Det är inte ofta jag känner att jag känner att jag måste få ur mig något efter ett underhållningsprogram. Men efter kvällens Så mycket bättre kändes det just så. Det kändes historiskt, på något sätt. Historiskt viktigt.
För samtidigt ikväll passerades en annan milstolpe, kristallnatten 75 år. Och samtidigt i Stockholm:
Så svenska nynynazister demonstrerar till förmån för grekiskt nazistparti. På årsdagen av kristallnatten då urnazister brände ner synagogor.
— Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) November 9, 2013
Det är vidrigt och helt fruktansvärt. Och jag känner djup tacksamhet till de Stockholmare som inte bara passivt tittade på, utan gav sig ut i regnet och motdemonstrerade. Det är ni som är motståndet i ett passivt samhälle, som någon twittrade.
Därför blev det särskilt viktigt med Ken Rings kväll i underhållningsprogrammet Så mycket bättre. Det kunde antagligen inte komma mer lägligt. Vi är i en tid då SD får allt större stöd, då vi förstår allt mindre av varför samhället mår som det gör. Vi är i en tid då segregering mest blivit ett krångligt ord och då blev blev några minuter i ett underhållningsprogram en välbehövlig utbildning.
Ken Ring hamnade tidigt i sitt liv helt utanför samhället och dess struktur. Han struntade i samhället, hatade det, men blev ändå inbjuden till dess finrum genom musiken. Det måste vara både surrealistiskt och förvirrande. Men genom det har han lärt sig båda världar, använda bådas språk. Det blir yxigt ibland, men han talar så båda förstår.
Jag antar att det gör honom unik.
Jag antar att det var vad som gjorde programmet så unikt.
En halvtimme av #såmycketbättre har antagligen lärt Sverige mer om integration än tusen politiska debatter. Jag är helt tagen.
— Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) November 9, 2013
Jag vill tro att programmet på riktigt hjälpte förståelsen för integration. Att till och med den knappa miljonen SD-sympatisörer hjälptes förstå att felsteg i samhället inte beror på hudfärg eller ras, utan utanförskap. Att hela skillnaden på trygghet och kriminalitet ibland kan vara en älskande mamma.
Ken pratade så att jag inte bara förstod det där, utan kände det på ett helt nytt sätt. Det var unikt, genom hela programmet.
Och låt oss avsluta med att bara säga något om programmet Så mycket bättre. Jag älskade första säsongen. Det var en fantastisk kombination av människor som älskade, kände och gjorde otrolig musik. Varje säsong efter det har känts som bleka kopior. Deltagare som poserar, som medvetet gråter och låtsas ödmjukhet. Det är som att de försöker låtsas vara den första säsongen, är för medvetna om kameror och kommersiell framgång ett bra program kan orsaka.
Den här säsongen är annorlunda. Det finns en spännvidd bland deltagarna som liknar första säsongen. Och överraskande, genuin kemi mellan deltagarna. Här skapas insikter framför kameran på ett sätt som nästan går att ta på. Och i castingen representeras nästan alla samhällskikt. Den genuina progg-Ulf, helylle-Lill, överklasspopp-Agnes, Rock-och-Punk-Ebbot, Akademiska medelklass-Bosse (hjälp så medelklass han är!) och till sist Utanförskaps-Ken.
Även om musiken inte riktigt nått upp till samma höjder som första säsongen är det fantastisk tv. Jag älskar det. Allra mest för kvällens avsnitt.
Det var historiskt bra.
Uppdaterat: Jag deltog i Studio ett ang det här och debatterade mot en KDU-ordföranden som menar att Kens program aldrig borde sänts. Man häpnar. Och jag överengagerades något.. Lyssna här.
Mycket bra sammanfattat.
Och att så ”många” bojkottar programmet och undrar varför TV4 har med Ken att han uttalat sig mot homosexuella är ju ett stort skämt. Jag håller inte med honom i allt med jag respekterar hans åsikter!
Och var ska vi dra gränsen – de som är för aborter får inte vara med i programmet?
@attefall:disqus det finns något ironiskt i att du ”respekterar hans åsikter om homosexuella”, när Emanuel skriver en krönika mot SD. Betyder det att du respekterar nynazisterna som protesterade till förmån för Golden Dawn också? Eller drar du gränsen nånstans? Förlåt, men det är så vidrigt med folk som ursäktar hat mot judar och homosexuella (som Ken Ring visat prov på) med ”jag respekterar deras åsikter”.
Aj då – menade inte så.
Menar att jag respekterar hans >rätt< att framföra sin åsikt.
@attefall:disqus ah, ja då förstår jag – och håller med. Alla har rätt till sin åsikt, och rätt att framföra den. Men att respektera allas åsikter blir jäkligt konstigt.
Alla har rätt till sin åsikt – men det gör den inte alltid till någon vettig! Ken är just ett prakt exemplar på det. Vi är självklart all människor med bra och dåliga sidor – men är du någon som står i rampljuset har du ett större ansvar att föregå som förebild och exempel. Ken visar att han agerar som de flesta män där ute i samhället och som vårat heterosexuella samhälle! Sjunga att man vill våldta någon, men sedan säga att det inte var så han menade….. Det är som att slå och säga, det var inte meningen! Jag är glad att Agnes försökte påpeka detta. Synd bara att hon inte vågade fortsätta trycka på och att Lill Lindfors agerade så typiskt svenskt och inte sa något alls, – trots att man kunde se i hennes ögon att hon reagerade och Titiyo visade inget alls!. Ken är vårt praktexemplar på hur vi fungerar som samhälle – Vi vågar inte ställa krav och vi mesar på grund av vår konflikträdsla och rädslan för att stöta oss med någon. Hur tusan kan det vara okej att agera och uttrycka sig diskriminerande, hotfullt, kränkande för att ditt liv har varit skit?! Det är så ofantligt många som går igenom en hård uppväxt oberoende om du är invandrade, flykting eller ej – men som inte agerar kriminellt och misshandlar, rånar, hotar, kränker för att de anser sig ha ”rätten” till det för att de är ”missförstådda” och illa behandlade. Utan de gör allt för att finna en väg och bli bra medmänniskor och skapar sin plats i samhället utifrån en god och medmänsklig grund. Jag är trött på dessa gnälliga killar som Ken! Han är inget bra föredöme för unga killar i samhället i min mening – tvärt om! Jag mådde illa när han försökte ursäkta ordet Våldta i sin text – ger klang och påminnelse till en inte så långt borta rättegång där en grupp killar lyckades bli fria från gruppvåldtäkt på en ung tjej……
Frågan är om Ken Ring är den bästa förebilden för utanförskap… Karlsten skriver, att det inte är ras eller hudfärg som ligger bakom felsteg, utan utanförskap och att SD sympatisörer lär sig detta av Ken Ring? Varför får inte någon av alla de hjältar som levt i utanförskap men endå följt lagen och kämpat sig igenom utbildning och skapat sig platser i samhället få vara förebilder? Varför ska Ken ring få utrymme att skylla sina misstag på samhället, och därigenom underlätta för SD att rekrytera fler anhängare, fler sympatisörer. vakna upp och stötta de goda kraftera i samhället istället för de destruktiva oavsett på vilken sida de verkar!!!
Jag hörde inte att han ”skyllde” på samhället?
Såg inte programmet, läste din krönika. Där skriver du att utanförskapet är grunden i felandet, inte hudfärg eller ras. Men jag anser att utanförskap inte kan användas för att rättfärdiga felande. Vi växer alla upp under olika omständigheter med olika förutsättningar, vissa gör nått bra av det som de erbjuds andra tar en destruktiv väg och använder utanförskapet som en förklaring för deras egna dåliga val! För mig är det inte en bra förebild som förtjänar tid o rampljuset!
Jag rekommenderar verkligen att se programmet, för det gav perspektiv som gör det svårt att vara så kategorisk. Ken skyllde aldrig på något, däremot förklarade han sin resa på ett sätt som gav både nya perspektiv och insikt.
Jag hör vad du säger Tove. Ken väckte uppenbarligen många igår till att förstå att det finns ett gäng människor med annan bakgrund än de själva, en hårdare, trassligare, tyngre bakgrund som man lätt hamnar på sned med. Men det finns också de som inte gör det. Som tar sig igenom hela skiten utan att göra andra illa. De är fantastiska och de riktiga förebilderna. Ken ska fortfarande ha credd för att han ärligt berättar om hur det kan gå snett så att andra fattar. Det är lättare att inte ge skuld utan vilja att förbättra när man förstår. Det är viktigt att barn och unga får en så trygg och rättvis uppväxt som möjligt. Punkt.
Jag har nog aldrig blivit så berörd av ett TV-program som jag blev av gårdagens ”Så mycket bättre”. Förstår inte riktigt Toves resonemang här. Ken har inte bara levt i utanförskap, han blev fullkomligt övergiven och hade INGEN att vända sig till, inte ens föräldrar. Om man bara ska ta sig an ”de goda krafterna”, så åstadkommer man ingen förändring. Det är nere på botten man ska börja och gräva sig uppåt. Först då kan man nå framgång. Det är lätt att sitta och tycka en massa. Förstår man inte det här, så har man förmodligen inte upplevt så mycket elände i sitt liv. Ken har visat att även om man har nått den djupaste botten, så går det att ta sig upp. Det kan nog bli motivation för många. Han har nog fått sona sina synder många gånger om.
Att Ken Ring skulle vara något föredöme eller exempel att använda som motvikt till SD är väl ytterst tveksamt med tanke på att han själv verkar tillhöra samma kategori människor som deras anhängare. För några månader sedan kallade han Petter för ”jävla fucking jude” (http://www.metro.se/noje/ken-ring-i-rasistattack-mot-petter/EVHmhA!DaSK8w6LXP3V/).
Att du dessutom gör en positiv koppling mellan Kristallnatten och Ken Rings kväll i Så mycket bättre framstår ju då som enbart korkat. Finns det någon koppling så är den snarare negativ och hånfull.
Såg du ens programmet? Det är vad jag pratar om, inte Kens person utanför programmets ramar.
Ja jag såg programmet. Ken tog själv upp massor av saker som han har gjort eller som har hänt honom under hans liv och det var väl just det (alltså det han gjort och varit med om) som du menade på var relevant när man diskuterade integration?
Om jag tolkar dig rätt så ska man bortse ifrån att han försöker förolämpa andra människor genom att kalla dem ”jävla jude” (eftersom det inte framkom i programmets ramar) och istället tycka att det är bra att han får TV-utrymme på årsdagen av Kristallnatten och att han dessutom är mycket lämplig för det? Det var du som gjorde den kopplingen. Förstår du inte att det är ju precis såna fördomsfulla människor som Ken Ring som är de som röstar på SD? Inser du inte hur korkad kopplingen du gjorde var?
Nu blir det ju lite ironiskt att kalla någon korkad och i en diskussion och därmed tro att man framstår som särskilt smart själv. Vilka svar förväntar du dig få när du använder sådan retorik?
Jag bortser inte från någonting, jag är ingen stor fan av Ken, jag pratade om vad som hände hos både mig och – uppenbarligen – andra under några minuter i ett underhållningsprogram.
Ibland blir vi så bländade av tanken att alla måste göra avbön för sina synder innan de kan bli lyssnade på. Det är nästan som i kyrkan – bara de frälstas röster får ta plats, de andra kan förleda i synd.
Jag tror alla mår bra av att höra personer med andra åsikter, andra bakgrunder. Och ibland, kanske inte alls särskilt ofta, blir det så magiskt bra som det blev i lördags.
Innebär det att vi ska förlåta eller sluta kräva ansvar för vad en persons ord betyder? Att vi inte ska påpeka för Ken Ring att vi tycker han beter sig oansvarigt ibland? Nej, det finns ingen motsättning där.
Den som använder sig av retorik i det här fallet är nog du. Jag sa aldrig att du var korkad, jag sa att kopplingen du gör är korkad.
Vad du än skriver, faktum kvarstår att du hyllar en person med antisemitiska åsikter OCH att han fick TV-utrymme på förintelsens minnesdag. Det är helt enkelt smaklöst.
du glömde TITIYO
Ärligt talat gjorde jag inte det. Jag känner bara till henne för lite för att komma på någon bra analogi.
”Att till och med den knappa miljonen SD-sympatisörer hjälptes förstå att
felsteg i samhället inte beror på hudfärg eller ras, utan utanförskap”
Vad är detta för populistisk dynga du sprider? Jag känner till dig som en journalist där balans brukar vara ett signum. Det står dig fritt att tycka vad som helst om SD, men det passar sig inte att antyda att just sverigedemokrater skulle ha extra svårt att förstå att det inte handlar om hudfärg eller ras, om man vill vara nyanserad.
SD har sin historia, liksom Vänsterpartiet har sitt såväl som Centern. Det ligger SD till last att deras historia är mer nylig. Det jag dock sett av SD de senaste tio åren, bortsett ifrån enstaka idioters beteenden som gott nog funnit sitt ljus genom idog bevakning, är att det är just integrationspolitiken och att Sverige skapat ett system med strukturellt utanförskap (genom att ta emot fler än kapaciteten) som varit problemet.
Detta trots att jag verkligen försökt hitta ideologiska motsvarigheter till det du påstår, i SD, som följd av att jag genom mitt yrke som integrationshandledare starkt ogillar rasism såväl som strukturer som försvårar för invandrare. Jag känner inte så många SD-sympatisörer, men de jag känner skulle jag nog vilja påstå har en vidare uppfattning om Ken Ring-liknande utanförskaps konsekvenser än medelsvensson har.
Att även du som borde veta bättre hemfaller åt detta, förstärker min bild av att media på bred front och likt ett monstruöst lämmeltåg, för fram en homogen bild av SD utan att göra någon större ansträngning vad gäller faktakontroll.