Igår var jag tillbaka i DN med nyhetskrönikor efter sommaruppehållet. Ämnet kändes ganska självklart: hur kan en hel sommar gått utan att vi diskuterat det allvarliga med att hela Sverige är övervakade. Snowden har gett sitt liv för att berätta för världen, Manning dömdes till 35 års fängelse för att han berättade om USA:s krigsbrott. Men vi pratar om allt utom själva sakfrågorna.
Skriver i DN idag om den djupt märkliga ignorans som funnits kring övervakningsskandalernas sakfrågor i sommar. http://t.co/wPmFDAQ5e1
— Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) August 31, 2013
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig för reaktioner. Lite hejarop från Piratpartiet, kanske. Ett gäng tweets från the usual suspects. Men det var som att öppna dammluckor hos en läsekrets som uppenbarligen frustrerats hela sommaren. Främlingar letade reda på mitt telefonnummer och skickade sms, de kontaktade mina föräldrar för att lämna meddelanden och när jag igår öppnade mejlen svämmade det över av människor som var lättade, glada, tacksamma, beundrande på ett för mig helt nytt sätt!
Jag var lite chockad över det. Man kanske borde förstått att det är tacksamt att skriva mot USA, det tycks finnas ett konstant uppdämt USA-förakt i Sverige. Men än mer fascinerande är hur folk är genuint upprörda över informationsbristen kring det som hänt. Om det nu är så stort som Snowden faktiskt påstår – varför har inte mer hänt? Varför sätts inte mer press?
Här finns mycket att lära. Allra mest för oss journalister. Varför har vi inte folkbildat om vad det betyder, gjort mer på själva sakfrågan? Satt större press? Hittat de svenska vinklarna?
Några försökte påpeka att de försökt skaka liv i saken på sina fronter. Men sällan har det lyckats fästa. Trots att det funnits så mycket stoff! Min kollega Anette Novak kontaktade och tipsade mig om en krönika hon skrev tidigare i sommar där hon bland annat uppmärksammade att Sverige var ett av två länder som la ett veto mot att EU skulle inleda ett första samtal med USA om spionaget. Detta i rädsla för att det skulle paja förhandlingen om fri handel.
Jag hade missat det. Men än värre: Det verkar hela Sverige också ha gjort. Jag har inte hört någon prata eller vara särskilt upprörd över det. För det är ju extremt uppseendeväckande: Svenska politikers reaktion efter nyheten om övervakning var att lägga locket på. Motsätta sig att ens prata om det.
Och nu sitter våra politiker istället och är helt fnittriga över att USA:s president planerat in ett Sverigebesök. Lydigt läser svenska ministrar ur manus och och kallar Obama ”den fria världens ledare” i tv-sändningar.
Låt mig reagera på det med ett uttryck som inte passade sig för DN-krönikan: Jag kräks lite i munnen.
Vi har fortfarande chansen. På onsdag kommer Obama hit. Låt oss förvalta den och göra grym journalistik kring vad USA:s övervakning och krigsövergrepp betyder och varför vi ska bry oss.
Hej Emanuel.
Jag såg att du skrivit om din krönika här nu, så därför för jag över denna kommentar hit, där den bättre hör hemma.
Denna kommentar handlar om den debattartikel som du skrev i DN igår.
Eftersom den inte gick att kommentera så skriver jag här istället. Jag
oroas, precis som du, över utvecklingen och har sett samma tendens, gång
på gång, att medierna fokuserar betydligt mer på personerna än på de
faktiska avslöjandena och jag vill, precis som du, inte heller bara
lägga mig ned och acceptera storebrorssamhället som ett ostoppbart
faktum. Men som det är nu vet jag inte vad jag ska göra, mer än att
utbilda mig, försöka fördjupa min förståelse för hur saker och ting
fungerar och att rösta på Piratpartiet, eftersom de är det enda parti
som gjort kampen mot övervakning och censur till huvudfrågor.
Jag tycker att din debattartikel verkar uppriktigt bekymrad. Så min
fråga till dig är, har du några förslag på vad man kan göra för att
motverka denna utveckling? Jag är uppriktigt intresserad av konstruktiva förslag.
Jag har nyligen även kommit i kontakt med detta parti/politiska rörelse: http://aktivdemokrati.se/
som kanske är ett alternativ. Jag är inte någon hängiven företrädare
för detta och har ärligt talat inte läst på så mycket om det ännu, men
om det kan vara en väg, förutsatt att det når ut till folk, så kan det
väl vara värt att titta på?