst är den underbar. Och jag älskar att den där frasen om kärlek, som i andra sammanhang skulle avfärdas som banal och ogenomtänkt, svischar över världen och klingar så sant. (Men det var inte Jens Stoltenberg som sa det först, utan Stine Renate Håheim.) http://en.wikipedia.org/wiki/Stine_Renate_H%C3%A5heim
Så starkt videoklipp! Och underbart att Maria Solheim sjöng också – hon är väldigt bra.
Åh, var det Maria Solheim? Det visste jag inte! Var på en konsert med henne på Frizon för många år sedan. Så fantastiskt. Även då.
Ja hon är riktigt bra! Jag kom att tänka på sången som hon sjöng med Hans-Erik Dyvik Husby ”Rom for alle”. Vet inte om du hört den: http://www.youtube.com/watch?v=IENZRb8YhRg
”Kan alla de som vill få komma in….” – sista raderna. Ganska aktuellt i hur vi ser på mångfald osv….
Fin! Försökte hitta den på Spotify, men verkade inte finnas. Trist.
Mänskligheten är fantastisk på många sätt, visst är det så. Hur jävligt och mörkt och eländigt det är så finns det alltid glimtar av kärlek och omtanke som lyser upp.
Blir du aldrig rädd att bli hotad eller trakasserad av ”fiender”, t.ex högerextrimister i det här fallet? Hur förhåller du dig till sånt?
Martina
Nej, väldigt sällan. Jag har blivit lite mer försiktig med att peka ut
vilket gatunummer jag sover över på, men i övrigt skulle det vara att ge
efter för terrorn att hela tiden begränsa min frihet.
Expressens gamla chefredaktör Bo Strömstedt stod alltid med sitt namn,
nummer och adress i telefonkatalogen. Han menade att det var en del av
att stå i samhällets tjänst, om jag minns honom rätt.
Jag gillar den tanken.
Sedan har jag kanske inte nått särskilt hög profil ännu. De enda gången
jag har hotats har varit från kristna profiler som tycker att jag
skändar Jesus.
Hej,
Hur kommer det sig att du ”får” (missförstå mig rätt) uttala dig så mycket? Både du och @baskrud:twitter (åtminstone han) har ju i princip bara re-tweetat och återberättat det som sagts/visats på NRK och TV2. Där kan jag faktiskt ge Virtanen delvis rätt i sin krönika att det finns en del som verkar bli populära genom re-tweeta och skriva mest möjligt. De flesta får ju med sig mestparten av norskan, och det sändes på SVT.
Finns det ingen motsvarande sociala medier-expert i Norge som svensk tv/radio och Resumé kunde pratat med? Hade känts lite mer relevant och trovärdigt eftersom personen hade varit på plats i Oslo och upplevt det och sett folks känslor.
Fråga redaktörerna.
Nu frågade jag Emanuel.
Det borde finnas någon utlandssvensk i Oslo med journalistisk bakgrund, me tanke på hur många svenskar det bor där. Är inte frågan berättigad då, att det vore mer relevant och trovärdigt? Nu är det som Virtanen skrev, de som skriver mest/syns mest/hörs mest ska uttala sig?
Jag är genuint intresserad av vad Emanuel tycker i frågan.
Jaha men nu frågade du en sak som redaktörer ska svara på. Och det fanns en förtätad kommentar i mitt svar, som du kanske skulle reflektera över.
Haha bestämmer vem? Du? Jag frågade Emanuel varför HAN tror att han får synas så mycket. Eller varför han tar för sig och tycker ditt och datt om debatten i Norge. Jag bryr mig inte om din förtätade kommentar, sunshine.
Tycker ditt och datt om debatten i Norge? Den frågan missade jag. Vad menar du att jag tyckt?
Det var ett klumpigt uttalande med ”ditt och datt”. Tror du dock förstod att jag menade ”åsikter om det mesta, en synpunkt”. Ungefär så. Jag undrade bara varför du fick/tog sådant inflytande i norsk press när dina intryck/åsikter kommer från det du har sett på norsk tv. Jag tyckte bara det var… skumt.
Det enda ”inflytande” jag fick i norsk press var väl debattartikeln i Aftenposten. Och den handlade om ABB:s facebookprofil mer än om norsk tv.
Oki.
Att jag valde att framförallt återberätta, och göra en play-by-play, av det som skedde i Norge berodde delvis på att Emanuel uttryckte en önskan om att själv förstå norska bättre.
Jag erbjöd mig att hjälpa till, och så blev det. Men av känslomässiga skäl blev det mycket mer därtill.
Jag är norsk, men uppvuxen i Sverige. Jag har en stor norsk släkt och har varit väldigt mycket i Norge. Jag har därför också väldigt god förståelse för norska.
De flesta svenskar förstår norska sämre än vad de tror.
Eftersom jag följde norska medier intensivt under ett par dygn, blev att återberätta det som hände ett sätt för mig att ta in och bearbeta allt på samma gång.
Jag lade stor vikt vid att vara saklig och relevant. Att inte lägga in egna värderingar eller funderingar annat än att visa känslor, eller diskutera emellanåt.
Många, som inte själva hade tid, lust eller möjlighet att bevaka händelseförloppet verkade uppskatta det.
Emanuel får höras mycket eftersom han är en begåvad journalist som kan oerhört mycket om sociala medier och hur de används på bästa sätt. Jag, och många med mig, vill verkligen höra honom.
Jag hoppas att du eller andra tror att intentionen varit att använda sorg för att bygga popularitet? Det vore lika cyniskt och kränkande som Virtanens krönika, som visar på bristande förståelse för empati.
Jo, tyvärr var det var väl lite så det kändes. Rapportera för få re-tweets och ryggdunkningar. Förstod inte syftet liksom, kändes mest som en upprepning av det alla andra också hade sett och hört. Antar de allra flesta fick med sig det mesta eller sammanfattningarna. Mycket blev ju översatt i studion i Sverige, eller de sammanfattade det som sades. Visst, jag förstod inte heller alla norska ord, men man får ju nästan alltid med sig det stora hela, antal osv.
Virtanen har en poäng. Samtidigt som han drar alla över en kam och generaliserar lite för hårt. De som drabbades (och där är du väl ett undantag då, vet inte hur nära släkt du har i Norge, men de flesta svenskar har ju ingen släkt alls där). Därför kunde det kännas lite överdrivet. Medans jag har lite mer förståelser för de norrmännen som sökte tröst hos varandra.
Jag försöker förstå varför det var så det kändes. Varför du kände så när så många andra inte gjorde det. Jag försöker också förstå varför du förutsatte att jag rapporterade för att få retweets och ryggdunkningar, och inte av andra skäl.
Det låter som att du var nöjd med den rapportering du fick i svenska medier. Bra. Troligtvis så var merparten av svenskarna det. Men jag var långt ifrån det. Jag var direkt missnöjd med den svenska rapporteringen och fokuserade därför endast på norska medier (tv, radio och webb). Jag delade omgående med mig av nya insikter och tillförde uppenbarligen en rapportering som uppskattades andra. Var inte det bra? Var det inte heller bra att andra valde att dela med sig av detta?
Jag vet inte om du följde mig, eller om det är så att du bara ogillade det jag gjorde. Jag försöker som sagt bara förstå varför du valde att störa dig på det, och förutsatte att jag gjorde det jag gjorde av andra skäl än av tidigare nämnda vilja och behov, och en möjlighet att ge andra information inom något som berörde mig djupt
Jag är helt enig med kloka @lisaehlin:disqus och hennes åsikt nedan angående Virtanen krönika, och det du envisas om.
”Jag blir livrädd för Virtanens cynism och oförmåga att se skillnad på
empati och narcissism. Jag blir ledsen när vi inte sätter tilltro till
våra mest grundläggande funktioner som människor, eller att vi inte
någonstans i bakhuvudet fattar att alla såklart är fullt delaktiga i det
som händer i Norge, även om vissa även väljer att uttrycka empati
gentemot andra händelser. Att tro att andra människor väljer att försöka
plocka poäng på sorg tyder snarast på en sorglig uppfattning av hur
andra människor tänker. Det är det som är narcissism.
Den som sa det han var det. Akta dig så du inte drattar i sjön Virtanen, när du speglar dig så väldigt i dig själv.”
http://rodeo.net/lisajon/2011/07/amour-propre/
Jag vet inte för vara ärlig. Väldigt många retweetade dig och jag följde även Emanuel då. Även om jag inte har er i mitt flöde dagligen så hängde jag med lite vad ni skrev. Jag kollade på Nrk på SVT, och följde även Verdens Gang och Dagbladet. Igen, jag förstår verkligen inte vad som är så extremt svårt med norskan. Man får ju med sig 90% av det som sägs. Precis som dig så var de sakliga och därför tyckte jag kanske du bara upprepade allting jag redan fått in (till ingen nytta, för mig). Men du gjorde ju kanske nytta för andra som du säger, och det är väl bra och så.
Kanske det som störde mig var att det kändes som en tävling. Är lite kritisk när det blir en tävling vem som kommer ut med information först. Och som en del kommenterar att Svt / svensk media var för sega. Då är det ju bara den som klarar skriva snabbast, copy+paste och multitaska mellan fönster/tv, som är kungen i det sociala mediet, eller?
Nackdelen med det är ju att du knappast hinner dubbelkolla och vara kritiskt granskande till det du faktiskt för vidare till alla dina followers. Det var ju ett flertal det vara rena osakliga grejer som spreds där inte faktan stämde helt. Bl.a. dödstal innan det var fastställt. Det är väl därför polisen gör sitt jobb grundligt innan informationen kommer ut för det ska bli rätt.
Såg både Lisas krönika och Virtanen. Som jag var inne på innan så är det fascinerande som Virtanen skriver, och det var kanske lite så jag uppfattade både dig och Emanuel. Nu visste jag inte att var en exil-norrman, så du är undantagen. Samtidigt när jag läst igenom din feed så verkar du dela med dig extremt mycket av Spotify-listor också. Kanske jag la ihop 1+1 och tänkte du gillar uppmärksamheten, känna sig nyttig och duktig? Men jag kan ha fel ju. Eftersom jag förstod det sas på norsk tv och tidningar så förstod jag inte syftet bara.
Jag förstår att vi svenskar också blir berörda av det som hände. Men till slut blev det nästan lite överdrivet. Förstår om jag framstår som lite cynisk, men det var bara så jag uppfattade.
Anyway. Det var nog allt jag hade att säga/funderade kring. Emanuel verkar inte vilja svara, och det behöver han såklart inte heller.
Du verkar ha varit nöjd med ditt nyhetsflöde och känt dig tillfreds med din förståelse för norska. Våra tweets blev överflödiga för dig. Ok. Bra att du fick den information du behövde från annat håll. Andra gjorde det inte.
Tävling? För vem? Vem emellan? En terrorattack har slagit till mot mitt och min familjs hemland och du tror att en tävling pågår? Du är verkligen cynisk. Kanske till och med bitter? Jag förstår då inte varför.
Jag var väldigt noga med att först och främst återberätta från polisen bekräftade uppgifter. Dödssiffran var bekräftad och fel hos alla. Svårt då att undvika att också återge felaktig information.
Det är beklagligt att du uttalar dig dömande om både mitt och Emanuels agerande utan att ha kunskap om vår bakgrund, vilka vi är och vad vi har för kunskap.
Jag älskar musik, kan mycket om musik och gillar att dela med mig av musik – genom att blogga om musik, skapa Spotify-listor och dela länkar etc. Jag delger något som tar stor plats i mitt liv och du förutsätter att jag gör det för att jag vill känna mig duktig och nyttig? Tro mig, jag vet redan att jag är duktig och nyttig när det kommer till musik. Andra har glädje av det och uppskattar det och några kanske till och med följer mig av den anledningen. Precis som när andra uppskattar någon annan som kan mycket om något och delar med sig av detta – och följer den personen av den anledningen.
Mitt engagemang och informationsbehov kring det som hände i Norge, och mitt sätt att bearbeta detta verkade också vara nyttigt för andra. Bra!
Men inte i din värld. Du fortsätter envisas om egoism och narcissism och förutsätter att människor agerar, informerar, hjälper och serverar med en enda utgångspunkt – att tävla eller att bli populär. Extremt tråkigt och oerhört svårt för mig att förstå.
Är inte du bra på något? Ser du inte som något positivt att då dela med dig av det till andra som kan ha nytta av det?
Följer inte du någon för att du blir upplyst och få bra information om något som intresserar dig?
Glömde. Jag är norsk. Mina föräldrar är norska. I princip hela min stora norska släkt bor i Norge – från Oslo och norrut.
Har dessutom aldrig förstått hur man blir ”bra” på social medier. Bara för man är aktiv och har många followers, är man s k ”sociala medier expert” då? Vet man mycket om sociala medier om det man skriver retweetas mycket? Som sagt; jag var genuint intresserad av hans åsikter om varför han fick så mycket utrymme. Han var ju varken på plats i Oslo eller på Utöya. Jag tycker också Emanuel skriver bra det är inte det. Jag tyckte bara det var konstigt att Norge gick över ån för hämta vatten. Kanske är lillebrorskomplexet som spelar in.
Jag tycker att detta var en intressant vinkel på debatten och rapporteringen om tragedin.
Jag har följt både Brian och Emanuel (svårt att undvika i mina flöden) och tycker att båda har gjort ett bra jobb. Ofta ett bättre jobb än etablerade (svenska) medier när det gäller snabbhet. Jag har samtidigt funderat på varför de har varit så fruktansvärt aktiva. Jag känner till Brians bakgrund så där fann jag en naturlig förklaring som nu bekräftades. Gällande Emanuels aktivitet så var min egen förklaring att han är journalist och han är aktiv i sociala medier, då kommer det naturligt. Ganska enkelt, men jag lyssnar gärna på Emanuels egen förklaring.
Bra fråga. Jag tror det, för egen del, handlade om ett sätt att processa det som hände. Jag satt med ett enormt informationssug som jag inte fick mättat. Letade, sökte och försökte förstå. Och delade vidare – precis som jag brukar göra för att lättare förstå. Fredagen satt jag uppe till 04, kunde inte sova, bara sökte mer information. Helt maniskt, utan egentligen något syfte. Jag vet inte vad som gick igång, vad som drev mig. Men jag gissar, som sagt, att det var ett sätt för mig att processa något som jag inte kunde förstå.
Här får ju Emanuel givetvis svara själv. Men vanligt för experter brukar vara att de har arbetat mycket inom området, precis som Emanuel. Folk lyssnar gärna på experter.
Fanns det någon på plats i Norge som gjorde ett så pass bra och gediget arbete som Emanuel gjorde, så är jag säker på att vi lyssnat på honom.
Hej gäst. De gångerna under de senaste dagarna som jag har hörts och synts i media har det varit med utgångspunkt av den analys jag gjort av ABB:s ”pressmaterial”. Det verkade vara en analys som medierna själva såg som unik och ville ha mer av.
Det är väldigt få gånger, bara i Resumé och den finsksvenska radiokanalen (som jag inte minns namnet på nu), som det har efterfrågats något om min roll som ”kurator”. Och då handlar det kanske om just det – att i den flod av information som kommer önskar vi någon som leder oss igenom vad som är relevant, nytt och framförallt sant. Jag sökte aktivt och delade vidare det jag tyckte var just det och på så sätt fyllde jag en, ganska omedvetet, en funktion för flera.
Och visst fanns det massor av norska twittrare som skötte det här lysande! Jag följde flera av dem. @ketilbstensrud:twitter , @iacob:twitter och @runehak:twitter var några av flera som jag följde. Dessa satt sedan i många internationella virtuella tv-soffor och pratade om stämningen i Norge i allmänhet och Twittter i synnerhet. Sådana vill de flesta stora tidningar ha, jag gjorde något liknade för BBC när terrordådet i Stockholm i vintras skedde.
Men att i Sverige prata med norrmän om twitterrapporter blir kanske märkligt?
Jag uppfattade det som att Gäst eftersökte en svensk motsvarighet till dig som fanns på plats i Norge. Mig veterligen fanns det inte det.
Jag följde, och följer, både Emanuel och Brian.
Var in på SVT och TV4 under fredagen och lördagen man fann de inte var lika aktuella, förklarande, reflekterande som E och B m fl på Twitter. Letade då upp bättre ”rapportörer” på Twitter och fann bl a B och E.