- Twitter / @Cecilia Garme: Om Jesus var politiker sku …
– Så, vad har Jesus med Arkelstens ev avgång att göra? Cecilia Garme twittrar såhär: Om Jesus var politiker skulle han få avgå för sin PR-insats vid ett privat party i Kaanan. Vem var arrangören där?
- Vi måste våga välja riktning
– Det här tycker jag var rätt bra. Om församlingars problem.
Men allra mest gillar jag den mening som handlar om att ”tillväxten är under all kritik”.
Jag skrev ju häromveckan att jag gnäller mycket. Någon kommenterade att det gäller att inte låta sig dränkas av det, det är optimister som är vinnare.
Men jag tror det är för generaliserande.
Jag lever och andas genom att få tala ut min frustration, mitt gnäll om så vill, om saker jag ser som jag inte kan stå ut med.
Det är självrannsakan. Och hade kyrkan varit självkritiska gnällspikar hade det varit en annan sak.
Nu kategoriseras vi istället självgoda problemförnekare.
De kyrkor som har tillväxt är de som allra mest snor folk från andra kyrkor, eller fd aktiva som blir aktiva igen.
Kyrkan har sådana identitetsproblem med vad vi var och vad vi är som allra mest beror på – tror jag – att vi aldrig tagit itu med problemet.
Vad problemet är?
Jag tror inte ens vi fattar eller vet det.
Vi har så svårt att veta hur vi ska vara församling att vi skjuter det framför oss. Säger att det är Guds sak att lösa, till och med.
Det är det inte. Det är vår.
Ah, det här får läggas på listan att utveckla en dag.
- Ett 65-årigt mirakel
– Det här blir kanske lite kristenmedia-nördigt. Men den position Dagen nu står i, där både VD och Chefredaktör får något som liknar sparken för att ingen av dem kan bli publisher (dvs har både vd- och chefredaktörserfarenhet) och en fd chefred, sedermera vd, går tillbaka som publisher – med en tillbakadragen publik roll – ÄR…..förvirrande. Eller åtminstone lite speciellt så här i skiftet.
Och ännu mer förvirrande blir det när Daniel Grahn, publishern alltså, nu skriver på ledarsidan.
Vad innebär det? Bara en engångsgrej? Sådär som Thomas Mattsson gjorde på Expressens ledarsida när han tillträdde som chefred?
Eller tar Daniel nu position som en i ledarsidans gäng?
Jag skulle inte ha något emot det sistnämnda. Jag gillar ofta det han skriver.
- Förnyat erbjudande till Ljunggren
– Carl-Henric Jaktlund fortsätter sin pedagogiska kampanj för att få Ljunggren (som för övrigt kallar sig Youngren, nu när han verkar i USA). Och får ett ja från Ljunggren. Ser fram emot att se den inspelade intervju. Och om Dagen är smarta så spelar de in hela intervju och lägger upp den själva, innan någon annan gör det.
Tänk, webben driver journalistiken framåt.
jag var en av dem som klagade på ditt gnäll nyligen. har haft lite dåligt samvete för det, jag uppskattar det du gör, låt inga gnällspikar sänka dig!
Ha verkligen inte dåligt samvete! Jag uppskattar alla kommentarer, även de som klagade på gnäll.
Och jag lovar att inte bli sänkt!
jag var en av dem som klagade på ditt gnäll nyligen. har haft lite dåligt samvete för det, jag uppskattar det du gör, låt inga gnällspikar sänka dig!
Ha verkligen inte dåligt samvete! Jag uppskattar alla kommentarer, även de som klagade på gnäll.
Och jag lovar att inte bli sänkt!
En församling borde vara en samling (mer eller mindre?) troende människor med ett genuint människointresse som jobbar enligt ”Kristi kärlek tvingar oss” och inte bara jagar efter den coolaste andliga upplevelsen.
En församling borde vara en plats/ ett forum för människor som är låghalta i tron men som bara får vara som de är.
En församling borde vara en plats där man får fråga utan att alltid förstå svaren och där ens frågor tas på allvar eftersom man där LYSSNAR på varandra.
En församling borde vara en grupp människor som delar tårar, glädje, vin och bröd.
Jag vill inte dissa något här, men det absolut lättaste är att sätta upp en lista på vad man vill vara.
Det absolut svåraste är att leva upp till listan.
Du får dissa eller icke-dissa hur du vill. Detta är ingen åtgärdslista utan en längtan jag har. För mig själv, egoist som jag är.
Perspektivet ska inte betraktas endast som inifrån utan till viss del utifrån. Jag är så himla glad att jag kan och orkar tro. Har alltid varit så skeptisk och tvivlande och detta skaver så med det som jag hör på söndagarna. Skulle så gärna vilja komma till kyrkan en söndag och bara vara, utan stress. Utan att känna mig som ett Ufo.
Att få en del lösa bitar på plats. Höra att andra också känner så.
En församling borde vara en samling (mer eller mindre?) troende människor med ett genuint människointresse som jobbar enligt ”Kristi kärlek tvingar oss” och inte bara jagar efter den coolaste andliga upplevelsen.
En församling borde vara en plats/ ett forum för människor som är låghalta i tron men som bara får vara som de är.
En församling borde vara en plats där man får fråga utan att alltid förstå svaren och där ens frågor tas på allvar eftersom man där LYSSNAR på varandra.
En församling borde vara en grupp människor som delar tårar, glädje, vin och bröd.
Jag vill inte dissa något här, men det absolut lättaste är att sätta upp en lista på vad man vill vara.
Det absolut svåraste är att leva upp till listan.
Du får dissa eller icke-dissa hur du vill. Detta är ingen åtgärdslista utan en längtan jag har. För mig själv, egoist som jag är.
Perspektivet ska inte betraktas endast som inifrån utan till viss del utifrån. Jag är så himla glad att jag kan och orkar tro. Har alltid varit så skeptisk och tvivlande och detta skaver så med det som jag hör på söndagarna. Skulle så gärna vilja komma till kyrkan en söndag och bara vara, utan stress. Utan att känna mig som ett Ufo.
Att få en del lösa bitar på plats. Höra att andra också känner så.
Om det nu är vår sak att lösa problemen i kyrkan, då undrar jag vad mer vi gör åt det än att sitta och irritera oss över det på våra bloggar. Arbetar vi också för en förändring? Eller gillar vi mest att bara klaga?
Min poäng är att det är viktigt att problemidentifiera innan man kan hitta lösning. Men jag söker och söker efter en lösning, men hittar inte hur en församling ska kunna fungera. Och då blir det såklart en ond cirkel av ständig problemidentifikation.
Vad gör man? Skiter i det?
Det kan jag inte.
Jag tror att det är viktigt att diskutera dessa fragor även om en del problem/ gnäll tuggas om och om igen.(gnällighet verkar vara nyckelordet den sista tiden…) Nu finns det i och för sig olika församlingar i olika samfund. Maste erkänna att jag som icke-karismatiker är med i en pingstförsamling pga av familj, tradition, uppfostran osv. (Hur smart är det?) . Det finns emellertid en del saker som jag anser borde vara universiella i en församling, och ja, jag vet att man ska börja med sig själv! Det som borde finnas är det jag nämnde ovan. Hur man ska na dit? Lat oss diskutera det. Här. Nu.
Tidningsartikeln du hänvisade till tyckte jag ocksa var intressant, men vinkeln var mer pa ledarskapet än pa gräsrötterna.
Emanuel, jag kan inte heller skita i detta. Diskussionen oavsett hur den ser ut är berättigad.
Well, jag diskuterar ju det. Alltså hur vi når dit du pratar här ovan. Om inte här så med mig själv. Och med människor som är aktiva i församlingar. Och kommer inte fram till någon lösning.
Vilket gör mig än mer frustrerad. Allra mest över att andra inte själva har en lösning, men ändå är kvar och låtsas som ingenting.
Om det nu är vår sak att lösa problemen i kyrkan, då undrar jag vad mer vi gör åt det än att sitta och irritera oss över det på våra bloggar. Arbetar vi också för en förändring? Eller gillar vi mest att bara klaga?
Min poäng är att det är viktigt att problemidentifiera innan man kan hitta lösning. Men jag söker och söker efter en lösning, men hittar inte hur en församling ska kunna fungera. Och då blir det såklart en ond cirkel av ständig problemidentifikation.
Vad gör man? Skiter i det?
Det kan jag inte.
Jag tror att det är viktigt att diskutera dessa fragor även om en del problem/ gnäll tuggas om och om igen.(gnällighet verkar vara nyckelordet den sista tiden…) Nu finns det i och för sig olika församlingar i olika samfund. Maste erkänna att jag som icke-karismatiker är med i en pingstförsamling pga av familj, tradition, uppfostran osv. (Hur smart är det?) . Det finns emellertid en del saker som jag anser borde vara universiella i en församling, och ja, jag vet att man ska börja med sig själv! Det som borde finnas är det jag nämnde ovan. Hur man ska na dit? Lat oss diskutera det. Här. Nu.
Tidningsartikeln du hänvisade till tyckte jag ocksa var intressant, men vinkeln var mer pa ledarskapet än pa gräsrötterna.
Emanuel, jag kan inte heller skita i detta. Diskussionen oavsett hur den ser ut är berättigad.
Well, jag diskuterar ju det. Alltså hur vi når dit du pratar här ovan. Om inte här så med mig själv. Och med människor som är aktiva i församlingar. Och kommer inte fram till någon lösning.
Vilket gör mig än mer frustrerad. Allra mest över att andra inte själva har en lösning, men ändå är kvar och låtsas som ingenting.