Dagens media avslöjar att svenska film- och tvbolag har stämt internetleverantören Bredbandsbolaget för att de tillhandahåller internetuppkoppling så att kunder kan komma åt piratsajterna Pirate bay och Swefilmer.
– Vi har medvetet valt att inte pusha det här. Ingen av parterna vill göra detta till en process i media, säger advokaten Henrik Bengtsson till Dagens media.
Det borde vara en väckarklocka för Sveriges samtliga medier och debattörer.
Jag diskuterade det här i Aktuellt ikväll (28 minuer in) med stämningens presstalesman. Du kan lyssna på det här.
Det är viktigt att skydda film och tv-serier från upphovsrättsbrott, ja. Men problemet är hur filmbolagen väljer att göra det här. Att de väljer att gå till den som tillhandahåller internet till medborgare och menar att de har ansvar för vad deras kunder gör med internet. Det förskjuter hela ansvaret från medborgaren till företag och riskerar rubba det vi känner och har värderat som nätfrihet och nätneutralitet. Att den som tillhandahåller nät ska hålla sig opartisk till vad kunden gör på nätet.
Att hota det är att öppna för ett samhälle med ökad kontroll. Där den som tidigare aldrig har haft ansvar plötsligt har yttersta ansvaret.
Det är lika märkligt som att säga att en el-leverantör är skyldig för vad deras kunder gör med elen. Att företag skulle gå till en el-leverantör och kräva att elen ska släckas ner på ett hus eller en plats för att det där begås brott. Så har vi väl aldrig gjort? Så gör vi väl inte? Vi börjar väl med att gå till den som gjort brottet och går inte det går vi till husägaren. Och jag vet inte något scenario vi skulle gå så långt som att säga att el-leverantören har ansvar?
Problemet här är att el-liknelsen inte är i närheten som så omfattande som internet är. Om elen möjliggör att vi kan få ljus och laga mat hemma, är internet både el, spis, kastrull och matingredienserna. Det är hela våra jag. Ska företag bjudas in att tassa på det området öppnar vi en farlig dörr av kontroll och begränsningar.
Skiv- och filmbolagen har en historia att göra det här. Man har försökt lobba igenom lagar och direktiv, SOPA, ACTA, Ipred för att öka kontrollen av medborgaren så att det ska bli lättare att fånga de brottslingar som ser på deras filmer, lyssnar på deras musik.
Det löjliga med detta förslag är att det är så tandlöst. Skulle en internetleverantör blockera en sida, dyker det upp på en ny, under annan domän, annat namn. Det är som hålla fram ett skynke framför teven. Den som vill fortsätta titta behöver bara gå fram och lyfta på skynket.
Det finns, vad jag vet, inget annat som varit närheten av det här. Polisen har tidigare skickat ut en lista på sajter som innehåller barnporr, som Internetleverantörerna frivilligt får använda sig av. Inte ens där finns det alltså något tvång och framförallt – barnporrfiltret är just tandlöst.
Det allvarliga i det här är symboliken. Att enskilda företag visar tänderna, försöker skrämma sig till att internetleverantörer har ansvar. Det är viktigt för politiker och myndigheter att ha is i magen just nu.
Det enda positiva med deta är att debatten nu börjar. Vi har ett gemensamt ansvar att ta den.
Uppdaterat: Jag kommenterar mer till Dagens opinion.
John Oliver sammanfattar debatten om nätfrihet på ett fantastiskt sätt! Måste ses.
Är det oklart vad nätneutralitet betyder? The oatmeal har gjort en enkel teckning av det.
Bra skrivet! Mycket bra!
Bra inlägg, även om jag tycker att jämförelsen med El haltar lite.
Jag jämför det mycket hellre med posten eller telefonbolagen. Att digital post och digitala leveranser inte jämställs med analoga är grunden med hela problemet och om våra lagar vore teknikneutrala skulle rädda många magsår bland oss teknikvänner.
Men förändringar ÄR på gång: Igår la Vita huset upp ett filmklipp (http://youtu.be/uKcjQPVwfDk) där president Obama ställer på sidan för nätneutralitet, vilket är en stor fråga i USA just nu. I USA är dock frågan främst ifall bredbandsleverantörerna ska få sälja en gräddfil till vissa bolag och strypa trafiken till andra som väljer att inte betala.
Lösningen på det problemet skulle vara att FCC (Federal Communications Commission) jämställer internetuppkopplingen med annan etermedia och kan införa regler om att det är en rättighet och inte får förfördelas till någon.
Det vi kan hoppas blir en bieffekt av detta, när internet jämställs med telekommunikation, är att det blir olagligt för bredbandsbolagen att strypa trafik till vissa enskilda sajter, och att det då blir den som tillhandahåller olaglig information som blir föremål för stämningar och polisanmälan och de inte som levererar det.
Om vi inte hittar en lösning på detta så kommer saker som yttrandefrihet och posthemlighet försvinna, lika snabbt som vi går över från analog post och kommunikation till digital post och kommunikation. En självklar lösning tycker jag vore att ta ett krafttag och se över våra lagar, för att göra dem teknikneutrala.
För jag tror inte att det var idén att en person bär ett fysiskt brev mellan två andra personer som man ville skydda när man till exempel lagstiftade om posthemlighet. Jag tror idén var att man ska få kommunicera mellan två parter utan att tredje part har rätt att ta del av kommunikationen. Att tekniken på den tiden man stiftade lagen var papper och penna borde inte göra så stor skillnad att vi nu helt skiter i posthemligheten bara för att vi inte längre använder en fysisk person som bär papper åt oss.
Väldigt goda poänger!
Tyvärr hade jag fel. I förslaget från Obama ligger tydligen en klausul om att bredbandsleverantörerna, även om de jämnställs med telefonin i USA, ändå skulle vara tvingade att stoppa ”olaglig” trafik. Extremt olyckligt för framtiden och den globala demokratin.
Sprang på denna vilket inte känns helt osannolikt om de får ta ett steg i taget: http://www.theopeninter.net
Nätneutralitet är viktigt, men analysen att ”de behöver göra en tjänst som är så attraktiv att vi väljer det framför
piratsajterna” är att förenkla och förneka prioriteringsaspekten. Vilka är ”de”? Varför har inte sådana tjänster vuxit fram, trots att PB
har funnits i över 10 år? Förklaringen att ”de”, kanske några
gamla filmdirektörer någonstans (även om det är högst oklart varför det skulle
vara just de som startar en sådan tjänst), är korkade känns föråldrad. Det är en sak att mena att
nätfrihet och nätneutralitet är viktigare än en perfekt marknad för vissa underhållningsprodukter som kräver
mycket kapital. Det är en annan sak att påstå att vi kan få både och om bara ”de” skärper till
sig. Musik är inte någon kapitalintensiv industri jämfört med t ex film, men till och med Spotify har problem att leverera tillräckligt med pengar till de mer kapitalkrävande producenterna.
Problemet som jag ser det, är att de kapitalkrävande producenterna tror att det är musiken som folk betalat för förut. Men det som folk betalat för är distributionen av musiken, inte själva musiken.
Hade lyktgubbar haft lika mycket makt och pengar på 50-talet som skivbolagen har idag, skulle vi antagligen fortfarande ha gaslyktor på gatorna.
Men precis som gatubelysningar utvecklades och gjorde en hel yrkeskår arbetslösa, så har musikdistributionen utvecklats och gjort mycket av skivbolagens arbete onödig. Men de vill fortfarande ha lika mycket pengar för mycket mindre arbete.